Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Systembyte pga hälsan

Produkter
(logga in för att koppla)
Nu tillskriver du mig handlingar som du sedan ger dig på verbalt. Det är tråkigt för det leder inte dialogen framåt. Det är inte särskilt hederligt heller.

Jag har inte alls stannat vid kamerahusen utan som du säkert sett föreslagit lite ljussvagare objektiv som faktiskt oftast är helt OK på små FF-hus men mer tveksamma på APS-C. Husen har ju numera oftast antiskak och med dagens FF-sensorer så är det oftast inga större problem att gå upp lite i ISO heller, särskilt som man dessutom har bra brusreducering numera i de flesta RAW-konverterare.

Som sagt ett Zeiss 35mm/2,8 väger inte mycket mer än ett hekto. Det gör skillnad för de som är beredda at ta till sig detta.

Någon föreslog Leica och det är samma sak där. Är det något Leica verkligen gjort bra så med M-plattformen så är det just att ta fram väldigt små och kompakta men ändå optiskt väldigt bra objektiv. Det handlar inte bara om småkamerahus och stora objektiv Martain. Endast med små kamerahus kan man uppnå både små och lätta ekipage tillsammans med små och lätta objektiv.

Precis som med Leica M så finns massor av fina äldre manuella objektiv att skruva på alla spegellösa numera och kan man acceptera att Leica aldrig erbjudit AF till sin plattform, så borde väl en del kunna acceptera ultralätta manuella objektiv även på Canons, Nikons och Sony spegellösa FF. Dessutom tror jag att både Nikon och Canon inom en hyfsat nära framtid, precis som Sony, kommer att ta fram relativt sett billiga och bra men inte fullt så ljusstarka lätta AF-objektiv med fast brännvidd och en ljusstyrka kring f/1,8 eller möjligen 2,8.

Fler och fler upptäcker exv. att de inte förlorar något särskilt optiskt med Sonys 1,8-serie och väljer dessa relativt små och relativt billiga objektiv såsom den hyllade 85/1,8 istället för det svindyra tunga GM 85/1,4, bara för att ta ett exempel. Jag tror både Nikon- och Canon-fotografer kommer göra liknande erfarenheter och val den dagen man får lite större valmöjligheter än man har idag.

Nikon har sedan länge ett kanonskarpt AFS 85/1.8 som du förmodligen inte kan se någon optisk skillnad mot Sonys med. Sonys är lite nyare och har fått 46poäng hos DXO, Nikons har 44 poäng, men Nikons är lättare.
 
Lider man av av hälsoproblem och inte kan hantera tung utrustning räcker det säkert inte med att göra utrustningen lie lätttare.
Troligen måst man göra utrustningen radikalt lättare.

Det är svårt att göra med både Canons eller Nikons spegellösa.

Det går däremot med Fuji för de har både tyngre ljusstarka objektiv samt lättare alternativ. Det gör det möjligt att anpassa utrustningen efter kroppens förmåga.

Jo jag vet en hel del om både Z6, Z7 och Canon R. Det är skälet till att jag fortfarande kör en dSLR.. Samt nog kommer fortsätta göra det när Canon 5D MKV kommer.

Hoppas att X-T4 får lite större grepp, verkar tveksamt att det kommer någon X-H2. Fuji har ju annars andra lättare kameror än X-PRO2 och X-T3, men dom är ofta inte riktigt lika välspecade eller har så många rattar och vred. att släpa på vikter kan vara nog så besvärligt, men sedan måste kameran till slut fram, då behöver också kameran vara bra att hålla i, Martin Agfors fotar tydligen ofta så att han håller i kameran i flera timmar, så efter 2 timmar blev han trött i handen av att hålla i A9 hela tiden, ett riktigt stort grepp kan förmodligen ge en del avlastning.

Nu kan man få ont i axlar och nacke av många orsaker, absolut inte enbart av ålderdom, det fins en hel del 20-25 åringar som har besvär av olika muskelskador, ensidiga telefonjobb, sitta vid kassan osv.
 
Hoppas att X-T4 får lite större grepp, verkar tveksamt att det kommer någon X-H2. Fuji har ju annars andra lättare kameror än X-PRO2 och X-T3, men dom är ofta inte riktigt lika välspecade eller har så många rattar och vred. att släpa på vikter kan vara nog så besvärligt, men sedan måste kameran till slut fram, då behöver också kameran vara bra att hålla i, Martin Agfors fotar tydligen ofta så att han håller i kameran i flera timmar, så efter 2 timmar blev han trött i handen av att hålla i A9 hela tiden, ett riktigt stort grepp kan förmodligen ge en del avlastning.

Nu kan man få ont i axlar och nacke av många orsaker, absolut inte enbart av ålderdom, det fins en hel del 20-25 åringar som har besvär av olika muskelskador, ensidiga telefonjobb, sitta vid kassan osv.

Instämmer i det messta av vad du skriver.
vAd gäller X-T4 vet vi ännu bara huvuddragen. En punkt är att kameran skall få ett nytt battereri. Det skulle kanske också innebära ett större grepp.

Jag är också tveksam om det kommer en X-H2. Enligt Fuji rumor skall det göra det.

Nu behöver jag inte stressa och köpa X-T4. Har sedan länge redan X-H1.
Vad jag gärna vill ha är snabbare AF-C också i dåligt ljus. Fast det kan jag lösa med min Canon.

Känner inte jag sitter i sjön. Kommer sitta still i båten och se vad som händer.
Det är mycket vi ännu inte känner till om X-T4.
 
Med zoom och bra upplösning behöver man aldrig vrida kameran och kan köra med enbensstativ. Då fixar jag ett par timmar utan problem.
 
Nikon har sedan länge ett kanonskarpt AFS 85/1.8 som du förmodligen inte kan se någon optisk skillnad mot Sonys med. Sonys är lite nyare och har fått 46poäng hos DXO, Nikons har 44 poäng, men Nikons är lättare.

Jag vet inte om det är till Z-serien om det nu funnits "sedan länge". Om du ska ha en adapter också så hoppas jag att den har bättre specar än exv. Sonys LA-EA4.

Dimensions (approx. mm, W x H x D): 78.5 x 86.5 x 44.5
Weight (approx.): 160g
Price: $349.99 in the US

Mitt Zeiss 35/2,8 för E-mount som ju passar direkt utan adapter på en A7:a väger bara 136 gram. Om jag istället hade valt ett litet och lätt Minolta, Pentax, Konica AR eller kanske ett Olympus Zuiko på kanske 35-40mm längd och kring drygt ett hekto, så skulle jag med Sonys A-mountadapter ovan dels fått addera 45mm till på längden och dessutom tvingats lägga till 160 gram för adaptern. Denna adapter stöder även gamla skruvrivna Minolta A AF, men priset i det fallet var att man gjorde om sin nya spegellösa till en kanske 5-6 år gammal SLT-kamera som dessutom inte stödde din nya kameras alla nya AF-finesser. Av det skälet rekommenderar jag numera bara A-objektiv som har inbyggd fokusmotor och den intelligenta adapter (LA-EA3) som bara är ett rör utan AF-motor och inbyggd spegel, då man med den numera får stöd för alla de nya AF-funktionerna som lutar sig på fokuspunkterna på huvudsensorn istället.

Jag vet inte vilket pris bruk av Nikon-adapters kommer med men adapters som stöder AF verkar alltid ge sämre prestanda. Det har även gällt de Canon-objektiv man kunnat skruva på Sony-husen med Metabones eller Sigma MC-11.

Det jag vill säga med detta är att både Canon och Nikon nu tvingas göra precis det Sony tvingades göra när man inte hade alla E-mountobjektiv framme som man nu har. Ingen av dessa har mer än börjat sin migration och har en våldsamt stor installerad DSLR-bas som idag är mycket viktigare ekonomiskt än det spegellösa segmentet. När Sony tog över fanns redan kanske 350 olika Minolta AF-objektiv och vi tyckte kanske då att det funkade hyfsat med dessa smarta adapters men idag har jag faktiskt bara ett enda A-mountobjektiv kvar som kräver adapter, allt annat har jag kursat. Även om vi fått nya firmware som gjort att äldre A-mounts funkar bättre än innan, så har många av oss insett att det alltid är bättre utan adapter.

En annan sak jag också noterat efter riktigt omfattande testande över åren är att både de nya och gamla manuella objektiven jag använt ofta lovat mer än de håller. Det jag menar med detta är att nästan alla dessa objektiv har varit svaga för att inte säga förvånande dåliga fullt öppna. Även det hyfsat nya manuella Samyang 85/1,4 är märkbart "soft" för att inte säga oskarpt fullt öppet. Bokehn är jättefin men vad hjälper det. Först när man bländar ner till 2,0 så blir det klart bättre med skärpan men då tappar man delvis den fina bokehn man fick på 1,4 och med den tappar man ju nästan hela poängen med det objektivet.

Så ser det nästan aldrig ut numera bland Sonys nya E-mounts. Mitt Sony 85mm/1,8 är jättebra fullt öppet och många testare har prisat dess prestanda men trots att det går för ett relativt litet objektiv i jämförelse med ljusstarka GM-varianterna så väger det 425 gram och det tycker i alla fall jag inte är så särskilt lite om vi nu pratar lätta ekipage på allvar.

Som en jämförelse: Mitt fantastiska gamla Pentax SMC-M 100mm/2,8 från 70-talet väger bara 233 gram och är bara 55mm långt! Mitt manuella 100mm/2,8 Samyang väger tre gånger mer (747 gram) och är nära tre gånger så långt 150mm mot 55mm. (Det är inte tre gånger bättre :).

Så om vikt verkligen är en fråga, så är förmodligen de gamla objektiv som byggdes på 70-talet att föredra förutsatt att man kan leva utan AF - vilket många alltså varken kan/vill. På det behöver man dock en dum adapter för Pentax till E-mount eller något annat och den väger strax under ett hekto och bygger ett par cm extra på längden.

Det finns även helt nya jättefina små lätta manuella objektiv från Voightländer för E-mount och då kan man även skippa de dumma adaptrarna helt, men då kostar det en bra bit mer. De objektiven borde väl finnas även för Nikon antar jag.

Varför kunde nästan alla tillverkare bygga små kompakta fina manuella objekiv på 70-talet - men inte idag? När det finns antiskak i husen numera så behöver man ju heller inte längre tänka på att bygga in sånt i objektiven. Sony Zeiss 35:an visar ju att det går att bygga mycket lätta små objektiv än idag som stöder AF, men 35:an som var ett av de första objektiven som kom för A7:eek:rna, verkar vara det stora undantaget från den trend med relativt stora och tunga objektiv som dominerar nu. Inte ens 1,8-seriena objektiv är särskilt små eller lätta även om de är betydligt lättare och mindre än alla GM-varianterna.

Det ska bli väldigt intressant att se vad Canon och Nikon kommer göra med objektiven de närmaste åren. Jag tror lika lite att Nikon och Canon-användarna kommer att nöja sig med att skruva på gamla DSLR-objektiv på sina nya spegellösa som Sony-användarna tidigare gjorde.
 
Senast ändrad:
Nu tillskriver du mig handlingar som du sedan ger dig på verbalt. Det är tråkigt för det leder inte dialogen framåt. Det är inte särskilt hederligt heller.

Personangrepp är alltid legio från dig (inget nytt), men historieförfalskare är du tydligen också, Sten-Åke.

Det var ett enkelt rationellt svar på ditt "angrepp" på min enkla raka kommentar; Om jag förstod TS rätt (men gäller nog de flesta) så är det inte storleken, utan vikten som är problemet.".

https://www.fotosidan.se/forum/showpost.php?p=2261545&postcount=42

Till skillnad från dig så har jag ingen yxa att gräva ner.

Var bara en simpel reflektion att det verkar främst vara vikten som är problematisk för TS sjukdom och besvär.

Tror inte att om kamerahuset är några centimeter +/- på de olika hållen har någon större betydelse.

Det besvärliga för TS fotande verkar främst vara just vikten. Vilket som jag som sagt har full förståelse för (hur du kan ta illa upp över ett sådant faktum - är ett mysterium).

Tyvärr så är det även så att det allt som oftast är på objektiven som den stora vikten sitter, och oavsett kamerasystem/varumärke. Även om du gärna promoterar Sony jämt och ständigt, så har det ingen betydelse vilket märke eller sensorformat vi talar om.

Skall du ha en viss mängd ljus, och en viss prestanda, så blir objektiven ungefär lika stora och tunga oavsett vilket system de är byggda för (Agfors lag som jag kallar den, men även en följd av våra fysikaliska grundlagar).

Däremot så håller jag med i vad en del skriver (som tex. Mats varit inne på), att vissa system har rent praktiskt och marknadsmässigt lite olika fokus på sina objektivprogram, med avseende på vikt och storlek (även om den senare nog inte är lika viktig i detta sammanhang som sagt). Det är nog något som TS kanske har nytta av att fundera på.
 
Känns som TS dragit från sandlådan, om så så förstår jag honom.
Vad får ni ut av denna ständiga pajkastning ;-)
 
Känns som TS dragit från sandlådan, om så så förstår jag honom.

Förstår honom helt isf. Många här som vill komma med både konkreta förslag och tips på att minska vikten för TS att släpa på.

Vissa andra är inne och vill vända tråden till att kriga om meta-saker och komma med personangrepp (förvånad hur vissa här ser val av kamerasystem som boldigt krig på liv och död), och även att promotera specifika tillverkare som man tillber (ex. Sony).

Märkligt. Men inte förvånad (tyvärr).

Hoppas att det går att komma tillbaka med fokus på ämnet i tråden, och att TS ändå fått några konkreta och vettiga tips på vägen (trots allt barnsligt varumärkeskrigande ifrån vissa håll).
 
Jag vet inte om det är till Z-serien om det nu funnits "sedan länge". Om du ska ha en adapter också så hoppas jag att den har bättre specar än exv. Sonys LA-EA4.

Dimensions (approx. mm, W x H x D): 78.5 x 86.5 x 44.5
Weight (approx.): 160g
Price: $349.99 in the US

Mitt Zeiss 35/2,8 för E-mount som ju passar direkt utan adapter på en A7:a väger bara 136 gram. Om jag istället hade valt ett litet och lätt Minolta, Pentax, Konica AR eller kanske ett Olympus Zuiko på kanske 35-40mm längd och kring drygt ett hekto, så skulle jag med Sonys A-mountadapter ovan dels fått addera 45mm till på längden och dessutom tvingats lägga till 160 gram för adaptern. Denna adapter stöder även gamla skruvrivna Minolta A AF, men priset i det fallet var att man gjorde om sin nya spegellösa till en kanske 5-6 år gammal SLT-kamera som dessutom inte stödde din nya kameras alla nya AF-finesser. Av det skälet rekommenderar jag numera bara A-objektiv som har inbyggd fokusmotor och den intelligenta adapter (LA-EA3) som bara är ett rör utan AF-motor och inbyggd spegel, då man med den numera får stöd för alla de nya AF-funktionerna som lutar sig på fokuspunkterna på huvudsensorn istället.

Jag vet inte vilket pris bruk av Nikon-adapters kommer med men adapters som stöder AF verkar alltid ge sämre prestanda. Det har även gällt de Canon-objektiv man kunnat skruva på Sony-husen med Metabones eller Sigma MC-11.

Nikons FtZ adapter har jag inte upplevt några negativa effekter med. Det är väl mest när du har adaptrar från ett märke till ett annat som du får sådana effekter.

Nikons afs 85f1.8 är också väldigt skarpt redan fullt öppet.
 
Sonys tidiga E-mountkameror hade inte fasdetekterande autofokus, så det kan nog ha gått lite dåligt ibland med A-mountobjektiv på de kamerorna eftersom PDAF-anpassade objektiv ofta har det lite svårt med en kontrast-AF-kamera. Det kanske är därför som adaptrar kan ha fått lite dåligt rykte i Sonyvärlden?

Senare E-mountkameror har PDAF (åtminstone alla i A7-serien tror jag), så det borde gå lika bra med ett icke-skruvdrivet A-objektiv på en Sony E-kamera som ett AF-S-objektiv på en Nikon Z-kamera.
 
Sonys tidiga E-mountkameror hade inte fasdetekterande autofokus, så det kan nog ha gått lite dåligt ibland med A-mountobjektiv på de kamerorna eftersom PDAF-anpassade objektiv ofta har det lite svårt med en kontrast-AF-kamera. Det kanske är därför som adaptrar kan ha fått lite dåligt rykte i Sonyvärlden?

Senare E-mountkameror har PDAF (åtminstone alla i A7-serien tror jag), så det borde gå lika bra med ett icke-skruvdrivet A-objektiv på en Sony E-kamera som ett AF-S-objektiv på en Nikon Z-kamera.

Nej, helt fel faktiskt! Grejen var ju att om jag satte på en LA-EA2-adapter (APS-C) (eller senare LA-EA4 (FF + APS-C)) som ju var den som kom först så gjorde ju den adaptern så att min SLT förvandlades till typ en A77 SLT. Man fick då fasdetekt-AF eftersom adaptern var smart och innehöll både en egen fokusmotor för skruvdrivna gamla Minolta AF samt en egen dedikerad AF-sensor för fasdetekt AF-stöd. På köpet fick man i värsta fall samma typ av fokusproblem som både DSLR:er och SLT-kameror led av. För att kontra det fick man även mikrojustering aktiverad i kamerahuset.

… och nej Sonys adaptrar har inte dåligt rykte. De har faktiskt varit riktigt bra hela tiden bortsett från att de adderat mer vikt en del inte direkt jublat över.

Problemet med LA-EA2 och 4 har ju varit att de gjort om exv. en A7 III eller IV till en gammal A77. Många av de nya AF-funktionerna i A7-serien funkar inte med dessa adaptrar. Numera rekommenderar jag aldrig dessa adaptrar. Välj istället LA-EA3 om du inte har gamla Minolta med skruvdriven AF, för den utnyttjar fokuspunkterna på huvudsensorn fullt ut och den stöder tillsammans med objektiv som har inbyggd fokusmotor alla de nya AF-funktionerna i A7 II till A7 IV samt A9 och de senaste i A6000-serien från A6300.

En LA-EA2 eller -4 kan dock helt klart vara ett lyft för en gammal NEX 7 eller NEX 5 med slö kontrast AF ihop med gamla Minolta AF. Annars skulle jag undvika dessa idag.
 
[...]En massa text[...]

Och vad har det med Canon och Nikon att göra?
Ingen av dem har någon adapter med någon konstifik SLT-konstruktion och/eller inbyggd AF-motor.

Canon har en EF-fattning som från början är helt elektroniskt styrd. Adaptern är bara en tub, eventuellt med en extra inmatningsring eller insticksfilter om man köper en sådan variant. Dual-pixel AF-systemet är bevisat välfungerande sedan länge i spegelreflexerna och de spegellösa fungerar i grunden på samma sätt. Det de behöver är att stoppa i en modernare sensor kopplat med tillräcklig processorkraft och av ryktena att döma ligger det i pipan.

Nikon har en adapter med bländararm, eftersom bara de allra nyaste objektiven har elektromekanisk bländare, och i övrigt är det bara en tub. Alla Nikons spegellösa kameror har haft fasavkännande fokusering på sensorn (alltså inkl. NIkon 1). Har man gamla skruvdrivna objektiv får man skruva fokus själv, men det finns moderna versioner med inbyggd motor av nästan alla skruvdrivna med några få undantag.
 
men adapters som stöder AF verkar alltid ge sämre prestanda. Det har även gällt de Canon-objektiv man kunnat skruva på Sony-husen med Metabones eller Sigma MC-11.

… och nej Sonys adaptrar har inte dåligt rykte. De har faktiskt varit riktigt bra hela tiden bortsett från att de adderat mer vikt en del inte direkt jublat över.

Så Sonys adaptrar har varit bra hela tiden för att dom gett sämre AF prestanda?
 
Och vad har det med Canon och Nikon att göra?
Ingen av dem har någon adapter med någon konstifik SLT-konstruktion och/eller inbyggd AF-motor.

Canon har en EF-fattning som från början är helt elektroniskt styrd. Adaptern är bara en tub, eventuellt med en extra inmatningsring eller insticksfilter om man köper en sådan variant. Dual-pixel AF-systemet är bevisat välfungerande sedan länge i spegelreflexerna och de spegellösa fungerar i grunden på samma sätt. Det de behöver är att stoppa i en modernare sensor kopplat med tillräcklig processorkraft och av ryktena att döma ligger det i pipan.

Nikon har en adapter med bländararm, eftersom bara de allra nyaste objektiven har elektromekanisk bländare, och i övrigt är det bara en tub. Alla Nikons spegellösa kameror har haft fasavkännande fokusering på sensorn (alltså inkl. NIkon 1). Har man gamla skruvdrivna objektiv får man skruva fokus själv, men det finns moderna versioner med inbyggd motor av nästan alla skruvdrivna med några få undantag.

StenÅke kan nog svara själv, annars ser jag det som att StenÅke bara svarade på PMD inlägg Nr 70 där PMD lägger fram en teori om kontrast kontra PDAF system.
 
Så Sonys adaptrar har varit bra hela tiden för att dom gett sämre AF prestanda?

Obs här menas nog Sonys äldre egna adaptrar som kom i övergången när Sony provade det nya SLT konceptet som faktiskt många kunniga tekniska inom foto då vid den tiden trodde skulle få fina utvecklings möjligheter, ett problem var att systemet stal en del ljus, dom senaste A77II och A99II blev klart förbättrade, det är var ju kameror med EVF och gamla A-mount fattningen.

Sedan kom A7 serien, och det märkliga hände eller det helt otroliga konstiga att några Canon fotografer tyckte sig intresserade av dessa A7-kameror, speciellt när A7RII dök upp. Gud förbjude så sålde man inte av sin MKII/MKIII utan ville testa dessa märkliga små A7 kameror som hade så infernalisk krångliga menyer, vilket gör det till ett mysterium bara det att Canonfolk ens tänkte tanken, MkIII kunde köras med tumvantar och A7 kunde man knappt ta bilder med, vilken märklig krock som uppstod. Sigma tog chansen galna som dom måste ha varit och släppte sina adaptrar MC-11 plus andra tillverkare hoppade på så flera adaptrar dök upp, här började det testas hej vilt, tror någon gick igenom hela Canons objektiv sortiment, för att se vilka som fungerade, några inte alls, och några riktigt bra.
 
Så Sonys adaptrar har varit bra hela tiden för att dom gett sämre AF prestanda?

Från början tillförde Sonys LA-EA2 fasdekt AF till de första NEX-kamerorna som bara hade långsam kontrast-AF och det ökade AF-prestanda. Däremot tappade man både funktionalitet och prestanda relativt de nya hus som hade den nyare hybrid-AF som kommit i dessa.

Sigmas MC-11 stödde all funktionalitet i de nya husen men var initialt en katastrof då den hade svårt att sätta fokus överhuvudtaget tillsammans med A-objektiv. Dessutom lät den som ett tröskverk då den aldrig hittade vila i jämvikt om man körde följande AF. Det gjorde att den inte kunde användas alls till video exv.

Men med en ny FW så blev LA-EA3 som saknar både fokusmotor och dedikerad AF-sensor och fast spegel väldigt bra med gamla A-objektiv faktiskt. Då fick vi stöd för nästan alla AF-finesser och mycket bättre AF-täckning över motivet då den lösningen funkade med de AF-sensorer som fanns på huvudsensorn.
 
Personangrepp är alltid legio från dig (inget nytt), men historieförfalskare är du tydligen också, Sten-Åke.

Det var ett enkelt rationellt svar på ditt "angrepp" på min enkla raka kommentar; Om jag förstod TS rätt (men gäller nog de flesta) så är det inte storleken, utan vikten som är problemet.".

https://www.fotosidan.se/forum/showpost.php?p=2261545&postcount=42

Till skillnad från dig så har jag ingen yxa att gräva ner.

Var bara en simpel reflektion att det verkar främst vara vikten som är problematisk för TS sjukdom och besvär.

Tror inte att om kamerahuset är några centimeter +/- på de olika hållen har någon större betydelse.

Det besvärliga för TS fotande verkar främst vara just vikten. Vilket som jag som sagt har full förståelse för (hur du kan ta illa upp över ett sådant faktum - är ett mysterium).

Tyvärr så är det även så att det allt som oftast är på objektiven som den stora vikten sitter, och oavsett kamerasystem/varumärke. Även om du gärna promoterar Sony jämt och ständigt, så har det ingen betydelse vilket märke eller sensorformat vi talar om.

Skall du ha en viss mängd ljus, och en viss prestanda, så blir objektiven ungefär lika stora och tunga oavsett vilket system de är byggda för (Agfors lag som jag kallar den, men även en följd av våra fysikaliska grundlagar).

Däremot så håller jag med i vad en del skriver (som tex. Mats varit inne på), att vissa system har rent praktiskt och marknadsmässigt lite olika fokus på sina objektivprogram, med avseende på vikt och storlek (även om den senare nog inte är lika viktig i detta sammanhang som sagt). Det är nog något som TS kanske har nytta av att fundera på.

Varför den aggressiviteten? Jag tycker faktiskt att jag ägnat mig en helt del åt att diskutera vikt och den totala vikten är både ett resultat av ett lätt kamerahus OCH mindre och lättare objektiv. Varför är det fel att prata om det? Sedan är det nog också så att bara storleken på gamla stora DSLR-hus har fått mängder av fotografer att i allt högre utsträckning ställa dessa i bokhyllan som hyllvärmare när de skaffat en Fuji, Leica, Panasonic eller kanske t.o.m. en Sony. Även Canon- och väljer nu att göra precis samma sak som många av oss andra redan gjort för länge sedan.
 
Och vad har det med Canon och Nikon att göra?
Ingen av dem har någon adapter med någon konstifik SLT-konstruktion och/eller inbyggd AF-motor.

Canon har en EF-fattning som från början är helt elektroniskt styrd. Adaptern är bara en tub, eventuellt med en extra inmatningsring eller insticksfilter om man köper en sådan variant. Dual-pixel AF-systemet är bevisat välfungerande sedan länge i spegelreflexerna och de spegellösa fungerar i grunden på samma sätt. Det de behöver är att stoppa i en modernare sensor kopplat med tillräcklig processorkraft och av ryktena att döma ligger det i pipan.

Nikon har en adapter med bländararm, eftersom bara de allra nyaste objektiven har elektromekanisk bländare, och i övrigt är det bara en tub. Alla Nikons spegellösa kameror har haft fasavkännande fokusering på sensorn (alltså inkl. NIkon 1). Har man gamla skruvdrivna objektiv får man skruva fokus själv, men det finns moderna versioner med inbyggd motor av nästan alla skruvdrivna med några få undantag.

Det var Per som lyfte det och jag svarade.

Min poäng när det gäller Canon och Nikon var främst att de nu sitter i exakt samma sits som Sony gjort tidigare. De har inte alla objektiv framme än och då kommer folk vara beroende adaptrar med allt vad det innebär. Om utvecklingen för dessa kommer följa samma mönster som vi haft för Sony är för tidigt att veta men vi har i alla fall kunnat se att detta med adaptrar för gamla Sony-objektiv alltmer kommit att fasas ut till förmån för den nya fattningen och det är faktiskt intressant. De flesta verkar migrera till nyare objektiv när de kan.

Däremot kommer ju adaptrar alltid att vara ett alternativ för de som vill använda äldre manuella objektiv vad det verkar.
 
Min poäng när det gäller Canon och Nikon var främst att de nu sitter i exakt samma sits som Sony gjort tidigare.
En skillnad är att Nikon och Canon har skippat att försöka göra en adapter för skruvdrivna AF-objektiv. I Canons fall eftersom de aldrig har haft sådana objektiv.

Canons adapter för EF-till-RF saknar dessutom rörliga delar eftersom bländaren på Canons AF-objektiv alltid har styrts elektriskt. Det bör alltså ha varit en ganska enkel match att göra en välfungerande adapter.
 
Varför den aggressiviteten? Jag tycker faktiskt att jag ägnat mig en helt del åt att diskutera vikt och den totala vikten är både ett resultat av ett lätt kamerahus OCH mindre och lättare objektiv. Sedan är det nog också så att bara storleken på gamla stora DSLR-hus har fått mängder av fotografer att i allt högre utsträckning ställa dessa i bokhyllan som hyllvärmare när de skaffat en Fuji, Leica, Panasonic eller kanske t.o.m. en Sony. Även Canon- och väljer nu att göra precis samma sak som många av oss andra redan gjort för länge sedan.

Skall man göra något radikalt för att minska vikten får man också kika på objektiven.
Även om man väljer Fuji så får man också välja objektiv med urskiljning. Mitt 16-55/2,8 eller 50-140/2,8 OIS är inga lättviktare.

Däremot är 18-55/2,8-4 OIS ett lätt alternativ till 16-55/2,8 och nästan lika bra.
Fuji har flera billigare och mycket lättare objektiv runt 70-200 istället för det ganska tunga 50-140/2,8. Vidvinkel zoomen 10-24/4 OIS är redan ganska lätt.
Det går definitivt att plocka ihop en "holy trinity" från 15 mm till 300 mm medC och att Fuji har så många objektiv att välja på. Det finns nu 38 X-mount objektiv och det lär komma 4 till under 2020. Det gör Fujis utbud för APS--C helt unikt.

Jag är en som uppskattar att jag kan fota med Fuji och har objektiv som gör att jag kan fota med en utrustning som ligger på drygt kilot och ha med mig 18/2, 35/1,4 och 60/2,4 makro. Det täcker 27 till 90 mm i FF-termer.

Jag har också en Canon 5D MKIV och 24/1,4, 35/1,4 och 85/1,4. Suveräna objektiv och kamera. Fast totalt väger det 3,5 kilo.
Ännu har jag inga problem att släpa på 3,5 kilo. Fast den dagen kommer nog.
 
ANNONS
Spara upp till 12000 kr på Nikon-prylar