Skall man göra något radikalt för att minska vikten får man också kika på objektiven.
Även om man väljer Fuji så får man också välja objektiv med urskiljning. Mitt 16-55/2,8 eller 50-140/2,8 OIS är inga lättviktare.
Däremot är 18-55/2,8-4 OIS ett lätt alternativ till 16-55/2,8 och nästan lika bra.
Fuji har flera billigare och mycket lättare objektiv runt 70-200 istället för det ganska tunga 50-140/2,8. Vidvinkel zoomen 10-24/4 OIS är redan ganska lätt.
Det går definitivt att plocka ihop en "holy trinity" från 15 mm till 300 mm medC och att Fuji har så många objektiv att välja på. Det finns nu 38 X-mount objektiv och det lär komma 4 till under 2020. Det gör Fujis utbud för APS--C helt unikt.
Jag är en som uppskattar att jag kan fota med Fuji och har objektiv som gör att jag kan fota med en utrustning som ligger på drygt kilot och ha med mig 18/2, 35/1,4 och 60/2,4 makro. Det täcker 27 till 90 mm i FF-termer.
Jag har också en Canon 5D MKIV och 24/1,4, 35/1,4 och 85/1,4. Suveräna objektiv och kamera. Fast totalt väger det 3,5 kilo.
Ännu har jag inga problem att släpa på 3,5 kilo. Fast den dagen kommer nog.
Om du läser vad jag skrivit ovan så ser du att jag verkligen gjort även det. Jag är väl rätt ensam om att just givit detaljerade exempel på hur det faktiskt kan se ut.
Det jag tyckte var konstigt med det angrepp jag utsattes för där var att jag till skillnad från en del andra poängterade att det inte enbart handlade om objektiven utan om både hus och objektiv ihop.
Jag har gjort en liten studie på detta:
Den enda DSLR jag har kvar av nostalgiska skäl är min gamla KonicaMinolta D7D (A-mount). D7D hade ett rätt massivt och tungt hus som vägde 863g på min digitalvåg nyss. Om jag ville göra den lite för gatufoto kunde jag sätta på mitt Minolta AF 24mm/2,8 som adderade 215 gram. Totalt vägde det 1078 gram.
Om jag väger mitt A6300-hus som är mitt lättaste och smidigaste, så landar det på 404 gram. Med en liten 20mm/1,8 (som är guldklassad av Cyber) så kommer man undan med 67 gram!!! för objektivet och då landar allt på 471gram totalt. Perfekt för lätt gatufoto kanske med en bildvinkel motsvarande 30mm på FF. Detta mycket kraftfulla ekipage är faktiskt nästan ett helt hekto lättare än min lilla analoga Pentax ME med den pyttelilla pannkakan Pentax SMC-M 40mm/2,8 och Pentax ME är ändå ett av de minsta småbildssystemkamerahusen som gjordes på 70-talet.
Om man jämför D7D-ekipaget med A6300-ekipaget så är det mindre än hälften så tungt. Skillnaden är 607 gram.
Om vi nu istället hade utgått från en Nikon D5 och en del kanske vill nedgradera från en sådan, så hade bara det huset med batteri (alla jämförelser inkluderar batterier) vägt hela 1415 gram. Bara det är ett helt kilo mer än en A6300 utan objektiv. Om man hittar ett lätt Nikon-objektiv kring 35mm/2,8 så är det väl inte att ta i om det väger ett par hekto. Vi landar då på 1600 gram drygt. Då pratar vi 1600 gram+ mot 471 gram. Då har vi bara pratat just vikt och negligerat vad riktigt stora kameror ofta gör med de mänskliga motivens beteende.
I det här senaste lilla D5 exemplet så är det väl dessutom rätt klart för de flesta att det främst är kamerahusens vikt som gör den stora skillnaden. Skillnaden i storlek är också enorm, vilket också styrker att det finns en stark korrellation mellan storlek på både kamerahus och objektiv och vikten.
Martain tyckte jag skulle koncentrera mig på vikten för det var ju främst den TS utgått från i sitt inlägg och det har ju precis varit det jag gjort hela tiden och om man menar allvar med att verkligen reducera vikten så måste man addera allt och även ta in alternativkostnaderna optiskt eftersom att välja mindre, ljussvagare och kanske äldre objektiv kommer att ha ett sånt pris också som alla kommer att behöva ta hänsyn till.
Det handlar kanske även om att välja objektiv med fast brännvidd istället för zoomar. Min hyfsat nya E zoom Sony 24-105mm/4 G väger hela 726 gram och de som inte vill ha några optiska kompromisser och väljer ett ljusstarkare 24-70mm/2,8 GM får lägga på ett och ett halvt hekto till. Så måste man ner i vikt av medicinska skäl så är det enklaste och mest radikala att avstå zoomarna.
Nu kommer säkert en del att säga att man kan väl inte jämföra en D5 med en A6300 och det kan man inte i särskilt många fall men nu handlade det om en person som upplevde att han måste minska systemets vikt han släpade på av rent medicinska skäl och då kan både han och andra upptäcka att de landar i precis ett sådant val. Det är ett val ingen vettig 25 åring med starkt fotointresse skulle reflektera över men det gör man kanske om man har svårt ont i axlar, nacke och rygg bl.a. efter att i många årtionden ha släpar på alldeles för mycket tunga kameragrejor.
Någon kanske undrar om det inte ändå blir en massa objektiv med fasta brännvidder som väger en massa tillsammans och de har givetvis en poäng men även det kan exv. en Z7-fotograf kontra om man nu ska ta ett Nikon-exempel. Med en sådan kamera som har man så många pixlar att det finns mycket rörelsefrihet i efterbehandling och beskärning. Man kan zooma i efterbehandlingen genom beskärning. Jag har alltid tillämpat det med min A7r och min pyttelilla Sony Zeiss 35:a som länge varit min uppsättning för gatan och det tycker jag funkat finfint för mig.
Jamen om man måste ha ett 150-500mm eller ett 200-600mm då? Jag då är man nog bortom all räddning för det blir alltid stort och relativt tungt och om man är sjuk och svag så kanske man till sist får inse att man inte längre orkar släpa på den typen av utrustning.
Jag har genom dessa små exempel visat att vi nu efter kanske fyra fem år har så många möjliga objektivval att jag inte längre kan överblicka dem. Det finns enormt många bra objektiv till Sony också och det kommer det göra till Nikon och Canon också om några år. Det går idag att plocka ihop lätta kraftfulla ekipage om man bara har lite fantasi också och är beredd att ändra sina arbetsprocesser lite också. Det behöver heller inte oöverkomligt dyrt för äntligen har det även kommit en helt del billigare objektiv till både APS-C och småbild.
r. Där kan man tjäna en hel del på marginalen även om det numera blivit ett uppgivenhetens mantra att man inte kan få ner vikten med spegellösa hus p.g.a. objektiven. Hans Rosling har myntat uttrycket "possibilismen" och det handlar mycket om att vara öppen för möjligheterna istället för att fastna i "att det inte går" som en del verkar göra (menar inte dig i detta) . Särskilt som ju de nya sensorerna de senaste åren blivit allt bättre i dåligt ljus. 
