Det var en intressant diskussion det här! Mycket för att jag också lägger upp en hel del foton på mina barn.
Jag har fått många fina kommentarer, men kan ändå inte låta bli att undra hur många det är som verkligen irriterar sig på dem (alltså tycker att de inte hör hemma här) men inte säger någonting.
Jag är amatörfotograf, men har verkligen ett brinnande och starkt intresse för fotografi. Så KLART att jag vill utvecklas. Det är därför jag är här på fotosidan. Tycker att det är mycket mer givande att "umgås" med andra som har detta intresse än att tex visa fotona för familjen. (För familjen säger ju alltid att allt är bra, de ser inte sånt som ni ser).
Det jag allra helst fotograferar är just människor, och eftersom mina barn är de som står mig närmast så kan jag inte tänka mig ett bättre sätt att utvecklas på än att fotografera just dem.
Innan jag laddar upp en bild tänker jag inte så mycket på vilket budskap bilden har/ger. Vad jag tänker mest på är "Om jag inte kände dessa personer och såg fotot, vad skulle jag tycka om det".
Calles bild... hihi... Ja, okay, det är väl kanske inte en sån där "Åååh jag måste ge en femma, den är helt super". Men är det inte lite kul att tänka på att den VORE det om vi tex tillhörde ett helt annat folkslag långt härifrån. Då skulle ju fotot vara världens dokumentärfoto från fjärran land. ;-)
Om någon hade laddat upp Calles bild så hade jag inte kastat mig in under bilden och sagt att den inte hör hemma osv. (Vem är jag att döma vad som hör hemma och inte för den delen). Nej, jag hade nog försökt förklara att bilden känns alldeles för rörig, att den inte är beskuren på ett intressant sätt och att den inte är så "ren" att den väcker det rätta intresset. Men ska jag vara ärlig så tycker jag inte att Calles bild är dålig heller... Det är väl alltid intressant att komma nära inpå folk av vårt eget slag också, eller? Det tycker i alla fall jag. Fast då måste man tänka på lite olika saker just när man tar fotot, alltså inte BARA att klicka på knappen.
Ja just det, en grej till, kanske det viktigaste: Alla vi på fotosidan befinner oss ju på olika nivåer när det gäller våra fotografiska kunskaper. Om man kanske precis har börjat fotografera, är man inte välkommen då? Det är ju då den konstruktiva kritiken behövs allra mest tycker jag. Att man på ett bra sätt förklarar vad som är viktigt osv.
När man precis har börjat med fotografering kanske man inte ens tänker på hur störande det är med fel bakgrund osv, för man är besatt i hur bra man tycker att själva motivet är. Kanske att man ser vad man vill se och blir blind för resten.
När jag blev medlem på fotosidan blev jag bemött på ett så bra sätt! Hade laddat upp ett foto på min son när han stod i dörröppningen på dagis och luktade på en blomma. I mina ögon var fotot verkligen jättefint, så fint att jag liksom inte tänkte på den störande bakgrunden och oskärpan i ögonen. Då fick jag kommentarer om att det och det var bra, medan det och det inte alls var bra. Helt perfekt kritik tycker jag! Då kände jag verkligen att aha... det här funkar, men måste funka bättre för att bli tillräckligt bra. Av detta utvecklades jag.
Hade någon sagt "Vi vill inte se din bild här, behåll den i ditt familjealbum". Ja... då hade jag nog inte fortsatt så entusiastiskt med att försöka bli bättre.
Man ska inte hissa en dålig bild till skyarna, men man ska inte heller BARA se det dåliga. För precis ALLA bilder har åtminstone någonting som är bra. Man måste försöka se det också, eller?
Så får vi ju inte heller glömma bort hur olika vi alla är när det gäller vad vi tycker om. Jag är tex så totalt ointresserad av sportbilder att jag faktiskt mycket hellre tittar på Calles familjealbumsbild än ett riktigt proffsfoto på en ishockeyspelare. Men inte går jag in på proffsfotot (som är helt perfekt tekniskt sett) och säger "Bilden är jättetråkig, du får betyg 1".
Jaja, en massa tjatter blev det nu, hoppas ni förstår åtminstone hälften av mitt resonemang. ;-)
~Kriss~