Men, och det här är ett viktigt men ... Vi kan dividera om sensorstorlekar och autofokus hur länge som helst, en av de viktigaste delarna i prestandan hos en kamera sitter i fotografen
Jag hoppas du inte tar illa upp, men när det gäller att få skarpa bilder hjälper det enormt mycket med träning och att lära sig hur kameran fungerar. Det handlar om att lära sig vilka slutartider som behövs för att låsa vissa rörelser, om hur man undviker att kameran blir lurad (som att skapa mer avstånd till motivet och kanske se till så det finns färre saker som autofokusen kan bli lurad av. Det handlar om att lära sig olika trick för att öka ljuset (som att för rörliga motiv fungerar ofta extra lampor bättre än blixt). Dagens kameror är små tekniska underverk, men de behöver fortfarande vår hjälp, och ju bökigare förhållanden, ju mer hjälp behöver de
Det är verkligen detta jag tror är huvudpoängen. Om man inte kan få skarpa bilder med en Nikon 1 (som jag visserligen inte testat mycket, men vet ungefär hur den funkar) för att man testat allt utom att köra på M, då är det inte i första hand kameran det handlar om, utan som jag sa i förra svaret, att lära sig hur det fungerar.
Hur fotar jag mina barn/barnbarn inomhus så att de inte blir suddiga är en ganska vanlig fråga. Då gäller det först att förstå varför bilderna blir suddiga. Alla kamerorna som nämnts som alternativ i tråden tror jag funkar bra för att ta någorlunda bilder av barn som rör på sig utomhus. Inomhus vet jag inte alls, men det ställer ju krav på kamera och på hur mycket ljus det finns.
ISO1600-6400, f1,4-2,8 och 1/100-1/500 är inställningar jag ofta har inomhus för att lyckas få skarpa bilder. Detta är kanske svårt att få till på kompaktkameror (eftersom jag ofta inte ens varit nöjd med min D700 vid dessa förhållanden), och blixt är väl bättre som alternativ skulle jag tippa. Beror lite på hur bruskänslig man är. Blixt lägger dock på ytterligare en dimension som jag tror Matildha inte alls ska lära sig än, även om det nog i kombination med extra lampor är det allra bästa alternativet med en kompaktkamera skulle jag tro, om man nu kan styra blixten på ett bra sätt.
Precis som Martin påpekar, jag tycker att det handlar om att man behöver lära sig hur autofokussystemet funkar.
Matildha, det finns som jag ser det fyra huvudsakliga orsaker till att bilderna blir suddiga på ett oönskat sätt:
1. Slutartiden har varit för lång och du får något som kallas rörelseoskärpa. Det syns tydligast när t.ex. barnet är suddigt, men en sak som står precis bredvid är skarp. Eller att bara huvudet är suddigt och resten av kroppen är skarp. Om man inte vill ha brusigare bilder vid denna situation, behöver man kompensera med antingen större bländare (mindre f-tal). Annars får man höja ISO-talet.
2. Slutartiden har varit för lång och kamerans rörelser har varit för stora. Det är alltså fotografens skakningar som gör att bilden blir suddig. Då är hela bilden suddig. För att motverka detta finns bildstabilisering, antingen i objektiv eller i kamera.
3. Kameran har fokuserat på fel punkt. Detta kan i sin tur bero på flera orsaker, bl.a. på för långsam autofokus, men ofta också på att kameran luras, som Martin sa, av något. Ofta något mönster, t.ex. så är ett sofftyg ett typiskt sådant mönster hemma hos oss. Att fokusera på ögon kan också vara sådär när det är dåligt med ljus. Mina kameror fokuserar hellre på t.ex. hårstrån eller kläder. Det finns många andra skäl, och där påverkar också antalet fokuspunkter resultatet. Träning och tester är viktigt för att veta vad som funkar och inte funkar i olika situationer som dessa.
4. För kort skärpedjup. Mao, bara en liten del är i fokus. Resten blir suddigt. Det kan vara en bra sak, men i kombination med 3 så blir det inte alls som man vill ha det. Träning och erfarenhet, samt koll på kamerans AF-system är huvudpunkterna för att undvika detta.
Slutsatsen jag drar från denna tråd och det jag skriver ovan är att du behöver lära dig hur man motverkar dessa fyra punkter. För det kommer nog inte någon av de nämnda kamerorna vara den begränsande faktorn.
