Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Naturfotograf i världsklass

Produkter
(logga in för att koppla)
Jpersson skrev: "Man tvingas till kreativitet när man arbetar med begränsade resurser".

För egen del funkar det så att kreativiteten flödar ohejdat men jag behöver hjälp av andra för att föra projekten i hamn annars blir det bara halvfärdigt. Att skaffa bra uppbackning är inget skamligt.

Allt snack om genialitet i ett ämne som är helt beroende av smak och tycke tycker jag är helt absurt. Det finns väl inga absoluta sanningar om hur en bild SKA se ut? Inom foto kan vi ju inte säga vad absolut bildseende är ungefär som absolut gehör inom musiken. Det finns säkert dom som anser sig veta vem som är en genial fotograf genom att se på dennes bilder men det är ändå bara personlig smak och inget som går att mäta.
 
fjalstal skrev:
Att skaffa bra uppbackning är inget skamligt.
Vad säger att bra uppbackning är samma sak som materiella resurser?

I ''Varför diplomati?'' skriver Torsten Örn (en framstående svensk diplomat) att en diplomats bästa resurs är en bra respektive. Jag tror nog att Terje såväl som Klum uppskattar stödet från sina respektive mer än de materiella resurserna.
 
Jpersson skrev: "Vad säger att bra uppbackning är samma sak som materiella resurser?"

Bra kommentar. Just att ha sina närmaste med sig är väl en förutsättning för att lyckas. Jag känner i och för sig några ensamvargar som har valt bort all antydan till familjebildning för att fullt ut kunna satsa på sina drömmar men det är väl inget för de flesta, tror jag. Jag vet själv hur det är. Rätt som det är så sitter man där med sambo och sjövild 7-åring, pengarna räcker inte till ens vilda fotoutsvävningar och man kommer aldrig att bli den där genialiske, världsklassige och mästerlige (men tyvärr folklige) naturfotogafen :)

För eventuell alternativtolkning av inlägget ansvaras ej :D
 
Ville bara nämna angående Klum och eventuella privata bilder, så har jag bildbevis liggandes någonstans på att det är så. Mattias fotograferar nämligen bröllop, i det här fallet sin brors bröllop så mycket mer privat kan det inte bli. Fotot var insatt på UNT:s bröllopssidor.

Men jag blir förbryllad i när jag ser rader som antyder att Terje inte når ut till den stora massan pga att de skulle vara mer personliga. Jag tror inte att Terjes bilder är mer personliga än någon annans inklusive Klum. Jag tror Terje och jag tar lika personliga bilder, fast Terje säljer bättre än jag. Det är den enda rimliga förklaringen, annars skulle mina bilder vara ännu mera personliga än Terjes. Eller så skulle peronligheten vara omvänt proportionellt mot den fotografiska kompetensen, vilket jag inte vill tro även om det finns en liten sanning i det.

Jag tror att om alla konkretiserar sina åsikter oavset vad det gäller så slipper vi såna här tråkiga händelser med trådar som spårar ur.

Mvh
Maverick
 
Möjligt att någon redan skrivit detta men det går inte att mäta huruvida en fotograf är i världsklass eller ej.

En tennisspelare i värdsklass är den som vinner mest, en fotograf i värdsklass är han mest känd mest publicerad tjänar mest eller vad???

I min 9:åriga dotters ögon så är jag i värdsklass när jag fotograferar av hennes älsklingshästar...

Larsa
 
Senast ändrad:
Maverick, jag tycker att du utgår från felaktiga premisser. Om något är ''bra'' eller ''dåligt'' (hur du nu definierar det) har inget att göra med den minsta gemensamma nämnaren för en grupp individer.
 
Mycket diskussioner om Klum här. Jag undrar hur stor fotograf han blivit om han bara låtit bilderna tala och han själv hållit tyst. Det finns exempel på fotografer som knappas aldrig syns men som tar toppbilder och också belönas för det. Det är ju förstås upp till fotografen hur denne vill lägga upp sin image, Klum har väl gjort ett medvetet val får vi hoppas.
Så till de nordiska naturfotarna. Är man naturmänniska med fotografiskt intresse och bor i norden så har man många ess i rockärmen helt klart. Djupa skogar, höga fjäll, kuster, vild natur nära inpå och årstidsväxlingar och inte minst naturintresserad publik. Men det är inte lätt att fånga den riktiga stämningen på bild även om man har bildsinne, det krävs mycket av skickliga naturfotografer därför finns det inte så många. Men i och med att några visat vägen så blir det lättare att få bildidéer och man ser vad som är möjligt att göra. Men det tar tid att lära sig och det krävs ett genuint intresse för att det ska bli resultat. Men de som når längst är de som dessutom har den rätta känslan. "Är man inte Matisse så bör man inte måla" är titeln på en bok. Jag har inte läst den själv så jag vet inte vad den handlar om. Men mycket inom naturfoto går att öva så det är bara att ge järnet. Varje misslyckad bild är en bild närmare en lyckad. eller med ishockeystjärnan Gretzky:s ord: You always miss 100% of the shots you don't take"!!!
 
jpersson skrev:
Maverick, jag tycker att du utgår från felaktiga premisser. Om något är ''bra'' eller ''dåligt'' (hur du nu definierar det) har inget att göra med den minsta gemensamma nämnaren för en grupp individer.
'

Du får gärna utveckla detta, för jag förstår inte vad du menar eller vill ha sagt med det.

Mvh
Maverick
 
Diskussionen handlar i grund och botten om ''bra'' och ''dåligt''. Man måste ha något gemensamt med dem som man vill nå ut till. Desto fler man vill nå ut till desto mindre är den gemensamma nämnaren och desto mer slätstruket blir resultatet. Det i sig själv avgör inte om något är ''bra'' eller ej.

Det är möjligt att din personlighet är slätstruken men det är inte adjektiv som jag vanligtvis kopplar till personligheter. Det är inte heller ett adjektiv som jag kopplar till Terjes bilder.
 
jpersson skrev: "Man måste ha något gemensamt med dem som man vill nå ut till".

Tror inte jag. Däremot behöver man förmåga att identifiera en målgrupp och tillfredställa dess behov, kort sagt sälja sin fotosjäl för en handfull dollar :)
 
Jantelagen!

Nu är det bevisat, iform av denna tråd, att Jantelagen har ett starkt fäste i Sverige. Om vi skall se nyktert på vad MK har åstadkommit genom sin fotografiska kunskap och sin egen PR av sig själv, så får man väl säga att han har lyckats med vad han har föresatt sig. Det skall han ha all cred för. Därmed inte sagt att jag inte har åsikter om hans fotografi, men det håller jag för mig själv.

Vidare så kan man nog konstatera att INGEN som har skrivit ett inlägg i denna tråd skulle tacka nej till att ha NG´s resurser i ryggen, för att göra det man tycker är roligast.

Sen har jag en fråga till alla som tycker.
Är det någon som vet hur MK uppfattas utomlands som fotograf?

Det jag känner är att, i Sverige är det svårt att känna gläde när någon annan lyckas, jag undrar varför det är på det viset? Kan det vara så att vissa personer vågar ta språnget, andra inte, som sedemera senare upptäcker att det är försent att själv göra likadant och blir bitter på sig själv och sin omgivning.

En gnutta självkritik vore nog på sin plats, gläds med att vissa vågar placera JanteSverige på världskartan...

Cheers// Christian
 
Re: Jantelagen!

chrigen skrev:
Nu är det bevisat, iform av denna tråd, att Jantelagen har ett starkt fäste i Sverige.

Om det är "Jantelagen" som gör det möjligt för oss att kritisera kommersiellt framgångsrika fotografer så är jag tacksam att vi har den.

Vad är alternativet? Att oreflekterat alltid hylla allt som säljer?

Jag tror inte att någon här har kritiserat Mattias Klum som person eller hans sätt att bedriva sin verksamhet. Jag tror att alla som lyssnat på honom erkänner hans förmåga att engagera sin publik. Men det måste väl för tusan vara okey att tycka att det finns fotografer som tar ännu bättre bilder?
 
jpersson skrev:
Diskussionen handlar i grund och botten om ''bra'' och ''dåligt''. Man måste ha något gemensamt med dem som man vill nå ut till. Desto fler man vill nå ut till desto mindre är den gemensamma nämnaren och desto mer slätstruket blir resultatet. Det i sig själv avgör inte om något är ''bra'' eller ej.

Det är möjligt att din personlighet är slätstruken men det är inte adjektiv som jag vanligtvis kopplar till personligheter. Det är inte heller ett adjektiv som jag kopplar till Terjes bilder.

Ahh, då förstår jag vad du menar tror jag. Fast jag håller inte med. Att slätstrukenhet går hand i hand med försäljningssiffror. Pga samma logik som redogjordes för tidigare. Det skulle innebära att Terjes bilder är mer slätstrukna än mina, vilket jag inte tror någon tycker inklusive mig själv. Då har jag dock inte kollat med farsan förstås :) vidare skulle slätstrukenheten går hand i hand med kompetensen som fotograf. Jag tror att det är den totala kompetensen och ställningstagande som avgör om du säljer eller inte. Såvida du inte ägnar dig åt fotokonst enbart. Dvs det är inte alltid det räcker med att kunna hantera kameran och ta bra bilder för att bli en framgångsrik fotograf. Det är bara nått slags kulturromantik av någe slag. Ligger jag hemma i garagen skruvar bil intill sista muttern så blir jag inte mekaniker hos Ferrari för det om jag inte själv påtalar vad jag kan, indirekt eller direkt, och visar vad jag kan.

Jag vet inte om detta tillför något, men det tycker jag inte nån av trådarna har gjort heller. Så jag försöker med min mantra igen. Konkretisera mera så slipper vi trådbråk.

Mvh
Maverick
 
Världsklass

Jag tror inte resurser och uppbackning av stora uppdragsgivare gör dig till en bättre fotograf. Att komma till en vacker plats i Anderna så kommer det att bli bilder som får folk att häpna tror jag inte på. Jag tror att kan du inte gå ut i skogen en gråmulen dag i november och skapa en intressant bild så är chansen liten att du kommer lyckas i Anderna, visst du kan ha en inspirationslös dag och då är det inget att göra åt. Fotografer som bedöms vara i världsklass har troligtvis visat bra bilder och då kommer uppdragen naturligtvis och pengarna. Men det tror jag inte bara har att göra med hur bra bilderna egentligen är för det finns fotografer som tar bra bilder utan att få stora uppbackningar. En sak är också att ju mer resurser du har desto mer bilder tar du och desto mer bra bilder blir det. Också att då får du mer erfarenhet vilket i sin tur leder till att det blir tätare mellan de bra bilderna så på så sätt kan resurser få dig till en inte bättre men jämnare fotograf. Det får bara inte bli så att de resurser du får sätter press på dig för då uteblir de riktigt bra bilderna. Så känns det ibland när man bläddrar i något proffs bildbok, bilderna känns framtvingade och väldigt ansträngda, de känns inte, dom lämnar dig tom som betraktare. Eller med Hasse Alfredssons ord, bilden är som en påse, tom och innehållslös om man inte fyller den med något. Världsklass har inget med stora uppdrag eller stor uppbackning att göra det måste helt enkelt vara en egenskap hos bildskaparen. Picasso blev väl inte i världsklass bara pga kubismen, han var helt enorm med sina penseldrag. Björn Borg visste hur ett racket fungerade. Gretzky hur en puck ska må bra. Håkan Carlqvist en svensk motocrossåkare sa en gång att de flesta svenska åkare lägger mer tid på att putsa på bussen än att träna, det tror jag är överförbart till fotografin i mångt och mycke. Bra fotografer plåtar mycket mer än jämför olika prylar.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar