Varför byter intresserade amatörer (men dock utan stor ambition) till digitalt?

[Danlo]

Det är en grej som jag frågat mig själv en längre tid nu..

Varför envisas fler o fler folk att börja med digitalt när de skulle få så otroligt mycket bättre bilder om de bara stoppade i en bra färgfilm i den analoga?
Tror de flesta "familjedigitalister" som släppte filmen redan för flera år sen skulle få en positiv chock om de satte kodak 160VC i gammal 35mm kompakt. Eller har jag fel?

De flesta digitala kompaktkameror ger ett uselt resultat direkt ur kameran och systemarna är inte mycket bättre, men med film blir det perfekt direkt. Utan krångel, förutom att behöva lämna in rullarna då förstås vilket jag inte ser som ett problem faktiskt.

Det behövs otroliga kunskaper i digital efterbehandling för att en bild ska kunna nå samma klass som en bild tagen med en proffs-film.

O inget skitsnack om möjligheterna att kunna efterbehandla bilderna för de flesta vet inte mer än vad "autolevels" är för något (vilket är skit)

Är jag bitter?

 

[pl2se]

Till viss del har du rätt. Men jag lämnade in alla bilder från mitt minneskort för utskrift på ett lab innan jul. Blev minnst lika bra som 160 VC ( eller NC ) för den delen. Jag har använt den mer....

Men till viss del har du rätt. Det jag ställer mig mer frågande till är hur gemene man ska få en bildskatt kvar till kommande generationer? Utskrivna bilder från mamma o pappas istamatik finns ju kvar än. Men jag tror att många digitala kommer att försvinna. Och det är enligt min mening det RIKTIGA bekymmret. Inte besvär/enkelhet eller kvalité.

Det possitiva är dock att fler lockas att fotaoch fotograferar mer!

mvh
PL

 

[Jeppe]

Danlo skrev:
Är jag bitter?

Lite kanske. Bilderna blir inte bättre av att du plockar fram din gamla kamera och poppar i en film. Det handlar fortfarande om tekniken bakom kameran. Dvs. den digitala kameran gör inte underverk,fast den har klart höjt bildernas kvalité (rent tekniskt sett).

Du har rätt i att det krävs kunskaper i efterbehandling, eftersom du numera är ditt eget lab. Lämna in en 160VC till ett dåligt labb - får du bra bilder då?

Jag är dock lite inne på samma sak som du. Systemkameror är inte för alla. En del som köper hade klarat sig lika bra med en kompaktkamera. Men det är ju så det är, oavsett vad man köper.

Hursomhelst, så nämner Peter det riktiga problemet här. Inte att bilderna blir sämre (för de blir de inte), utan för att bilderna tenderar att stanna på hårddisken.

Jag har ca 3000 diabilder i mitt arkiv..hur ofta tittar jag på dem? Den digitala tekniken har faktiskt fått mig att titta mer på bilder..och det är en väldigt positiv utveckling.

/Jeppe - som fortfarande framkallar

 

[Chet]

Många mossiga, utvecklingsfientliga och framtidsskygga filurer tycks också lägga en nästan kriminell stämpel på det digitala formatet.

Men är man ute efter autentiska miljöer, som verkligen återspeglar ett ögonblick någonstans, då är man oftast tvungen att justera bilderna en smula.
Och vid längre tider fastnar dessutom färgerna olika fort på filmen, så "bedrägeriet" blir bara större.

Ja om man nu inte färgkompenserar med filter...

Ta en solnedgång till exempel:
En lång exponeringstid gör bara ögonblicket vackrare/varmare än det upplevdes för betraktaren. En lögn alltså!

Många av digitalerna, har möjlighet att lägga lite "uppskärpning" på sina bilder. Även kontrast går att förinställa på många.
Så nog ska det gå att få bilder som "dyger" åt familjealbumen.

Men visst är det en trygghetskänsla med en negativremsa i näven, ja tills kåken står i lågor i alla fall.

Int ä du bitter...

Ps. Det fina för alla filmälskare, är ju att vidvinklarna blivit ganska billiga, då många digitaler kräver ännu vassare vidvinklar.
Kolla Nikons F4, min bästa kompis.... Du får en sådan för några tusenlappar.
Nästan förnedrande för en så fin kamera.

God fortsättning på fotoåret 2007.

 

[fredrikru]

Danlo skrev:
Det är en grej som jag frågat mig själv en längre tid nu..

Varför envisas fler o fler folk att börja med digitalt när de skulle få så otroligt mycket bättre bilder om de bara stoppade i en bra färgfilm i den analoga?
Tror de flesta "familjedigitalister" som släppte filmen redan för flera år sen skulle få en positiv chock om de satte kodak 160VC i gammal 35mm kompakt. Eller har jag fel?

De flesta digitala kompaktkameror ger ett uselt resultat direkt ur kameran och systemarna är inte mycket bättre, men med film blir det perfekt direkt. Utan krångel, förutom att behöva lämna in rullarna då förstås vilket jag inte ser som ett problem faktiskt.

Det behövs otroliga kunskaper i digital efterbehandling för att en bild ska kunna nå samma klass som en bild tagen med en proffs-film.

O inget skitsnack om möjligheterna att kunna efterbehandla bilderna för de flesta vet inte mer än vad "autolevels" är för något (vilket är skit)

Är jag bitter?

Bekvämlighet....

Tycker själv att jag saknar något i färgerna på digital sidan. Ofta är det Video känsla över färgerna.

Köpte Leica D-lux3 som julklapp till frugan och kameran är trevlig men färgerna på bilderna är inte så kul. Den kameran får gå till slask fotografering.

Problemet är mega pixel racet och marknaden tror att hur flera mpixel en kamera har hur bättre är den.

Under Julen/nyår så testar jag själv Kodak 160vc/nc och 400vc/nc för första gången och ska bli kul att se hur resultatet blir. Har tidigare alltid kört Reala.

// Fredrik

 

[jeskata]

Antar att de flesta (inklusive jag) förknippar film med fix-fokus-kompakter och engångskameror.

 

[niklas_b]

När jag var liten plåtade jag med nån pentax analogkompakt med en massa zoom. I och med att den (som nästan alla andra kompaktkameror) är relativt ljussvag var det minst 200, helst 400 film som gällde. Jagf brukade använda fuji superia. Den digitalkompakten jag har nu (en olympus, jag använder den sällan) ger bättre jpg direkt ur kameran än vad jag någonsin kunde få ur den analoga.
Exponeringsmätningen är också skyhögt bättre på moderna kompakter än på 10 år gamla. När jag tittar på mina papperskopior (eller neg:en) jag tog för 15 år sedan är det få som är perfekt exponerade om inte ljusförhållandena är "simpla".

På systemkamerasidan ångrar jag snarare att jag inte bytte till digitalt tidigare, hur mycket jag än anstränger mig vid scanningen blir inte Kodak Elite Crome 100 (som jag mäste använde) lika detaljrik som D200-drans bildfiler. D100 låg väl mer på samma nivå som filmen. Aven i fråga om brusfrihet vid högre iso vinner det digitala helt klart. Största nackdelen är det dynamiska omfånget, men man kan inte få allt.

För den delen använder jag egentligen bara ps till att beskära, justera nivåer (ibland) och skärpa, inte mer. Ibland justerar jag lite färgtemperatur i raw-bilden, men sällan. Mitt nöje är att försöka fotografera "som på den analoga tiden", dvs det som kommer ur kameran ska vara användbart direkt.

Bara för att jag precis sorterade bilder och hamnade vid denna: http://www.nth.se/pv/060903_248_w.jpg
Det enda som är gjort med bilden är batchkonverterat från raw till jpg och sedan batch-skärpt i samband med att jag gjorde tumnagelalbum till egna fotoregistret. Möjligtvis skulle det utfrätta uppe i vänstra hörnet sett annorlunda ut med en Provia 100, men annars?

För den delen skulle den bild adrig blivit tagen med film, lika lite som de flesta andra bilder heller - för att det var för dyrt på "gamla goda tiden"

Så slutsatsen är - Jag anser att du har fel.

 

[KenNeth]

För ca 4 år sedan bytte jag till digitalt.Jag hadde köpt en dator och fann att livet var nu mycket enklare.Var ute och fotade och kunnde nu betrakta bilderna när jag kom hem.Sitta i ett ljust rum och se de bilder jag tagit.En del bilder kunde jag skriva ut och ta med mig till fotoklubben och få fidback för.
På den analoga tiden tog jag några svartvita rullar och fick framkalla och nästa dag gå in i mörkrummet och göra lite förstoringar.Tredje dagen när dom torkat plana dom och ta med till fotoklubben.Men jag var ingen bra kopist så det var lite damm på kopian som man brukade påpeka om.Alla mina diabilder som jag har tar stor plats och mina ca 30000 S/V negativ tar också plats.Mina ca 20000 digitala bilder tar ingen eller ringa plats.Som allt i livet fins det för och nakdelar.Jag har nu köpt en analog Mamiya 645 1000S och i år ska jag bli analog igen för att lugna ner bildskörden.Jag har alltid tyckt att det är bilden som räknas och inte vilken kamera jag använder.Med min mellanformatskamera så blir det att se komposionen först o främst.Men om jag vill visa några bilder här på fotosidan måste jag digilasera även de analogna tagna bilderna.Detta var en liten reflektion över ditt inlägg.
Fotohälsningar Kenneth

 

[Chet]

En positiv egenskap med digitalformatet.

Det fina är att man kan hålla igång skapandeprocessen, då man hela tiden får feedback på sina bilder/kort.

Man kanske upptäcker störande element i bilden, kanske en sten som knycker för mycket uppmärksamhet, en diagonal som irriterar, bilden kanske känns för tung åt endera hållet.
Hur många gånger har det inte hänt att man tänkt "f_n också" jag skulle ha gjort det här, tagit den där eller någon annan sista kreativ touch till alstret.

Fast och andra sidan var man lite mer organiserad tidigare. Skulle jag göra lite mer omfattande fotografering, kunde jag ta bilder på alla platser med min lilla fickkamera. För att sedan i lugn och ro föda motivideer.
Man missade helt klart mindre motiv när man kom väl förberedd.

Men... Nu är jag själv en ganska spontan typ, så jag gillar det digitala formatet.

 

[barret]

Är inte analogt vs digitalt ett ganska upprepat ämne här på FS.

Jag tycker jag känner igen svaren/åsikterna/argumenten framför allt.

Kanske skall tillägga att jag fotar mycket bättre och har roligare sedan jag gick över till digitalt. Främst för att det är flexibelt, billigt så tillvida att jag kan bränna av hur många bilder som helst och hitta just den perfekta. Det gick inte förr. Då trodde jag ofta att det skulle vara bra när det kom tillbaka från labbet, men visar sig vara kasst. Nåt litet fel som hade upptäckts om jag kunnat förhandsgranska....(t.ex)

Jag tycker du har fel. Det var inte bättre förr.

 

[finlir]

Jag är ju en intresserad amatör som gärna med ambitionen att bli bättre. I min ungdom var jag med i fotoklubb och framkallade själv mina s/v bilder. Testade och experimenterade lite.

Under 2006 skaffade jag en EOS350D och visst krävs det lite efterbehandling för att bilderna skall bli riktigt bra men att justera nivåer och skärpa är inte speciellt svårt och bara nödvändigt om man skriver ut bilderna själv, annars gör ju labbet det.

Den stora fördelen med digitalt är att man kan testa lite olika inställningar och sedan direkt se vilket som fungerade. Det är så mycket lättare att lära när man kan se resultatet medan man fortfarande kommer ihåg vad man gjort. Dessutom kan man ta massor av extrabilder för att sedan spara de som blev bra. Det gjorde jag även tidigare men eftersom film och framkallning kostar en slant så fick man ändå hålla igen.

För den glada amatören som enbart fotar för familjealbumet så finns det flera fördelar med digitalt:

Ingen film som kan bli för gammal, ta slut, eller vara fel iso.

Lika enkelt som film att framkalla fast billigare, gå bara in i fotoaffären, stoppa i minnekortet i automaten, peka på dom bilder du vill ha...

Hållbarheten är ett problem. För kopior utskrivna på fotopapper bör hållbarheten vara lika lång som för vanliga kopior från film. För bläckstrålekopior är jag med tveksam.

För "negativen", alltså bildfilerna på hårddisken gäller att man sparar backup på cd eller dvd, Dessa måste man sedan kopiera över till nya media innan de gamla gått ur tiden. Lite bök alltså men något man kanske kan överlåta på barn och barnbarn med teknikintresse om man inte själv kan eller vill.

En hel del bilder kommer med all säkerhet att gå förlorade för eftervärlden på detta sätt men förhoppningsvis kommer tillräckligt mycket att sparas. Betänk att nästan alla har kamera idag, mängden bilder är i sig ett hinder för att senare generationer skall kunna få glädje av dom. När en vän till mina föräldrar gick bort slängdes tusentals diabilder. Min föräldrar har väl drygt tiotusen dia och pappersbilder För hundra år sedan var alla bilder tagna med eftertanke, idag fotar vi allt.

Själva gör vi fotoalbum för barnen med dom viktigaste och bästa bilderna från deras uppväxt.

 

[Splanky]

Utvecklingen går framåt. Det ena behöver inte utesluta det andra. Den digitala utvecklingen har gjort att fler har råd att ta fler bilder.
Möjligheten att själv utveckla sitt bildsinne har också ökat.
Se möjligheterna inte hindren.
Alla kan utveckla sitt fotande i vilken riktning de än behagar.
Och naturligtvis är det fotografen som tar bilden. Man kan dela in bildintresset i två delar. Själva fotandet och efterbehandlingen.
en bra fotograf kan vara usel på efterbehandling, och tvärtom samt en gråskala därimellan.
Fotointresset hade nog aldrig utvecklats bland så många som nu har möjlighet och har råd, om enbart det analoga gällde.

Var inte rädd för ny teknik. Lär er bemästra den.

 

[Dykhjelm]

Detta är ett ganska väl behandlat ämne på fotosidan, och ibland känns det som om vissa "ber för sin sjuka mor".

Inom kvalitetstekniken så brukar man citera ett gammalt kinesiskt talesätt:
"När det blåset nya vindar så bygger de flesta vindskydd, men några bygger väderkvarnar".
När dom nya vindarna har blåst en tid så har de flesta väderkvarnar, men fortfarande så finns det dom som hukar bakom vindskydd.

Det känns som att man kan använda denna liknelsen även på Analog/digital foto.

Men är det inte skönt att det är helt frivilligt att använda vad man vill?

 

[macmicke]

Det kan nog stämma, dock så blev jag rätt paff för 2 år sedan då jag fick ett julkort taget med en Fuji finepix s5500 på agfa fotopapper(ej skrivarpapper)
Tog fram några diabilder som jag hade tagit med Fujis velvia 50asa med en Nikonsystemare och jämförde: Hur fanken kunde julkortet vara både skarpare & ha briljantare färger än mina diabilder?
Var ju bara tvungen & pröva en digitalkamera.
Nu 2 år efteråt summerar jag: Visst är det lite "fusk" med digitalt. Ex: som normalfotograf kunde man ta skarpa bilder ner till 1/15sec på fri hand medans digitala tillåter ännu längre slutartider!
När man tittar på skärpa och färger så har de bättre digitala kamerorna gått förbi de analoga småbildskamerorna rejält, dock så har dom väl ett par steg kvar till Hasselbladarens kvalitet, men fan inte långt kvar.
Trodde själv aldrig detta om "framtidens" kameror.
Tips vid köp: testa & jämför bilderna och bry dig inte så mycket om alla pixlar utan kolla in objektivet istället.

 

[binkel]

En sak som är väldigt bra med den nya tekninken är att man snabbare kan lära sig att fota.
Att kunna ta en bild kolla på den och se att jag behöver över eller underexponerar direkt, sedan ta om bilden med perfekt reultat,
Det tycker jag är en fröjd att fota digitalt,

Det med sämre kvalite förstår jag inte. Jag avnänder en canon 30D och fotatar nästan bara
RAW.
Och om jag jämför mina konsert bilder med 800asa film från min "gamla" dynax7 i förhållande till 1600iso på 30Dn så skulle jag aldrig kunna göra samma förstoringar av 800filmen, som jag gjort med 30Dn?

 

[fredrikru]

Har testat Canon Eos 20D och kan bara konstatera en sak..

Tråkiga Färger när man plåtar digitalt. Ibland lyckas man fixa till det efter lång stund i........

Är ni färgblinda? Färgkänsla....

Bara undrar.....

Har även provat en del plugins i......som ska ge Velvia, Kodachrome, Tri-x känsla men det jag har inte lycktas.......

Nu när marknaden är fixerade vid mpixel så glömmer man det som är viktigt när nu mpixel är högre än optiken klarar av...Dynamiska omfånget.....

Konstaterar att det är bara Fujifilm som pratar om detta i marknadsföring men nu verkar mpixel racet även drabbat dom på nya modeller....

Tyvärr har jag inte testat Eos 5D eller Eos 1 än som ska ha bättre dynamisk omfång.....

Som läget är nu så kommer jag lägga pengarna på bättre film scanner.. Och få bättre resultat på det jag har plåtat tidigare när jag scannar om det...

Nu så kostar det mig 2.20/per bild när jag plåtar med Fuji Reala ink framkallning. Den volym jag plåtar täcker inte värdeminskingen.......

Japp...Inget slår klassisk dia. Kör man digitalt så har man följande alternativ om man har normal plånbok på proj sidan....

720P 1280×720
1080P 1920 × 1080

Det blir Mpixel....uppblåst på 60 tum....

 

[Daniel_L]

jeskata skrev:
Antar att de flesta (inklusive jag) förknippar film med fix-fokus-kompakter och engångskameror.

Hehe, what?!? Alla gamla hasselbladare vrider sig i sina kameraväskor...

Jag förknippar film med entusiaster som värderar varje enskild bild högre än vad deras digitala kulsprutefotografkollegor gör, och som tillbringar timmar i mörkrum.

Jag uppfattar ditt inlägg som ett uttryck för historelöshet ;-)

/Daniel, digital numera

 

[David G]

Det är enkelt och snabbt med digitalt, datorer är digitala och kan användas till det mesta, även bilder, fast hadde jag haft råd så skulle jag ha en framkallningsmaskin för E6 hemma men dom är lite för dyra tycker jag.

Sen undrar jag varför en del scannar sina filmer?, då blir den ju digital! En projiserad dia eller en svartvit förstoring är ju jättefin, på vilket sätt kan ett dia bli bättre av att bli digital?

 

[torhan]

binkel skrev:
En sak som är väldigt bra med den nya tekninken är att man snabbare kan lära sig att fota.
Att kunna ta en bild kolla på den och se att jag behöver över eller underexponerar direkt, sedan ta om bilden med perfekt reultat,
Det tycker jag är en fröjd att fota digitalt,

Den nya (digitala) tekniken antar jag.

Nej, man lär sig inte fotografera snabbare med en digital kamera. Det är inte under fotograferingsögonblicket man lär sig fotografera, det är när man i lugn och ro betraktar bilden och har möjlighet att analysera och bli berörd av innehållet. Det är en process som tar tid.

Att fotografera handlar om att förmedla något. Det är ett språk. Om verktyget sedan är en lådkamera, en storformatskamera, en polariodkamera, en mätsökarkamera eller en digital systemkamera är helt oväsentligt. Om bilden visas på en skärm, ett papper eller blir upplyst på en duk spelar heller ingen roll. Bara innehållet är intressant.

Hoppas nu bara att datalagring blir säkrare i framtiden så att vår nutid kan bevaras. Helt klart har de moderna digitalkamerorna fått fler att fotografera än tidigare.

/T (som nästan alltid använder 35mm svartvit film).

 

[David G]

Daniel_L skrev:
Hehe, what?!? Alla gamla hasselbladare vrider sig i sina kameraväskor...

Jag förknippar film med entusiaster som värderar varje enskild bild högre än vad deras digitala kulsprutefotografkollegor gör, och som tillbringar timmar i mörkrum.

Jag uppfattar ditt inlägg som ett uttryck för historelöshet ;-)

/Daniel, digital numera

Hasselbladare? Måste tillhöra en helt annan social-grupp för jag kan inte minnas att nån sprang runt med bladare, däremot en hel del fix-focus-kompakter, auto-focus och zoom var ju lyx.

Min första kamera var en liten lustig platt sak som man kunde sätta en kub med fyra engångsblixtar i ena änden, filmkasetten såg ut som en liten telefonlur (110-film?) och det fanns ett tele-läge.

Edit:
Såg ut som den här fast enklare: http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Kodak_Pocket_Instamatic_60.jpg