Bildskapandet har knappast stannat av, snarare tvärtom. Modernare teknik ger nya möjligheter till bilder som tidigare svårligen gick att ta. Jag vågar påstå att naturfoto har fått nya grenar medan mer traditionellt fotograferande finns kvar och utövas av allt fler. Vad som syns i sociala medier styrs av algoritmer och naturligtvis av vad folk väljer att publicera.
Gömslefotografering är ingen garanti för fantastiska bilder. Däremot har gömslen tillsammans med ljusstarkare och snabbare utrustning gjort det möjligt att komma nära skygga djur. Upplevelsen att se vilda djur på nära håll är fantastikt.
Jag har svårt att se någon motsättning mellan olika typer av naturfoto, då det är ett vitt begrepp. Makro, landskap, astro, undervattensfoto, drönare, abstrakt, fågelfoto, ICM osv. Vad som är bildskapande och hur det utvecklas finns det knappast endast ett svar på.
Möjligheterna är stora och något självmord är svårt att se. Snarare kan det kanske upplevas som kört när inspirationen och lusten att skapa saknas.
Vi tycker olika om att bildskapandet stannat av, beroende på hur man ser det. Visst ser man mer experiment med multiexponeringar och rörelseoskärpa (för att ta två exempel), visst ser man att fågelfotografer kan få fram snabbare slutartider tack vare högre ISO-värden, visst ser man hur astrofotografering har revolutionerats mm. Dessutom är många av de som är aktiva idag rätt så tidigare i sin karriär, vilket gör att mycket känns nytt och intressant. Var och en kanske känner att bildskapandet flödar.
Men det är inte på det området jag lägger min kritik och min undran - om man backar och tittar på bildflödet som helhet så är det rätt så enahanda. I stort. Det är mycket vissa mallar som de flesta håller sig inom, vilket gör att jag tycker mig se en tendens att "säkra kort" prioriteras framför nyfikenhet och experimentlusta. Dessutom är det sällan jag ser något nytt och fräscht, något att förundras över. Det sker riktigt nog, men alldeles för sällan. Det är detta jag ser och undras över. Bildskapandet känns enkelt och bitvis primitivt i sitt uttryck, även fast skärpa och exponering sitter där. Svårt att förklara, men jag är heller inte ensam om att se detta.
Algoritmer i all ära, jag tittar på bilder i stort och inte enbart på sociala media. Ibland inte heller på Internet. Så det känns som en rätt så tydlig tendens.
I takt med att vi alla tittar på andras bilder i allt snabbare takt, så blir bilderna anpassade efter detta med att vara mer direkta för att fånga i det stora bildflödet. På gott och ont!
Gömslefotografering är ingen garanti för bra bilder, jag påstår inget annat heller. Jag är heller ingen motståndare till betalgömslen, vilket jag också skriver i debattartikeln - men också något jag skrivit och sagt vid många tillfällen genom åren. Jag är själv ingen naturfotograf som prioriterar ovanliga motiv framför vanliga. Om det är en örn eller en skata har ingen större betydelse för mig, rent bildmässigt! En riktigt bra bild på en skata kommer alltid före en medelmåttig bild på kungsörn - alla dagar i veckan!
Min artikel riktar inte alls kritik mot betalgömslen, utan kritiken är mer till fotograferna. Jag är alltid undrande och mer intresserad att se vilka fotografer vi har, mellan vistelserna i olika betalgömslen. Det finns en fara att betalgömslen gör oss naturfotografer bekväma, i värsta fall har vi inga naturfotografer som fotograferar på andra ställen än där allt är tillrättalagt eller så är alla bilder från extrem natur - det gör oss hemmablinda och mindre känsliga för det finstilta.
Naturfoto är ett vitt begrepp vad gäller olika motiv, som du skriver. Men det borde vara ett lika vitt begrepp vad gäller bildstil, bilduttryck och personliga fingeravtryck. Kanske ett önsketänkande från min sida, men jag tycker det är något att kämpa för. Ingen vinner på att vi alltid tar allt för givet, tror nog naturfotografin kommer vinna om vi försöker få fram lite mer oliktänkande, både i bilder och uttryck. Kanske bli bättre på att ställa oss frågan varför vi gör som vi gör, vilka syften vi har med våra bilder - några har det inte och tycker heller inte det behövs. Men sådana naturfotografer kommer alltid finnas, men vad med alla andra!
Enkla svar på bildskapande finns inte, det är komplext och ett riktigt stort område. Det finns konstutbildningar på högskolenivå som försöker få fram detta, där man efter flera år fortfarande kan känna att man nog är en nybörjare i ämnet. Att det är svårt innebär ju inte att man ska välja bort, och göra det lätt för sig - utan det är spännande att utveckla vidare i karriären som bildskapande naturfotograf!
