Varför byter intresserade amatörer (men dock utan stor ambition) till digitalt?

[MattiasL]

Hmm..
Att man sparar tid är ingenting jag kan förneka. Har just stått och slitit med en bild i mörkrummet hela kvällen. Visst har jag lagt ner mycket arbete och kärlek på bilden, men frågan är om det blev så förbaskat bra för det..

Sen beror det på hur mycket vikt man fäster vid materialet. Ansel Adams...om jag ska sticka ut hakan tycker jag han är astråkig. Vad har karln att säga utom att han har världens största dynamiska omfång? Jag tror och hoppas att det är få som bygger sin kreativa process på själva materialet.

Men såklart. Man måste kunna hantera den teknik man väljer att använda för att det ska bli bra. Men så vansinnigt stor skillnad är det inte. Tekniken är det lätta, seendet det svåra, för att svänga sig med klyschor.

 

[ektober]

MattiasL skrev:
Ansel Adams...om jag ska sticka ut hakan tycker jag han är astråkig. Vad har karln att säga utom att han har världens största dynamiska omfång?

Vissa av hans bilder kan jag hålla med om upplevs som ganska tråkiga men andra är ju så fantastiskt magnifika och storslagna. Och att man kan gå in i världen av massa olika vackra gråtoner, mumma.

MattiasL skrev:
Tekniken är det lätta, seendet det svåra, för att svänga sig med klyschor.

Håller inte riktigt med. Det svåra är att definiera vad det är man ser samt därefter vilken teknik och hur man ska använda den för att överföra det man ser till filmen eller sensorn.
Du kan ganska enkelt få ett okej resultat, men ett perfekt resultat, det är otroligt svårt.

 

[Bofoto2]

Graal skrev:
.....Pålitligheten av hårddisklagring och cd/dvd känner säkert många redan till av erfarenhet. .....

Frågan är om någon känner till pålitligheten!
Den digitala lagringen är oöverträffad vad gäller korttidslagring på HD och DVD, hårddisken hemma och DVD:n borta/ hos bekant/släkt.
Problemet som det inte talas om är kopieringen och CD/DVD spelarens felkorrigeringskretsar, hur många kopieringar tål digitalfilen innan den blir korrupt.
Antagligen tål ingen musik-CD köpt i butik en CD spelare som inte har felkorrijeringskretsar. Hur mycket fel är det då inte på en hembränd DVD.
Så teoretiskt sett ska man vänta så länge som möjligt med kopieringen av DVDn(kanske håller 10år) eftersom man förlorar data vid kopieringen.
Men under dom här 10 åren försvinner data successivt tills den hembrända DVD/CDn blir oläsbar....
Min HDD-brännare (Yamaha CDR-HD1500) kan bränna i halv hastighet för bättre slutprodukt, medan brännarna i datorer bara skryter om hur fort det går och ingen? bryr sig om kvaliteten.
Mitt brännarprogram Nero vägrar att bränna en CD i 1X hastighet....

 

[MattiasL]

ekeponken skrev:
Vissa av hans bilder kan jag hålla med om upplevs som ganska tråkiga men andra är ju så fantastiskt magnifika och storslagna. Och att man kan gå in i världen av massa olika vackra gråtoner, mumma.



Håller inte riktigt med. Det svåra är att definiera vad det är man ser samt därefter vilken teknik och hur man ska använda den för att överföra det man ser till filmen eller sensorn.
Du kan ganska enkelt få ett okej resultat, men ett perfekt resultat, det är otroligt svårt.

Jag tror vi är lite överens. Men jag tror vi menar lite olika saker med "perfekt". De bilder som jag uppskattar är ofta långt ifrån "perfekta". Jag tycker att i samma stund som något blir "perfekt" blir det också ofta dött. Däremot är det ju viktigt att en fotograf känner sitt material på så sätt att man kommer runt, eller utnyttjar materialets brister. Joakim Eneroths skumma hålkamerabilder är ett exempel.

 

[David G]

Det där med att man förlorar data när man kopierar en digital fil, är det verkligen sant? Har en stark känsla av att det är en åsikt som frodas bland audiofiler men så tycker dom ju också att ljudet blir dåligt om man vänder högtalarkabeln åt fel håll.

Felkorigeringen finns ju för att garantera att det man läser från mediet är samma som en gång skrevs dit. Så länge felen inte är så stora att det inte kan korigeras längre så ska det inte bli nån försämring.

Finns det kanske nåt fil-formart med extra mycket felkorrigeringsdata som då lämparsig extra bra för lagring på CD/DVD?



Gjorde ett test när jag gick på gymnasiet efter att fått höra av en analog audiofil att det digitala försämras och åldras vid varje kopiering. Testet gick ut på att vi på skolans datorer använde en .bat-fil i dos för att kopiera stora mp3 och zip filer fram och tillbaks over nätvärket i några dagar. ingen kunde höra nåt fel och zipfilen blev inte korrupt

 

[Kalle_B]

Danlo skrev:


Varför envisas fler o fler folk att börja med digitalt när de skulle få så otroligt mycket bättre bilder om de bara stoppade i en bra färgfilm i den analoga?

japp jag tror du har helt fel...

Nu har jag inte läst igenom alla svaren i tråden så kanske jag säger något någon redan sagt.

Man måste inse att det digitala har en enorm fördel och det är den fördelen som har helt förändrat fotograferingen bland fotograferna. Snabbheten.

Upplärningsförmågan blir ju enormt snabb iom det digitala. Du kan idag se en snygg bild på Fotosidan, springa ut och prova göra samma sak själv, tex rinnande vatten på lång slutartid. Du ser redan i kameran om det fungerade eller inte, om inte så gör man om.
En nybörjare förstår kanke inte principen bakom slutartiden och vattnets hastighet och därför räcker det inte med att någon säger "kör lång tid beroendes på vattnets fart" och sedan springa ut för att ha en perfekt bild. Vissa bara provar sig fram för att sedan kanske börja förstå. Detta förfarande går inte utan den digitala direktheten och informaion.

Fördelen med att ha bilden direkt som du sedan kan pilla med och spara i datorn är enorm. Du kan även själv välja vilka bilder du vill få printade. Du kan tom lägga 100 olika bilder från olika år och tillfällen på samma skiva.

 

[Makten]

Danlo skrev:
Varför envisas fler o fler folk att börja med digitalt när de skulle få så otroligt mycket bättre bilder om de bara stoppade i en bra färgfilm i den analoga?

Varför envisas vissa fortfarande med att tro att analogt alltid är överlägset digitalt?

Anledningen att man som amatör utan utan ambition byter är förstås för att analogt är mer omständligt. De flesta ur nämnda kategori tycker nog att bilderna blir alldeles utmärkta.

 

[Graal]

Re: Re: Varför byter intresserade amatörer (men dock utan stor ambition) till digitalt?

Kalle_B skrev:
............Fördelen med att ha bilden direkt som du sedan kan pilla med och spara i datorn är enorm. Du kan även själv välja vilka bilder du vill få printade. Du kan tom lägga 100 olika bilder från olika år och tillfällen på samma skiva.

Den enda skillnaden för den som fotograferar med film mot digitalt är att det tar lite längre tid att få filmen framkallad och sedan scannad. Feedbacken blir inte lika snabb. Annars finns alla de möjligheter som datorn ger idag även för analoga fotografer. Man kan välja vilka bilder som ska printas ut och även lägga 100 olika bilder från olika år på samma skiva.

För min egen del scannar jag numera alla bilder som jag gör i mörkrummet. Jag har negativen i polyester/acetatfickor av museumstandard, de selentonade gelatinsilveroriginalen i syrafria förvaringsboxar samt de inscannde bilderna på två separata hårddiskar, en intern och en extern. Vissa inscannade bilder skriver jag dessutom ut på syrafritt lumppapper med svart pigmenterat carbonbläck som enligt bläcktillverkaren då ger beständighet på 400+, alltså minst 400 år. Jag har dom därmed både som mörkrumsoriginal och som mycket hållbara (förmodligen bättre än silverbilden?) bläckstråleprintar.

Vad gäller ursprungsfrågan så kan man väl knappast mena allvar när man säger att resultatet blir bättre om man skickar iväg filmen och får bilderna tillbaka färdigframkallade än om man gör sina färgbilder i datorn och skriver ut dom eller får dom kopierade på vanligt fotopapper? Datorn erbjuder ju så mycket möjligheter som kan förbättra bilderna och man lär sig snabbt att göra sådant som det tog år av erfarenhet att åstadkomma i mörkrummet. Problemet uppkommer väl oftast när man skickar iväg sina filer och får tillbaka bilder som inte ser lika bra ut som på dataskärmen. Då får man lära sig skriva ut själv eller anlita proffs vilket blir dyrare. Speciellt i svartvitt utskrift krävs det erfarenhet och kunskap som tar tid att lära men det finns nya skrivare som har förenklat där också.

Vad man föredrar för medium är väl idag mest en smaksak och vilka krav man ställer på resultatet? Vad gäller färg vill jag nog påstå att digitalt fotade och utskrivna bilder kanske t.om är bättre än analoga rent bildmässigt? Man har större möjligheter att styra färgerna och kontrasterna och att framkalla färgbilder i mörkrum är både dyrare, bökigare och tar längre tid. I svartvitt däremot föredrar jag den analoga mörkrumskopian, både av bildmässiga skäl och av ekonomiska. Motsvarande arkivbeständiga utskriftspapper kostar ungefär dubbelt så mycket som fibergelatinsilverpapper och den som tror att det går åt mindre papper vid svartvit utskrift än om man trixar i mörkrummet (för att bli riktigt nöjd) tror jag har fel. Men det bildmässiga är nog mest en smakfråga. Jag är van att se på mörkrumsbilder som finns inneslutna i silveremulsionens gelatin och har kanske därför lite svårare för utskriftspapperna där bilden mera ser ut att ligga utanpå pappersytan, fast det finns några undantag där också numera. Men frågan är varför man måste göra utskrifter lika gelatinsilverbilder? Tycker själv det är lite charmigt att utskriften har en egen karaktär som skiljer sig från traditionella fotografier och så länge det inte ser fult ut behöver det inte ändras. Det är mera en vanesak tror jag. Dessutom ser man inte denna skillnad när bilden hamnar i en glasad ram.

 

[Fläsk-Tarzan]

Jag blev faktiskt jättenöjd med mina semesterbilder från min kompaktdigitalare som jag fick gjort 250 bilder från på labbet. Min systemare var på reparation så vad skulle jag göra vid det tillfället. Dessbättre blev jag ju lika nöjd med det resultatet som när jag fick framkallat från film från min systemare och nu pratar vi ju 10x15 format på kopierna.

 

[ektober]

MattiasL skrev:
Jag tycker att i samma stund som något blir "perfekt" blir det också ofta dött.

Jag tror jag håller med dig. Med perfekt menar jag att man i princip med 100% kan överföra den inre bilden av det man fotograferar till film eller sensor. Jag gillar bilder med superskärpa och superexponering, särskilt storformatsbilder, men det måste finnas liv och spänning i kompositionen. Men jag gillar också gryniga bilder, både färg och svartvitt, det blir en annan sorts fotografering där man arbetar med stora penseldrag och oftast får fram stora spänningar och kontraster.