Kan vara sant i en värld utan konkurrens, men om konkurrensen inte har motsvarande kostnader till följd av att de valt en annan teknisk lösning som är billigare, så kan den i ett chicken race skruva ner sina priser längre utan att förlora pengar.
Nu är vi på väg långt utanför ämnet ...
Men jag vidhåller att kostnader som uppstår hos ett företag hamnar hos deras kunder, vare sig de har konkurrenter eller inte
Nikon vill nog dessutom kunna fortsätta tjäna pengar på att ta extra betalt för stabiliseringen i objektiven om man kan.
Om man ser till de objektiv hos Nikon som uppdaterats med stabilisering under de senaste tre fyra åren så har de faktiskt generellt blivit billigare, inte dyrare. Men det handlar mer om att nyare objektiv generellt är billigare att tillverka. Det är nog snarare så att Nikon hittills lyckats bibehålla den ganska höga prisnivå de redan har genom att lägga till ny teknik vartefter, som VR eller nanocoating.
Det kan man bara om man lyckas bibehålla tron hos en del konsumenter att VR skulle vara väldigt mycket bättre än alternativa lösningar.
Frågan är om man faktiskt kommer att kunna göra det framöver. Så i den meningen skulle det vara dyrt för Nikon och Canon att inte kunna hålla uppe priserna på sina objektiv. Lite turligt för Nikon och Canon har Sony inte utnyttjat sina möjligheter att lägga sig under dessa i pris på objektiven genom att dessa faktiskt har en enklare teknisk konstruktion.
Problemet för Sony är att de knappast har några möjligheter att priskonkurrera med Canon/Nikon - oavsett typ av stabilisering.
Jag vill nog hävda att det här med stabilisering i de flesta fall har en rätt liten inverkan på priset hos objektiv. Det är en tekniskt sett ganska enkel teknik när någon väl lärt sig bemästra den och komponenterna är inte speciellt dyra - inte jämfört med saker som linselemet.
De överlägset viktigaste faktorerna för priset på objektiv är:
- Antal. Ju fler exemplar av ett objektiv du kan sälja, ju billigare blir det. Den här faktorn slår ut alla andra med hästlängder.
- Mängd glas och optisk komplexitet. De två sakerna hör delvis ihop, grovt sätt kan man närmast väga objektiv och sätta priset efter vikten. Inte för att glas i sig självt är så speciellt dyrt, men att göra linselement med den enorma precision som krävs är dyrt och det blir snabbt dyrare ju fler, större och mer komplexa linsemelenten blir. Saker som hög ljusstyrka, stort zoomomfång (i synnerhet hos vidvinklar), förmåga att täcka stor bildcirkel, närgräns och bra korrektion av alla abderrationer, sådant kostar pengar att bygga.
- Att objektivet produktionstekniskt är enkelt att bygga. Ju fler operationer under tillverkningen av ett objektiv som måste utföras manuellt och inte kan göras av en maskin, ju dyrare blir det. Det är det här som gör att nyare varianter på objektiv som konstruerats för detta ofta kan vara billigare än äldre objektiv trots att de förbättrats på flera sätt.
Den dag Sony väljer den vägen kommer priserna på objektiven att med nödvändighet att skruvas nedåt. Speciellt om Sony nu skulle lyckas ta mer marknadsandelar än de redan gjort.
Problemet för Sony (och Pentax och Olympus) är som sagt att de har svårt att priskonkurrera med Canon/Nikon just på grund av det här med tillverkningsseriernas storlek.
Du har säkert rätt i detta med patenten men även KG har som sagt en poäng i att de modernare konstruktionernas patent sitter rimligen varken Nikon eller Canon på. Den första DSLR:en med AS inbyggd i kamerahuset kom varken från Canon eller Nikon utan från Minolta. Jag tror Canon och Nikon kommer köra på så länge de kan försvara sitt vägval ekonomiskt och så länge folk är beredda att betala för en teknik de tror är bättre oavsett om den nu är det eller inte.
Jag tror få människor väljer kamerasystem utifrån stabiliseringen - och gör de det så väljer de med stor sannolikhet just en kamera med stabiliseringen i huset