Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Outbildad - får jag kalla mig fotograf?

Produkter
(logga in för att koppla)
ntz skrev:
...
Menar ni alltså att den förstnämnda gruppen har all rätt att kalla/titulera sig som fotograf medan den andra gruppen begår ett moraliskt/etiskt brott om de definierar sig själva som fotografer?
...

Du tar då i så det knakar... :)

Din beskrivning gäller nog inte mig (i alla fall så tar jag inte åt mig) men jag sa tidigare att jag personligen inte vill kalla mig fotograf då jag inte har det som yrke. Lika lite kallar jag mig som fotograf i någon roll av konstnär. Det finns för mig någon sorts svårbestämd nivå i form av både kunnande och mängd utövande som jag vill uppfylla innan jag själv anser att jag är en "fotograf" i den meningen. Jag är inte där än. Den dag jag känner att mitt arbete och/eller inkomst, oavsett om det är konst eller annan foto, i tillräckligt stor del är foto och anknuten verksamhet och när jag kan stå för att ha ett visitkort där min titel är fotograf, då ska jag också kalla mig det.

Vad andra tycker är också helt OK för mig och nturligtvis är det vare sig ett moraliskt eller etiskt brott om någon vill kalla sig fotograf.

Min andra hobby är att spela musik, jag spelar elbas och har liksom för min fotohobby en rätt seriös uppsättning utrustning för det och lägger ner rätt mycket tid. Likväl kallar jag mig inte musiker, inte ens basist om jag kan undvika det. Jag spelar bas men jag är inte basist. Kanske är det någon sorts försiktighet eller svensk blyghet men jag kan inte riktigt leva upp till den "kvalitetsnivå" som jag själv lägger i begreppen. Däremot har jag inga problem att kalla mig IT-konsult, oavsett hur bra eller dålig jag nu är på det, min arbetsgivare har anställt mig som en sådan. :)
 
Senast redigerad av en moderator:
Anders, på vilket sätt tar jag i så det knakar?

Min avsikt är inte att någon skall "ta åt sig". Jag har gett en, anser jag, realistisk beskrivning av en situation och ställt några frågor utifrån premisserna som inkluderas i min beskrivning.
Vad du eller jag vill kalla oss för är en sak i sig. För den delen, jag har också en gång i tiden spelat elbas utan att kalla mig för musiker. Jag skriver noveller, essäer, mm och har publicerat ett trettiotal av dessa och för den saken är jag registrerad på olika ställen som författare utan att ens har blivit tillfrågad. Men jag kallar mig inte för författare och kommer nog aldrig att göra det. Som sagt vad var och en vill identifiera sig med är en mer eller mindre privat sak om man inte bryter mot lagliga och etiska restriktioner. Att däremot komma med normativa uttalande om vad andra får kalla sig och önskar identifiera sig med är anser jag oacceptabelt. Jag har alltid haft svårt med pekfingrar som uppmanar en att ställa sig i ledet.

Jag har skrivit:
"Min åsikt är att genom att begränsa användningen av begreppet fotograf till ett yrke degraderas också en konstform till yrkesutövande."

Att avbilda med ljuset är för mig en konstform
oavsett vem som gör det. Detta utan att per automatik kunna betrakta "produkten" som konst. Att det dessutom kan vara fråga om bra eller dålig konst, utifrån vedertagna kriterier eller betraktarens ögon, är obestridligt. Med konstform menar jag inte enbart konstfoto. All fotograferande är en konstform och samtidigt ett hantverk på samma sätt som skulpterandet, målandet, etc. Reduceras konstformen till en yrkesutövning är det mycket som går förlorat.
 
Jag kanske misstolkade din fråga om moraliskt/etiskt, jag tyckte bara att det är rätt självklart att det inte är ett problem på den nivån.

Jag håller med dig att pekpinnar är irriterande. Om alla tog mer ansvar för sina egna val och inte hängde upp sig så mycket på vad andra gör så skulle det vara rätt mycket lungnare både här och i resten av världen.

Vad gäller fotografi liksom musik så talar ju egentligen det man skapar sitt eget tydliga språk, det spelar mindre roll vad man kallar sig.
 
Jag tycker det här borde vara en enkel fråga egentligen. Att använda titlar där de passar och behövs borde vara givet tycker jag..

Att den som har en fotoutställning kallar sig fotograf i sammanhanget tycker jag låter rätt även om h*n är barnskötare till vardags, men om någon icke verksam skulle presentera sig som fotograf för mig på bussen bara så där tycker jag det är underligt. Jag anser inte att det handlar om nivå eller kvalité eller så för att "berättigas" använda titeln utan snarare att det handlar om syfte huruvida titeln _bör_ användas. Som Sonnaren skrev "Var sak i sitt sammanhang - kan det vara enklare?"

Apropå nivå. Duktiga, mindre duktiga och rena klåfingrar finns i de flesta yrkesgrupper. Frågan är vilka av dem som håller sig kvar och behöver/bör titulera sig år efter år?
 
Sofia resonerar riktigt,men tyvärr ser verkligheten annorlunda ut.Här på fotosidan exvis finns uppenbart en skön blandning av fotografer:proffs,halvproffs,semiproffs ,bra fotografer,amatörfotografer,låtsasfotografer,samten massa besservissers.Jovisst, jag finns där i högen också!
 
Anders, du hade nog lite bråttom när du läste mitt föregående inlägg. Vi är helt överens när det gäller både ansvaret för sina egna val och att det viktigaste är vad man skapar och inte vad man kallar sig. Skönt att missförståndet inte kvarstår. Apropå elbasspelandet, det var för länge sedan i min ungdom och jag spelade hellre än bra men gud vad roligt det var.

Lotta tar upp saken på ett bra och uttömmande sätt genom att ta upp relevans, sammanhang och syfte med användningen av "titlar". Och hon frågar: "Frågan är vilka av dem som håller sig kvar och behöver/bör titulera sig år efter år?" Jag har mina misstankar om att om man håller sig kvar eller inte beror oftast inte enbart på hur bra man är utan är avhängigt av andra faktorer. Hur bra man är på att marknadsföra sig själv, vilka kontakter man har, vilka nätverk man är med i, hur vassa armbågar man har och hur man använder sin tunga.

En av de sakerna som jag tycker om här på FS är det att om man tittar på de olika polerna och motivkategorierna ser man enbart bildminiatyren och rubriken. Att man inte kan se fotografens namn och titel (yrkes- frilans- amatörfotograf) leder till att det är bilden i sig som avgör om man skall öppna den och inte fotografens namn mm.

Något annat jag har funderat på är hur det skulle bli om en lite mindre känd bild av någon av de stora mästarna inom fotografin lades upp här på FS under falskt namn. Hur många skulle inte såga bilden genom att använda sig av etablerade och vältjatade kriterier som gyllene snittet, ljussättning mm. Samma stränga kritiker skulle nog sett bilden med helt andra ögon om de visste vem skaparen var eller?
 
Vilken debatt det blev på grund av en så pass enkel och kort fråga. Ganska roligt faktiskt! :)

Jag har visserligen svarat förut i den här tråden, men då gav jag bara det faktamässiga svaret. Men det stämmer ändå med min personliga uppfattning; alla som använder kameror får gärna kalla sig fotografer hur mycket de vill.

Mina kunskaper i ämnet, de kvalitéer som jag strävar efter, och den respons jag får på det jag gör är det enda som betyder något för mig. Jag blir varken bättre eller sämre av att bli kallad fotograf.

/Joakim
 
Verkligen underhållande :)

Ska man dra några slutsatser av dessa fakta?:

1369 medlemmar har registrerat sig som
yrkesfotografer

2633 som frilans

50490 som amatörer *s*
 
Nämen helt seriöst!!!
Diskuterar ni det här fortfarande!!!

Så, låt mig då få avsluta diskussionen.

Eftersom ingen kallar den outbildade kassörskan på ICA för "amatörkassörska" eller den, i försäljning, outbildade försäljaren på
kameradoktorn för "amatörförsäljare" så kan vi väl alla enas om att alla som vill får kalla sig för fotograf.
Använder man en kamera för att fotografera så måste man väl ändå sägas vara en fotograf.

Det är ju trots allt inget livsavgörande vi håller på med. Det är ju bara foto...

VH
/D
 
Har nu orkat mig igenom i alla fall sista halvan av disskusitionen, och något som jag reagerar på är att folk sätter titel till huvudsakliga inkomsten. Innebär detta att arbetslösa skådespelare, fotografer, musiker och andra kulturarbetare byter titel från vad de nu månne vara till "A-kassa utövare", eller får man fortfarande använda titlen.

Likaså proffisionella fotbollsspelare, som trappar ner, och inte längre lever på bollsporten, är de inte längre fotbollsspelare eller får även de behålla titlen så länge de tränar och spelar matcher, även om det råkar vara i old-boys laget eller korpen.

Nu kanske mitt inlägg låter aggresivt eller avundsjukt på något vis, men så skall det givetvis inte tolkas, utan mer som en retorisk fråga, som är värd att betänkas

Photographer Anders



PS. Har ännu inte sålt några bilder, men så snart jag gjort det, bytar jag genast till Frilans fotograf :) DS.
 
Så här ser jag det:

En fotograf är någon som är tekniskt insatt i de fotografiska processerna eller någon som har som yrke att ta foton av det som kunden önskar.

En konstnär tar foton på det de själva önskar.

Själv kallar jag mig för bild- och fotokonstnär, men jag är också buddhist, kattbo, dotter, syster, moster, granne, vän etc etc, men jag har även kallats helt andra saker vid vissa tillfällen. ;o))) Alltså en helt vanlig livsnjutare och levnadskonstnär med utbildning i livets hårda skola. :eek:)

Så länge man inte skadar någon, varken sig själv eller andra, så kan man väl kalla sig vad man vill. Så om ordet 'fotograf' inte känns bra för dig av någon anledning, så kan du ju kalla dig 'Konstnär', 'Bildskapare' eller varför inte bara skriva 'Bild:' eller 'Foto:' och sedan ditt namn?

:: Susanne ::
 
Varför skulle konstnär/fotokonstnär vara ett bättre val?
Personligen har jag exakt samma åsikt om att titulera sig konstnär som jag har om att titulera sig fotograf, (fast jag anser att orden har olika innebörd också.)

Jag är nyfiken på hur du skiljer orden alltså och vad ordet konstnär innefattar enligt den åsikten. Säger inte att någon inte är konstnär eller fotograf, utan bara undrar ändå. Båda är fria titlar..
 
Titeln konstnär har förresten varit rätt hårt debatterad i något konstnärsförbund såg jag. Hårdare debatterad än vad titeln fotograf är här.

Många av dessa förbund och klubbar/sammanslutningar för konstnärer kräver till skillnad från fotograf-förbund/klubbar 5 års konstnärlig högskoleutbildning samt att konstnären varit verksam senaste 5 åren, eller om verksamheten legat nere de åren arbetsprover. Hårda krav alltså. Värre än i fotobranchen för att få vara med.

Jag anser inte att konstnär är en titel som ska användas hur som helst, men jag anser att det är toppen om dessa slutna klubbar får "konkurrens" från andra ute i samhället också. Likaså tycker jag konkurrens är bra inom fotobranschen också.
 
Lotta W E:

Jag kanske var lite otydlig, men mitt inlägg var ett svar på Sofias ursprungsfråga, och jag skriver också i början att 'så här ser jag det', om du ser det annorlunda är det helt ok.

:: Susanne ::
 
Jag var bara nyfiken på hur du tolkade ordens innebörd. (Att båda är fria titlar är jag också medveten om och det skrev jag också.)
 
Enligt nationalencyklopedin är:

Fotograf:
Person som yrkesmässigt sysslar med fotografisk bildframställning. Fotografyrket omfattar en mängd olika grenar, t.ex. porträtt-, mode-, reportage-, dagspress-, dokumentär-, industri-, reklam-, arkitektur-, sjukhus-, polis- och museifotografi. En del fotografer, främst inom reportage- och dokumentärsektorn, arbetar ofta på frilansbasis. De tar bilder på eget initiativ för att sedan sälja det färdiga materialet till tidningar, tidskrifter eller bokförlag. Många frilansfotografer är dock knutna till bildbyråer som ombesörjer bildförsäljning och arkivering och i vissa fall också förmedlar fotograferingsuppdrag. De större tidningarna och tidskrifterna har egna fast anställda fotografer. Inom mode- och reklamsektorerna arbetar en del som anställda på tidskriftsförlag eller reklambyråer, men flertalet driver egna ateljéer. Inom den teknisk-vetenskapliga sektorn är de flesta fotografer anställda vid olika institutioner.

Konstnär:
Person som yrkesmässigt utövar konst särsk. bildkonst: konstnärsbegåvning; barockkonstnär; bildkonstnär; sångkonstnär; den unge ~en bar basker och rökte franska cigaretter; sedan ~en övergått till att måla porträtt har hans anseende minskat; NN var större som ~ än som människa; målning av okänd ~
BET.NYANS: utvidgat person som är skicklig på att göra ngt: levnadskonstnär; språkkonstnär; trollerikonstnär; tusenkonstnär
 
Yrkeskvalificerad utbildning

Man kan inte jämföra Yrkeskvalificerade utbildningar mot konstnärliga utbildningar.
Den första katergorien kräver behörighet för att utföra sitt jobb enligt gällande föreskrifter.
I vissa Yrkeskvalificerade utbildningar är det lagar och andra föreskrifter man måste följa och man är garanterad att arbetet blir utfört på ett professinellt sätt.

Om du lämnar in din bil för reperation så tror jag nog att du vill att en kvalificerad mekaniker att utföra arbetet.

När det gäller konstnärliga utbildningar så är friheten enorm och kan absolut inte likställas med Yrkeskvalificerade utbildningar.

Och i sanningens namn; hur många köper en kamera och börjar fotografera bröllopsbilder, barndop , porträtt mm för att tjäna pengar?
 
När jag gick en sommarkurs ute på BA, som ändå får räknas till en av sveriges främsta skolor inom sitt område, så ställde en av mina kurskamrater den frågan till läraren. Han svarade, du har väl en kamera och du tar bilder eller hur?

Enligt honom var det självklart att vi skulle kalla oss fotografer, i synnerhet om vi faktiskt var ute och fotograferade. Han ansåg vidare att det var väldigt viktigt att man kallade sig själv för fotograf. För om man hela tiden kallade sig för nått annat så var det dels ett sätt att inför sig själv tala om att man egentligen inte hade där att göra, oavsett vart man nu var. Dels var det ett sätt att inte ta ansvar för det man gjorde. Om bilderna blir dåliga så kunde man liksom ursäkta sig med att man var amatör- eller hobby- på ett helt annat sätt än om man anser sig vara fotograf. Både inför andra och sig själv.

Att kalla sig fotograf var ett viktigt mentalt steg i utvecklingen helt enkelt. Anser man sig inte vara fotograf så blir man det inte heller. En självuppfyllande profetia helt enkelt.

Rent konkret så kan vi konstatera att titeln inte är skyddad och därmed är det fritt fram för vem som helst. När det finns både drägg och snuskgubbar som springer runt och kallar sig fotografer för att lura tjejer så vore det väl fan om inte seriöst intresserade människor skulle få kalla sig fotograf. Var och en gör som den vill.

Jag brukar säga att jag frilansar lite. Ett svar som lämnar mycket öppet helt enkelt.

Mvh
Maverick
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar