Så ochså från min PRO 1000 under förutsättning att jag gör allt rätt själv.
Sedan tycker jag att du tillskriver upplösningens betydelse för mycket.
Jag skriver ut i 300 ppi och inte kan jag urskilja något som skulle kunna tolkas som bristande utskriftskvalite p gr av för låg upplösning. Återigen, under förutsättning att jag själv gör allting rätt.
Som du säkert känner till, har det mänskliga ögat sina begränsningar att utskilja detaljer när upplösningen når över en viss nivå.
Ja och det är just det som är min poäng i mitt svar till kommentaren kring P900 både från mig och andra men jag tror faktiskt att vi behöver släppa de krav vi båda har som fotoentusiaster - för det finns ju många som studerar printar med lupp.
På ett normalt betraktningsavstånd så kommer våra ögon att "läka" ihop de skillnaderna och det är väl förmodligen det en del P900-användare upptäckt då de inte nödvändigtvis alltid skriver ut i toppkvalitet. Det handlar alltså överhuvudtaget inte om att det inte skulle gå att se någon skillnad mellan en print i 2400 och en i 5760. Det handlar istället om både ekonomi och utskriftshastighet. Om 2400 duger för dig och alla Prograph-användare så varför skulle inte rentav hälften av 5760 eller 2880 dpi duga för Epson P900-användare. Det skulle säkert upplevas som "tillräckligt" bra för de flesta men det är ju inte riktigt så materialsporten inom foto funkar eller hur??
Sedan kan vi alltid fråga oss varför Epson valt att bygga dessa skrivhuvuden på detta sätt. Jag tror möjligen att svaret är att när man tog fram denna teknik, så tänkte man inte enbart på P900 och A2 skrivare utan man har ju skalat denna teknik ända från de enklare Workforce-skrivarna över fotoskrivare som P700 och P900 ända upp till de maskiner som är tillverkade för tryckerierna och andra specialtillämpningar.
Det är inte f.ö. inte jag som tillskriver upplösningen för stor betydelse. Jag kan bara konstatera att den faktiskt finns och att den är stor både när det gäller i absoluta tal där den faktiskt i detta fall är hela 2,4 ggr högre i Epsons fall om nu FS siffror stämmer för Prograph 1100 och på toppen av det är den minsta droppstorleken tydligen är en knapp tredjedel av Canons minsta. Det pekar ju på en rätt avsevärd skillnad i rent tekniskt precision. Sånt intresserar mig - varför alltså.
Det är f.ö så också att många mjukvaror ofta har 300 dpi som någon sorts standard men den gäller ju Canon och exv. inte Epson. Det är suboptimalt för Epson-skrivare och det förstår man om man delar 5760 med 300 eller 600 som båda ger decimaltal och inte heltal i svar. För Epson gäller 360 dpi eller 720 som ger 16 resp 8 som ju båda är heltal, vilket Michael Reichman konstaterade redan för säkert 15 år sedan.
Vidare handlar det väldigt mycket om vilket papper man skriver ut på. Framförallt matta papper - inte minst Fine Art-papper med viss textur - lägger ytterligare en faktor till detta. Jag skriver själv ut nästan enbart på matt papper idag - dock släta utan textur. Länge funkade inte detta riktigt för mig, då det är först nu som exv. svärtan i bläcken håller för det. Om jag softproofar så är det ju ofta så att svärtan behöver ökas för mina matta papper.
Vid riktigt stora förstoringar använder man ju heller inte bläckstråleteknik då en blir alldeles för dyr och gäller det exv. en del tryck för utomhusbruk så är t.ex. screentryck mycket bättre. På den tiden man fortfarande tillverkade screen maskiner på Svecia i Alby i Botkyrka i södra Stockholm, så gjordes en hel del specialmaskiner med riktigt stora tryckbäddar (bl.a. för att trycka presenningar till långtradare m.m. och stora stålplåtar som man tryckte reklam på innan man monterade dessa i exv. busskurarna i Syd-Afrika där det inte funkade med glas p.g.a. all förstörelse). Jag jobbade på Svecia själv från och till mellan de resor jag gjorde då på 70-talet med att bl.a. bygga prototyp- och special-maskiner innan en del av dem skulle gå i serieproduktion. En del var var verkligt stora maskiner.
Jag byggde också själv ett handtrycksbord i 50x70-format och tryckte kopior av en del tuschteckningar jag gjorde på den tiden - serigrafier. Det var ett jäkla klet och de rengöringsmedel man använde för att rengöra raklar och tryckramarnas dukar var direkt hälsovådliga. Att nu själv kunna printa nästan lika stort med min fotoskrivare och dessutom i klart bättre kvalitet och helt utan det silkscreen-slabb jag levde med då är en stor befrielse - för att inte säga en ren revolution.
Jag hade en kompis på Svecia som jobbade på loven medan han gick på KTH, som redan då på tidigt 70-tal pratade om Svecias undergång och att Silkcscreen snart skulle vara historia när framtiden skulle bli bläckprintning. Svecia gick mycket riktigt under men det berodde nog mer på att de enklare maskinerna skamlöst kopierades av östtyskarna och såldes till en bråkdel av kostnaden men Silkscreen lever fortfarande vidare bl.a. i kraft av sin otroliga anpassningsbarhet.
Silkscreen har vid sidan av traditionll print på papper även använts till allt ifrån att breda smör på massor av mackor för catering av flygbolag, trycka defrosterslingor på bilrutor samt till att trycka etsningsmönster på kretskort till elektronikindustrin.