Sant. Olika användningområden ställer olika krav, så olika parametrar har olika betydelse för olika personer.
Däremot så finns det en sak som oftast försvinner vid all DxO-granskning och jämförelser som görs här. Det är det självklara faktum att det inte går att ta bilder med kameran utan objektiv och DxO mäter ju kameran utan objektiv. Jämförelser mellan två kameror blir då endast jämförbara om man har ilkadana objektiv på och det är här som det haltar när man jämför t.ex. A7orna med FF DSLR-kameror t.ex.
Grejen är att Sony E-mount objektiven inte finns i så ljusstarka varianter.
Ta standard-zoomarna t.ex. som finns (finns snart), 16-35, 24-70 och 70-200.
Dessa till Sony är endast F/4 medan de till stora kameror är F/2,8.
Samma sak med standard primes, 35mm och 50 mm. Till Sony är dessa F/2,8 resp. F/1,8, medan det annars är rätt standard med F/1,4. Detta är en jätteskillnad ju. Åtminstone när vissa här tolkar DxO-diagrammen och tycker att ett halvt bländarsteg är jättestort. Det tas ju igen med råge då skillnaden för de befintliga objektiven är 1-2 EV eller mer.
Visst kan man sätta dessa DSLR-objektiv på Sony-kamerorna med adapter, men det handikappar rätt mycket då man blir av med AF och i vissa fall exponeringsmätning och bländarstyrning. Litenhetsfaktorn blir också till stor del förstörd och det som finns kvar är nackdelarna med klena batterier, brstande ergonomi och annat.
Jag har tagit upp det här flera gånger tidigare i olika trådar, men inte fått någon respons på det.
Visst kan man säga att den del använder ljussvaga kit-zoomar på sina DSLR, men då är ju liksom hela vitsen borta med att jaga hög bildkvalitet och bra lågljusegenskaper.
/Mats
Vi är helt eniga i detta tror jag. DxO:s metoder har den stora fördelen att de är väldigt genomtänkta och konsekventa både för sensorer och objektiv. Innan DxO hade vi bara nätsiter och fotoblaskor som till största delen hade det gemensamt att de redovisade kläm och känn-övningar och testarnas personliga åsikter - icke jämförbara vare sig över tid eller "fakta". DxO har sin empiriska metod som de applicerar likadant på alla testobjekt och det gör att man utifrån de variabler man valt att mäta och normalisera kan jämföra alla kameror de testat över tiden. Ingen annan vad jag vet har än idag gjort något liknande lika konsekvent. DxO har gjort slut på det mesta av irelevant lallande i kritikerkåren när det gäller rena prestanda. Det man alltid kan ha en synpunkt på är de sammanvägda värdena för de är viktade utifrån vissa premisser och sådana kan alltid diskuteras. Där finns inga rätt eller fel.
Det man dock kan säga är att den tekniska utvecklingen kan ställa saker på ända över tiden. Ett exempel på det är att Canon idag "missgynnas" lite i sammanräkningen då det skett ett tekniksprång främst när det gäller dynamiskt omfång i sensorerna (som Canon inte lyckats kontra). Det gör att Canons sensorer konsekvent ligger efter Sonys och en del andras två hela steg, vilket med den viktning som ursprungligen gjorts av DxO har stor betydelse. Rent praktiskt vid fotografering så har det också viss betydelse inte minst omkring bas-ISO så det är väl bara för Canon att försöka komma i par med utvecklingen om man vill råda bot på detta men tyvärr verkar vi få vänta på att det sker. Tre år i sammanhang som dessa är en evighet.
Både du och jag vet ju annars från de test vi gjorde med en räcka av dina Hexanon-objektiv (och även av mina egna exv. 40mm/1,8) att många objektiv inte är bra fullt öppna. Jag vet ju, både från några av mina Minolta (exv. 50mm/1,7 och 35mm/2,8) eller Pentax (40mm/2,8 och 50mm/1,7) att det inte handlar om bara Hexanon-objektivens egenheter för det verkar inte ha någon större betydelse vilka tillverkare det handlar om.
Så jag har svårt att ta låga bländartal som en symbol för fotonirvana och riktigt på allvar utan att testa själv efter bästa förmåga. Av alla mina objektiv är det bara min Zeiss 35:a som jag är nöjd med fullt öppen. Så om det står 1,2, 1,4 eller rent av 0,95 spelar ingen roll om det läget i prktiken är obrukbart. Är det det och man ändå måste blända ner till 2,8 så förstår jag inte hypen med 1,4. Heller en fågel i handen än tio i skogen. Tillverkarna har alla skäl att odla detta decimalraseri man användarna ska bara strunta i det och istället skruva på objektiven på den kamera de tänkt använda och testa själva.
Jag såg ju några test där några hyllade svindyra Leica vidvinklar och normaler skruvats på en A7r och jämförst med exv. Zeiss Otus och de var ju inte ens speciellt skarpa. De var säkert betydligt bättre på ett Leica-hus men här var de en dyr besvikelse. Av det skälet kan ju DxO:s tester av kamera/objektiv-kombos vara av stort intresse.
När du talar om jätteskillnader kring nåt stegs ljuskänslighet så kan jag inte avstå från att påpeka vad som skett med allt annat. Vi har ofta en allt bättre bildstabilisering som kontrar en del skakoskärpa i dåligt ljus. Det hjälper inte jämt men i kombination med de stora steg som tagits de senaste åren när det gäller sensorers lågljusegenskaper så är det svårt att gå igång på om ett objektiv är märkt 1,4 istället för 1,8 eller rent av 2,8 eller sämre. Gary Friedman skriver i sin "friendly manual" för A7r att de goda ISO-egenskaperna nu gjort att han har ISO 1600 som standardläge. Ja du/ni läste rätt. Jag tror inte att jag hamnat där ännu i vanlig fotografering men jag ligger på ISO 1600 när jag nu reprofotar mina gamla dia med min A7r för att få lite bättre skärpedjup vid den fotograferingen. Detalj och DR i A7r är ingen flaskhals när man plåtar gammal diafilm med taskig DR så det går bra.
Återstår då ett relevant påpekande och det är ljusstarka objektivens övriga positiva egenskaper såsom bokeh fullt öppna och den invändningen är för mig nog den enda relevanta. För porträtt där detta är viktigt, så spelar kanske den kantskärpa som alla verkar besatta av annars en verkligt marginell roll. Då kanske även ett gammalt Minolta 50/1,7 som är erkänt oskarpt fullt öppet kan duga för porträtt där endast en pupill kanske behöver vara skarp.
