Wolfgang skrev:
Man kan endast läsa mina frågor som ett påstående om jag träffat en öm punkt. "Eller hur" var aldrig i mina tankar.
utgår du från att man bara kan tolka din text på ett enda sätt är du farligt ute.
då missar du inte bara olikheterna oss människor emellan (tex. just dom som får vissa att göra självporträtt till skillnad från andra), utan oxå att det kan vara svårt att tolka text som inte är övertydlig eftersom tonfallen uteblir.
ett påstående? men är det inte då man faktiskt kan säga "eller hur?" efter sitt sagda påstående?
Man kan undra varför det är så.
okej, nu var det väl jag som inte var tillräckligt övertydlig. ;o)
jag sa inte att det verkligen
var så, jag sa
kanske. jag kan ju inte svara för alla andra.
själv är jag inte överdrivet känslig, men kan gott ich väl tänka mig att det kan vara så för en och annan.
står nog i övrigt lika förvånad som du, fast istället över att det finns dom som tycker det är svårt att förstå att vissa gärna plåtar sig själva.
Det håller jag med om. Det är bara ett mosaik i en komplex fråga.
Det finns fler mosaikstenar:
Varför man möblerar sitt hem på ett viss sätt.
Varför vissa är blyga och andra inte.
Varför vissa personer hänger upp sitt eget porträtt på väggen.
Jag har inga svar, men jag är alltid mycket intresserat av, vad som gör människor olika.
Gener, förstås. Men huvudsakligen något som har hänt under ens livstid.
eller så kan vissa fått stor inlevelseförmåga och tagit intryck från andra och andras upplevelser.
För att återkommer till ämnet, så är det symptomatiskt att frågan om självporträtt är så känslig. Jag tänkte aldrig "eller hur". Man läser tydligen vad man vill läsa.
men det var ett påstående, eller hur? ;o)
jag påpekar återigen att jag tidigare skrev _kanske_ och inte _är_.
jag tänkte aldrig att du skulle uppfatta det som att alla (eller menar du kanske mig personligen?) självporträttörer är känsliga.
;o)
man läser tydligen vad man själv vill läsa... *ler*
)
