Annons

Ställa in aps-c sensor på en FF kamera

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag förstår hur ni menar men för en novis kan det bli rörigt. Det kanske är bättre med ett exempel (reservation för grovt avrundad matematik):

Om FF-sensorn har 6000x4000 pixlar (=24MP) och man beskär bilden så man bara tar med det som skulle kommit med på en APSC-sensor blir bilden ca 4200x2800 pixlar (=~12MP), och en fil utan komprimering som ska spara pixlarna förlustfritt (t.ex. RAW) blir hälften så stor som den motsvarande obeskurna bilden.

Fast i många fall så kan faktiskt APS-C-sensorn också ha 6000x4000 pixlar, och då blir bildfilen precis lika stor som FF-sensorns obeskurna bild. Skillnaden är att varje pixel är hälften så stor och täcker således halva ytan som det därmed hamnar hälften så mycket ljus på, och man måste kompensera detta med iso, bländare eller slutartid.
Jag skojade lite med uttrycket ”1,5X mindre” i inlägget jag svarade på. En APS-C sensor är ungefär hälften så stor som en FF! Två stycken APS-C sensorer på högkant bredvid varandra motsvarar ungefär en (liggande) FF-sensor
 
Jag skojade lite med uttrycket ”1,5X mindre” i inlägget jag svarade på. En APS-C sensor är ungefär hälften så stor som en FF! Två stycken APS-C sensorer på högkant bredvid varandra motsvarar ungefär en (liggande) FF-sensor
Om man ska vara noggrann (och det ska man!) är en småbildsensor 2.25 (alltså 1.5^2) gånger större än en APS-C-sensor. (Den multiplikativa) inversen av 2.25 är 0.44.

(Storleksskillnaden varierar lite mellan kameramärken, men approximativt 2.25 är ganska vanligt).

Det ger också en antydan till svaret på frågan i inlägg #63.
 
Senast ändrad:
Dominerande kameror på idrottsarenorna, D6 och 1DXIII med föregångare, dom ligger väl på CA: 20mp, en konverter 1,4 ligger med i kameraväskan om den inte är inbyggd i objektivet vilket anses som en tacksam finess vad jag förstår, hur går det med beskärningar här i efterhand, alla amatörer som kostar på sig en 1DX/D6, har dom råd med en 40+mp kamera också för mera beskärning, hur gör dessa ägare.
 
Om man ska vara noggrann (och det ska man!) är en småbildsensor 2.25 (alltså 1.5^2) gånger större än en APS-C-sensor. (Den multiplikativa) inversen av 2.25 är 0.44.

(Storleksskillnaden varierar lite mellan kameramärken, men approximativt 2.25 är ganska vanligt).

Det ger också en antydan till svaret på frågan i inlägg #63.


Ja, noggrannhet är en dygd. Men i mitt huvud är det lätt att komma ihåg och lätt att förklara storleksskillnaden som ”ungefär dubbelt, eller hälften” snarare än 2,25 eller 0,44.
 
Dominerande kameror på idrottsarenorna, D6 och 1DXIII med föregångare, dom ligger väl på CA: 20mp, en konverter 1,4 ligger med i kameraväskan om den inte är inbyggd i objektivet vilket anses som en tacksam finess vad jag förstår, hur går det med beskärningar här i efterhand, alla amatörer som kostar på sig en 1DX/D6, har dom råd med en 40+mp kamera också för mera beskärning, hur gör dessa ägare.
De där som häckar runt en fotbollsplan har ju två eller tre kameror ständigt skjutklara.
Men jag tror att längsta brännvidd är 400mm som ”standard”. Utöver denna har de en 70-200, och sist någon med vidare vinklar för att skjuta stjärnor som springer ända fram till fotograferna efter ett mål.
 
Hur räknar man fram antalet pixlar på längden och höjden i den APS-C-beskurna delen av sensorn?
Vi kan väl ta ett riktigt exempel:
  1. Min APS-C-kamera har en sensor som har 6000x4000px, och har dimensionerna 22.3 x 14.9 mm.

  2. En Canon EOS R6 har en FF-sensor som har 5472x3648 pixlar och dimensionerna 36.0 x 24.0 mm.

  3. Man kan förutsätta att antalet använda sensorpixlar och sedan även bildfilspixlar proportionerligt mot använd sensoryta.
Om man bara utnyttjar ytan som motsvarar APS-C på den större sensorn använder man 22.3 / 36.0 * 5472 pixlar horisontellt och 14.9 / 24.0 * 3648 pixlar vertikalt, dvs 3390 x 2265, vilket är ca 7.5 MP.

Jämfört med min kamera, vars sensor har något fler pixlar, så borde raw-filerna från min kamera bli (drygt tre gånger större ( 6000*4000)/(3390*2265) = 3.13) . Nu kan det vara så att R6:an sparar fler bitar per pixel så att R6:ans RAW-fil blir i så fall lite större än min beräkning.
 
Annorlunda uttryckt så får en 20 Megapixel Canonkamera bara 7,5 Megapixlar kvar, när man beskär till Canons APS-C storlek. Till och med min gamla 40D har fler pixlar på APS-C ytan (10 Megapixel).
 
Annorlunda uttryckt så får en 20 Megapixel Canonkamera bara 7,5 Megapixlar kvar, när man beskär till Canons APS-C storlek. Till och med min gamla 40D har fler pixlar på APS-C ytan (10 Megapixel).
Ja, så blev det i det exemplet, med reservation för möjligheten att jag har räknat fel, fast jag tror jag har hamnat i rätt härad åtminstone.
Men kameror och kamerasensorer har fler egenskaper än bara antalet pixlar som avgör kvaliteten på slutresultatet. FF-kamerans pixlar kanske är lite "finare" genom att vara lite större och därmed vara ljuskänsligare och ha en större ordlängd, dvs fler bits som mera exakt kan ange värdet på just den pixeln. Jämför med datorers utveckling från 8-bitarssystem till 64 som är vanligast numera.
 
De där som häckar runt en fotbollsplan har ju två eller tre kameror ständigt skjutklara.
Men jag tror att längsta brännvidd är 400mm som ”standard”. Utöver denna har de en 70-200, och sist någon med vidare vinklar för att skjuta stjärnor som springer ända fram till fotograferna efter ett mål.

Jo min andemening med dessa mycket påkostade dyra kameror syftar på att man inte enbart vill nyttja dom med sport/action utan också till ett bredare användnings område vilket fungerar så klart också, men enligt då så många inlägg om den stora betydelsen att ständigt kunna "beskära" sina bilder, då blir det en viss begränsning med 20mp sensorer. Nu är det nog som du beskriver att dessa erfarna sportfotografer snabbt kan välja olika kameror med objektiv för att hitta skapligt bra utsnitt för både närbilder och långhåll, beskärning kanske sällan nödvändigt för dom för det var väl så du menade, men med R5, A1 och kommande Z9 så ökar möjligheten förstås med både snabbhet och beskärningar och kanske välja in APS-C för direkt beskärning och snabb leverans av bilder.
 
Min senaste fullformatskamera, med 20 Megapixel, har möjligheten att beskära direkt i kameran. Men det är inte när bilden tas, utan i efterhand. Dessutom kan man beskära olika mycket, inte bara till motsvarande APS-C.
Denna funktion är tänkt för de som skickar bilderna direkt från fototillfället till användning i olika media, eller vad de nu ska vara till. Gör man inte så är det enklare att göra i datorn sen istället.

Efter många år som diafotograf har jag fortfarande instinkten att bilden ska vara klar i kameran. Behovet att beskära i efterhand uppstår mest för att det råkade sitta en 85 mm på kameran, när det dök upp något där 300 mm hade varit perfekt. Eller för att den bästa bilden blev med zoomen på 70 mm. När jag snurrat den till 200 mm och fortsatte fotografera blev beskärningen bättre, men motivet blundade eller kom bakom ett träd.
Den här blev nog OK i utsnittet redan i kameran, men när jag panorerade hann jag inte se att det det stod en gran där också...

Antalet bitar som man kan få ut från en pixel verkar inte ha mycket att göra med hur stor sensorn är, utan från vilken generation den är. Antalet bitar verkar öka över hela linjen, när de gör det.
 
Den stora förlusten i upplösning är väl den största anledningen till att man överhuvudtaget släpar med sig ett bazooka-objektiv och inte ett 24mm pancace.

Ett ytterligare exempel som belyser den stora förlusten med att beskära: Om man tänker sig sidan på en Rubik's kub, den är uppdelad i 3x3 rader. Om man tänker sig att man vill dela ned sidan så att man bara behålelr 1/3 av längden och 1/3 av höjden på den så återstår endast mittenrutan, vilken är en av nio.
Det finns avancerade Rubikskuber med 5x5 rutor också, väljer vi 3/5 av sidlängden åt vardera hållet vilket mera motsvarar cropfaktorn (för Canon) återstår 9 rutor av 25 eller 36% av det totala antalet.
 
I Canons fall motsvarar ytan på en APS-C 40% av fullformatet.
Ja, jag menade ju att 5/3 mera motsvarar Canons cropfaktor än 3/1, men inte exakt, för 1,67 är lite mer än 1,6 så därifrån kommer skillnaden i procentsatserna.

Jag har för det mesta låtit bli att efterbehandla mina bilder, kanske mest på grund av lathet och tidsbrist men också för att jag inte haft en tillräckligt kraftfull dator och inte justerat annat än att typ vrida rätt en lutande horisont. Jag känner att det är en viss inlärningströskel oavsett bildbehandlingsprogram och det tar en stund innan man lär sig att göra ändringar som ger ett bättre resultat än den ursprungliga bilden. Jag har också fotat mycket dia, så jag vill helst också komponera bilden i sökaren och är oftast nöjd med det.
Det känns också fel att beskära bilden och inte unyttja hela kamerans kapacitet, då skulle man kunnat klara sig med en billigare modell.

Idag såg jag en BMW-SUV av ganska ny modell, den såg i alla fall väldigt ny ut. Det som var märkligt var att det satt en LGF-triangel baktill. Nån har alltså köpt en svindyr lyxbil, strypt motorn och spärrat växellådan så att den inte går fortare än en moped och registrerat om den som en sådan. Det är ungefär jämförbart med att croppa en FF-kamera.
 
...
Det känns också fel att beskära bilden och inte unyttja hela kamerans kapacitet, då skulle man kunnat klara sig med en billigare modell.

Idag såg jag en BMW-SUV av ganska ny modell, den såg i alla fall väldigt ny ut. Det som var märkligt var att det satt en LGF-triangel baktill. Nån har alltså köpt en svindyr lyxbil, strypt motorn och spärrat växellådan så att den inte går fortare än en moped och registrerat om den som en sådan. Det är ungefär jämförbart med att croppa en FF-kamera.

så tycker jag inte du ska se det. Kamerans positiva fördelar med många MPx är många. Ett av dom är att man kan beskära utan större kvalitetsförlust i de flesta sammanhang.
Och det andra är om man inte beskär så kan man förstora upp bilden stort i tryckt version med bibehållen detaljrikedom.
Sen finns det fler fördelar och en massa nackdelar till som vi kan lämna därhän.
Det förstnämnda egenskapen att beskära är ju en direkt tillämpning när de gjorde de mindre sensorn APS-C.

/Stefan
 
så tycker jag inte du ska se det. Kamerans positiva fördelar med många MPx är många. Ett av dom är att man kan beskära utan större kvalitetsförlust i de flesta sammanhang.
Och det andra är om man inte beskär så kan man förstora upp bilden stort i tryckt version med bibehållen detaljrikedom.
Sen finns det fler fördelar och en massa nackdelar till som vi kan lämna därhän.
Det förstnämnda egenskapen att beskära är ju en direkt tillämpning när de gjorde de mindre sensorn APS-C.

/Stefan
Jag var väl lite för generaliserande, jag håller med om det. Men eftersom beskärningen oftast sker i två dimensioner måste man kvaderara den där halveringen och det blir förvånansvärt många pixlar som försvinner.
Men det var säkert så i början att när man valde att använda en mindre sensorstorlek så fanns det begränsningar i tillverkningsprocessen som gjorde att pixeldensiteten inte kunde bli högre än den var i de dåvarande FF-sensorerna och antalet pixlar i den fysiskt mindre APS-C-sensorn blev därmed färre. Men numera har ju tillverkningstekniken utvecklats och APS-C har kommit ikapp och till och med förbi när det gäller antalet pixlar, en jämförelsevis enklare och lite äldre APS-C-kamera kan ha fler pixlar en den allra nyaste EOS R6.
Det är troligtvis numera inte antalet pixlar, det är ändå onödigt många för det mesta, som bestämmer det optimala pixelantalet utan i stället andra parametrar som är minst lika viktiga för bildkvaliteten, t.ex. storleken på varje enskild pixel.
 
Ja, så blev det i det exemplet, med reservation för möjligheten att jag har räknat fel, fast jag tror jag har hamnat i rätt härad åtminstone.
Jag får samma siffror.

Men anledningen till att jag ställde frågan i inlägg #60 är att jag tycker att ditt exempel i inlägg #58 inte stämmer med vare sig "standard"-APS-C eller Canon-APS-C.
 
Det var snarare så att mindre format än "fullformat", alltså det gamla formatet som användes på 35 mm film, 24*36 mm, det skapades för att man inte kunde tillverka sensorer i storleken 24*36 mm i ett steg i en stepper. Sådana är konstruerade just för det, ett chip i taget. Att tillverka fullformatssensorer i sådana innebar att den fick göra två steg, något som gjorde att makulaturen blev kolossal. Detta innebar också att det var lättare att göra små sensorer med hög upplösning per ytenhet än stora sådana.

Dagens step-and-scan kan göra både stora och detaljerade kretsar. Något som krävs för en stor sensor med hög upplösning. Men det är inga billiga maskiner.
 
Min senaste fullformatskamera, med 20 Megapixel, har möjligheten att beskära direkt i kameran. Men det är inte när bilden tas, utan i efterhand. Dessutom kan man beskära olika mycket, inte bara till motsvarande APS-C.
Denna funktion är tänkt för de som skickar bilderna direkt från fototillfället till användning i olika media, eller vad de nu ska vara till. Gör man inte så är det enklare att göra i datorn sen istället.

Efter många år som diafotograf har jag fortfarande instinkten att bilden ska vara klar i kameran. Behovet att beskära i efterhand uppstår mest för att det råkade sitta en 85 mm på kameran, när det dök upp något där 300 mm hade varit perfekt. Eller för att den bästa bilden blev med zoomen på 70 mm. När jag snurrat den till 200 mm och fortsatte fotografera blev beskärningen bättre, men motivet blundade eller kom bakom ett träd.
Den här blev nog OK i utsnittet redan i kameran, men när jag panorerade hann jag inte se att det det stod en gran där också...

Antalet bitar som man kan få ut från en pixel verkar inte ha mycket att göra med hur stor sensorn är, utan från vilken generation den är. Antalet bitar verkar öka över hela linjen, när de gör det.

Det kom sig nog av att när 36mp kamerorna kom som var lite tunga/stora, så tyckte en del att det var smidigt med ett tex 50mm objektiv att man kunde beskära och på så sätt uppnå lite teleeffekt, ännu bättre när 40+mp kom.
 
ANNONS
Spara upp till 12000 kr på Nikon-prylar