respektera tystnaden

[Fläsk-Tarzan]

I denna samhällsdebatt vill jag slå ett slag för samerna i norrland. de har blivit undanskuffade av oss som tagit oss friheten att sätta oss över deras lagar och pådyvla dem våra så att vi har fått det längsta strået. Kanske är det för att vi anser att det är vi som är de riktiga svenskarna och således skall bestämma över deras mark.Tur att vi visar dem så stor respekt att vi visar nyheter på samiska på TV. Just det, de som kommer från landet eller skogarna och fjällen är ju inte så intelligenta som vi, det hade jag nästan glömt!

 

[PMD]

Sten-Åke Sändh skrev:
Vad spelar det för roll om det är lugnt i Kirkuk i Kurdistan om kvinnorna i Bagdad inte kan lämna sina hus en gång?

Ja, det är tråkigt (minst sagt). Det var rätt tänkt att bli av med Saddam Hussein, men det är ju misslyckat att ersätta ett förtryck med ett annat.

 

[Sten-Åke Sändh]

egaeci skrev:
Ja det var väl Stalin som sa att en persons död är en tragedi, men om en miljon dör är det bara statistik. Så det här fenomenet har ju absolut utnyttjats flitigt i många år.

Det här är ju ett problem för många teoribildningar och ideologer. Till exempel kom feministerna och utvecklingsteoretikerna glada i hågen till u-länderna och berättade Hur Det Var. Och nu skulle de hjälpa dem. Vilken utskällning de fick! Sedan dess tror (och hoppas) jag att personer som sysslar med dessa ämnen frågar först och först därefter bestämmer sig för Hur Det Är.

Tyvärr såg jag inte det här programmet! Men självklart är det så att det är väldigt mycket värre i en del andra länder. Svenskarna har det allmänt mycket bättre än folk i många andra länder. Just det här exemplet är ju så hemskt att man knappt tror att det är sant. Men tyvärr är det ju det.

Det är en utmaning ja. Men utmaningar är inga hinder, det är bara lite större berg att klättra i.

Det jag ville understryka med det sista jag sa var :

"De som såg programmet inser kanske att det faktiskt inte är enbart männen som driver dessa som vi uppfattar som kvinnoförtryckande frågor. De som vill försvara ett århundrade av emancipation kommer att möta välartikulerade fundamentalistiska kvinnokämpar som inget hellre vill än att lägga statsstyrelsen på religiös grund och införa shariaregler. De är fullkomligt klara över konsekvenserna och anpassar sig genom att utbilda de unga irakiskorna i hur man kan manipulera sin man och hålla honom på gott humör."

- att jag är rädd att feministerna och demokrater inte riktigt förstår hur det här funkar och klarar av att handskas med dessa "hard core" fundamentalistiska kvinnor i en debatt ansikte mot ansikte. I filmen föste man ihop både den kvinna som åkt ner för att starta ett demokratiskt parti i Irak med den fundamentalistiska kvinna som "spelade" den andra huvudrollen i Ryde´ns reportage i en gemensam intervju (hon satt numera invald i Iraks parlament). I den intervjun blev den demokratiska kvinnan fullständigt överkörd av denna vältaliga leende fundamentalist och kunde bara sitta och himla med ögonen. Hon hade ingen chans!

Att komma och tala om för denna fundamentalistiska kvinna att hon är kuvad, underordnad, förtryckt och vilseledd för att den vägen få henne att ändra uppfattning, tror jag har begränsad framgång. Hon var helt trygg i sin världsbild och kände uppenbarligen att hon var med om att bygga ett nytt samhälle som helt skulle motsvara hennes bild av fullkomligheten. Underordning under männen tog hon lätt på eftersom hon faktisk upplevde att det var hon som hade kontrollen och lät mannen tro att det var han som bestämde. Denna kvinna och hennes systrar kommer att vara en formidabel utmaning för de västerländska feministerna den dag dessa på allvar konfronteras med detta. De är extremt välorganiserade och de är fullständigt övertygade om att de är mycket närmare Guds härlighet än våra svenska feminister och de känner verkligen att de är på väg mot den bästa av världar som har svar på alla deras behov och frågor.

Ta exemplet Israel. Israel är också en religiös stat med stort inflytande från ortodoxa judar (som mycket väl kan var väl så fanatiska som muslimska fundamentalister). I Israel har man länge oroat sig över att arabernas mycket högre nativitet på sikt den vägen kommer att öka kraven på ökat inflytande för dessa grupper. På andra sidan gränsen i Libanon flyttar fundamentalisterna fram sina positioner och även där är det den islamiska infrastrukturen som är bräckjärnet. När inget annat funkar i kaoset så vänder sig folk mot den. På köpet får man ideérna om ett samhälle byggt helt på religiös grund. De fundamentalistiska kvinnorna välkomnar förändringarna med öppna armar och det är det svårt för många västerländska kvinnor både svårt att förstå och svälja. Jag undrar om Israel hade gått in i Libanon på 70-talet om de vetat vad den långa destabiliseringen av landet skulle leda till.

 

[Sten-Åke Sändh]

egaeci skrev:



......Kvinnor i Sverige idag har det väldigt bra, om man jämför med många andra länder. Men det betyder inte att det inte återstår problem att åtgärda. Det värsta exemplet är väl hur domstolen frågar tjejen som blivit våldtagen om hon inte egentligen ville för hon hade ju så kort kjol, men ingen frågar killen som blev misshandlad varför han hade röd tröja, han fattar väl att rött skapar aggression! (som exempel)

Jag håller inte med om att feminismen idiotförklarar de som inte håller med om mainstreamteorierna. .....

Om en person pga religion är fullt övertygad om att hon är värd mycket mindre, inte räknas som vittne, inte får ärva på samma villkor osv osv som verkligheten är i många länder, ja då kan det vara svårt att förklara vad förtrycket består av. Religion är ju oerhört starkt. Man kan ju också se tankarna om mänskliga rättigheter och jämlikhet som en slags religion. Det är lika främmande för oss att behandla kvinnor och män olika som det är för vissa religionsutövare att inte göra det.

Jag vet inte hur man överbryggar den klyftan, rent argumentationsmässigt. Relativismen är inte alltid ens vän, och tillsammans med de postmoderna samhällsteorierna ger man sig själv ordentliga bojor så man varken kan säga bu eller bä. För vilka är egentligen vi att komma och säga vad andra ska göra? Nykolonialism ropar de nyfrälsta postmoderna teoretikerna, och fortsätter sedan att rasera i stället för att bygga upp, för det är ju så mycket lättare. Där har jag fastnat lite grann.

Det finns en intressant artikel i Expressen idag (26:e mars) om Gudrun, FI och olika uppfattningar om våld mot kvinnor.

Citatet kommer från en intervju Expressen gjort med Maria Hagberg.

Citat:"Maria Hagberg är ordförande för Nätverket mot hedersrelaterat våld och aktiv i feministiskt initiativ där hon tidigare satt i styrelsen."


Citat:
"Sedan flera år tillbaka arbetar jag mot hedersrelaterat våld. Mina kunskaper om våldsproblematiken och dess orsaker, både professionellt och ideellt, trodde jag skulle vara en styrka i fi:s styrelse och i utformandet av partiets politik. Dock icke! En inre kärna i partiet hade redan fastställt dagordningen och partiets teori: den så kallade könsmaktsordningen. Enligt dem samverkar olika förtryckarmekanismer och det finns inga skillnader i våldsutövandet orsakade av religion eller kultur. Förhållningssättet är helt obegripligt för många av oss som arbetar mot/eller har utsatts för hedersrelaterat förtryck både här i Sverige och på andra håll i världen. Flera gånger har jag lyft frågan både i fi och i kontakt med Gudrun Schyman. Inget gensvar. Teorin verkar ligga fast. Men nu har jag genom Nätverket mot hedersrelaterat våld fått en del andra medlemmar i fi att gå med i nätverket. Alla inom partiet håller inte med Schyman.

Schyman, som har siktet inställt på EU-parlamentet, vågar uppenbarligen inte ta striden mot religiös fundamentalism och konservativa traditioner. Medan hedersvåld förnekas - genom att förneka skillnaden mellan hedersvåld och annat kvinnovåld - får man i stället se populistiska och mediala utspel som "talibantal", "död åt familjen" och "mansskatt". Det hedersrelaterade våldet har betydligt djupare dimensioner än det våld mot kvinnor som sker i en parrelation. Det utövas av hela kollektiv (både män och kvinnor planerar och utför brotten) och är ibland även inskrivet och sanktionerat av lagstiftning, där de religiösa texterna helt eller delvis utgör lagen. Våldet drabbar främst unga flickor men också vuxna kvinnor, män, barn och HBT-personer oavsett kön. Grunden till våldet är kontrollen av kvinnans sexualitet, som sitter mellan kvinnans ben - i mödomshinnan (som inte finns!). Blodsbandens bevarande och äganderätten över kvinnan är centrala i hederskulturen. Det som hotar heteronormativiteten är hotfullt och det gör att även homosexualitet bestraffas hårt.

Hedersrelaterat våld är alltså starkt kvinnofientligt, homofobiskt och rasistiskt. Hederskulturen har dessutom bakats in i de religiösa texterna världen över, som tolkas av patriarkala män. Att inte våga ta striden mot religion (inkluderat islam) och tradition, när den motverkar kvinnors frigörelse i världen, är allt annat är feministiskt. Likaså att gömma sig bakom teoretiska förklaringsmodeller som förminskar och osynliggör kvinnokampens betydelse både här och på andra håll i världen. För dem som lutar sig mot en teori som saknar verklighetsförankring är det naturligtvis omöjligt att se nödvändigheten av lagförslag som upprätthåller alla kvinnors rättigheter. Att flickor undanhålls undervisning om sex och samlevnad är en del av hedersförtrycket, det gäller ju att inte förlora kontrollen över kvinnans sexualitet.

 

[ojkooj]

Trådens popularitet

Jag måste säga att det här forumet är väldigt kul.
Några sidor till så printar jag ut det och skickar till förlag.

Jag hade inte kollat sen innan påsk och trodde väl någonstans att tråden dött. Men den lever!

Johan

 

[Photocon]

Re: Trådens popularitet

ojkooj skrev:
Jag måste säga att det här forumet är väldigt kul.
Några sidor till så printar jag ut det och skickar till förlag.

Jag hade inte kollat sen innan påsk och trodde väl någonstans att tråden dött. Men den lever!

Johan

Jo, finns nog ingen tråd som spänt över ett sådant vidsträckt område. Och allt började med en klumpig kyrkofotograf som uppträdde störande. Nästan som den berömda butterflyeffekten.

Skulle vilja fördjupa något som bara tangerats lite i tråden. Frågeställningen är: Vad är orsaken till att så få personer får så mycket exponering i media? Samma "åsiktsmaskiner" dyker upp gång efter annan.

I rimlighetens namn tror jag inte dessa erbjuder media att låta sina arslen sätta avtryck i diverse TV-soffor eller ber pressen att intervjua dem.

Är det inte en form av diskriminering från medias sida att inte söka upp andra personer i högre utsträckning?

Media ska väl spegla folkets röst och åsikter i den dagliga publiceringen, anser jag. Inte bara kändisars och politikers.

Har journalisterna (såväl skrivande som fotograferande och inte minst deras chefer) blivit för bekväma? Eller tror de att det inte finns något medialt intresse att redovisa en dialog med "vanligt folk".

Att kungen fällt en älgko under älgjakten och ges 4 sidor gång efter annan är nästan tradition. Skulle vara roligt att någon gång få läsa om Sven Svensson från Svedala som fångat en stor braxen istället

Eller mer "seriöst" och samhällsanknutet. Strunta i att låta någon politiker återigen replikera och försvara/plädera för ett förslag och istället åka ut och gör ett ordentligt reportage om den eller de som drabbas resp gynnas av en föreslagen åtgärd.

Okej, det görs då och då, men oftast i väldigt kort form med dålig placering i blaskan såvida man inte hittar någon som faller i gråt över förslagets konsekvenser och går ut med ett talminus typ:
- Nu har jag inte råd att tvätta barnens kläder längre och vi får äta kattmat utom när maken varit i skogen och ordnat lite bark att baka bröd av.

I princip alla tidningar/journalister säger sig vilja vara "den lilla människans röst". Men hur är det ställt med den saken?

Lennart

 

[Maverick]

Att vara den lilla männsikans röst är ju inte samma sak som att skriva spaltmeter om vad den lilla människan säger och tycker. Det kan ju istället handla om att vi som journalister borde ifrågasätta förslag och försöka reda ut om det blir bättre eller sämre för den lilla människan.

I övrigt tycker jag nog att den lilla människan får komma till tals. I alla fall hos lokalpress som ofta har nån form av artikelserie som handlar om vanliga invånare i upptagningsområdet. I Stockholm verkar det vara lite speciellt eftersom jag kan tycka att de inte har någon riktig lokalpress. Det finns liksom inget mellan DN och SvD och diverse gratistidningar. Både SvD och DN har ambitioner på att vara en rikstidning, trots att de flesta betraktar dem som Stockholmstidningar. Vilket lett till att de är varken eller eller nått helt eget.

Att politiker får utrymme vid diverse förslag ser jag som rätt naturligt eftersom de är ansvariga i varierande grad. Går man ut på stan och börjar fråga så är det rätt ofta att folk inte vet om att ett nytt förslag kommit. Vet de om det så är det mycket sällan de har nån fördjupad kunskap. Så det är inte helt enkelt i de fallen.

Att man frågar kändisar vet jag ju varför men jag kan hålla med om att det är fånigt i de flesta fall.

Jag tror att det hela bottnar i att det är svårt att skriva seriös journalistik samtidigt som det ska vara kommersiellt.

Mvh
Maverick

 

[Kijana]

Re: Re: Trådens popularitet

Photocon skrev:
Skulle vilja fördjupa något som bara tangerats lite i tråden. Frågeställningen är: Vad är orsaken till att så få personer får så mycket exponering i media? Samma "åsiktsmaskiner" dyker upp gång efter annan.

I rimlighetens namn tror jag inte dessa erbjuder media att låta sina arslen sätta avtryck i diverse TV-soffor eller ber pressen att intervjua dem.

Är det inte en form av diskriminering från medias sida att inte söka upp andra personer i högre utsträckning?

Media ska väl spegla folkets röst och åsikter i den dagliga publiceringen, anser jag. Inte bara kändisars och politikers.

Har journalisterna (såväl skrivande som fotograferande och inte minst deras chefer) blivit för bekväma? Eller tror de att det inte finns något medialt intresse att redovisa en dialog med "vanligt folk".

Med den erfarenheten du säger dig besitta kan svaret inte vara särskilt svårfunnet. Menar förstås inte att du tillhör syndarna på något sätt, däremot är jag övertygad om att du träffat på ett antal personer som "fungerat" i kontakterna med medier.
Dessa personer har varit klara och tydliga i vad de velat berätta, de står upp för vad de säger och sannolikt spelar också personens tillgänglighet för journalisten in.
Bert Karlsson är förmodligen en urtyp för en sådan person.
Vilken journalist med ett pressat arbetsschema försöker leta upp en okänd person som ska nå ut i mediebruset. Näe, av ren bekvämlighet söker man sig till de säkra korten istället för att chansa.

Att kungen fällt en älgko under älgjakten och ges 4 sidor gång efter annan är nästan tradition. Skulle vara roligt att någon gång få läsa om Sven Svensson från Svedala som fångat en stor braxen istället

Ja, samtidigt så vet man ju att det där med ironi inte alltid går fram i spalterna.

I princip alla tidningar/journalister säger sig vilja vara "den lilla människans röst". Men hur är det ställt med den saken?

Lennart

Unga, nykläckta journalister har ofta haft föresatsen att intervjua andra än makthavarna. Känner i alla fall till en undersökning där dessa unga journalister sedan utvärderat sin insats och kommit fram till att just deras tidning såg ut precis som alla andra publikationer på den punkten. Med andra ord, många gubbar i slips.

Kan ju också kontra med att jobbar man på en för liten redaktion, sett med läsarnas ögon, så vänder de sig hellre till de större kanalerna som exempelvis TV4 och Expressen för att berätta sin historia. Sällan det lyckas.

 

[Photocon]

Fredrik och Kenneth! Jag håller med om att ännu så länge så fungerar det hyfsat väl i lokalpressen.

Men jag ser att antalet inköpt material utan lokal anknytning ökat på sistone.

Självklart har jag "syndat" ibland när deadline ligger för nära. Är bara människa jag med och ville ut och fiska den vackra sommarkvällen när gösen högg. Så jag ringde kommunalrådet i en fråga och slängde in en porträttare på vederbörande.

Men samvetet gnagde så kort därpå gjordes ett rep om de som drabbades av kommunfullmäktiges beslut.
Tilläggas bör att när den korta grejen med kommunalrådet gjordes var beslutet bara väckt i KAU (Kommunens arbetsutskott) och inte genomfört.

Mvh/Lennart

 

[ojkooj]

Att störst bäst och vackrast samt SvD har problem med sin stockholmsidentitet håller jag med om. Deras ambition att bli rikstäckande är beklämmande.

Samtidigt tycker jag att båda de två ovan nämnda tidningarna och då framför allt den först nämnda har väldigt skralt med analys. Framför allt utrikes. Vill man läsa bra utrikes med analys och djup vänder jag mig hellre till någon bra London eller New Yorkbaserad tidning eller Gazetta dello Sport om man vill veta sanningen om Zlatans duktighet.

Jag hade länge DN men dess självgodhet kan ju få en att kräkas vid frukost.

Stockholms fria finns också men kommer bara en gång i veckan. Deras slogan : Journalistik är för viktigt att lämna åt journalister, bli skribent! tycker jag känns så rätt i nutidens mediasverige.

Borde vara så i vården också: Din medicinering är för viktig att lämnas åt läkare (läses medicinföretag) bli läkare.

Johan

 

[PMD]

Photocon skrev:
Men samvetet gnagde så kort därpå gjordes ett rep om de som drabbades av kommunfullmäktiges beslut.

Problemet med sådana reportage är att läsaren gärna får intrycket att det politiska beslut det handlar om har fattats i ren jävelskap för att det ska "drabba" en massa människor. Eftersom reportage av det slaget sällan sätts i ett större sammanhang så talar man inte om för läsarna vad beslutet innebär för hela samhället.

Du var lite inne på det förut med ditt barkbröds-"citat", så du är nog redan medveten om problemet.

 

[Maverick]

PMD skrev:
Problemet med sådana reportage är att läsaren gärna får intrycket att det politiska beslut det handlar om har fattats i ren jävelskap för att det ska "drabba" en massa människor. Eftersom reportage av det slaget sällan sätts i ett större sammanhang så talar man inte om för läsarna vad beslutet innebär för hela samhället.

Du var lite inne på det förut med ditt barkbröds-"citat", så du är nog redan medveten om problemet.

Fast å andra sidan kan jag tycka att det är självklar värdering. För mig är det inte värt något att samhället eventuellt får det bättre på några andras bekostnad. Samtidigt som det naturligtvis beror på vem som drabbas. Jag sörjer väl t ex inte så mycket att en höginkomsttagare får betala mer i skatt och kanske blir tvungen att byta jaggan mot en volvo s80.

Att skriva ut vad det eventuellt gynnar samhället är dessutom inget som inte kommer ut ändå. De som lanserar förslaget tjatar sig antagligen blå om alla fördelar deras förslag ska ge. Kolla en intervju på TV nån gång. Det är supertydligt vilka som mediatränat och inte. Spelar i stora drag inte nån roll vad reportern frågar så får han/hon samma svar som vid frågan innan.

Det är dessutom ganska svårt att konkret reda ut vilka fördelarna blir. Det går inte gärna fråga dem som la förslaget, de har ju sin agenda klar. Ta en fråga som den sänkta a-kassan t ex. Enligt de borgliga skulle det leda till fler i arbete och mindre utgifter för staten. Vilket naturligtvis är delvis sant. Men vad man inte sa var att många arbetstagare tvingades till att acceptera jobb som är underbetalda just för att arbetsgivarna vet att de inte kan tacka nej. Inte heller sas det nått om att en hel del folk tvingades till dubbelarbete för att rätten till deltidsa-kassa försämrades. Inte heller sa man något om att ökningen av svartarbete skulle öka eller vara en trolig konsekvens.

Så var hittar man de där källorna som kan bekräfta att förslagen är så bra som det sägs? Vet inte, det är som regel ganska svårt att hitta en oberoende källa som kan göra det. Men fortfarande tycker jag att värderingen ska vara de människor som hamnar i kläm i systemet och inte att moderaterna kan sänka skatter och utgifter samt att arbetsgivarna fått ytterligare bra medel att sätta press på arbetstagare.

/Maverick

 

[Photocon]

PMD skrev:
Problemet med sådana reportage är att läsaren gärna får intrycket att det politiska beslut det handlar om har fattats i ren jävelskap för att det ska "drabba" en massa människor. Eftersom reportage av det slaget sällan sätts i ett större sammanhang så talar man inte om för läsarna vad beslutet innebär för hela samhället.

Du var lite inne på det förut med ditt barkbröds-"citat", så du är nog redan medveten om problemet.

Jomenvisst! Det är egentligen just det som gör det så svårt att med ett lokalt reportage ge en balanserad och korrekt bild av konsekvenserna ett politisk beslut orsakar.

Isynnerhet om åtgärden är rikstäckande och inte regional.

Sedan uppstår ytterligare svårigheter då det kan hända att beslutet är gynnsamt för, låt oss säga 90% av medborgarna. Ofta tar media fasta på den 10% negativa sidan fast med en brasklapp instoppad någonstans i artikeln.

Mvh/Lennart

 

[PMD]

Maverick skrev:
Fast å andra sidan kan jag tycka att det är självklar värdering.

Journalistisk rapportering ska helst vara så värderingsfri som möjligt. Jag vill ha fakta, inte åsikter och ideologiska kampanjer i nyheterna.

 

[Kijana]

PMD skrev:
Journalistisk rapportering ska helst vara så värderingsfri som möjligt.

Förstår vad du menar, och i princip håller jag med dig. Men med tanke på vilken debatt som förs just här i denna tråd så inser jag också att det finns utrymme för en tolkning som säger att du helst vill slippa en rapportering som slår fast att exempelvis en minoritet drabbas på ett orimligt och förbisett sätt av ett politiskt beslut.
En sådan "värderingsfylld" journalistik kan ju rubba läsarens cirklar vid morgonkaffet och störa den allmänna friden. Det vore ju tråkigt.

 

[1dmk4]

Maverick skrev:
Fast å andra sidan kan jag tycka att det är självklar värdering. För mig är det inte värt något att samhället eventuellt får det bättre på några andras bekostnad. Samtidigt som det naturligtvis beror på vem som drabbas. Jag sörjer väl t ex inte så mycket att en höginkomsttagare får betala mer i skatt och kanske blir tvungen att byta jaggan mot en volvo s80.

/Maverick

Utan att ha klickat på din profil och sett hur gammal du är, så känns det ju som om du är ung och dum det gamla ordspråket som lyder något i stil med 'är du ung och inte vänster så har du inget hjärta, och är du 30+ och vänster har du ingen hjärna' passar väldigt bra här

Att bry sig om personer som inte vill bidra till samhället känns väl inte så produktivt, varför ska jag sälja min Jaguar XKR för att någon latmask inte vill lyfta arslet från sängen och sluta spela tvspel och lyfta bidrag?, När du passerat 18år så ska du till varje förmåga försörja dig själv, är du så inkompetent så du inte klarar detta så kan du få matkuponger!, men i dagens socialiserade sverige så förväntas du få lyxuppehälle av bidrag om du i motprestation röstar på bidragspartiet aka Socialistiska (bidrags) Partiet.

 

[PMD]

Kijana skrev:
Förstår vad du menar, och i princip håller jag med dig. Men med tanke på vilken debatt som förs just här i denna tråd så inser jag också att det finns utrymme för en tolkning som säger att du helst vill slippa en rapportering som slår fast att exempelvis en minoritet drabbas på ett orimligt och förbisett sätt av ett politiskt beslut.
En sådan "värderingsfylld" journalistik kan ju rubba läsarens cirklar vid morgonkaffet och störa den allmänna friden. Det vore ju tråkigt.

Nu dricker jag varken kaffe eller läser morgontidning, så jag känner mig rätt lugn.

En tangent till den pågående diskussionen: jag tycker att det är alldeles för mycket snyftreportage om folk som "drabbas" på ett eller annat sätt. Jag tror att vi i Sverige kollektivt lider lite av inlärd hjälplöshet. En människa som inte har drabbats (sic!) av sådant tar itu med sitt liv och fixar det istället för att känna sig "drabbad" och vänta på att någon annan (vanligen benämnt "samhället", med vilket man dock inte menar hela samhället utan bara stat och kommun) fixar problemet åt en.

Ett starkt samhälle består av starka medborgare, och jag tror inte att att snyftreportage bidrar till att stärka medborgarna.

 

[Photocon]

1dmk4 skrev:
det gamla ordspråket som lyder något i stil med 'är du ung och inte vänster så har du inget hjärta, och är du 30+ och vänster har du ingen hjärna

Jag borde inte kunna skriva det här inlägget. Förutsättningen för att skriva är ju att man har en hjärna. Och enl det citerade ordspråket har jag ingen hjärna. Men det vet jag självklart inte om så därför skriver jag i alla fall.

Allvarligt talat är jag, trots min ganska långt gångna ålder, förbaskat stolt över att inte platsa hos Reinfeldt och hans vasaller.

"Ett starkt samhälle består av starka medborgare"
skrev PMD.

Vill omformulera det till: Ett starkt samhälle har plats för både starka och svaga där var och en gör sitt bästa efter sin individuella förmåga och är solidariska med varandra.

Men vafan vet jag som ingen hjärna har. Måste ha drömt det här i ett tidigare liv.

Skrivet efter bästa förmåga/Lennart

 

[PMD]

Photocon skrev:
"Ett starkt samhälle består av starka medborgare"
skrev PMD.

Vill omformulera det till: Ett starkt samhälle har plats för både starka och svaga där var och en gör sitt bästa efter sin individuella förmåga och är solidariska med varandra.

Ja, den formuleringen fungerar också, men ju starkare samhället är desto bättre potential har det att ta hand om de svaga. Staten bör alltså sträva efter att stärka samhället genom att göra medborgarna starkare.

 

[PMD]

Photocon skrev:
Allvarligt talat är jag, trots min ganska långt gångna ålder, förbaskat stolt över att inte platsa hos Reinfeldt och hans vasaller.

Nu vet jag ju inte riktigt var du har dina sympatier, men skillnaden mellan den nuvarande regeringsmajoriteten och den förra är en gradskillnad snarare än en artskillnad. Om man betraktar praktiskt politik, alltså. Retorikmässigt är skillnaden större, men det är ju inte speciellt intressant.