Advertisement

Annons

Tips på bästa porträttobjektivet

Produkter
(logga in för att koppla)
Vi tycker helt olika och det är väl inget fel med det. Men det är förmodligen ointressant både för TS och övriga läsare så jag lägger denna diskussion för min del.

Anders W

Det tackar vi för. Om det nu var några missförstånd så var och är detta min åsikt från början:

"Det finns en poäng som många säger här, att hantera utrustningen rätt och det stämmer till viss del att Canons 50 1.8 kan leverera acceptabla bilder under rätt förutsättningar. Det beror helt och hållet på vilka krav du har på resultatet. Om allt ska till en blogg och inte presenteras särskilt högupplöst klarar du dig utan bättre utrustning."
 
Det perspektivet på bilden TS länkade till talar nog för att 50mm brännvidd är det som eftersöks, men det kan ha varit lite längre brännvidd som motsvarar vad 85mm ger på crop.

Man skall komma ihåg att det är inte så stor skillnad i skärpa mellan Canon 50/1,8, 50/1,4 och 50/1,2 eller Sigma 50/1,4 i mitten. Man betalar dels för lite bättre skärpa i kanten nära maxbländare men ffa för att få en trevligare karaktär på oskärpan - det är alltså karaktären på det som INTE är i fokus man betalar för. Räkna inte med betydande bättre skärpa till porträtt för att man byter objektiv.

50/1,8 tecknar konturer och ffa ljuskällor ur fokus med lite hårda kanter. De andra extremfallen är Canon 50/1,2 L och Sigma som ger bakgrunden en mjuk oskärpa. Till detta hör också att exotiska linselement ger mindre kromatisk abberation - blå/lila/gröna/magenta kanter vid hög kontrast.

Jag föreslår att du tar med ditt 50/1,8 till en butik och jämför med Sigmas vanliga 50/1,4 (behöver inte gå på den dyra 50/1,4 Art direkt) och fokuserar på något med ljuskällor ur fokus i bakgrunden på runt bländare 1,8 i båda fallen. Då ser du skillnaden om du på tagen bild zoomar in på ljuskällan som är ur fokus. Tycker du inte att skillnaden är viktig för dig behöver du inte uppgradera ditt objektiv.

Avseende bristen på skärpan du noterar kan det vara teknik med tunt skärpedjup eller t ex behov av mikrojustering av fokus. I regel sätter man fokus på det närmsta ögat vid porträtt.
 
.....
Att småbild (eller FF som en del envisas med att säga:) skulle lösa dina problem tror jag inte ett dugg på. (Förslaget dyker alltid upp som den enda lösningen oavsett vad problemet är.) Läs gärna denna artikel skriven av en erfaren fotograf och lärare.
.....
Anders W

Vet inte om du läste artikeln så noga men han skriver ur ett perspektiv som landskapsfotograf. :) Han påpekar att:
Since your sensor is cropping the image, I have to use a lens with more magnification in order to match you. And since longer lenses have smaller depths of field, my lens will blur the background more than yours at the same aperture. So for portrait photographers who want real blurry backgrounds, that's a good thing. But for landscape photographers, that's not so great.

Trådskaparen önskan är just bra bakgrundsoskärpa vid porträtt.
Rami Hanna, som tagit bilden i första i inlägget verkar använda småbild, hon skriver i en intervju:
Jag fotograferar med en Canon Mark 2 men jag har också en kompaktkamera.
...
Jag gillar bilder med suddig bakgrund. Köp ett fast objektiv med 50 mm eller 85 mm brännvidd, då får man till den känslan.
http://www.alltomstockholm.se/shoppingmode/article4088813.aos

Men visst, utrustningen är inte allt. Det finns det mycket man kan göra som fotograf, t.ex. öka avståndet mellan modellen och bakgrunden. :)
 
Det är svårt att förstå vilken fokusmetod du använder, låter mest som AF med mittpunkten. Hursomhelst ligger fokus fel på de oskarpa. Du och/eller modellen har rört sig efter det att fokus ställts in. Omkomponering är en typisk sån rörelse. Kör AF med den punkten där ögat ska vara i bilden (oftast ej mittpunkten).

Kanske är där felet ligger, när jag komponerar om bilden. Ska pröva att använda den fokuspunkt som ligger vid ögat istället! Har använt mitten eftersom den är känsligast. Tack för tips :)
 
Du har rätt. Dioptriinställningen är till för att du själv ska se bättre i sökaren. Ungefär som glasögon. Är du närsynt får du skruva åt minus t ex för att få en skarpare bild i sökaren. När du säger att du fokuserar manuellt tror jag du menar att du har autofokus på "singelpoint" och att du låser genom att trycka avtryckaren halvvägs. Är det så? Manuell fokus är att man helt stänger av autofokusen och fokuserar genom att snurra på fokusringen på objektivet. Den tekniken kräver att man vet vad man gör:) Som du beskriver att du gör tror jag både är bäst och enklast.

Betr. ISO så blir allt sämre när man höjer ISO-talet (förstärkningen av signalen från sensorn). Mer brus, sämre dynamiskt omfång, sämre färgåtergivning mm. Detta gör också att bilden uppfattas mindre skarp. Om man sen i efterbehandlingen (eller i kameran) brusreducerar så suddar man dessutom ut detaljer i bilden. Bruset försvinner men det gör också de fina detaljerna och bilden blir "suddigare".


Precis, jag har ställt in manuell fokus på objektivet så jag snurrar fokusringen tills jag tycker bilden är skarp, men till min hjälp trycker jag ner avtryckaren halvvägs och ser när fokuspunkten blinkar, för då är jag säker på att fokus är rätt och att bilden blir skarp. (Men det blir den ju inte ändå, haha)

Okej, men kom på att det inte kan bero på ISO. Jag fotar mest med väldigt lågt ISO, 100-200 max (de bilderna jag lade upp var ett undantag då jag för dagen var i en mörk och regnig skog, därför högt ISO på just de bilderna)
 
Precis, jag har ställt in manuell fokus på objektivet så jag snurrar fokusringen tills jag tycker bilden är skarp ...
Utifrån den redogörelsen är jag ganska säker på att det inte är din utrustning det är fel på, utan att oskärpan i bilderna helt enkelt beror på att du inte lyckas sätta fokus. Att fokusera manuellt i en modern dslr är mycket svårt (speciellt om man använder ett objektiv med så kort skärpedjup som 50/1,8) eftersom dessa kamerors sökare inte alls är optimerade för manuell skärpeinställning.

Det var svårt redan med på filmtiden, trots att systemkamerornas sökare då hade avancerade hjälpmedel som optimerade mattskivor och snittbild osv. Dessutom var kraven på "skärpa" mycket lägre på den tiden.
 
Av dessa två inlägg drar jag slutsatsen att du alltså skruvar på fokusringen med handen men inväntar fokusbekräftelse (blink i sökaren) innan du knäpper av en bild. Det innebär alltså att du egentligen bara ersätter motorn i objektivet med muskelkraft. Jag skulle fortfarande klassificera det som en form av autofokus då du låter kamerans AF-sensor avgöra när du har fokus. Om det är något felkalibrerat så hjälper det ju inte att bara skruva själv. För att fokusera manuellt "på riktigt" så ska du alltså se att bilden blir skarp i sökaren och inte bara att punkten blinkar.*

Du skriver också att du använde F3,5 till de bilder som blev skarpa men F2 på dem som du tycker var mindre skarpa. EF 50/1,8 II är ju inte helt skarpt på full öppning och kräver lite nedbländning för att komma till sin fulla rätt. Vid F2 är det fortfarande inte helt skarpt medan det blir bättre uppåt 2,8. (allra bäst blir det väl bortåt 8 har jag för mig).

/P

* Många, däribland jag själv, tycker om att använda AF-On knappen till autofokus och helt stänga av AF på halvtryck. Då kan man sätta fokus på en punkt och sedan ta bilder som man känner för och komponera om utan att AF försöker fokusera om varje gång.

Det är också användbart om man ibland vill fokusera helt manuellt. Man slipper då ha en distraherande blinkande fokuspunkt medan man skruvar på fokusringen. Då blir det lättare att koncentrera sig på att få bilden skarp. Man behöver ju inte väljar mitten av sökaren när man fokuserar manuellt utan man kan ju få fokus precis var man vill. Att då ha en punkt som ibland blinkar tycker i alla fall jag är störande. Vill man dock ha AF-sensorns hjälp för att bedömma hur väl man lyckats så kan man ju fortfarande trycka ner AF-On knappen och fö bekräftelse.

Tillägg med tanke på ovanstående inlägg: Jag använder själv EF 50/1,8 II och tycker det levererar riktigt bra. Har också lekt med manuell fokus på det och det går rätt bra även om den lilla ringen är ganska tråkig att jobba med.

Tack, himla bra svar! Det stämmer det du skriver med hur jag ställer in fokus. Jag fokuserade manuellt "på riktigt" först men sen upptäckte jag fokuspunkten kunde hjälpa till så tyckte att det var smart, men då blev det inte manuellt fokus alltså när man använder den :) Ska kolla upp det där med AF-On knappen!
 
Att du missar med fokuseringen är mest troligt att kameran/du valt fel fokuspunkt. Kameran kanske väljer tröjan eller annan detalj att ställa in sig på.
Själv byter jag fokuspunkt med tummen och när den lyser upp i sökaren så fokuserar jag på ögonen.
Alla brännvidder under 50mm förvränger ansiktet på ett sätt som inte är att föredra, speciellt om ansiktet/modellen är nära.
För halv/hel porträtt är det ok med 50mm 1.4 eller 1.8. Båda duger alldeles utmärkt att ta bilder som man kan ta betalt för. 85mm 1.8 är nog det mest prisvärda om man behöver återge ansiktet korrekt och få fint bakgrundssläpp. 1.4 varianten motiverar inte det högre priset i min mening.
Själv har jag ett 80-200mm 2.8 som funkar alldeles utmärkt att få distinkta, skarpa bilder med fin bokeh. Jag gissar att bilden du bifogat är taget med en liknande zoom..
Lycka till!

MVH / Patrik

Tack för svar! Det är just det att jag inte hittar någon del i bilden som är i fokus, så jag tror inte att fokus hamnar på fel plats utan det är att hela bilden överlag blir suddig/disig.
 
Utifrån den redogörelsen är jag ganska säker på att det inte är din utrustning det är fel på, utan att oskärpan i bilderna helt enkelt beror på att du inte lyckas sätta fokus. Att fokusera manuellt i en modern dslr är mycket svårt (speciellt om man använder ett objektiv med så kort skärpedjup som 50/1,8) eftersom dessa kamerors sökare inte alls är optimerade för manuell skärpeinställning.

Det var svårt redan med på filmtiden, trots att systemkamerornas sökare då hade avancerade hjälpmedel som optimerade mattskivor och snittbild osv. Dessutom var kraven på "skärpa" mycket lägre på den tiden.

Okej, så bäst vore att köra på autofokus helt och hållet? Bytte från autofokus just för att jag tyckte den ställde in fokus på helt fel saker (tex. tröjan istället för ögat) och att fokusen var allmänt seg att hitta rätt. Men jag antar att jag ska justera och inte använda alla fokuspunkter då utan bara en, den vid ögat?
 
Kanske är där felet ligger, när jag komponerar om bilden. Ska pröva att använda den fokuspunkt som ligger vid ögat istället! Har använt mitten eftersom den är känsligast. Tack för tips :)

Varsågod! Jag är själv amatör och har själv ett 50 mm 1,8. För mig har det jag rekommenderat verkligen hjälpt för att sätta (och bibehålla) fokus. När jag började fota var det också mycket snack om mittpunkten hela tiden så jag körde på det. Själv ångrar att jag inte experimenterade mer med de andra punkterna de första åren...
 
Precis, jag har ställt in manuell fokus på objektivet så jag snurrar fokusringen tills jag tycker bilden är skarp, men till min hjälp trycker jag ner avtryckaren halvvägs och ser när fokuspunkten blinkar, för då är jag säker på att fokus är rätt och att bilden blir skarp. (Men det blir den ju inte ändå, haha)

Okej, men kom på att det inte kan bero på ISO. Jag fotar mest med väldigt lågt ISO, 100-200 max (de bilderna jag lade upp var ett undantag då jag för dagen var i en mörk och regnig skog, därför högt ISO på just de bilderna)

Okej, så bäst vore att köra på autofokus helt och hållet? Bytte från autofokus just för att jag tyckte den ställde in fokus på helt fel saker (tex. tröjan istället för ögat) och att fokusen var allmänt seg att hitta rätt. Men jag antar att jag ska justera och inte använda alla fokuspunkter då utan bara en, den vid ögat?

Att köra Autofokus helt och hållet borde ge minst lika bra resultat som din metod då det är AF-sensorn som avgör när du har fokus i båda fallen. Just 50/1,8 II har i och för sig en ganska seg motor och låter rätt mycket, men den brukar hitta ganska bra tycker jag.

Sammanfattning av anledningar till att du inte får skarpa bilder:
- Med F1,8 har du väldigt tunnt upplevt skärpedjup. Minsta rörelse i djupled flyttar skärpeplanet. Gäller både fotograf och objekt.
- Som nämnts tidigare så är EF 50/1,8 II inte så skarp på största bländare. Du kommer alltid att få lite oskärpa med F1,8.
- När du komponerar om så skiftar fokusplanet. Med det tunna skärpedjupet så är det väldigt lätt att det du har fokuserat på plötsligt inte ligger i skärpeplanet längre.
- I värsta fall behöver AF kalibreras. Det innebär att att AF-sensorn inte ligger på exakt samma avstånd från objektivet som sensorn. Då tycker sensorn att du har fokus fast sensorn inte har det. (Finns sätt att testa detta ifall det blir aktuellt.)

Var inte rädd för att använda andra fokuspunkter i gott ljus. Den mittersta punkten är känsligast då den är korslagd, men i gott ljus så bör det inte göra någon märkbar skillnad. Använd dock bara en fokuspunkt så att du själv kan bestämma exakt var du vill ha fokus.

Angående ISO så bidrar mer brus (vid högre ISO) till att detaljer suddas ut och det kan leda till sämre upplevd skärpa. Du måste också nästan alltid efterskärpa dina bilder i efterbehandlingen för att få riktigt knivskarpt slutresultat.

/P
 
Har skummat igenom tråden lite, och ser inte någon som har nämnt att fokuseringsskivan som sitter i kameran inte är konstruerad så att man kan avgöra skärpeinställningen med den mer noggrant än vad som motsvarar skärpedjupet vid runt f/4, ungefär sisådär.

Noggrann manuell fokusering sker bäst via live view och ett förstorat utsnitt, men då ska helst modellerna man jobbar med ha drabbats av likstelhet, för det tar en stund att trixa med.
 
Jag har svårt att tro att man ska behöva ta 100 foton för att lyckas få tio skarpa foton. Men vad vet jag? Det är ju inte jag som tagit bilden jag publicerade om du syftade på den?
Det innebär i så fall att en bild av tio blir bra, men i ditt första inlägg skrev du att en bild av tio blev halvsuddig. Det är ju inte riktigt samma sak.

Det är sällan utrustningen som är trasig när man är missnöjd med sina bilder (även om det förstås händer) utan det är snarare brist på erfarenhet och övning som är orsaken.

Men om vi antar att ditt 50mm-objektiv inte är riktigt som det ska vara, och du ändå vill köpa ett nytt objektiv för porträtt så skulle jag nog rekommendera EF 85mm f/1.8 USM. Det är svårslaget var gäller pris/prestanda i klassen porträttobjektiv. Möjligen att det är lite för lång brännvidd för nära porträtt på en APS-C-kamera, men om man vill ha rejält suddig bakgrund så passar det utmärkt.
 
Läste på ett annat forum att fotosidan kunde vara lite "hårda" eftersom det hänger väldigt många duktiga fotografer här, och jag tänkte "jaha, här hoppar vi på amatören direkt", haha, ber så hemskt mycket om ursäkt! :)
Det tror jag sällan någon gör medvetet. Förhoppningsvis får du mer goda råd än dåliga här, men det kan kanske kännas lite "hårt" när vi frågar om du verkligen menar vad du skriver. Det behövs dock ibland så att man kan reda ut vad problemet egentligen är. Annars går det ju inte att lösa.
 
Precis, jag har ställt in manuell fokus på objektivet så jag snurrar fokusringen tills jag tycker bilden är skarp, men till min hjälp trycker jag ner avtryckaren halvvägs och ser när fokuspunkten blinkar, för då är jag säker på att fokus är rätt och att bilden blir skarp. (Men det blir den ju inte ändå, haha)
Nä. Om bilden inte blir skarp med autofokus så blir den inte heller skarp med den metod du använder. Du förlitar dig nämligen på autofokusens fokuseringssensor om du vrider på objektivets fokuseringsring till fokuspunkten lyser.

För att fokusera helt manuellt, utan att blanda in autofokusens sensorer, så ska man strunta i om någon av fokuspunkterna lyser eller inte. Man vrider helt enkelt på objektivets fokusring tills det ser skarpt ut i sökaren. Det förutsätter, som tidigare påpekats, att dioptrijusteringen är rätt inställd. Annars ser allt suddigt ut oavsett hur rätt man har ställt in skärpan. Om det inte går att ställa in dioptrijusteringen så att siffrorna i sökaren är helt skarpa så räcker justeringen helt enkelt inte till. Då får man ta på sig sina glasögon.

Anders påpekar även något viktigt i nedan. Det är jättesvårt att ställa in skärpan manuellt i sökaren på en autofokuskamera. Sökarskivan är helt enkelt inte konstruerad för det. Live View är det säkraste kortet.

Har skummat igenom tråden lite, och ser inte någon som har nämnt att fokuseringsskivan som sitter i kameran inte är konstruerad så att man kan avgöra skärpeinställningen med den mer noggrant än vad som motsvarar skärpedjupet vid runt f/4, ungefär sisådär.

Noggrann manuell fokusering sker bäst via live view och ett förstorat utsnitt, men då ska helst modellerna man jobbar med ha drabbats av likstelhet, för det tar en stund att trixa med.

Stativ är också obligatoriskt i det sammanhanget. Om man har lyckats fokusera rätt med Live View och största bländaröppning så vill man verkligen att kameran inte rubbas en millimeter mellan fokuseringen och bildtagningen.
 
Stativ är också obligatoriskt i det sammanhanget. Om man har lyckats fokusera rätt med Live View och största bländaröppning så vill man verkligen att kameran inte rubbas en millimeter mellan fokuseringen och bildtagningen.

Man vill heller inte att objektet rubbas en millimeter mellan fokusering och bildtagning varför denna metod lämpar sig sämre på vissa objekt, till exempel människor.

/P
 
Att köra Autofokus helt och hållet borde ge minst lika bra resultat som din metod då det är AF-sensorn som avgör när du har fokus i båda fallen. Just 50/1,8 II har i och för sig en ganska seg motor och låter rätt mycket, men den brukar hitta ganska bra tycker jag.

Sammanfattning av anledningar till att du inte får skarpa bilder:
- Med F1,8 har du väldigt tunnt upplevt skärpedjup. Minsta rörelse i djupled flyttar skärpeplanet. Gäller både fotograf och objekt.
- Som nämnts tidigare så är EF 50/1,8 II inte så skarp på största bländare. Du kommer alltid att få lite oskärpa med F1,8.
- När du komponerar om så skiftar fokusplanet. Med det tunna skärpedjupet så är det väldigt lätt att det du har fokuserat på plötsligt inte ligger i skärpeplanet längre.
- I värsta fall behöver AF kalibreras. Det innebär att att AF-sensorn inte ligger på exakt samma avstånd från objektivet som sensorn. Då tycker sensorn att du har fokus fast sensorn inte har det. (Finns sätt att testa detta ifall det blir aktuellt.)

Var inte rädd för att använda andra fokuspunkter i gott ljus. Den mittersta punkten är känsligast då den är korslagd, men i gott ljus så bör det inte göra någon märkbar skillnad. Använd dock bara en fokuspunkt så att du själv kan bestämma exakt var du vill ha fokus.

Angående ISO så bidrar mer brus (vid högre ISO) till att detaljer suddas ut och det kan leda till sämre upplevd skärpa. Du måste också nästan alltid efterskärpa dina bilder i efterbehandlingen för att få riktigt knivskarpt slutresultat.

/P

Tack, bra svar och sammanfattning! Har fotografering inbokat på lördag eventuellt så ska pröva allt som skrivits här och hoppas på bättre resultat :)
 
Det innebär i så fall att en bild av tio blir bra, men i ditt första inlägg skrev du att en bild av tio blev halvsuddig. Det är ju inte riktigt samma sak.

Helt medveten om att det inte är samma sak. Läser du hela tråden ser du att jag skrivit att jag tabbade mig i mitt första inlägg då jag råkade skriva fel.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar