respektera tystnaden
- Trådstartare ojkooj
- Start datum
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
FN:s deklarationer och vår egen lagstiftning har alltid utgått från individens okränkbarhet även om man också specificerar övergrepp mot hela folkgrupper. Jag tror inte man uträttar speciellt mycket med en strikt inidividcentrerad hållning samhällsmässigt. Dock har det visat sig att folk har väldigt svårt att relatera till övergrepp på hela kollektiv. Märkligt nog behövs ett individperspektiv parallellt då vi ofta behöver det för att kunna ta in vad det är som verkligen händer. Det här har politikerna bra koll på och det utnyttjar de alltmer skickligt för att påverka oss. Vi kan inte hantera skillnaden om man dräper 10 eller systematiskt mördar miljoner. Det blir kortslutning.
I valdebatterna kommer man alltid dragande med individupphängda exempel av det skälet. Det är mycket lättare att som Hasse Alfredsson utgå från kollektivet och "bunt ihop dem och slå ihjäl dem". Det finns säkert de som tycker det mänskliga psyket är en grav felkonstruktion om man ser till detta eftersom det blir lättare att mörda många än enskilda människor. Tillsammans har vi inte bara en rosenröd gemenskap, vi blir som en enda stor dum klump som är beredd till precis vad som helst i kristider under en tillräckligt skrupelfri ledning. Det är ju ingen kul tanke att den kollektiva reptilhjärnan ytterst bestämmer över var, när och hur världens samlade kärnvapen och andra massförstörelsevapen ska användas.
Vår tråd har kommit ut i kanten men den håller fortfarande ihop tycker jag. Vi började med fotografens kränkning av allmänheten och pratade om respekt för allmänhet och individ och fotografers/journalisters moraliska dilemman. Är det rätt att ta bilden eller skriva om händelsen eller bör man avstå eftersom det kanske skadar den eller de som fotograferas eller det skrivs om i en artikel. Det mesta som skrivits i tråden handlar ytterst om respekt för individ och grupp. Den senaste utvikningen handlar om kvinnorna.
På 70-talet var jag arbetare och arbetade på olika verkstäder med flygplan och tryckerimaskiner. Då var jag populär för då pratade alla om att jag var förtryckt och jag tyckte det lät som om alla fjuniga nyväkta undomskommunister var mina kompisar och ville föra min talan. Problemet var att jag inte kände igen mig helt i deras beskrivning vare sig det var i musik eller text ("Då kom befälet fram om slängde Karlsson i golvet. Han tryckte ner´n i skiten för Karlsson börja bli farlig..."). Så gick det ju inte till liksom. Dessutom var det ju så att globaliseringen startat redan då och de svenska arbetarna hade i allmänhet ganska hyfsade arbetsvillkor och löner (undantag fanns självfallet som gruvorna och asbestindustri t.ex.). Hur det nu än beskrevs i KFML:rarnas blad, så var de utlänska arbetarna som verkligen fick känna piskan bokstavligt talat och så är det fortfarande.
Lite grann så känner jag inför den svenska feminismen speciellt efter att ha sett Folke Ryden´s rapport i TV igår om kvinnornas situation i Irak (Under slöjan tror jag programmet hette). Under 4 år har man med en metod som verkar systematisk, mördat nästan 11.000 oppositionella kvinnor, kvinnor som vägrat bära slöja, intellektuela kvinnor eller kvinnor som bara varit på väg till jobbet (eftersom de extrema fundamenatlisterna inte vill att kvinnor ska arbeta). Helt enkelt fasansfullt!
Den irakiska tjejen som med sin pappa åkt hem igen för att transplantera ett politiskt parti till Irak med nästan svenska idéer om demokrati och frihet, fann sig snabbt uppsatt på 6:e plats på mullorna inofficiella dödslista (pappan fanns på 5:e plats). Maria Leissner (f.d. folkpartipolitiker) som var där för att organisera kvinnorna upptäckte att hon inte kunde hjälpa dessa kvinnor överhuvudtaget då hon till slut inte ens kunde lämna området. Hon åkte hem fast hon inte verkade rädd utan visade närmast en personlig dödslängtan.
USA har verkligen ställt till det. Varanda större ingrepp i denna region verkar med osviklig precsion gjort allt succesivt värre. Man hade en gräslig sekulariserad despoti under Saddam som trots allt fungerade. Idag går man mot en religiös despoti som inte fungerar och kvinnorna upptäcker att det är de som kläms hårdast. Idag kan man inte ens diskutera många av dessa frågor för då rycker vänner av ordning ut och skriker "Islamofobi". Vi har ganska länge haft en stor invandring från länder som Libanon, Iran, Afghanistan och Irak. Vi vet att det finns grupperingar i Sverige idag som ansluter sig till de idéer som är på stark frammarsch i mellanöstern.
En del av dessa extrema grupperingar driver en stark mission som predikar en förkunnelse som går stick i stäv med vad urskrungsbefolkningens kvinnor står för och vill i Sverige. De som såg programmet inser kanske att det faktiskt inte är enbart männen som driver dessa som vi uppfattar som kvinnoförtryckande frågor. De som vill försvara ett århundrade av emancipation kommer att möta välartikulerade fundamentalistiska kvinnokämpar som inget hellre vill än att lägga statsstyrelsen på religiös grund och införa shariaregler. De är fullkomligt klara över konsekvenserna och anpassar sig genom att utbilda de unga irakiskorna i hur man kan manipulera sin man och hålla honom på gott humör. Det blir en utmaning som heter duga Anna.
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Re: Re: Re: Re: Underbart med jämställdhet
Det var bara ett exempel. Du har helt rätt. I Polen var som sagt vid denna tid även maktens beslut till salu till högstbjudande (säkert inom vissa givna ramar). "Maktmarknaden" var i detta fall bara en marknad bland andra. Marknaden skiter egentligen i vad den hanterar på marknaden och den skiter faktiskt i lagarna också. Det tillståndet kallas bara svart marknad oavsett vad det är som säljs och säljs gör det. Marknaden har ingen moral och den är inte så nogräknad. Den administrerar vapen, knark och barnprostituerade med samma glädje (trots att det eventuellt är förbjudet) så länge de som står för transaktionerna är nöjda med dessa. Det är både dess styrka och svaghet.
Det var bara ett exempel. Du har helt rätt. I Polen var som sagt vid denna tid även maktens beslut till salu till högstbjudande (säkert inom vissa givna ramar). "Maktmarknaden" var i detta fall bara en marknad bland andra. Marknaden skiter egentligen i vad den hanterar på marknaden och den skiter faktiskt i lagarna också. Det tillståndet kallas bara svart marknad oavsett vad det är som säljs och säljs gör det. Marknaden har ingen moral och den är inte så nogräknad. Den administrerar vapen, knark och barnprostituerade med samma glädje (trots att det eventuellt är förbjudet) så länge de som står för transaktionerna är nöjda med dessa. Det är både dess styrka och svaghet.
dJb
Aktiv medlem
egaeci skrev:
Nu kommer vi in på orsakerna till misshandel, och till våld överhuvudtaget. Rolig tråd det här som inte tar slut
Är det enbart strukturellt, alltså uppfostras vi av vår omvärld till våld? Varför är vissa mer våldsamma än andra? Eller finns det biologiska orsaker? Är vi kanske våldsamma av naturen men lär oss sedan att behärska oss? Små barn kan ju t.ex. vara väldigt våldsamma, jag känner en bebis som ibland slår och nyper sin mamma jättehårt och skrattar när hon säger aj.
Klart är iaf att våld inte är något önskvärt, och att vi ska sträva efter att skapa ett samhälle med så lite våld som möjligt. Men hur tänker nån som t.ex. systematiskt misshandlar någon annan, eller nån som sparkar ihjäl en främling på stan?
När det gäller våldsanvändning har biologiska faktorer sannolikt stor betydelse. Våldsanvändning är även en av de parametrar där man kan observera allra störst skillnad mellan könen och kan observeras såväl korskulturellt som över tid. Kvinnor som drabbas av hyperandrogenism (produktion av manligt könshormon) uppvisar även en maskulinisering med större tendens att uppträda våldsamt. Att biologiska faktorer spelar in och att det finns biologiska könsskillnader är i dag inte något särskilt kontroversiellt hos psykologer, hjärnforskare och beteendevetare. Sen är det ju så att vi har många egenskaper med stor överlappning där man inte kan se några skillnader, men även andra där man som sagt kan observera skillnader. Våra grundläggande egenskaper samverkar sedan under vår uppfostran; det handlar om ett samspel mellan biologiska grundförutsättningar och miljöfaktorer. Växer man upp i en trygg, kärleksfull miljö leder det med större sannolikhet till att man i mindre grad uppvisar våldsamt beteende än om man växer upp i en osäker och otrygg miljö.
dJb
Aktiv medlem
Du spekulerar helt rätt. Det har inte främst att göra med att kvinnor medvetet får sämre vård utan på att kunskapsläget avseende kvinnor varit sämre. Till exempel så kan ju kardiovaskulära sjukdomar ge upphov till skilda symptombilder hos män och kvinnor. Detta har sannolikt flera förklaringar där en är att kvinnorelaterade sjukdomar historiskt inte haft så hög status. Särskilt i en tid då närmare 100% av läkare och forskare var män. En faktor som från 70-talet inverkat har också varit föreställningen att det inte finns några könsskillnader mellan män och kvinnor vilket inverkat menligt på t ex kunskapen om hur vi tolkar och uppfattar symptom. I dag vet man att män och kvinnor uppvisar skillnader i hur vi tolkar symptom, att det finns könsskillnader i incidens mellan olika sjukdomstillstånd och att en och samma sjukdom kan ge upphov till vitt skilda symptom hos män och kvinnor.
Jag ska dock lägga in en liten brasklapp också. Det ska nog inte förnekas att det, åtminstone tidigare, förekommit att doktorer talat nedsättande om vissa kvinnotypiska sjukdomar som t ex fibromyalgi. "Sved och brännkärring" var invektiv som tidigare då och då förekom runt dessa patienter.
egaeci
Aktiv medlem
Det var inte länge sedan det var stor uppmärksamhet kring att papporna blir missgynnade när man beslutar om delad vårdnad vid skilsmässa. Nyligen läste jag en lång artikel på DN om att betygssystemet missgynnar pojkar. Och för några veckor sedan talades det om att göra värnplikten könsneutral. Så jo, jag tycker absolut att det talas om dessa ämnen. Vad det inte talas om däremot, är hur könsrollerna också påverkar männen. Det talas väldigt lite om hur det är att vara man och inte leva upp till mansidealet. Men det betyder inte att vi ska släppa fokus på t.ex. det onåbara kvinnoidealet och vad det gör med människor, men vi ska lägga till männens perspektiv också där det behövs. Det är en balansgång att göra detta på ett sätt som gör att man fortfarane kan tala om problemen, i stället för att ge upp, säga "alla har det ju svårt" och sen inte bry sig om att göra något åt varken det ena eller det andra.
Kvinnor i Sverige idag har det väldigt bra, om man jämför med många andra länder. Men det betyder inte att det inte återstår problem att åtgärda. Det värsta exemplet är väl hur domstolen frågar tjejen som blivit våldtagen om hon inte egentligen ville för hon hade ju så kort kjol, men ingen frågar killen som blev misshandlad varför han hade röd tröja, han fattar väl att rött skapar aggression! (som exempel)
Jag håller inte med om att feminismen idiotförklarar de som inte håller med om mainstreamteorierna. Du ser Feminismen som en enda teorisamling som bara handlar om den vita heterosexuella medelklasskvinnan, men det finns väldigt många olika riktningar, och räknar man alla dessa tycker jag att det är en väldigt inkluderande teorisamling. Men stirrar man sig blind på det som skrivs i Aftonbladet så är den inte så inkluderande nej. Men det är ju för att media gärna vill ha enkla lösningar, annars tror de att folk inte läser.
Om en person pga religion är fullt övertygad om att hon är värd mycket mindre, inte räknas som vittne, inte får ärva på samma villkor osv osv som verkligheten är i många länder, ja då kan det vara svårt att förklara vad förtrycket består av. Religion är ju oerhört starkt. Man kan ju också se tankarna om mänskliga rättigheter och jämlikhet som en slags religion. Det är lika främmande för oss att behandla kvinnor och män olika som det är för vissa religionsutövare att inte göra det.
Jag vet inte hur man överbryggar den klyftan, rent argumentationsmässigt. Relativismen är inte alltid ens vän, och tillsammans med de postmoderna samhällsteorierna ger man sig själv ordentliga bojor så man varken kan säga bu eller bä. För vilka är egentligen vi att komma och säga vad andra ska göra? Nykolonialism ropar de nyfrälsta postmoderna teoretikerna, och fortsätter sedan att rasera i stället för att bygga upp, för det är ju så mycket lättare. Där har jag fastnat lite grann.
egaeci
Aktiv medlem
Ja det var väl Stalin som sa att en persons död är en tragedi, men om en miljon dör är det bara statistik. Så det här fenomenet har ju absolut utnyttjats flitigt i många år.
Det här är ju ett problem för många teoribildningar och ideologer. Till exempel kom feministerna och utvecklingsteoretikerna glada i hågen till u-länderna och berättade Hur Det Var. Och nu skulle de hjälpa dem. Vilken utskällning de fick! Sedan dess tror (och hoppas) jag att personer som sysslar med dessa ämnen frågar först och först därefter bestämmer sig för Hur Det Är.
Tyvärr såg jag inte det här programmet! Men självklart är det så att det är väldigt mycket värre i en del andra länder. Svenskarna har det allmänt mycket bättre än folk i många andra länder. Just det här exemplet är ju så hemskt att man knappt tror att det är sant. Men tyvärr är det ju det.
Det är en utmaning ja. Men utmaningar är inga hinder, det är bara lite större berg att klättra i.
dJb
Aktiv medlem
Personligen har jag rätt svårt för postmoderna teorier som jag tycker mer handlar om svulstig retorik än som en korrekt beskrivning av verkligheten. Det senare må dock vara signifikativt för postmodernismen där den yttre greppbara verkligheten upplöses i fullständig relativism. När jag läste socialantropologi ingick en essä i vilken det hävdades att det var lika rationellt att tro på en magisk ritual (den exemplifierades men jag kommer inte i håg exakt vad den gick ut på nu) som att tro på Ohms lag inom elektricitetsläran. Det hela är ju totalt vansinnigt eftersom det ena är prövbart mot verkligheten medan det andra inte är det. För en extrem postmodernism så är dock det ena inte mer rätt än det andra; kvar blir bara olika synsätt som är lika "rationella", eftersom det inte går att nå objektiv kunskap. Detta anser jag dock är djupt felaktigt, vilseledande och riskerar att leda in i villfarelse. PC Jersild har skrivit lite om det här.
När det gäller huruvida man kan/bör rikta kulturkritik så anser jag att det trots allt finns några objektiva värden att utgå från. I princip alla människor vill t ex inte bli utsatta för lidande och i princip alla människor vill även ha en viss personlig frihet för att göra sina livsval. Sätter man sig ner och funderar så kan man säkert komma på andra saker som man kan betrakta som universella och kulturer/regimer som begår övergrepp mot dessa tycker jag att det är helt legitimt att rikta kritik mot. Eller som en vän lite skämtsamt sa till mig angående Talibanerna; "det finns diktaturer som tillåter musik och det finns de som inte gör det och de senare borde alltid förgöras".
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
visst men poängen var att inget funkar som det nu är och det är något fundamentalisterna drar nytta av genom att de har den enda infrastruktur som funkar. Moskesystemet.PMD
Aktiv medlem
Att ingenting fungerar är en överdrift. Man har faktiskt haft allmänna val i Irak. Det har man aldrig haft förut. I kurdiska norra Irak är det mycket lugnare än i söder och folk där behöver inte längre vara rädda för Saddam Husseins repression.Sten-Åke Sändh skrev:
Visst kunde det vara bättre (det man verkligen kan kritisera USA för är att man satsade för lite från början så att starten blev rätt usel), men att ingenting fungerar är inte en riktig verklighetsbeskrivning.
dJb
Aktiv medlem
Det här med ideal är ju rätt intressant. Vad är egentligen det ouppnåeliga kvinnoidealet? Om det är en yppig storbystad blondin eller en kvinna med goda hemmafruegenskaper så avviker de i så fall rätt mycket från mina kvinnoideal om jag nu överhuvudtaget har några sådana.
För övrigt är det rätt intressant att arbeta inom kvinnodominerade områden. Jag har själv arbetat rätt länge inom vården och häpnar ibland över konfliktbeteenden, snack i fikarum, festkvällar med besök på "ladies night" m.m. Eller den smått skämtsamma listan som sattes upp på anslagstavlan i fikarummet som handlade om "Bruksmansklubben" som en travesti på brukshundsklubben med beskrivningar på hur en lydig man ska vara och hur man bäst får pli på honom m.m.
För övrigt är det rätt intressant att arbeta inom kvinnodominerade områden. Jag har själv arbetat rätt länge inom vården och häpnar ibland över konfliktbeteenden, snack i fikarum, festkvällar med besök på "ladies night" m.m. Eller den smått skämtsamma listan som sattes upp på anslagstavlan i fikarummet som handlade om "Bruksmansklubben" som en travesti på brukshundsklubben med beskrivningar på hur en lydig man ska vara och hur man bäst får pli på honom m.m.
egaeci
Aktiv medlem
"Rå men hjärtlig" jargong är ju lika tröttsam vare sig den riktas mot män eller kvinnor. Själv blir jag vansinnig på sådana fasoner, det är ju rent svinaktigt hur folk beter sig. Usch.
Som sagt tidigare, kvinnor är inte mer änglar än män, men det betyder inte att de ska ha sämre förutsättningar i samhället.
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Det man syftade på i programmet var att det inte finns någon civil infrastruktur som fungerar bara en religiös. Visst det hölls ett val, det är riktigt, men varken USA eller västmakterna var långtifrån glada över den valutgången bl.a. eftersom de kvinnor som kom in i församlingen tillika med männen ofta företrädde extrema religiösa intressen. Man hade helt missat att de enda opinionsbildande organisationer som fungerade var religiösa och valresultatet avspeglade verkligen detta. Såg du programmet så förstår du vad jag avsåg. Det är skillnad på det formella och det reella. Det gick knappt ens att organisera ett möte med oppositionella kvinnor utan fara för både deras och övrigas liv. Vi pratar inte om att det är lugnare i vissa delar av Irak utan om att organiserat våld riktas mot alla kvinnor i opposition och inte bara dessa utan alla som inte följer de påbjudna konventionena. Det handlar inte bara om slöja där utan t.o.m. om vantar för att inte visa händerna. Det handlar mer om heltäckande kapell på! Vi pratar om kvinnornas situation och den har avsevärt försämrats de senaste 5 åren, så är det bara. Vad spelar det för roll om det är lugnt i Kirkuk i Kurdistan om kvinnorna i Bagdad inte kan lämna sina hus en gång?
Senast ändrad:
Maverick
Aktiv medlem
Nä, vilka är vi att komma och mässa? Det är en rätt bra fråga. De flesta av oss agerar och argumenterar utifrån ideologisk, etiska och moraliska övertygelser. Att komma till insikt om det är en bra början tycker jag.
Jag har också åsikter om saker och ting men det betyder jag inte att jag har rätt. I synnerhet inte åt andras vägnar. Personligen lutar jag nånstans åt det fria valet. Om en människa har ett fritt val att ägna sig åt någonting eller att sluta med någonting. Då ska jag inte komma och säga nått annat. Om en människa säger att h*n inte känner sig kränkt, varför ska jag då säga nått annat?
Detta brukar bli mer än tydligt i diskussioner om prostitution och pornografi. Där det finns kvinnor som tycker att det är okej, det är sällan man ser folk bli så verbalt nerhuggna som då.
Mvh
Maverick
