Jag tror du är inne på ett spår som jag också funderat över. Inte för att jag är proffsfotograf, eller ens att mina bilder är fulländade, men eftersom de få kommentarer jag får mest innehåller superlativer så funderar jag på varför jag ska hålla på att lägga tid på att ladda upp bilder. Även om jag själv tycker att jag numera kan ganska så mycket om fotografering så behöver också jag utvecklas i mitt fotografernade. Superlativerna ger mig ingen utveckling (även om det kan vara bra för självförtoendet att höra sådant ibland).
Det tycker jag inte. För att visa att katten är söt krävs nämligen inte någon som helst insats som fotograf. Det är bara att knäppa. Katten gör ju jobbet!
Det tror inte jag. Visst är många teknikfixerade nåt alldeles förskräckligt, men det krävs verkligen inte nån vidare teknik för att ta en bra bild. Däremot krävs lite estetisk känsla, bildseende och uppfinningsrikedom. Det är DET som jag också tycker att man ska rikta kritik mot när det gäller bilder. Jag bryr mig inte ett skvatt om kameran är en mobiltelefon eller en Hasselbladare.
Vem ska då vara psykolog och vaska fram ur hennes undermedvetna hur det egentligen ligger till ;-)
Vi är definitivt inte ensamma Lotta - det finns fler. Men ingen av oss vill nog vara en sådan taskmört att vi beklagar sig över de vänliga ord ens bilder får. Men vänlighet är inte detsamma som ärlighet – eller?
Precis, samma sak där med svårigheten att kunna separera sig från minnen av motivet och/eller fototillfället.
Ingen kan "sno" din bild, möjligtvis kopiera den och bildidéen. Man får ju fråga sig själv då vad man har att förlora på att något sådant möjligen sker. Drabbas man hårt ekonomiskt, man lever på sina bilder - ja då skall man nog inte lägga ut. Men annars ... tja jag har då inga betänkligheter, jag har ingen ambition att tjäna slantar på bilderna.
