Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Sony vs. Nikon!

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag beklagar också detta. Man SKA kunna diskutera fördelar och nackdelar mellan olika system med så pass mycket distans att det blir så sakligt som möjligt.

Men sedan kommer plötsligt ett skrivet inlägg där den som känner sig "attackerad" på något sätt svarar i en otrevlig ton istället för att fråga stilla vad dederbörande menar och be om en nyanserad förklaring.
Och sedan är röran igång. Ofelbart har det lett till det gång på gång i en massa trådar.

Detta var ju egentligen en mycket enkel fråga som ställdes av tjejen. Om alla som svarade kunde hålla sig till den frågans enkelhet och komma med egna och andras erfarenheter i detta val så hade väl tråden inte ballat ur till den milda grad.

Känslor må väl tillåtas, men om man överhuvudtaget ska kunna delta och ge köpråd till personer så måste alla -ismer bort.

Det får inte gå till märkesfanatism för då förvinner all objektivitet. Och jag är säker på att trådstartaren sökte objektiva och ärliga svar på en aktuell fråga i nuläget; ett val som skulle göras nu eller inom kort.

Det är bara att erkänna för alla som deltog/deltar i tråden att det gick överstyr. Men det borde det inte göra i en så enkel fråga om valet mellan 2 kameror hon redan namngivit.

Dock tror jag, till skillnad från dig, att vi på något vis alla har en typ av känslomässig relation till vår fotoutrustning som vi väl valt för att vi gillar den. Och att gilla är en känsla. Men den känslan till trots måste vi försöka bortse från och i alla fall göra ett försök att vara opartiska så långt det är möjligt.

Och här är vi inne på ett dilemma. Alla har inte provat en mängd märken. Därtill ändras märkenas prestanda genom ären. Personligen sålde jag 2003 hela min Nikonutrustning eftersom jag, efter prov, ansåg Canon vara bättre vid den tidpunkten. Så tycker jag inte längre. Likaså tyckte jag riktigt illa om den Sony A100 jag provade, men några år senare upptäcker man att Sony gör mycket bättre kameror nu än då.

Hursomhelst. Jag tycker att vi behandlade frågeställaren med dålig respekt.

Och kan vi inte ge fan (ursäkta franskan) i att kalla oss själva eller andra för att vara Nikonister, Canonister, Sonyister eller vad det ny vara månde. Bara för att man använder ett visst kameramärke blir man väl inte automatiskt medlem i någon "sekt".

//Lennart

Kan bli rätt så vilseledande så klart, Nikonister syftar mera som exempel på en storrökare, i och med att vi blir känslomässigt påverkade av våra kameror, eftersom dom förmodlingen följt oss under många år, ser jag som mycket mänskligt och naturligt, det kan lika gärna handla om ett köksredskap, eller ett annat tillbehör, som vi finner trevligt att andvända. Det är bara att tänka efter en stund så hittar man en massa sådana saker.

När vi sedan åker ut med båten eller husvagnen, så minskar bekvämligheten med en 50% och köttfärssåsen på burk smakar ljuvligt, helt andra prioteringar faller in det blir lite spännande och annorlunda. När plastbåtarna gjorde entre så vart det väsen minnsan, och kriget mellan dessa ägare tog sin början, valet av båtmotorer är också ett laddat ämne, i alla lägen så måste vi tydlingen försvara våra åtagande till det yttersta.

Hadde en gång en arbetskamrat som under många år endast köpte träskor, han tyckte det var behändigt och han använde dom vid alla tillfällen, strumpor struntade han i för det mesta, sån var han. 90% av trådens deltagare ( grov, egen uppskattning ) är ju inte superneutrala till nästan någonting, har man därimot haft en gammal kamera för 25 år sedan, kanske en Olympus eller Pentax så vill man gärna småljuga lite grann och överskatta den, det man retade sig på har man glömt, eller så väljer man att skälla efter den, så man kan motivera det nya köpet.

Att lägga till ordet (Ister) är mera lite ironi med en halvsanning för dom fins där ute, skulle vara väldigt lätt att plocka ut alla dessa märkens huvubossar, språkröret eller talismannen, vad man nu vill kalla dom.
I båtens verktygslåda kanske inte bästa skiftnyckeln följer med, för vi kan tappa den i sjön men fungerar att använda gör den, den elektroniska systemkameran är lurig att ta med till badstranden, där sanden yrar omkring lekande barn, så billiga pocketkameran passar bättre.

Men det skulle vara trevligt med mera tolerans över huvudtagit, varför vi gör våra olika val här i världen.

Vänl.//Bengt.
 
Kan vara en brilljant idee, att starta en tråd under förutsättningen att man måste berätta vad man inte tycker om med sin kamera, kanske en sådan tråd skapar en nyttig självdistans till sitt kameramärke, nu är vi individer som ser olika på saker och ting, men jag tror många av oss inte är nöjda med allt på våra kameror.

Jo, det vore väl den ultimata tråden för de som ska köpa kamera. Vad tycker egentligen användarna är dåligt med märket/modellen. Vad alla tycker är bra med sitt märke syns ju överallt :)

Kan dock tänka mig att det blir svårt att inte släta över bristerna på något sätt.
 
Kan dock tänka mig att det blir svårt att inte släta över bristerna på något sätt.

Självklart blir det lite svårt, men inte omöjligt. Fast svårigheten består ju i att man med tiden lärt sig att kompensera för bristerna och därmed vant sig vid dem och inte längre ser dem som egentliga brister.
 
Jag kör 2 system: Canon och Sony och faktum är att inbyggd bildstabilisering är starkt vanebildande.
Så jag kan sakna det på Canon. Särskilt med mina kortare ljusstarka L-objektiv för att inte tala om 24-70/2.8L usm.

Det kan jag mycket väl förstå.

Det här är ett exempel på hur nybanande teknik kan bli konserverande längre fram i tiden. Canons bildstabilisering var ju en fantastisk fördel när den kom, men numera överväger nog fördelarna (i ett systemperspektiv) med bildstabilisering i kamerahuset. Canon (och Nikon) tror jag har mycket svårt att införa bildstabilisering i huset av många skäl, var de främsta inte är tekniska.

Det finns liknande exempel på nybanande teknik som har blivit konserverande inom andra teknikområden. Ett är elnät. Nordamerika var tidigt ute med elektrifiering, men Europas 220 volt är på de flesta punkter bättre än 110-voltsnätet i Nordamerika.

(Ja, jag vet att det är 230 respektive 120 numera.)

Jag skulle gärna skaffa ett kompletterande kamerasystem som har kamerahusbildstabilisering, men kan inte riktigt motivera kostnaden. Det vore säkert skillnad om jag tjänade pengar på fotografering.
 
Sony satte sin första DSLR-kamera på marknaden år 2006. På den tiden har de åstadkommit kolossalt mycket mer än vad de andra har gjort.

Det är helt fel att betrakta Sony som en ny spelare på den (digitala) systemkameramarknaden. Sonys kameror bygger på en lång traditon hos Minolta, och de första modellerna som kom ut under Sonys namn var i allt väsentligt en Minoltakamera.
 
Hej,

Det finns en anledning till att så många väljer Nikon så valet är inte så svårt. Dessutom slår Nikons service det mesta vilket har fått aftonbladet att gå över till Nikon hos sina fotografer.

Jag har aldrig behövt service på någon kamera under de 40 år jag har fotograferat, så det argumentet biter inte på mig. :)

Snabb service är förvisso bra, men för en amatör är reparationstiden inte kritisk på samma sätt som för en yrkesman.
 
Det är helt fel att betrakta Sony som en ny spelare på den (digitala) systemkameramarknaden. Sonys kameror bygger på en lång traditon hos Minolta, och de första modellerna som kom ut under Sonys namn var i allt väsentligt en Minoltakamera.

De flesta kan den historien PMD. Vi är fortfarande många som har kvar våra 7D och 5D om inte annat för att de faktiskt saknar andrahandsvärde att tala om men det är inte det jag tycker det handlar om idag och det är faktiskt ett tag sedan de gjort det.

Vilka kameror och objektiv då? Det var väl bara A100 som fanns i röret när det gäller kamerahus. Efter det tar allt en annan vändning designmässigt tycker i alla fall jag. Det som har skett senare skulle f.ö. aldrig skett med Minolta. Minolta var slut och desillusionerat. För lite för sent. Hade inte Sony tagit över hade det gått i graven av sig själv.

Ska man sedan kolla vad Sony faktisk gjort efter det så är det snarast en hel del av det som är nytt som när det gäller DSLR:erna faktiskt kommer från Sonys kompakter. Redan A700 har ett ganska annorlunda DNA än D7D. Minolta var elektromekanik. Sony är elektronik fullt ut på ett helt annat sätt. När A200 och A300-serien kommer så är det inte mycket Minolta kvar. Sen kan man bara undra hur mycket Minolta det är kvar på Sony idag rent fysiskt. Sony har aldrig behövt Minolta för att kunna bygga DSLR-kameror. Det tror jag är en stor missuppfattning. Det de däremot behövde var att köpa legitimiteten från ett klassiskt SLR-märke.

Om vi sen ser till objektiv så finns det fortfarande en del som är lätt maskerad och uppsminkat Minolta men i allt väsentligt är det inte Minolta nu utan istället mer Tamron som är omärkt Sony men Sony äger ju Tamron också, och om jag inte missminner mig så för dem är det väl precis som Electrolux som säljer lite billigare grejor under andra varumärken. För mig är gammal Minolta vare sig det är nytt eller gammal andrahandsmarknad lika mycket tredjepart som något annat. Sony startade verkligen inte på noll när de tog över konkursboet. De var en av de största tillverkarna av kompaktkameror men de köpte en installerad bas/andrahandsmarknad av objektiv. Problemet var bara att mycket av den installerade basen de trodde sig ha försvann illa kvickt i det stora vaccum som uppstod i tiden mellan Minolta försvann och innan Sony behagade pratade ur skägget om och när man tänkte komma ut på marknaden. De skötte detta uruselt. Många lämnade A-mount då. En del kanske börjar hitta tillbaka nu och det gör nu Sony i väldigt hög grad på helt egna meriter.

Sony har dessutom verkligen visat att de inte sitter fast i något ängsligt beroende av Minolta-traditionen heller. NEX bryter ju fullständigt med den traditionen. Även SLT-spåret är val det som mest påminner om gammalt Minolta långzomar främst genom EVF men pellix är ju Canon och inte Minolta. Att tredjepartstillverkarna ställer upp och gör objektiv är fullständigt avgörande för Sony. Med de priser de satt på sina egna glas så är det vår arma räddning. Vem köper ett 300mm 2,8 gammalt ommärkt Minolta som Sony hade fingertoppskänslan ett tag att kräva 80 000 för. Hade man haft det behovet så skulle vem som helst köpt ett Nikon-hus, ett bra telezoom och ett bra normalzoom kanske och eventuellt fått pengar över till en vecka i solen.
 
Senast ändrad:
Panasonic har inte heller bildstabilisering i kamerahusen.
Sara har helt korrekt påpekat det en bra bit upp i tråden. Det var verkligen ingen nyhet för mig heller men jag var väl lite trött. Panasonic är väl ett av de mycket få undantag som bekräftar regeln att alla andra som erbjudit bildstabiliseringslösningar i DSLR:er byggt in tekniken i husen, Minolta/Sony, Pentax, Olympus, Samsung valde antiskak i huset för att det erbjöd den snabbaste vägen ut på marknaden med stabiliseringslösningar som var kompatibla med i stort sett alla objektiv de hade i sina prislistor vid tillfället. Dessutom var tekniken billig och väl anpassad till billig massproduktion.
 
Sara har helt korrekt påpekat det en bra bit upp i tråden. Det var verkligen ingen nyhet för mig heller men jag var väl lite trött. Panasonic är väl ett av de mycket få undantag som bekräftar regeln att alla andra som erbjudit bildstabiliseringslösningar i DSLR:er byggt in tekniken i husen, Minolta/Sony, Pentax, Olympus, Samsung valde antiskak i huset för att det erbjöd den snabbaste vägen ut på marknaden med stabiliseringslösningar som var kompatibla med i stort sett alla objektiv de hade i sina prislistor vid tillfället. Dessutom var tekniken billig och väl anpassad till billig massproduktion.

Jag har tänkt fel av den anledningen att jag läser ganska mycket om deras kompakter, Panasonics långzoomar-modeller fick ofta beröm för sin antiskak, dom var duktiga och låg länge i framkant, dom var ofta bättre än övriga på den punkten, även deras TZ-modeller, senaste heter väl TZ10 säljer ju mycket bra i klassen, så jag tog för givet under en tid i allafall, att antiskaken satt i kameran.

Ser att Sony skall släppa en ny långzoomare nu som går över 800mm, bildsensorn är tydlingen inte förändrad 1/2,3 blir väl lite billigare så.
 
Mycket riktigt - Sony går en egen väg nu. Alla måste hitta sina nischar då det är dumt att konkurrera "head to head" för samma kunder. Då Minolta var först med stabilisering i huset vet jag inte om andra måste betala licensavgifter till Sony eller KM som använder detta. Någon som vet? Hur som helst då Sony i botten, liksom Panasonic, är elektronikjättar är det logiskt för dem att gå över till EVF - de har tekniken in-house till skillnad från många andra. Det är också en teknik som kan förbättras både vad gäller upplösning och refresh rate så här finns också naturliga förbättringspunkter som kan leda till anledningar för användare att uppgradera sig framöver till skillnad från pentaprisma som i dyrare modeller redan har nått en meningsfull culmen. Att Sony valt den vägen skall nog inte vara överraskande, men till skillnad från Panasonic som med sin lilla spegel p g a den lilla sensorn nästan var tvungen att välja EVF hade Sony ett val.

Det blir spännande att se om trenden till att nischa sig fortsätter med Sonys ersättare till A900/A850. Kommer Pentax fortsätta göra kamerorna mindre för att ta över Olympus gamla roll? Kommer Canon att satsa på ffa video i försök att undvika att kämpa direkt mot Nikon? Hur kommer Olympus och Panasonic segmentera sig mot varandra? Head to head har Panasonic så mycket mer resurser. Är Olympus nya kompakt ett tecken på att de tänker återgå mer till den rollen företaget hade under AF-SLR åren (ca 1987-2004) då företaget levde på sina kompakter som i mångt och mycket var bättre än konkurrenterna?

Då det blir ännu enklare att kompensera optiska fel digitalt kan pendeln svänga över mer till elektronikjättarnas fördel. Tänk ett objektiv med bara en lins som deformeras för fokus och flyttas för zoom. Alla optiska fel korrigeras i kameran - precis som det mänskliga ögat och hjärnan (ja linsen rör sig inte ut och in men distorsion och att allt är upp och ner och spegelvänt mm korrigerar hjärnan för).
 
De flesta kan den historien PMD. Vi är fortfarande många som har kvar våra 7D och 5D om inte annat för att de faktiskt saknar andrahandsvärde att tala om men det är inte det jag tycker det handlar om idag och det är faktiskt ett tag sedan de gjort det.

Vilka kameror och objektiv då? Det var väl bara A100 som fanns i röret när det gäller kamerahus. Efter det tar allt en annan vändning designmässigt tycker i alla fall jag. Det som har skett senare skulle f.ö. aldrig skett med Minolta. Minolta var slut och desillusionerat. För lite för sent. Hade inte Sony tagit över hade det gått i graven av sig själv.

Ska man sedan kolla vad Sony faktisk gjort efter det så är det snarast en hel del av det som är nytt som när det gäller DSLR:erna faktiskt kommer från Sonys kompakter. Redan A700 har ett ganska annorlunda DNA än D7D. Minolta var elektromekanik. Sony är elektronik fullt ut på ett helt annat sätt. När A200 och A300-serien kommer så är det inte mycket Minolta kvar. Sen kan man bara undra hur mycket Minolta det är kvar på Sony idag rent fysiskt. Sony har aldrig behövt Minolta för att kunna bygga DSLR-kameror. Det tror jag är en stor missuppfattning. Det de däremot behövde var att köpa legitimiteten från ett klassiskt SLR-märke.

Om vi sen ser till objektiv så finns det fortfarande en del som är lätt maskerad och uppsminkat Minolta men i allt väsentligt är det inte Minolta nu utan istället mer Tamron som är omärkt Sony men Sony äger ju Tamron också, och om jag inte missminner mig så för dem är det väl precis som Electrolux som säljer lite billigare grejor under andra varumärken. För mig är gammal Minolta vare sig det är nytt eller gammal andrahandsmarknad lika mycket tredjepart som något annat. Sony startade verkligen inte på noll när de tog över konkursboet. De var en av de största tillverkarna av kompaktkameror men de köpte en installerad bas/andrahandsmarknad av objektiv. Problemet var bara att mycket av den installerade basen de trodde sig ha försvann illa kvickt i det stora vaccum som uppstod i tiden mellan Minolta försvann och innan Sony behagade pratade ur skägget om och när man tänkte komma ut på marknaden. De skötte detta uruselt. Många lämnade A-mount då. En del kanske börjar hitta tillbaka nu och det gör nu Sony i väldigt hög grad på helt egna meriter.

Sony har dessutom verkligen visat att de inte sitter fast i något ängsligt beroende av Minolta-traditionen heller. NEX bryter ju fullständigt med den traditionen. Även SLT-spåret är val det som mest påminner om gammalt Minolta långzomar främst genom EVF men pellix är ju Canon och inte Minolta. Att tredjepartstillverkarna ställer upp och gör objektiv är fullständigt avgörande för Sony. Med de priser de satt på sina egna glas så är det vår arma räddning. Vem köper ett 300mm 2,8 gammalt ommärkt Minolta som Sony hade fingertoppskänslan ett tag att kräva 80 000 för. Hade man haft det behovet så skulle vem som helst köpt ett Nikon-hus, ett bra telezoom och ett bra normalzoom kanske och eventuellt fått pengar över till en vecka i solen.

Ingen vet väl hur samarbetet igentligen varit mellan Sonys olika divisioner, redan 2001 släppte dom 2st mycket avancerade kompaktkameror (hade även modeller före dess) men dessa två lästa jag om, och dom kunde väldigt mycket, gaffling fans, och PSAM, mm. bildkvaliteten var mycket hög, den kvaliteten som dom höll borde ju rendera till möjligheten att bygga fina kameror, tex. då A100 som kom 5 år senare. så man undrar om avdelningarna varit separerade från varandra vilket i så fall är lite synd, olika chefer kan också spela roll, nu har jag läst att dom skall gå sammam i Japan, bli mera enhetliga om jag förstog rätt.
 
. Då Minolta var först med stabilisering i huset vet jag inte om andra måste betala licensavgifter till Sony eller KM som använder detta. Någon som vet?

Då det blir ännu enklare att kompensera optiska fel digitalt kan pendeln svänga över mer till elektronikjättarnas fördel. Tänk ett objektiv med bara en lins som deformeras för fokus och flyttas för zoom. Alla optiska fel korrigeras i kameran - precis som det mänskliga ögat och hjärnan (ja linsen rör sig inte ut och in men distorsion och att allt är upp och ner och spegelvänt mm korrigerar hjärnan för).

Tror inte dom andra tillverkarna betala licens-avgift för sin inbyggda bildstabilisering....tex Pentax använder sig av en annan teknik jämfört med Sonys.

Sony har faktiskt patent på nått liknande när det gäller lins/lins-grupper som publicerades rätt nyligen:

http://www.freepatentsonline.com/20100277923.pdf

http://www.freepatentsonline.com/20100284091.pdf
 
Senast ändrad:
...........................Det blir spännande att se om trenden till att nischa sig fortsätter med Sonys ersättare till A900/A850. Kommer Pentax fortsätta göra kamerorna mindre för att ta över Olympus gamla roll? Kommer Canon att satsa på ffa video i försök att undvika att kämpa direkt mot Nikon? Hur kommer Olympus och Panasonic segmentera sig mot varandra? Head to head har Panasonic så mycket mer resurser. Är Olympus nya kompakt ett tecken på att de tänker återgå mer till den rollen företaget hade under AF-SLR åren (ca 1987-2004) då företaget levde på sina kompakter som i mångt och mycket var bättre än konkurrenterna?
........................

Killarna på Sony Style antydde att just Sonys ambition att satsa på en ännu mer utvecklad video i kommande A77 än i A55 som ju åtminstone ett sätt är ledande i dag - AF i videoläget också, kommer att befästa teknikspåret med halvgenomskinliga fasta speglar. Mycket tyder ju på att om man drastiskt ökar antalet pixlar i APS-C så kan man slippa anti-moirefiltret som idag kostar ljus och detalj samt att nästa generation sensorer minskar problemen fler pixlar ger genom att bl.a. bakbelysa sensorerna. Vi har ju tidigare läst att den tekniken främst varit aktuell för de pyttesmå hårt packade sensorerna men när nu APS-C-sensorerna packas alltmer så får väl den tekniken större betydelse även i användning i de större sensorerna.

Sen återstår ju frågan om man verkligen vågar ta steget fult ut med EVF, fast spegel m.m. även i "proffsmodeller" som vänder sig till användare som förmodligen är de som minst uppskattar EVF-teknik i sökarna. Jag tror inte det i nästa generation. Det tar nog en generation till.

Vem vet, "Fröken Ekman" kanske precis som andra faller för en A33 eller A55 istället för den lite större och klumpigare A580. De kamerorna tror jag tilltalar kvinnor kanske mer än män i vissa avseenden. En del män klagar ju pa att dessa kamerahus känns väl små i greppet. Männen köper nog dessa kameror av helt andra skäl - ett av dem är ju att detta är några av de smartaste och mest innovativa små kameror som finns idag.
 
Senast ändrad:
Tycker faktiskt att BÅDE sony och nikon är drivande och ledande idag, canon känns förbisprungna faktiskt. Sony mest innovativa bland konsumenter, och nikon känns som ledande i pro-segmentet. Känns nästan som kartellbildning där offret är canon.
 
Svartsynt som jag är vill jag nog hävda att de största offren är konsumenterna. Men Canon är för tillfället distanserade vad gäller sensorer.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.