divander
Aktiv medlem
Att det krävs att man har dragit in lite pengar ett tag för att få bli medlem i ett fackförbund som erbjuder legitimation som visar att du är medlem hindrar inte den fria konkurrensen. En del verkar ju tycka det. I de allra flesta fallen räcker det med ett trevligt telefonsamtal för att bli ackrediterad. Men visst är det enklare att bara kunna visa ett kort.
Det är fullt lagligt att kalla sig hund. Utger jag mig för att vara en hund anses jag förmodligen som idiot.
Det är helt lagligt att kalla sig för konstsimmare. Utger jag mig för att vara konstsimmare kommer jag förmodligen bli missuppfattad. Säger jag att jag är konstsimmare förväntar sig de flesta att jag kanske inte enbart lever på konstsim men åtminstone är aktiv och tränar och kanske även tävlar regelbundet. Personligen skulle jag tycka det var pinsamt den dagen någon ser mitt plaskande i en bassäng.
Det verkar även vara helt lagligt att kalla sig för arkitekt. Kallar jag mig för arkitekt kommer de flesta tro att jag åtminstone delvis lever på att rita hus eller broar. Då jag inte gör det kommer det att ge en felaktig bild av mig. Har jag något att tjäna på det kommer jag även att slita på mitt samvete. I annat fall skulle det bara vara pinsamt.
Att kalla sig för journalist är inte heller det olagligt. Utger man sig däremot för att vara journalist får man räkna med att andra människor tror att man delvis lever på det. Varför skulle man annars göra det? Kanske för att kunna få några fördelar som man annars inte skulle få. Personligen tycker jag att även det sliter på det viktiga samvetet.
För de allra flesta som behöver komma in och fotografera, intervjua eller på annat sätt ta del av exempelvis en mässa, museum, konsert eller annan tillställning behöver inget "pressleg". Har man en uppdragsgivare fixar det sig i alla fall. Har man ingen given uppdragsgivare går det i de flesta även det bra.
Med ett "pressleg/presskort" som är utfärdat av SJF, BLF, SVD, DN, m.m. visar att man har dom bakom sig och att man förmodligen är aktiv i sitt yrke.
Med ett "pressleg/presskort" som man har gjort själv eller låtit någon annan göra visar inget annat än möjligtvis att man är slik personen på bilden. En del kanske uppfattar det som en yrkeslegitimation. Skulle det bli ett problem kommer det bli högre krav ock kanske även en del problem för de som behöver komma in som ackrediterade. Ingen arrangör vill ha fyra tusen fotografer springande framför scenen.
Vill man kalla sig för hund bör man kunna stå för de förväntningar so omgivningen har.
Samma sak gäller snickare, skådespelare, arbetslös, kvinna, parkbänk, journalist, brevbärare eller fotograf.
Man får tänka efter lite och använda det samvete som vi alla har. Gör man enstaka fotojobb ock tycker att man måste ha ett kort som det står press på så är det kanske inget större fel i att tillverka ett eget. Däremot är det enligt mina värderingar fel att använda sitt hemgjorda eller det från SJF för att komma in gratis på konserter eller museer när man inte jobbar.
Det är fullt lagligt att kalla sig hund. Utger jag mig för att vara en hund anses jag förmodligen som idiot.
Det är helt lagligt att kalla sig för konstsimmare. Utger jag mig för att vara konstsimmare kommer jag förmodligen bli missuppfattad. Säger jag att jag är konstsimmare förväntar sig de flesta att jag kanske inte enbart lever på konstsim men åtminstone är aktiv och tränar och kanske även tävlar regelbundet. Personligen skulle jag tycka det var pinsamt den dagen någon ser mitt plaskande i en bassäng.
Det verkar även vara helt lagligt att kalla sig för arkitekt. Kallar jag mig för arkitekt kommer de flesta tro att jag åtminstone delvis lever på att rita hus eller broar. Då jag inte gör det kommer det att ge en felaktig bild av mig. Har jag något att tjäna på det kommer jag även att slita på mitt samvete. I annat fall skulle det bara vara pinsamt.
Att kalla sig för journalist är inte heller det olagligt. Utger man sig däremot för att vara journalist får man räkna med att andra människor tror att man delvis lever på det. Varför skulle man annars göra det? Kanske för att kunna få några fördelar som man annars inte skulle få. Personligen tycker jag att även det sliter på det viktiga samvetet.
För de allra flesta som behöver komma in och fotografera, intervjua eller på annat sätt ta del av exempelvis en mässa, museum, konsert eller annan tillställning behöver inget "pressleg". Har man en uppdragsgivare fixar det sig i alla fall. Har man ingen given uppdragsgivare går det i de flesta även det bra.
Med ett "pressleg/presskort" som är utfärdat av SJF, BLF, SVD, DN, m.m. visar att man har dom bakom sig och att man förmodligen är aktiv i sitt yrke.
Med ett "pressleg/presskort" som man har gjort själv eller låtit någon annan göra visar inget annat än möjligtvis att man är slik personen på bilden. En del kanske uppfattar det som en yrkeslegitimation. Skulle det bli ett problem kommer det bli högre krav ock kanske även en del problem för de som behöver komma in som ackrediterade. Ingen arrangör vill ha fyra tusen fotografer springande framför scenen.
Vill man kalla sig för hund bör man kunna stå för de förväntningar so omgivningen har.
Samma sak gäller snickare, skådespelare, arbetslös, kvinna, parkbänk, journalist, brevbärare eller fotograf.
Man får tänka efter lite och använda det samvete som vi alla har. Gör man enstaka fotojobb ock tycker att man måste ha ett kort som det står press på så är det kanske inget större fel i att tillverka ett eget. Däremot är det enligt mina värderingar fel att använda sitt hemgjorda eller det från SJF för att komma in gratis på konserter eller museer när man inte jobbar.
. Men det är säkert okej att kalla sig kommisarie Pinehurst fall du så vill sålänge du inte påstår att du är kommisarie. I sådana fall där det kan missuppfattas så tror jag däremot att det är "kommisarie Pinehurst" som åker på det hela. Ungefär som om du går in i en bank med ett rån och berättar att detta är ett rån för någon så åker du kanske inte dit. Har du däremot rånet innanför jackan och har en strumpbyxa över huvudet så är det nog värre att slingra sig...
