Det var en del som hävdade att Fujis konstruktion utan AA-filter i X-Pro1 aldrig skulle fungera (för att den inte hade tillräckligt med pixlar), men inte heller där har det visat sig vara något större problem såvitt jag sett.
...
Det måste du ha fått helt om bakfoten. Jag har i alla fall aldrig sett någon påstå att den aldrig skulle fungera.
Däremot havdades det att 16 Megapixlar var för få för att man skulle ta bort AA-filtret helt på en kamera för allmänt bruk, bl.a. av mig. För de flesta användare är detta sämre - flertalet foton brukar innehålla mänskliga artefakter, och då har man räta linjer etc. som ger bekymmer. Och jag irriterade mig också över Fujifilms dösnack. Som att deras tämligen begränsade avvikelse från Bayer-filtreringen skulle göra att de kom i närheten av ren slump, dvs att de med sin variant skulle ha eliminerat taggiga kanter, moiré och andra artefakter. De påstod att deras variant skulle ge en "pseudo-random" effekt, vilket den inte ens är i en avlägsen närhet av. Innebörden av begreppet "pseudo-random" är ju att det inte handar om en random sekvens, utan att man har en serie av tal eller någonting som upprepas i ett cykliskt mönster där alla perioder är exakt likadana, men där serierna ska vara tillräckligt långa för att vi människor inte ska observera detta utan att talen (ifall det är tal) ska tyckas oss vara helt slumpmässiga och FÖREFALLA att aldrig upprepa sig.
Tittar man på Fujifilms filtrering så kan man omdelbart se att denna inte är av någon pseudo-random typ (och än mindre random). Att mönstret upprepas i en 6x6 matris av "pixlar" syns ju omedelbart. Men det är värre än så. Inte ens inom denna 6x6 matris är de olika färgerna förlagda med någon grad av "slumpmässighet", de är tvärtom väldigt regelbundna. Denna 6x6-matris består i själva verket av 4 st 3x3-matriser som är EXAKT likadana. Det enda de har gjort är att vrida två av dem 90 grader, så att man får två parvis lika 3x3-matriser.
Denna vridning gör att de röda och blå "pixlarna" byter plats på två av 3x3-matriserna, men de gröna upprepas helt regelbundet - de är förlagda på exakt samma ställe inom samtliga 3x3-matriser.
---
Största problemet jag ser med Sony är att de har svårt att bestämma sig - köper man en av deras kameror kan man inte vara så säker på att kunna köpa en liknande uppdaterad variant nånsin.
Detta snack hör man hela tiden. Vad är det du klagar på egentligen? Att du inte längre kan köpa en uppdaterad variant av A200, eller vad?
******************************************************************
"Without deviation from the norm progress is not possible"
******************************************************************
PS Blir du stressad av innovationer och nya idéer? Då är det väl bara att välja någon aptråkig tillverkare. Såväl Canon som Nikon torde uppfylla dina önskemål... Dessa båda är ju med råge de av marknadens kameratillverkare som är MINST benägna till att satsa på nyutveckling. Detta är normalt för stora kolosser som länge har dominerat marknaden med sin väl utvecklade teknik. Liksom det mest lönsamma för dem i deras situation. Att utforska okänd terräng kostar förmögenheter, och vissa av satsningarna kommer aldrig att generera en enda krona i intäkt. Ca/Ni tittar mest bakåt på hur systemkamerorna har sett ut under det förgångna halvseklet, och ägnar sig åt att stegvis förfina denna gamla teknik. Vilket de förstås är mästare på. Men detta gör att de blir väldigt ängsliga för att introducera "något modernt". Deras minst sagt halvhjärtade satsning på spegellösa kameror är ju ganska uppenbar, och att de försöker att bromsa utvecklingen där så mycket det bara går ligger ju i öppen dager. Och att utveckla en serie av spegellösa fullformatare lär väl vara det sista de vill göra. :-(
Möjligen att Fujifilm skulle kunna komma med någon spegellös fullformatare, men det finns ju bara ett minst sagt svajigt rykte om detta. Att utveckla elektronikbaserade produkter drar (till skillnad från mekanikbaserade) väldiga investeringskostnader, medan styckproduktionskostnaden blir låg. Detta är förstås ett stort hinder för "småttingarna" inom fotobranschen. "På den gamla goda tiden", när kamerorna som bekant huvudsakligen var baserade på mekanik, så var en felsatsning (vilket naturligtvis förekom) ingen förödande katastrof. Men med större elektroniska utvecklingssteg så blir "start-up"-kostnaderna enorma, och då måste man ha tillräckligt med "fett på kroppen" för att klara att förlora en eller annan förmögenhet emellanåt (är övertygad om att Sony har gjort detta - enda sättet att undvika sådana förluster är förstås att sluta vara innovativ...). Men trots risker och kostnader har ändå "småttingarna" inom kameravärlden, som Fujifilm, Olympus, Ricoh samt Sony förstås (den sistnämnda småtting eller åtminstone "halvsmåtting" inom systemkameravärlden) varit mer innovativa än Ca/Ni.
Och säja vad man vill om Sony, stake har de i alla fall... Men Ca/Ni???
SJÄLVFALLET säger jag inte alls här att Canon/Nikon gör dåliga kameror. Deras långa tid inom branschen och erfarenheter av tjogtals semipro- och prokameror gör dem förstås ledande inom vissa områden. Men när det plötsligt kommer ny teknik som ger nya möjligheter och kan klara VISSA uppgifter bättre än den gamla kan, och det kommer fram fler och fler nya funktioner och VISSA av dessa ger nya fotografiska möjligheter som helt enkelt är OMÖJLIGA att klara med den gamla tekniken, ja då blir deras väl utvecklade och inkörda jätteorganisationer och kunskaper inom utveckling, produktion, distribution och försäljning inom den gamla tekniken plötsligt inte längre en enorm jättefördel, utan ett stort hinder. Plötsligt står man inför problemet att behöva ge sig in på nya områden man saknar kompetens inom, hantera nya grejer som man inte har någon erfarenhet av, helt nya försäljningskanaler kommer in och tar över etc.
I dagsläget har den nya tekniken haft enbart begränsad inverkan på Ca/Ni-försäljningen, och dessa båda kommer med säkerhet att klara sig bra i ett antal år framöver. Kameramarknaden är en bransch där "inlåsningseffekterna" är väldiga (till skillnad från t.ex. mobilelefoner eller TV-apparater). Men framtiden är oroande för dagens stora. I dagens, och ännu mer i morgondagens värld, är det ju som bekant inte de stora som kommer att klara sig bäst, utan de snabba.
.
Man upptäcker vad som fungerar, antingen genom att själv göra det, eller genom att snegla på konkurrenter.
