Retuschering eller manipulering...
- Trådstartare EMK
- Start datum
janc
Aktiv medlem
Re: Re: Re: "Retusch/manip"...
Det är ju bra att du har insikt i JPEG komprimeringens egenskaper och om du använder det formatet under tiden du arbetar med bilden gör du fel. Det finns även icke-förstörande komprimering och den kan du använda hur mycket du vill utan de problem du nämner. Exempelvis komprimerad TIFF och möjligen har PS eget format stöd för komprimering.
Nu syftade jag inte på att du ev. skulle ha problem med JPEG störningar i bilden utan en mycket större störning - hela den del av bilden där hunden som skulle förbättras befann sig "stördes" bort.... Alltså att du istället för att förbättra bilden - vilket du påstod dig kunna göra - ändrade om den från en bild på en hund till en helt annan bild. Det är nog att göra det aningen för lätt för sig....
Det är ju bra att du har insikt i JPEG komprimeringens egenskaper och om du använder det formatet under tiden du arbetar med bilden gör du fel. Det finns även icke-förstörande komprimering och den kan du använda hur mycket du vill utan de problem du nämner. Exempelvis komprimerad TIFF och möjligen har PS eget format stöd för komprimering.
Nu syftade jag inte på att du ev. skulle ha problem med JPEG störningar i bilden utan en mycket större störning - hela den del av bilden där hunden som skulle förbättras befann sig "stördes" bort.... Alltså att du istället för att förbättra bilden - vilket du påstod dig kunna göra - ändrade om den från en bild på en hund till en helt annan bild. Det är nog att göra det aningen för lätt för sig....
Hobbe
Aktiv medlem
Nu skall jag ta en verklig off pist i resonemanget ett tag.
Man kan låtsas att FS är ett samhälle fyllt med människor. Dessa människor har var sina egna drömmar och vissioner och kommer inte alltid överens med varandra. Så långt är det OK och det fungerar som det skall.
Nu drar vi in politik i ekvationen, vårt lilla FS-samhälle. Politik fungerar enbart om det finns många olika åsikter som får göra sig hörda. Det är det vi kallar för solidariskt styre, där majoriteten får bestämma inriktningen. Om ett part försöker tysta ned, smutskasta eller kväsa de andra partierna så är det inte demokrati dem eftersträvar utan diktatur. En diktatur fungerar på det sättet att det först finns en fiende som skall övervinnas och förintas. När väl den är borta så återstår bara likasinnade. Om alla är likasinnande utan tillgång till en uppenbar fiende, då har dem inte längre något att samlas kring, något att vara förenade för och kommer då att leta upp en ny fiende för att kunna överleva som politisk idelogi, som samhälle. Då kommer dem att vända sig mot de sina egna, för det finns alltid någon att kunna hacka på där.
Så ett litet varningens finger för detta. När väl alla digitala fotografer försvunnit och alla som redigerar sina bilder är borta - vem kommer då att stå på tur att klämmas åt? Någon kommer det att bli för att återstående samhället (FS) skall kunna fungera som enad front. Vem kommer att klämmas åt och var går gränsen?
Det är så lätt att flytta gränser. Det har vi sett i Tredje Riket, och det ser vi runt om i världen idag. Så var går gränsen. När skall det annorlunda eller främmande accepteras som en del av det samhälle vi alla lever i - tillsammans, vare sig vi vill det eller ej?
Man kan låtsas att FS är ett samhälle fyllt med människor. Dessa människor har var sina egna drömmar och vissioner och kommer inte alltid överens med varandra. Så långt är det OK och det fungerar som det skall.
Nu drar vi in politik i ekvationen, vårt lilla FS-samhälle. Politik fungerar enbart om det finns många olika åsikter som får göra sig hörda. Det är det vi kallar för solidariskt styre, där majoriteten får bestämma inriktningen. Om ett part försöker tysta ned, smutskasta eller kväsa de andra partierna så är det inte demokrati dem eftersträvar utan diktatur. En diktatur fungerar på det sättet att det först finns en fiende som skall övervinnas och förintas. När väl den är borta så återstår bara likasinnade. Om alla är likasinnande utan tillgång till en uppenbar fiende, då har dem inte längre något att samlas kring, något att vara förenade för och kommer då att leta upp en ny fiende för att kunna överleva som politisk idelogi, som samhälle. Då kommer dem att vända sig mot de sina egna, för det finns alltid någon att kunna hacka på där.
Så ett litet varningens finger för detta. När väl alla digitala fotografer försvunnit och alla som redigerar sina bilder är borta - vem kommer då att stå på tur att klämmas åt? Någon kommer det att bli för att återstående samhället (FS) skall kunna fungera som enad front. Vem kommer att klämmas åt och var går gränsen?
Det är så lätt att flytta gränser. Det har vi sett i Tredje Riket, och det ser vi runt om i världen idag. Så var går gränsen. När skall det annorlunda eller främmande accepteras som en del av det samhälle vi alla lever i - tillsammans, vare sig vi vill det eller ej?
Camilla Folke
Medlem
Kängor
Jag tycker inte att det känns som om jag fått några kängor än i alla fall.
Och att hålla mig undan eller ligga lågt istället för att stå för det som är viktigt för mig är inte min stil.
))
Det är en av våra mänskliga rättigheter att få ha sin egen åsikt utan att bli "förföljd" för den. Däremot är det lika viktigt att man klarar av att framföra sin åsikt på ett sätt som inte är kränkande och sårande för en utpekad person. Det är saker jag tycker man skall ha med sig i bagaget i en diskussion.
Att behandla varandra med respekt, vänlighet och omtanke tycker jag borde vara självklart för alla.
Vänlighet och leenden är smittsammare än någon sjukdom))
Jag tycker inte att det känns som om jag fått några kängor än i alla fall.
Och att hålla mig undan eller ligga lågt istället för att stå för det som är viktigt för mig är inte min stil.
))Det är en av våra mänskliga rättigheter att få ha sin egen åsikt utan att bli "förföljd" för den. Däremot är det lika viktigt att man klarar av att framföra sin åsikt på ett sätt som inte är kränkande och sårande för en utpekad person. Det är saker jag tycker man skall ha med sig i bagaget i en diskussion.
Att behandla varandra med respekt, vänlighet och omtanke tycker jag borde vara självklart för alla.
Vänlighet och leenden är smittsammare än någon sjukdom
))jfahlstrom
Avslutat medlemskap
Det enda som räknas är det slutliga resultatet, det slutliga resultatet och det slutliga resultatet. Vägen dit är irrelevant.
Camilla Folke
Medlem
Ingen fara Jörgen ), jag tolkade ingenting i ditt inlägg på det viset, det var mer i största allmänhet den meningen skrevs.
) Nja Fredde, kanske det faktiskt är så. Men jag är inte helt säker på att jag tycker vägen är alldeles irrelevant. ;o)
), jag tolkade ingenting i ditt inlägg på det viset, det var mer i största allmänhet den meningen skrevs.) Nja Fredde, kanske det faktiskt är så. Men jag är inte helt säker på att jag tycker vägen är alldeles irrelevant. ;o)kimpaoa
Aktiv medlem
En retuscherad bild och ett foto är två helt olika konstkategorier, de har nästan ingenting med varandra att göra.
Vill du förmedla en individuellt visuell skildring av något, eller en vision av något, så som du ville att det skulle bli?
(givetvis är inte retuschering i form av att ta bort dammpartiklar/lägga till en ram/beskära att modifiera kortet, allt det där som man kan göra med fotot i verkligheten är ju ingenting, du vill ju visa upp kortet som om du inte skannat in det utan som om du håller det framför dig. Däremot är det _modifiering_ av fotot som jag är lite emot. The pureness flies along with your skills.)
Vill du förmedla en individuellt visuell skildring av något, eller en vision av något, så som du ville att det skulle bli?
(givetvis är inte retuschering i form av att ta bort dammpartiklar/lägga till en ram/beskära att modifiera kortet, allt det där som man kan göra med fotot i verkligheten är ju ingenting, du vill ju visa upp kortet som om du inte skannat in det utan som om du håller det framför dig. Däremot är det _modifiering_ av fotot som jag är lite emot. The pureness flies along with your skills.)
Magnus77
Aktiv medlem
Jag kämpar också en del med samvetet när det gäller efterbehandling av bilder. Samtidigt är det så att när jag nu skaffat en DSLR så är "negativet" väldigt neutralt i sig, och påverkas inte alls såsom om jag valt en speciell film eller så. Det krävs alltså justering av färger och nivåer + ofta lite skärpa för att nå samma resultat som jag tidigare fått med Fuji superia och min Canon EOS 50. Detta har jag inget problem med att göra.
För mig tycker jag att den "övre" gränsen för vad jag kan göra med gott samvete går där jag inser att "detta hade inte varit möjligt med analog teknik, oavsett tid eller resurser". Inte för att jag kan svara exakt på vad det skulle vara, men att sudda bort något eller lägga till något tycker jag är förkastligt om det inte handlar om ett uppenbart "konstverk" av något slag. Tyvärr är ju "suddande" möjligt med analog teknik också, men inte så vanligt förekommande misstänker jag.
Att ta BRA bilder bara för att det är digitalt skulle vara "lättare" är bara nonsens, precis som andra redan påpekat. Det borde ju faktiskt innebära att alla sunt tänkande proffs hade gått över till digitalt för att tjäna sitt uppehälle. Annars vore de ju dumma. Jag tycker mer att den digitala tekniken handlar om att ge fler människor ekonomiska möjligheter att utveckla sitt fotograferande.
Har synthen gjort den klassiska musiken mycket bättre? Nej, men med musikaliskt sinne kan folk skapa klassisk musik utan fioler. (Ser ni lustigheten??)
Slutligen; min strävan är att återspegla verkligheten såsom jag såg den, eller vill minnas den. Om jag förskönar verkligheten till den punkt då bilden blir orimlig på något vis, har jag misslyckats.
Jag "godkänner" varken fler eller färre bilder per "rulle" nu än då jag fotograferade analogt. Skillnaden är kanske att jag tar FLER "rullar". Hade jag haft obegränsad tillgång till film och framkallning, hade det kanske gått på ett ut.
En annan stor fördel är möjligheten att påverka vitbalansen och ISO-inställningarna. Samma sak där - det hade blivit ekonomiskt orimligt för mig att köra analogt.
För mig tycker jag att den "övre" gränsen för vad jag kan göra med gott samvete går där jag inser att "detta hade inte varit möjligt med analog teknik, oavsett tid eller resurser". Inte för att jag kan svara exakt på vad det skulle vara, men att sudda bort något eller lägga till något tycker jag är förkastligt om det inte handlar om ett uppenbart "konstverk" av något slag. Tyvärr är ju "suddande" möjligt med analog teknik också, men inte så vanligt förekommande misstänker jag.
Att ta BRA bilder bara för att det är digitalt skulle vara "lättare" är bara nonsens, precis som andra redan påpekat. Det borde ju faktiskt innebära att alla sunt tänkande proffs hade gått över till digitalt för att tjäna sitt uppehälle. Annars vore de ju dumma. Jag tycker mer att den digitala tekniken handlar om att ge fler människor ekonomiska möjligheter att utveckla sitt fotograferande.
Har synthen gjort den klassiska musiken mycket bättre? Nej, men med musikaliskt sinne kan folk skapa klassisk musik utan fioler. (Ser ni lustigheten??)
Slutligen; min strävan är att återspegla verkligheten såsom jag såg den, eller vill minnas den. Om jag förskönar verkligheten till den punkt då bilden blir orimlig på något vis, har jag misslyckats.
Jag "godkänner" varken fler eller färre bilder per "rulle" nu än då jag fotograferade analogt. Skillnaden är kanske att jag tar FLER "rullar". Hade jag haft obegränsad tillgång till film och framkallning, hade det kanske gått på ett ut.
En annan stor fördel är möjligheten att påverka vitbalansen och ISO-inställningarna. Samma sak där - det hade blivit ekonomiskt orimligt för mig att köra analogt.
kimpaoa
Aktiv medlem
Många bra tankar och vinklingar av det numera penetrerade ämnet
Nä, skämt å sido. Detta nästan moraliska dilemma är svårt att penetrera. För visst är det konst och visst kan det vara helt underbart om man manipulerar ett foto. Men att sedan kalla det fotografi är ett gravt missförstånd. Och du har mycket rätt i det du säger Mange - Att digitalt är en ekonomisk förutsättning för amatörfotografer. Men visst är det något speciellt med ett fotografi man kan hålla i och känna - Detta har jag gjort, bara jag och min kamera
Nä, skämt å sido. Detta nästan moraliska dilemma är svårt att penetrera. För visst är det konst och visst kan det vara helt underbart om man manipulerar ett foto. Men att sedan kalla det fotografi är ett gravt missförstånd. Och du har mycket rätt i det du säger Mange - Att digitalt är en ekonomisk förutsättning för amatörfotografer. Men visst är det något speciellt med ett fotografi man kan hålla i och känna - Detta har jag gjort, bara jag och min kamera
janc
Aktiv medlem
Som Kim påpekar har ju ämnet penetrerats flitigt och diskussionen har väl varvat sig själv ett antal gånger vid det här laget.
Men det jag inte förstår i diskussionen är på vilket sätt den principiella frågan kring manipulering av bilder har ett spår att göra med frågan om vilken kamera som använts i processen. Faktum är att frågan var uppe i en av utställningskatalogerna från "Planket" i början av 80-talet (har den inte framför mig så jag vet inte exakt år...) d.v.s. långt innan frågan om digitala kameror var aktuell men frågan om datorstödd bildbehandling började bli det. Tidigare har den varit aktuell i och med varje ny utgåva av den sovjetiska nationalencyklopendin - utan datorer...
Ett fotografi är en bild som framställts med fotografisk teknik - jag förstår inte hur det kan lämna speciellt mycket utrymme för missförstånd ? Ett dokumentärt fotografi skildrar ett skeende som det hade upplevts av någon som varit i fotografens skor d.v.s det registrerar vad som finns framför kameran utan att lägga till eller ta bort bildelement - jag har svårt att se att grundprincipen lämnar så mycket tolkningsutrymme att det kan bli missförstånd, (sedan kan man naturligtvis gräva djupare i frågeställningen...)
Frågan om bildens ärlighet har blivit mer aktuell i och med att datorbaserad bildbehandling blivit tillgänglig för gemene man men det gör det än viktigare att fokusera på kärnfrågan vilken jag anser vara ärlighet mot betraktaren och inte leda in diskussionen på sidospår kring kameraval eller om pappret badats i kemikaleier alternativt belagts med bläck... Den diskussionen har naturligtvis sitt berättigande men den har mycket lite med den här diskussionens ämne att göra.
Jag håller med de som gärna tar ut sina bilder på papper - men inte heller det har ju i grunden med valet av kamera att göra...
Men det jag inte förstår i diskussionen är på vilket sätt den principiella frågan kring manipulering av bilder har ett spår att göra med frågan om vilken kamera som använts i processen. Faktum är att frågan var uppe i en av utställningskatalogerna från "Planket" i början av 80-talet (har den inte framför mig så jag vet inte exakt år...) d.v.s. långt innan frågan om digitala kameror var aktuell men frågan om datorstödd bildbehandling började bli det. Tidigare har den varit aktuell i och med varje ny utgåva av den sovjetiska nationalencyklopendin - utan datorer...
Ett fotografi är en bild som framställts med fotografisk teknik - jag förstår inte hur det kan lämna speciellt mycket utrymme för missförstånd ? Ett dokumentärt fotografi skildrar ett skeende som det hade upplevts av någon som varit i fotografens skor d.v.s det registrerar vad som finns framför kameran utan att lägga till eller ta bort bildelement - jag har svårt att se att grundprincipen lämnar så mycket tolkningsutrymme att det kan bli missförstånd, (sedan kan man naturligtvis gräva djupare i frågeställningen...)
Frågan om bildens ärlighet har blivit mer aktuell i och med att datorbaserad bildbehandling blivit tillgänglig för gemene man men det gör det än viktigare att fokusera på kärnfrågan vilken jag anser vara ärlighet mot betraktaren och inte leda in diskussionen på sidospår kring kameraval eller om pappret badats i kemikaleier alternativt belagts med bläck... Den diskussionen har naturligtvis sitt berättigande men den har mycket lite med den här diskussionens ämne att göra.
Jag håller med de som gärna tar ut sina bilder på papper - men inte heller det har ju i grunden med valet av kamera att göra...
