P900 vs Canon imagePrograf PRO-1000

[Tony johansson]

De vill sälja ut 1000 nu när 1100 kommer.
5 papp dyrare...

Så kan det nog vara, vad jag syftade på var problematiken att få tillbaka några pengar i samband med cash-back. Det verkar som att producenter lovar runt, men håller tunt...

 

[Erik Schalin]

Så kan det nog vara, vad jag syftade på var problematiken att få tillbaka några pengar i samband med cash-back. Det verkar som att producenter lovar runt, men håller tunt...

Jag förstod det.
Men jag vet inte om det är normalt beteende när det kommer nya modeller.

 

[Sten-Åke Sändh]

Jag kan inte ens med förstoringsglas se någon skillnad på högsta kvalitet 5 jämfört med 3. Utifrån vad jag googlat fram så ger enhanced overcoat och den högre upplösningen tillsammans cirka 10% mer nyanser i extremen som sedan mappas in. Detta främst på grund av den bättre exakthet som väldigt små droppar kan ge. Det går nog att hitta motiv där ögat kan uppfatta dessa skillnader efter mappning men i jämförelse med PRO1000 så är det oavsett fördel Canon. Främst i varma toner som faktiskt gör skillnad, tex solnedgångar mm. Detta har ju tidigare skett på bekostnad av hållbarhet. Har Canon i PRO1100 lyckats få till beständigheten utan att negativt påverka gamut så tycker jag upplösningen faller än mer som argument för Epson.

Snart kommer det nog någon som visar på att upplösningen får betydelse även på annat sätt trots allt, men om extrema extremfall måste letas så känns det oviktigt för mig iallafall.

Om det är de varma tonerna du är ute efter, så kanske inte Adobe RGB är det bästa valet. Det var väl ett av skälen till varför Display P3 togs fram för den är bättre i den änden än Adobe RGB. P3 är mer rött och mindre blått och grönt. Så detta handlar ju även om den färgrymd som används vid efterarbetningen och inte bara om skrivarens egenskaper även den sätter de hårda gränseran för vad som faktiskt kommer ut på pappret. Papper och bläck är ju tillsammans med skrivarprofilerna för respektive papper och skrivare de variabler som är svårast att styra för en vanlig användare. Vad vet vi egentligen om huruvida våra papper/skivar-profiler från skrivartillverkare och papperstillverkare verkligen är optimala för just våra skrivare och de både medvetna och omedvetna preferenser just vi har.

Jag tillhör ju själv de användare som haft egna erfarenheter av detta. I mitt fall kunde jag ju konstatera att den profil jag fick från Canson för Canson Infinity Etching Rag till min gamla P600 verkligen var urusla. Att det verkligen var så stod helt klart för mig när jag testat Cansons nyare profiler för exakt samma papper och P900 och med exakt samma motiv. Med min P900 och Canson-profilen för Etching Rag blev det precis som jag förväntat mig men det blev det långtifrån med uppsättningen motsvanade uppsättning för P600.

Därmed inte sagt att Canon kan ha lyckats väl med sin nya skrivares bläck, profiler och logik. Bara att gratulera om så är fallet.

Så här såg mina sluttester av detta profilproblem med P600 ut (samtliga bilder är alltså printade med samma fil som då sparats i sRGB, då min gamla Benq 4K-skärm inte klarade något annat):



Den inramade bilden har jag på väggen och den är printad på Epson SemiGloss eller möjligen på Scandinavian Satin med Epsons ICC för SemiGloss. Den matchar bra vad jag såg på skärmen.

Bilden till höger är printad på Canson Etching Rag men med ICC Epson Velvet Fine Art. Jag gillar den också även om den var lite blekare än vad jag såg på skärmen.

Bilden till vänster skrevs ut på Canson Etching Rag med Cansons egen ICC för Etching Rag och P600 och som ni kan se så drar den mycket mer (och alldeles för mycket) åt något jordigt. För mig var alltså Cansons egen ICC oanvändbar och med Canson Etching Rag tyckte jag det blev bäst då istället med Epsons ICC för Archival Matte med P600.

Idag är det som natt och dag med P900 och profilen för Etching Rag som jag älskar. Dock har jag helt slutat med Cansons papper som ju kostar ca 100 kr per styck för A2, då jag av en slump upptäckte att Scandinavians Matte i mina ögon gav lika bra resultat med exakt samma ICC och ett papper som kostade 12,50 per ark istället för 100. Så jag är helt i hamn nu där jag är nu med min P900. Jag använder mest Scandinavian Matte och ibland Scandinavian Satin.

Jag ville med detta exempel bara understryka att det i värsta fall kan vara rätt stora skillander i kvaliteten på profilerna och att det kan få stora konsekvenser för de praktiska resultaten, så det är ofta inte fel att pröva andra profiler (och papper) om man faktiskt inte tycker resultaten blir de förväntade.

Grundförutsättningen och utgångspunkten tycker ändå alltid måste vara att det man ser på en kalibrerad skärm för en viss färgrymd vid efterarbetet synkar med det som kommer ut ur skrivaren med en liten reservation för att det är två helt olika media - givetvis också sett i skenet av en dagsljuslampa med rätt färgtemperatur för ändamålet. Annars kommer man få problem med efterarbetet. För att undvika onödiga problem i arbetsflödena så bör man dessutom konsekvent hålla sig till samma färgrymd genom hela flödet. En del förvirring i dessa sammanhang beror ofta på att man faktiskt inte gjort det.

För mig blev det en ögonöppnare att det faktiskt kan gå helt åt helvete fast man kaliberat sin skärm och efterbehandlat i den färgrymden och att man dessutom använder den ICC-profil som papperstillverkaren faktiskt rekommenderat för pappret i fråga och den skrivare du använder. Det var jag nog då inte riktigt mentalt förberedd för. Jag gjorde många tester för att faktiskt förstå vad som var fel och hitta min mentala jämvikt igen, för detta var enormt irriterande och frustrerande. Dessutom tvingades jag ödsla både en massa papper, bläck och tid i onödan.

Den lilla uppsidan i detta var väl att jag lärde mig en del bl.a. att inte blint lita på tillverkarnas rekommendationer utan istället ytterst på egen empiri. Man kommer aldrig undan att testa själv tills man faktiskt hittar ett flöde som funkar och man kan lva med.

 

[sb12]

Om det är de varma tonerna du är ute efter, så kanske inte Adobe RGB är det bästa valet. Det var väl ett av skälen till varför Display P3 togs fram för den är bättre i den änden än Adobe RGB. P3 är mer rött och mindre blått och grönt. Så detta handlar ju även om den färgrymd som används vid efterarbetningen och inte bara om skrivarens egenskaper även den sätter de hårda gränseran för vad som faktiskt kommer ut på pappret. Papper och bläck är ju tillsammans med skrivarprofilerna för respektive papper och skrivare de variabler som är svårast att styra för en vanlig användare. Vad vet vi egentligen om huruvida våra papper/skivar-profiler från skrivartillverkare och papperstillverkare verkligen är optimala för just våra skrivare och de både medvetna och omedvetna preferenser just vi har.

Jag tillhör ju själv de användare som haft egna erfarenheter av detta. I mitt fall kunde jag ju konstatera att den profil jag fick från Canson för Canson Infinity Etching Rag till min gamla P600 verkligen var urusla. Att det verkligen var så stod helt klart för mig när jag testat Cansons nyare profiler för exakt samma papper och P900 och med exakt samma motiv. Med min P900 och Canson-profilen för Etching Rag blev det precis som jag förväntat mig men det blev det långtifrån med uppsättningen motsvanade uppsättning för P600.

Därmed inte sagt att Canon kan ha lyckats väl med sin nya skrivares bläck, profiler och logik. Bara att gratulera om så är fallet.

Så här såg mina sluttester av detta profilproblem med P600 ut (samtliga bilder är alltså printade med samma fil som då sparats i sRGB, då min gamla Benq 4K-skärm inte klarade något annat):

Visa bilaga 175698

Den inramade bilden har jag på väggen och den är printad på Epson SemiGloss eller möjligen på Scandinavian Satin med Epsons ICC för SemiGloss. Den matchar bra vad jag såg på skärmen.

Bilden till höger är printad på Canson Etching Rag men med ICC Epson Velvet Fine Art. Jag gillar den också även om den var lite blekare än vad jag såg på skärmen.

Bilden till vänster skrevs ut på Canson Etching Rag med Cansons egen ICC för Etching Rag och P600 och som ni kan se så drar den mycket mer (och alldeles för mycket) åt något jordigt. För mig var alltså Cansons egen ICC oanvändbar och med Canson Etching Rag tyckte jag det blev bäst då istället med Epsons ICC för Archival Matte med P600.

Idag är det som natt och dag med P900 och profilen för Etching Rag som jag älskar. Dock har jag helt slutat med Cansons papper som ju kostar ca 100 kr per styck för A2, då jag av en slump upptäckte att Scandinavians Matte i mina ögon gav lika bra resultat med exakt samma ICC och ett papper som kostade 12,50 per ark istället för 100. Så jag är helt i hamn nu där jag är nu med min P900. Jag använder mest Scandinavian Matte och ibland Scandinavian Satin.

Jag ville med detta exempel bara understryka att det i värsta fall kan vara rätt stora skillander i kvaliteten på profilerna och att det kan få stora konsekvenser för de praktiska resultaten, så det är ofta inte fel att pröva andra profiler (och papper) om man faktiskt inte tycker resultaten blir de förväntade.

Grundförutsättningen och utgångspunkten tycker ändå alltid måste vara att det man ser på en kalibrerad skärm för en viss färgrymd vid efterarbetet synkar med det som kommer ut ur skrivaren med en liten reservation för att det är två helt olika media - givetvis också sett i skenet av en dagsljuslampa med rätt färgtemperatur för ändamålet. Annars kommer man få problem med efterarbetet. För att undvika onödiga problem i arbetsflödena så bör man dessutom konsekvent hålla sig till samma färgrymd genom hela flödet. En del förvirring i dessa sammanhang beror ofta på att man faktiskt inte gjort det.

För mig blev det en ögonöppnare att det faktiskt kan gå helt åt helvete fast man kaliberat sin skärm och efterbehandlat i den färgrymden och att man dessutom använder den ICC-profil som papperstillverkaren faktiskt rekommenderat för pappret i fråga och den skrivare du använder. Det var jag nog då inte riktigt mentalt förberedd för. Jag gjorde många tester för att faktiskt förstå vad som var fel och hitta min mentala jämvikt igen, för detta var enormt irriterande och frustrerande. Dessutom tvingades jag ödsla både en massa papper, bläck och tid i onödan.

Den lilla uppsidan i detta var väl att jag lärde mig en del bl.a. att inte blint lita på tillverkarnas rekommendationer utan istället ytterst på egen empiri. Man kommer aldrig undan att testa själv tills man faktiskt hittar ett flöde som funkar och man kan lva med.

Det är absolut ingen fördel med display-p3 när du förbereder foton för print. De röda och gula tonerna i p3 som inte täcks av argb ligger i princip alltid utanför vad skrivare kan skriva ut.
En av anledningarna till att man utvecklade display p3 var alltså inte att den täcker in mer rödgula färger utan en anpassning till filmindustrin och deras standard.

 

[gamleJ]

Det är absolut ingen fördel med display-p3 när du förbereder foton för print. De röda och gula tonerna i p3 som inte täcks av argb ligger i princip alltid utanför vad skrivare kan skriva ut.
En av anledningarna till att man utvecklade display p3 var alltså inte att den täcker in mer rödgula färger utan en anpassning till filmindustrin och deras standard.

Tack, det var så jag mindes det också men var inte säker och tiden att dubbelkolla har inte funnits.

 

[gamleJ]

Om det är de varma tonerna du är ute efter, så kanske inte Adobe RGB är det bästa valet. Det var väl ett av skälen till varför Display P3 togs fram för den är bättre i den änden än Adobe RGB. P3 är mer rött och mindre blått och grönt. Så detta handlar ju även om den färgrymd som används vid efterarbetningen och inte bara om skrivarens egenskaper även den sätter de hårda gränseran för vad som faktiskt kommer ut på pappret. Papper och bläck är ju tillsammans med skrivarprofilerna för respektive papper och skrivare de variabler som är svårast att styra för en vanlig användare. Vad vet vi egentligen om huruvida våra papper/skivar-profiler från skrivartillverkare och papperstillverkare verkligen är optimala för just våra skrivare och de både medvetna och omedvetna preferenser just vi har.

Jag tillhör ju själv de användare som haft egna erfarenheter av detta. I mitt fall kunde jag ju konstatera att den profil jag fick från Canson för Canson Infinity Etching Rag till min gamla P600 verkligen var urusla. Att det verkligen var så stod helt klart för mig när jag testat Cansons nyare profiler för exakt samma papper och P900 och med exakt samma motiv. Med min P900 och Canson-profilen för Etching Rag blev det precis som jag förväntat mig men det blev det långtifrån med uppsättningen motsvanade uppsättning för P600.

Därmed inte sagt att Canon kan ha lyckats väl med sin nya skrivares bläck, profiler och logik. Bara att gratulera om så är fallet.

Så här såg mina sluttester av detta profilproblem med P600 ut (samtliga bilder är alltså printade med samma fil som då sparats i sRGB, då min gamla Benq 4K-skärm inte klarade något annat):

Visa bilaga 175698

Den inramade bilden har jag på väggen och den är printad på Epson SemiGloss eller möjligen på Scandinavian Satin med Epsons ICC för SemiGloss. Den matchar bra vad jag såg på skärmen.

Bilden till höger är printad på Canson Etching Rag men med ICC Epson Velvet Fine Art. Jag gillar den också även om den var lite blekare än vad jag såg på skärmen.

Bilden till vänster skrevs ut på Canson Etching Rag med Cansons egen ICC för Etching Rag och P600 och som ni kan se så drar den mycket mer (och alldeles för mycket) åt något jordigt. För mig var alltså Cansons egen ICC oanvändbar och med Canson Etching Rag tyckte jag det blev bäst då istället med Epsons ICC för Archival Matte med P600.

Idag är det som natt och dag med P900 och profilen för Etching Rag som jag älskar. Dock har jag helt slutat med Cansons papper som ju kostar ca 100 kr per styck för A2, då jag av en slump upptäckte att Scandinavians Matte i mina ögon gav lika bra resultat med exakt samma ICC och ett papper som kostade 12,50 per ark istället för 100. Så jag är helt i hamn nu där jag är nu med min P900. Jag använder mest Scandinavian Matte och ibland Scandinavian Satin.

Jag ville med detta exempel bara understryka att det i värsta fall kan vara rätt stora skillander i kvaliteten på profilerna och att det kan få stora konsekvenser för de praktiska resultaten, så det är ofta inte fel att pröva andra profiler (och papper) om man faktiskt inte tycker resultaten blir de förväntade.

Grundförutsättningen och utgångspunkten tycker ändå alltid måste vara att det man ser på en kalibrerad skärm för en viss färgrymd vid efterarbetet synkar med det som kommer ut ur skrivaren med en liten reservation för att det är två helt olika media - givetvis också sett i skenet av en dagsljuslampa med rätt färgtemperatur för ändamålet. Annars kommer man få problem med efterarbetet. För att undvika onödiga problem i arbetsflödena så bör man dessutom konsekvent hålla sig till samma färgrymd genom hela flödet. En del förvirring i dessa sammanhang beror ofta på att man faktiskt inte gjort det.

För mig blev det en ögonöppnare att det faktiskt kan gå helt åt helvete fast man kaliberat sin skärm och efterbehandlat i den färgrymden och att man dessutom använder den ICC-profil som papperstillverkaren faktiskt rekommenderat för pappret i fråga och den skrivare du använder. Det var jag nog då inte riktigt mentalt förberedd för. Jag gjorde många tester för att faktiskt förstå vad som var fel och hitta min mentala jämvikt igen, för detta var enormt irriterande och frustrerande. Dessutom tvingades jag ödsla både en massa papper, bläck och tid i onödan.

Den lilla uppsidan i detta var väl att jag lärde mig en del bl.a. att inte blint lita på tillverkarnas rekommendationer utan istället ytterst på egen empiri. Man kommer aldrig undan att testa själv tills man faktiskt hittar ett flöde som funkar och man kan lva med.

SB12 har gett ett bra svar kring p3.

Jag kan bara hålla med kring tillfredställelsen som infinner sig när allt fungerar från ax till limpa.

Jag ser bara fördelar om Canon PRO 1100 klarar både större gamut och hållbarhet än P900. Det driver på utvecklingen hos Epson. Nu lär det dröja innan jag köper ny skrivare för P900 funger fantastiskt säkert, snålt och bra.

Jag stod och höll i ett paket a2 matt från SP när jag var i Stockholm senast, tänkte först köpa men skriver ut så lite för tillfället att de a2 jag har räcker långt.

 

[Sten-Åke Sändh]

Det är absolut ingen fördel med display-p3 när du förbereder foton för print. De röda och gula tonerna i p3 som inte täcks av argb ligger i princip alltid utanför vad skrivare kan skriva ut.
En av anledningarna till att man utvecklade display p3 var alltså inte att den täcker in mer rödgula färger utan en anpassning till filmindustrin och deras standard.

Jo det är enligt mina ögon en stor fördel att slippa en del av det blå-gröna spectrat i mina bilder som jag ofta tyckt vara för mycket betonat. Adobe RGB ger ju ofta också väl mycket gult i förhållande till Display P3. Jag har ju detta själv rakt under ögat då jag kan toggla mellan mina tre olika profiler (sRGB, Adobe RGB och Display P3 och direkt se vad det gör med min bakgrundsbild i mycket blått och lite gult.) Jag tycker helt enkelt att Adobe RGB ofta är "way too much". Särskilt brukar jag störa mig på återgivningen av "turkosa vatten" i exv. Grekland, Kroatien och Turkiet. Men gillar man övermättad turkosa vatten så kan jag starkt rekommendera Adobe RGB. Finns inget som slår det!

Jag tycker helt enkelt att Display P3 ser mer naturligt ut än Adobe RGB. Det är inte svårare än så.



Ni kan ju kolla exemplen i länken nedan, så förstår ni säkert vad jag menar. Särskilt bilden med cykelakrobaten i sRGB och Adobe RGb är ju övertydlig. Jag gillar ofta inte övermättade bilder a la verkligheten 2.0 men jag vet att det är verkligt vanligt att bilder ser ut så idag - även om det i sig inte är någon ursäkt - oftast är det bara dålig smak. Tråkiga verkligheten är ju ofta för tråkig för att många av oss för att vi ska stå ut med den och det händer även att jag tycker det och åtgärdar de problemen - ingen här är nog ett undantag i det avseendet.

Adobe RGB vs DCI-P3 vs sRGB: The Ultimate Guide for Color Space Selection

Choosing the right color space is essential to ensure that your images or videos look their best across various devices and platforms. In this comprehensive guide, we'll compare three of the most popular color spaces: Adobe RGB, DCI-P3, and sRGB, to help you make an informed decision for your...

www.arzopa.com

(Citatet nedan om DCI-P3 är taget från denna Arzopa-länk)

Ett annat skäl är att genom att konsekvent köra Display P3 så slipper jag hantera något annat än just den färgrymden. Det gör för mig de problem som många tyvärr haft här på FS genom åren där man från tid till annan går vilse i sin inkonsekvans att hantera sRGB och Adobe RGB. Det var de som genom åren stod på kö hos Stefan Ohlsson här på FS för råd. De som kör Adobe RGB kör ju oftast även sRGB och genom att skippa det så blir färghantering i mycket en icke-fråga för mig. Idag är ju Display P3 rätt vanligt förekommende som en lite vidare färgrymd än sRGB i telefoner, plattor och Apples skärmar. Det passar till det mesta och idag tycker jag det är den bästa kompromissen för min användning.

Citat:

DCI-P3​

DCI-P3 is a color space developed in 2007 by the Society of Motion Picture and Television Engineers (SMPTE) for digital cinema and video editing. It covers about 45% of the visible color spectrum, striking a balance between the wider gamut of Adobe RGB and the compatibility of sRGB. DCI-P3 is optimized for displaying vivid colors and high dynamic range (HDR) content, making it the preferred choice for film production and high-end video editing. As HDR technology becomes more prevalent, DCI-P3 is gaining support in consumer devices like smartphones and TVs. (slut citat)

Jag tillhör ju de som tittar på och mina bilder på dator plattor och TV och Display P3 funkar fint både i telefon och moderna TV-apparater med vidare färgrymder än sRGB. Bilder redigerade i Display P3 funkar fint även i print och det är ju jag som enligt mina preferenser efterbehandlar i P3 så mina bilder blir ju precis som jag vill ha dem även i print. Min färghanteringsvärld är sedan ett par år mycket simplare än den någonsin varit tidigare - idag är den för mig i princip en icke-fråga. Sedan tycker jag personligen att det har varit värre att leva i en blandning av sRGB och Adobe RGB än med sRGB och Display P3. Det senare har jag inga problem med. Adobe RGB har till skillnad från Display P3 aldrig varit avsett för skärmar utan är framtaget exklusivt för print.

Visst finns även de som vill leva mer extremt och kör Native i sina skärmar och skriver ut i ProPhoto (och där kan vi snacka om en färgrymd som är för mycket för det mesta) för att täcka in så mycket som möjligt av vad skrivaren kan skriva ut och det kan man visst ägna sig åt med viss framgång men de vanligaste standardiserade färgrymder vi har finns ju av ett skäl. Ytterst är de ju en garant för att man inte ska behöva göra om allt jobb så fort hårdvaruförutsättningarna ändras. Det är därför jag aldrig skulle få för mig att gå utanför dessa standards, oavsett vilken eller vilka jag skulle välja av dessa.

Det enda skälet för mig att bildbehandla i Adobe RGB idag skulle vara om jag skulle skicka bort mina alster för tryck men det kommer nog bara kunna hända om jag skulle vilja printa i något väsentligt större format än A2. Alla får väl göra som de vill - jag har bara förklarat varför Display P3 kan vara ett verkligt bra val just idag som utvecklingen ter sig och det valet tror jag även leder till färre misstag i hanteringen och ett mycket effektivare arbetsflöde. Det är därför jag hamnat där jag hamnat. Jag gillar inte strul.

 

[sb12]

Jo det är enligt mina ögon en stor fördel att slippa en del av det blå-gröna spectrat i mina bilder som jag ofta tyckt vara för mycket betonat. Adobe RGB ger ju ofta också väl mycket gult i förhållande till Display P3. Jag har ju detta själv rakt under ögat då jag kan toggla mellan mina tre olika profiler (sRGB, Adobe RGB och Display P3 och direkt se vad det gör med min bakgrundsbild i mycket blått och lite gult.) Jag tycker helt enkelt att Adobe RGB ofta är "way too much". Särskilt brukar jag störa mig på återgivningen av "turkosa vatten" i exv. Grekland, Kroatien och Turkiet. Men gillar man övermättad turkosa vatten så kan jag starkt rekommendera Adobe RGB. Finns inget som slår det!

Jag tycker helt enkelt att Display P3 ser mer naturligt ut än Adobe RGB. Det är inte svårare än så.

Visa bilaga 175711

Ni kan ju kolla exemplen i länken nedan, så förstår ni säkert vad jag menar. Särskilt bilden med cykelakrobaten i sRGB och Adobe RGb är ju övertydlig. Jag gillar ofta inte övermättade bilder a la verkligheten 2.0 men jag vet att det är verkligt vanligt att bilder ser ut så idag - även om det i sig inte är någon ursäkt - oftast är det bara dålig smak. Tråkiga verkligheten är ju ofta för tråkig för att många av oss för att vi ska stå ut med den och det händer även att jag tycker det och åtgärdar de problemen - ingen här är nog ett undantag i det avseendet.

Adobe RGB vs DCI-P3 vs sRGB: The Ultimate Guide for Color Space Selection

Choosing the right color space is essential to ensure that your images or videos look their best across various devices and platforms. In this comprehensive guide, we'll compare three of the most popular color spaces: Adobe RGB, DCI-P3, and sRGB, to help you make an informed decision for your...

www.arzopa.com

(Citatet nedan om DCI-P3 är taget från denna Arzopa-länk)

Ett annat skäl är att genom att konsekvent köra Display P3 så slipper jag hantera något annat än just den färgrymden. Det gör för mig de problem som många tyvärr haft här på FS genom åren där man från tid till annan går vilse i sin inkonsekvans att hantera sRGB och Adobe RGB. Det var de som genom åren stod på kö hos Stefan Ohlsson här på FS för råd. De som kör Adobe RGB kör ju oftast även sRGB och genom att skippa det så blir färghantering i mycket en icke-fråga för mig. Idag är ju Display P3 rätt vanligt förekommende som en lite vidare färgrymd än sRGB i telefoner, plattor och Apples skärmar. Det passar till det mesta och idag tycker jag det är den bästa kompromissen för min användning.

Citat:

DCI-P3​

DCI-P3 is a color space developed in 2007 by the Society of Motion Picture and Television Engineers (SMPTE) for digital cinema and video editing. It covers about 45% of the visible color spectrum, striking a balance between the wider gamut of Adobe RGB and the compatibility of sRGB. DCI-P3 is optimized for displaying vivid colors and high dynamic range (HDR) content, making it the preferred choice for film production and high-end video editing. As HDR technology becomes more prevalent, DCI-P3 is gaining support in consumer devices like smartphones and TVs. (slut citat)

Jag tillhör ju de som tittar på och mina bilder på dator plattor och TV och Display P3 funkar fint både i telefon och moderna TV-apparater med vidare färgrymder än sRGB. Bilder redigerade i Display P3 funkar fint även i print och det är ju jag som enligt mina preferenser efterbehandlar i P3 så mina bilder blir ju precis som jag vill ha dem även i print. Min färghanteringsvärld är sedan ett par år mycket simplare än den någonsin varit tidigare - idag är den för mig i princip en icke-fråga. Sedan tycker jag personligen att det har varit värre att leva i en blandning av sRGB och Adobe RGB än med sRGB och Display P3. Det senare har jag inga problem med. Adobe RGB har till skillnad från Display P3 aldrig varit avsett för skärmar utan är framtaget exklusivt för print.

Visst finns även de som vill leva mer extremt och kör Native i sina skärmar och skriver ut i ProPhoto (och där kan vi snacka om en färgrymd som är för mycket för det mesta) för att täcka in så mycket som möjligt av vad skrivaren kan skriva ut och det kan man visst ägna sig åt med viss framgång men de vanligaste standardiserade färgrymder vi har finns ju av ett skäl. Ytterst är de ju en garant för att man inte ska behöva göra om allt jobb så fort hårdvaruförutsättningarna ändras. Det är därför jag aldrig skulle få för mig att gå utanför dessa standards, oavsett vilken eller vilka jag skulle välja av dessa.

Det enda skälet för mig att bildbehandla i Adobe RGB idag skulle vara om jag skulle skicka bort mina alster för tryck men det kommer nog bara kunna hända om jag skulle vilja printa i något väsentligt större format än A2. Alla får väl göra som de vill - jag har bara förklarat varför Display P3 kan vara ett verkligt bra val just idag som utvecklingen ter sig och det valet tror jag även leder till färre misstag i hanteringen och ett mycket effektivare arbetsflöde. Det är därför jag hamnat där jag hamnat. Jag gillar inte strul.

Jag vet att du haft problem med att haja det här med profiler, men det jag menar är alltså att det inte är någon fördel med en skärm som kan visa P3 istället för Argb. Har ingenting att göra med hur bilden ser ut. Om bilden är övermättad drar du ner färgmättnaden när du redigerar, man ändrar inte färgprofil på skärmen.
Inget fel med P3 i sig, bara att argb är anpassat för tryck och täcker flest färger för ändamålet. På skärmen alltså.

 

[Tony johansson]

Men gillar man övermättad turkosa vatten

Vem gör inte det !?

jag vet att det är verkligt vanligt att bilder ser ut så idag - även om det i sig inte är någon ursäkt - oftast är det bara dålig smak.

What !?

Hört talas om "den konstnärliga friheten" ?

Tråkiga verkligheten är ju ofta för tråkig för att många av oss för att vi ska stå ut med den

Spot on !

De som kör Adobe RGB kör ju oftast även sRGB

Jag kör genomgående aRGB och konverterar sällan till sRGB. Däremot sparar jag inte sällan mina bilder i TIFF- format, men då för utskrift. Om jag sparar i sRGB är det för att ladda upp på nätet, men oftast använder jag aRGB även där.

 

[Tony johansson]

Om bilden är övermättad drar du ner färgmättnaden när du redigerar

Spot on !

Inget fel med P3 i sig, bara att argb är anpassat för tryck och täcker flest färger för ändamålet. På skärmen alltså.

Vilket med all önskvärd tydlighet framgår här;

 

[Tony johansson]

Jo det är enligt mina ögon en stor fördel att slippa en del av det blå-gröna spectrat i mina bilder som jag ofta tyckt vara för mycket betonat.

(Citatet nedan om Adobe RGB är taget från denna Arzopa-länk).

Adobe RGB was designed in 1998 by Adobe Systems to provide a wider color gamut for professional printing and photography. It covers around 50% of the visible color spectrum, allowing for more accurate representation of colors, especially in the green and blue regions .

Vidare ;

Monitor Selection​

When choosing a monitor for color-critical work, consider its color space support. Many professional-grade monitors offer wide color gamut options, such as Adobe RGB or DCI-P3, allowing you to view and edit content in the appropriate color space. However, it's a common myth that you need a specific color space monitor for certain tasks. In reality, a well-calibrated monitor with a wide color gamut can accurately display content in various color spaces.
Calibration is crucial for ensuring accurate color representation, regardless of the monitor's native color space.

Conclusion​

As a general rule, sRGB is the safest choice for web and digital content, while Adobe RGB is ideal for professional printing and photography. DCI-P3, with its growing support and wider color gamut, is the preferred option for digital cinema and high-end video production.

Remember, the key to successful color management is consistency and calibration. By using the appropriate color space, converting when necessary, and ensuring your devices are properly calibrated, you can achieve excellent results and maintain the integrity of your creative vision.

 

[Artis]

Det är allmänt känt att vi människor uppfattar färger olika, helt oberoende av ljus och omgivningen. Så för en person en blå nyans exempelvis är inte samma som för en annan.

 

[Tony johansson]

Det är allmänt känt att vi människor uppfattar färger olika, helt oberoende av ljus och omgivningen. Så för en person en blå nyans exempelvis är inte samma som för en annan.

Även om du har rätt i sak, är det inget man kan ta hänsyn till vid ett standardiserat förfarande, för då kan man lika väl lägga ner allt vad standard heter när det kommer till färgrymder, kalibrering etc. om vi håller oss till foto.

 

[Artis]

Även om du har rätt i sak, är det inget man kan ta hänsyn till vid ett standardiserat förfarande, för då kan man lika väl lägga ner allt vad standard heter när det kommer till färgrymder, kalibrering etc. om vi håller oss till foto.

Det är rätt men trots att vi håller oss till standarder och rätt kalibrerade skärmar (det gör jag naturligtvis också) så fakta består att färguppfattning är subjektiv och då den ene störs av turkosa vatten den andre tycker inte det är så turkos.

 

[Tony johansson]

fakta består att färguppfattning är subjektiv och då den ene störs av turkosa vatten den andre tycker inte det är så turkos.

Förvisso sant att det är subjektivt, men det saknar relevans i sakfrågan, och det är väl ändå sakfrågan som är relevant i denna diskussion, inte tycke och smak !?