Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Nikon D500

Produkter
(logga in för att koppla)
Angående tokhöga miljon-ISO:
Canon har ju ett par filmkameror som går till svindlade höga ISO. Har ni sett vad man kan få ut av dem? Det är fascinerande faktiskt.
Jag tror man ska se det som ett sätt att över huvud taget få en färgbild när ögat uppfattar omgivningen som nästan kolmörk.

Ja, det är andra förutsättningar - video, till att börja med. Och en annan sensorstorlek.
Och bilden blir inte vacker direkt.
Men det blir en bild.
 
Fundering D500 vs D5:
Antag en användare som ska ha en kamera till att fotografera vilt/fåglar på långa avstånd. Tänk bort övrig användning.
Borde inte då D500 vara en bättre lösning än en D5?
Man kommer nästan alltid vara brännviddsbegränsad, så att en D5 totalt samlar in mer ljus har man inte så mycket hjälp av. D500 kommer ha högre pixeltäthet i motivet. Sensorns ljuskänslighet per ytenhet är gissningsvis väldigt lika i båda kamerorna (det kommer vi förstås veta mer om när de testats).
Ja, D5 har lite högre fps och ett batteri räcker längre. Men förutom det?
Tänker jag rätt?
 

Ja. Det är väl precis därför som dx-formatet fortfarande är intressant bland många fågel-, djur-, och macrofotografer; den "längre räckvidden" handlar inte främst om 'beskärning' pg mindre sensor och snävare bildvinkel (de flesta naturbilder beskärs mer eller mindre ändå), utan om högre pixeltäthet, och därmed avbildningsskala per satsad krona. Fler pixlar per cm av motivet (och per satsad krona), med given brännvidd och avstånd, vilket ofta är fallet när man fotar sånt.

Sen är pixeltätheten självklart inte allt, som du också är inne på. Men för den som t.ex. fotar macro, och vill avbilda småkryp med så många pixlar som möjligt och med så stort skärpedjup som möjligt, kan en D500 förmodligen vara lika intressant som en D5, även oavsett pris och vikt.
 
Fundering D500 vs D5:
Antag en användare som ska ha en kamera till att fotografera vilt/fåglar på långa avstånd. Tänk bort övrig användning.
Borde inte då D500 vara en bättre lösning än en D5?
Man kommer nästan alltid vara brännviddsbegränsad, så att en D5 totalt samlar in mer ljus har man inte så mycket hjälp av. D500 kommer ha högre pixeltäthet i motivet. Sensorns ljuskänslighet per ytenhet är gissningsvis väldigt lika i båda kamerorna (det kommer vi förstås veta mer om när de testats).
Ja, D5 har lite högre fps och ett batteri räcker längre. Men förutom det?
Tänker jag rätt?

Känner några fotokompisar som i och för sig har Canon utrustning men tänker precis så. Istället för converter till sina 400 eller mer så har de förutom sin FF även en 7D Mark II för att på så sätt få en drygt "600" mm.
 
Har aldrig sett någon sådan uppgift på någon kamera i de allmänna specarna. Det brukar bara uppges hur många bilder man ska kunna ta på full speed med ett specifikt snabbt minneskort. Kanske att man felaktigt kallat detta för buffert. Någon som har sin diffkalkyl aktuell kanske kan räkna ut hur många ungefär det skulle bli med ett 100Mb/s kort (Blir nog väldigt ungefärlig då t.ex. Lexar 95MB/s bara utlovar minst 10MB/s som lägsta skrivhastighet)?

Buffferten på D7100 är bara ca 7 bilder och det måste vara någon form av cacheminne. Därefter klarar den ca 3 per sekund med snabbaste SD-kortet = U3- 95 MB/s. Detta bör innebära att buffertminnet är på ca 100-150 MB. D7200 måste ha större buffertminne då den klarar ca 20 bilder innan det är övertankningen till minenskort som sätter hastigheten. Visserligen tankas nog bilder över samtidigt som man fyller på bufferten men på ett ungefär bör det var så här stora minnen.

D500 skall kunna tanka över 10 RAW a ca 20 MB per sekund och lyckas kameran skriva med 200 MB per sekund kanske det inte är så stort bufferminne. Detta skulle då innebär att man max kan ta 4-5 bilder per sekund med de snabbaste SD-korten som ju i verligheten skriver 50-80 MB/sekund.
 
Den där siffran 200 gäller väl komprimerade RAW. Okomprimerade är siffran 71 tyckte jag mig se. Förklara gärna för mig om det har någon praktisk betydelse...
 
Är "blurrfiltret" modefierat som på 800-serien eller helt borttaget, typ som på Leica?

Nikon nämnde inte lågpassfilter under presentationen av vare sig D5 eller D500 vilket jag tolkar som att de har filter. De har ju också med dagens mått mätt relativt låg upplösning (tänk vilket liv det blivit om någon kallat 20 megapixel för "låg upplösning" för tio år sedan :) vilket ökar risken för att få moiré. Sist men inte minst verkar det logiskt att ha filter på de här kamerorna med tanke på hur de skall användas: I kontrollerade situationer kan man undvika moiré, men de här kamerorna är ju avsedda att användas i lägen där man inte har tid att finjustera ljuset eller be motivet flytta sig en halvmeter närmre eller längre bort för att slippa moiré.

PS
D800E hade ett modifierat lågpassfilter så att dess effekt släcktes ut, D810 saknar det däremot helt så som hos Leica och ganska många andra nya kameror. Samma gäller Nikons aps-c-modeller med 24-megapixelssesnorer (D7200, D5500 mfl).
 
Jag har inte fattat om bufferten är på 200 RAW eller om den kan buffra 200 RAW med bästa minneskort. Är bufferten stor nog för 200 RAW borde man ju kunna använda relativt långsamma kort om man har tid att vänta lite melllan 100-bildersskurarna.

Som alltid när kameratillverkare uppger buffertstorlek är det med de snabbaste korten kameran kan använda. Med långsammare kort minskar bufferten gradvis. För D5 sa de uttryckligen att 200 råfiler gällde med XQD-kort, kör man D5 med de snabbaste CF-korten som går att hitta blir bufferten bara 85 bilder. (bara och bara, få kameror klarar 85 råfiler ... :)
 
Den där siffran 200 gäller väl komprimerade RAW. Okomprimerade är siffran 71 tyckte jag mig se. Förklara gärna för mig om det har någon praktisk betydelse...

Såvitt jag har förstått så är det få som använder okomprimerat format eftersom ingen kan uppfatta någon skillnad mellan loseless komprimerat och okomprimerat. Möjligen skulle en landskapsfotograf välja okomprimerat men då använder man nog inte en D500 i första hand utan kanske en D810.
 
Såvitt jag har förstått så är det få som använder okomprimerat format eftersom ingen kan uppfatta någon skillnad mellan loseless komprimerat och okomprimerat. Möjligen skulle en landskapsfotograf välja okomprimerat men då använder man nog inte en D500 i första hand utan kanske en D810.

Tack för svar!
 
Är en komprimering förlustfri så är den förlustfri. Ur kvalitetssynpunkt finns ingen som helst anledning, inte ens teoretisk anledning, att välja okomprimerad före förlustfritt komprimerad.
 
Är en komprimering förlustfri så är den förlustfri. Ur kvalitetssynpunkt finns ingen som helst anledning, inte ens teoretisk anledning, att välja okomprimerad före förlustfritt komprimerad.

Teoretiska skäl går säkert att komma på några ifall man försöker. Om komprimeringen går långsamt så kanske man får över bilderna till minneskortet fortare om man väljer okomprimerat.
 
Såvitt jag har förstått så är det få som använder okomprimerat format eftersom ingen kan uppfatta någon skillnad mellan loseless komprimerat och okomprimerat. Möjligen skulle en landskapsfotograf välja okomprimerat men då använder man nog inte en D500 i första hand utan kanske en D810.
Jag inser inte riktigt varför okomprimerat överhuvudtaget finns som alternativ. Tiden det tar för att packa upp en komprimerad (lossless) fil torde vara från omätbar till försumbar för den som håller på med efterbehandling av filen.

Jag har också svårt att tro att det påverkar tiden det tar att skriva filen på minneskortet så mycket att det märks i praktisk användning.
 
Fundering D500 vs D5:
Antag en användare som ska ha en kamera till att fotografera vilt/fåglar på långa avstånd. Tänk bort övrig användning.
Borde inte då D500 vara en bättre lösning än en D5?
Man kommer nästan alltid vara brännviddsbegränsad, så att en D5 totalt samlar in mer ljus har man inte så mycket hjälp av. D500 kommer ha högre pixeltäthet i motivet. Sensorns ljuskänslighet per ytenhet är gissningsvis väldigt lika i båda kamerorna (det kommer vi förstås veta mer om när de testats).
Ja, D5 har lite högre fps och ett batteri räcker längre. Men förutom det?
Tänker jag rätt?

Även för t ex en bildjournalist har det sina poänger, att sätta säg en 70-200 på ett DX-hus, istället för telekonverter, eller dyra och mindre praktiska längre objektiv.
 
Jag inser inte riktigt varför okomprimerat överhuvudtaget finns som alternativ. Tiden det tar för att packa upp en komprimerad (lossless) fil torde vara från omätbar till försumbar för den som håller på med efterbehandling av filen.

Jag har också svårt att tro att det påverkar tiden det tar att skriva filen på minneskortet så mycket att det märks i praktisk användning.

Jag frågade under visningen i tisdags en av de japanska cheferna varför D5 har kvar en dedikerad (och inte omprogrammeringsbar) direktknapp för att byta kvalitet (typ jpeg -> raw). Den möjligheten var säkert jätteviktig på den tiden kamerorna hade pyttesmå buffertar (typ 2-3 bilder) med råfiler, då minneskorten var pyttesmå, batterikapaciteterna (med dagens mått mätt) bedrövliga osv. Då fanns det orsak att ganska ofta växla kvalitet beroende på vad man fotade. Men hur många pressfotografer (som ju D5 i första hand är byggd för) gör det idag? Ingen jag har träffat i alla fall.

Hans svar var att det finns gott om saker som så att säga blivit kvar, som var viktiga en gång, och som några få användare skulle bli upprörda över om man tog bort (men han höll med om att det kanske vore en bra idé om det gick att programmera om Qual-knappen :)

Jag tror det här med komprimerat mest är ett arv från en tid då processorkapaciteterna var sämre och det faktiskt gjorde lite skillnad.
 
Nikon nämnde inte lågpassfilter under presentationen av vare sig D5 eller D500 vilket jag tolkar som att de har filter. De har ju också med dagens mått mätt relativt låg upplösning (tänk vilket liv det blivit om någon kallat 20 megapixel för "låg upplösning" för tio år sedan :) vilket ökar risken för att få moiré. Sist men inte minst verkar det logiskt att ha filter på de här kamerorna med tanke på hur de skall användas: I kontrollerade situationer kan man undvika moiré, men de här kamerorna är ju avsedda att användas i lägen där man inte har tid att finjustera ljuset eller be motivet flytta sig en halvmeter närmre eller längre bort för att slippa moiré.

PS
D800E hade ett modifierat lågpassfilter så att dess effekt släcktes ut, D810 saknar det däremot helt så som hos Leica och ganska många andra nya kameror. Samma gäller Nikons aps-c-modeller med 24-megapixelssesnorer (D7200, D5500 mfl).

Inget lågpassfilter på Nikon D500 har jag läst.
 
Jag frågade under visningen i tisdags en av de japanska cheferna varför D5 har kvar en dedikerad (och inte omprogrammeringsbar) direktknapp för att byta kvalitet (typ jpeg -> raw). Den möjligheten var säkert jätteviktig på den tiden kamerorna hade pyttesmå buffertar (typ 2-3 bilder) med råfiler, då minneskorten var pyttesmå, batterikapaciteterna (med dagens mått mätt) bedrövliga osv. Då fanns det orsak att ganska ofta växla kvalitet beroende på vad man fotade. Men hur många pressfotografer (som ju D5 i första hand är byggd för) gör det idag? Ingen jag har träffat i alla fall.

Bra gjort! Det är en av mina pet peeves. Inte minst - om man nu behöver byta kvalitetsinställning, hur ofta måste man kunna göra det blixtsnabbt? "Oj, NU är jag på ett uppdrag där jag vill ha jpg direkt i kameran, måste byta på en sekund!"
Okej, jag raljerar lite... men gäller inte samma sak för WB-knappen? Inte om man fotar jpg kanske, men det känns också som en kvarleva från när kamerornas automatiska vitbalans inte var så bra.

Jag gillar min D800, men jag tror faktiskt jag skulle föredra den med den bespottade amatörratten i stället.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar