Jag har förstått det S-Å. När jag köpte A77II hyllades AF:en av många som lika bra som den i 7DII för halva kamerapriset. Killen som testade den i Image Resource fick aldrig riktigt ordning på AF-inställningarna. Jag fick heller inte ordning på dessa men kan ju bero på min tafflighet. Tyckte ändå jag var i gott sällskap. Northrup fick mycket skäll för att han sågade autofokusen i A6000. En snubbe på DPR menar att det inte går att köra kontinuerlig AF på A6300 + MC11 + Sigma 150-600 C snabbare än 3 b/s. Den hinner helt enkelt inte med snabbare bildväxling. Helt klart måste man hela tiden vara kritisk till marknadsföringen och som du säger testa själv.
Alla som borrat det minsta i detta med AF i spegellösa kamerahus vet också att det spelar stor roll vad det är för objektiv man sätter på huset. Om jag sätter på ett helt manuellt objektiv är även min gamla A7r (som aldrig fått sådana omdömen i någon test efter uppgradering till firmware 3.x riktigt snabb). Sätter jag (för att göra det verkligt tydligt) Sony 16-50mm (kitmotorzoomen) på samma hus så går det klart långsammare även om det numera är mer uthärdligt än när objektivet kom.
Min poäng är att alla kamerahus har en synktid med sina AF-objektiv och att ditt långa telezoom har en märkbar startupp är inget konstigt. Har objektiven dessutom inbyggd bildstabilisering så tar det ännu längre tid.. De som har kamerahus med optisk sökare kan förledas tro att de inte har denna lagg då de kanske inte upplever detta lika tydligt i sina sökare som de med EVF gör och gjort. Men genom att Sony nu lärt sig efter kanske 3-4 generationer av EVF och firmwares att få till detta så är det inte längre EVF:en i sig som bör får skulden för upplevda "laggningar". Firmwareuppgraderingarna har även gjort att kameror som inte haft det från början fått smartare bakgrundshantering av funktioner som är relaterade. Genom det blir det lite enklare och mer intuitivt. Man måste dock fortfarande som fotograf även fatta att välja optimalt när det gäller exv. fokusområden. Man kan ofta välja flera men alla är inte alltid optimala. På en del andra kameror finns ännu mer sofistikerade manuella val att göra, vilket inför ännu fler möjligheter för användarna att soppa till det.
Men det som jag tror gör Sonys nya AF-teknik (först utvecklad för A7r II) så framgångsrik nu är att man har överlägset flest AF-områden på marknaden och att dessa till skillnad från exv. A7 II som jag har täcker hela bildytan (och det gäller både de drygt 100 för CDAF och de drygt 400 för PDAF. Jag tror att skälet till att de "jämförelser" jag sett på nätet mellan A6000 och 7D MK II (som alltså A6000 vann i flera jämförelser då A7 II helt enkelt tappade taget om målet i bildens ytterkanter). Dessa möjligheter vi nu ser i A6300 och A7r II är också ett resultat av att kameran nu är mycket snabbare i sina interna processer till följd av snabbare sensorer och processorer.
Så med det sagt tror jag också att framtiden finns i smartare AF som inte nödvändigtvis kräver att användaren ska veta hur han/hon ställer in kameran optimalt för bästa resultat i ett givet läge. Krävs mänsklig interaktion för acceptabelt resultat så är risken stor att man helt enkelt inte hinner anpassa kameran efter situationen. Jag tycker man misslyckats som konstruktör om slutsatsen blivit att A7 MK II nog varit fel inställd och att fotografen varit okunnig eller rent av klantig. Sony måste också sluta att gömma vitala AF-relaterade funktioner i menyträsket där ingen hittar dem. Men att de i dessa jämförelser jag pekat på lyckats bättre än exv. Canon gjort kan ju vara att de har ett grundläge som funkar för de flesta och där användaren inte tillåts att helt göra bort sig på samma sätt som det kan vara möjligt med mer avancerade AF-funktionsgränssnitt. Baksidan med väldigt avancerade system med mycket möjliga manuella val är ju tyvärr ibland att de kräver en kunskap av användaren som en del helt enkelt inte har.
Men att då som Sony visa en jämförelse med A6300 och någon obestämbar DSLR som kostar 2000 U$ är ju inte speciellt upplysande när vi inte har en aning om hur denna kamera faktiskt konfigurerats och rattats. Kort sagt: Vi har ingen aning om denna kamera faktiskt presterar suboptimalt p.g.a. de inställningar man valt inför jämförelsen.
Jämförelsen påminner lite om de jämförelser man ibland ser av RAW-konverterares "grundlägen". Visst kan ett bra grundläge vara bra för att snabbt komma till skott med färdig bild men det säger ju inte ett dugg om vad man faktiskt kan uppnå med de olika konverterarna rätt använda.
När du skriver ovan om låga prestanda vid seriebildtagning så undrar man ju också vad det är för minneskort i kameran. Jag minns själv hur uselt min KonicaMinolta presterade med serietagning och snubblade sedan över en minneskort test på Dyxum.com som visade att just mina Kingston-minnen var en katastrof i just min kamera. Alla Kingston hamnade på lägsta prestanda (vi kan kalla det faktor 1 i en jämförelse fast deras Ultimate-minne borde hamnat på 20, vilket det alltså gjorde i Canon-kameror som 20D vid denna tid.) Så det är alldeles för många parametrar för att denna jämförelse ska kunna ge något. Min KonicaMinolta D7D blev en helt annan kamera i detta avseende efter en firmware-uppdatering och ett SanDisk-minne istället. KM fick dras med taskiga vitsord hos dPreview för KM D7D just för dåliga seriebildprestanda. Rättvist eller inte kan man alltid orda om.
Både min A7 II:a och inte minst förvånande min gamla A7r tycker jag blev helt andra kameror sett till responsivitet och AF-funktioner (upppstart inte minst) efter firmware-uppgradering till version 3.x. Så man kan göra mycket med firmwares över tid men tyvärr gör man inte alltid det eftersom man hellre vill att vi ska köpa nya kameror.