Naturfotografins självmord…

[PMD]

Ska vi behöva bli bespottade med nedvärderande tillmälen som "troféfotograf" i både singularis och plutal?

Jag tycker inte att troféfotograf är nedsättande. En troféfotograf är en människa som har förstått att det är dåligt att jaga och döda djur för att få troféer att hänga på väggen och istället fotograferar djur för att få fotografier att hänga på väggen.

Jag skrev nånstans att jag tror att troféjägare och troféfotografer drivs av samma kraft, eller önskan. Det är lite förenklat, förstås, eftersom troféfotografen är moraliskt mer högtstående.

 

[Sten-Åke Sändh]

Jag har tidigare i andra trådar lämnat förslag. Men kan komma med svar på dina frågor även här:

1) Lika bra uppdatering om utställningar, fotoarrangemang, workshops, föreläsningar, fotoresor, fotografintervjuer, reportage om fotoklubbar, bildtankar från fotografer - som man idag är på olika nyheter om kameror, objektiv och olika tillbehör. Så är det inte idag!

2) Ja! Många har idag tröttnat och sökt sig från Fotosidan pga saknaden/bristen på det jag nämner i svar på fråga 1. Många uttalar sig också att man inte vill bli medlem på FS (eller aktiv) av samma orsaker. En del fotoklubbar har minskande medlemstal av liknande orsaker. Vi hade ökat medlemstalet på FS (hur mycket är svårt att sia om), men jag tror det skulle ökat betydligt!

3) Fotografi skulle kunna framställas som mer allmännyttigt och betydelsefullt - vilket skulle vara till fördel för många. Bättre ekonomi för FS med fler medlemmar, bredare plattform av möjliga annonsörer - men mest av allt en viktig plattform av information kring allt som sker inom fotografin i Sverige (och utomlands).

4) Större antal av medarbetare från olika intresseområden (som en tidning tänker som har en bredare plattform). En redaktionell fråga, men också en profilfråga med tydligare visioner.

Emotser gärna en diskussion om bildskapande; vad vi lägger inom begreppet, hur olika vi tänker, vilka prioriteringar vi gör och varför, vad som är viktigt mm.

Fotosidan har funnits länge så det är väl inte så konstigt att en del medlemmar försvinner och andra tillkommer över tid. Ett huvudintresse varar kanske inte för evigt för alla och för en del är telefonerna viktigare än systemkameror. Jag vet inte om någon vet - kanske David - varför en del väljer att gå någon annanstans.

Det är heller inte konstigt att fotoklubbarna ofta med hög medelålder, med sitt stora fokus på systemkameror ofta har svårt att dra till sig de yngre som ofta inte ser någon poäng i att skaffa stor, tung och dyr systemkamerautrustning när de har allt de behöver i mobilerna. Vi äldre systemkamerafotografer inser nog inte att vi är den sista resten av den breda systemkameraepoken och ska fotoklubbarna överleva oss så måste de medvetet öppnas upp mer.

Jag är bara inte helt säker på att det är teknikfokus som är orsaken heller. Fotosidan idag har ju en ganska bred plattform där man kan ägna sig åt bilddiskussioner, diskutera teknik men även följa bloggar och reportage. Jag skulle gärna se mer av vad du punktat under punkt 1 men har svårt att bara skylla på tekniken. Enligt min mening så är den mest levande diskussionen på FS den som först i bloggarna för det är den naturliga platsen för bildreportage, kronologiska bloggar och diskussioner kring dessa.

Personligen tycker jag nu den kameratekniska utvecklingen nära nog nått Nirvana-nivå för mitt vidkommande och det gör ju att "utslocknandet" av de intresset inträffat för både mig och andra och i detta Nirvana slocknar även motsättningarna mellan teknik- och bildfokus näst intill totalt. Möjligen ser både du och andra inte detta men det är väldigt tydligt för mig.

Jag tycker dessutom att vi ju nu faktiskt har en diskussion om allt detta i flera parallella spår. Det har ju bl.a. gått en tråd där fokus faktiskt legat mer på efterbehandlingen också - en ansats helt motsatt naturfotopuristernas. Första bilden i den är en dubbelexponerad bild där färdig bild både är vad fotografen såg men ändå inte i färdig bild och där rubriken pratar om "Next Level". Next Level tolkar jag som om det syftar på just på det kreativa inslaget i efterbehandlingen även om andra säkert har en annan mening om det med.

 

[jphotog]

Personligen finner jag hela upplägget till den här diskussionen tröttsam.

Det har alltid funnits en hyperkommersiell sida av fotografi och kommer alltid att finnas. Och det har alltid funnits gnäll om det.

Först var det planscher på Åhlens. Sen kom fotografer som Peter Lik och nu sker mycket på sociala medier. Samma företeelse i ny förpackning.

Sluta glåma och gå ut och fotografera!

 

[pdahlen]

Terje, jag tror du vinner på att lyfta fram konstfoto utan att samtidigt trycka ner all andra grenar av naturfoto. Alla har lika mycket berättigande och det finns inget rätt eller fel, detta så länge man inte stör eller påverkar naturen negativt.

Jag skulle gärna lära mig mer om konstfoto inom de områden jag tycker är snyggt, tex Erik Malm’s ICM teknik

 

[PMD]

Jag har tidigare i andra trådar lämnat förslag. Men kan komma med svar på dina frågor även här:

1) Lika bra uppdatering om utställningar, fotoarrangemang, workshops, föreläsningar, fotoresor, fotografintervjuer, reportage om fotoklubbar, bildtankar från fotografer - som man idag är på olika nyheter om kameror, objektiv och olika tillbehör. Så är det inte idag!

Jag tycker nog att artiklarna om allt det du nämner är lika bra som nyhetsartiklarna om fotoprodukter. Nyhetsartiklarna om fotoprodukter är nog fler, men det kanske beror på att det finns fler nyheter att rapportera från det området?

Artiklarna om annat än fotoprodukter tenderar dock att vara lite mer omfattande än nyhetsartiklar om fotoprodukter.

Emotser gärna en diskussion om bildskapande; vad vi lägger inom begreppet, hur olika vi tänker, vilka prioriteringar vi gör och varför, vad som är viktigt mm.

Starta en tråd om det! Det finns kanske redan en eller annan sådan tråd, men det skadar inte att starta en ny, nu medan den här diskussionen är aktuell.

 

[Terje H]

Bildskapandet har knappast stannat av, snarare tvärtom. Modernare teknik ger nya möjligheter till bilder som tidigare svårligen gick att ta. Jag vågar påstå att naturfoto har fått nya grenar medan mer traditionellt fotograferande finns kvar och utövas av allt fler. Vad som syns i sociala medier styrs av algoritmer och naturligtvis av vad folk väljer att publicera.

Gömslefotografering är ingen garanti för fantastiska bilder. Däremot har gömslen tillsammans med ljusstarkare och snabbare utrustning gjort det möjligt att komma nära skygga djur. Upplevelsen att se vilda djur på nära håll är fantastikt.

Jag har svårt att se någon motsättning mellan olika typer av naturfoto, då det är ett vitt begrepp. Makro, landskap, astro, undervattensfoto, drönare, abstrakt, fågelfoto, ICM osv. Vad som är bildskapande och hur det utvecklas finns det knappast endast ett svar på.

Möjligheterna är stora och något självmord är svårt att se. Snarare kan det kanske upplevas som kört när inspirationen och lusten att skapa saknas.

Vi tycker olika om att bildskapandet stannat av, beroende på hur man ser det. Visst ser man mer experiment med multiexponeringar och rörelseoskärpa (för att ta två exempel), visst ser man att fågelfotografer kan få fram snabbare slutartider tack vare högre ISO-värden, visst ser man hur astrofotografering har revolutionerats mm. Dessutom är många av de som är aktiva idag rätt så tidigare i sin karriär, vilket gör att mycket känns nytt och intressant. Var och en kanske känner att bildskapandet flödar.

Men det är inte på det området jag lägger min kritik och min undran - om man backar och tittar på bildflödet som helhet så är det rätt så enahanda. I stort. Det är mycket vissa mallar som de flesta håller sig inom, vilket gör att jag tycker mig se en tendens att "säkra kort" prioriteras framför nyfikenhet och experimentlusta. Dessutom är det sällan jag ser något nytt och fräscht, något att förundras över. Det sker riktigt nog, men alldeles för sällan. Det är detta jag ser och undras över. Bildskapandet känns enkelt och bitvis primitivt i sitt uttryck, även fast skärpa och exponering sitter där. Svårt att förklara, men jag är heller inte ensam om att se detta.

Algoritmer i all ära, jag tittar på bilder i stort och inte enbart på sociala media. Ibland inte heller på Internet. Så det känns som en rätt så tydlig tendens.

I takt med att vi alla tittar på andras bilder i allt snabbare takt, så blir bilderna anpassade efter detta med att vara mer direkta för att fånga i det stora bildflödet. På gott och ont!

Gömslefotografering är ingen garanti för bra bilder, jag påstår inget annat heller. Jag är heller ingen motståndare till betalgömslen, vilket jag också skriver i debattartikeln - men också något jag skrivit och sagt vid många tillfällen genom åren. Jag är själv ingen naturfotograf som prioriterar ovanliga motiv framför vanliga. Om det är en örn eller en skata har ingen större betydelse för mig, rent bildmässigt! En riktigt bra bild på en skata kommer alltid före en medelmåttig bild på kungsörn - alla dagar i veckan!

Min artikel riktar inte alls kritik mot betalgömslen, utan kritiken är mer till fotograferna. Jag är alltid undrande och mer intresserad att se vilka fotografer vi har, mellan vistelserna i olika betalgömslen. Det finns en fara att betalgömslen gör oss naturfotografer bekväma, i värsta fall har vi inga naturfotografer som fotograferar på andra ställen än där allt är tillrättalagt eller så är alla bilder från extrem natur - det gör oss hemmablinda och mindre känsliga för det finstilta.

Naturfoto är ett vitt begrepp vad gäller olika motiv, som du skriver. Men det borde vara ett lika vitt begrepp vad gäller bildstil, bilduttryck och personliga fingeravtryck. Kanske ett önsketänkande från min sida, men jag tycker det är något att kämpa för. Ingen vinner på att vi alltid tar allt för givet, tror nog naturfotografin kommer vinna om vi försöker få fram lite mer oliktänkande, både i bilder och uttryck. Kanske bli bättre på att ställa oss frågan varför vi gör som vi gör, vilka syften vi har med våra bilder - några har det inte och tycker heller inte det behövs. Men sådana naturfotografer kommer alltid finnas, men vad med alla andra!

Enkla svar på bildskapande finns inte, det är komplext och ett riktigt stort område. Det finns konstutbildningar på högskolenivå som försöker få fram detta, där man efter flera år fortfarande kan känna att man nog är en nybörjare i ämnet. Att det är svårt innebär ju inte att man ska välja bort, och göra det lätt för sig - utan det är spännande att utveckla vidare i karriären som bildskapande naturfotograf!

 

[Terje H]

Terje, jag tror du vinner på att lyfta fram konstfoto utan att samtidigt trycka ner all andra grenar av naturfoto. Alla har lika mycket berättigande och det finns inget rätt eller fel, detta så länge man inte stör eller påverkar naturen negativt.

Jag skulle gärna lära mig mer om konstfoto inom de områden jag tycker är snyggt, tex Erik Malm’s ICM teknik

Jag mötte dig i dina kommentarer, själv har jag inga problem med någon kategori av naturfotografer. Men om man får höra/läsa samma kritik mot konstfoto, då blir det motargument från mig direkt!

 

[Terje H]

Jag tycker nog att artiklarna om allt det du nämner är lika bra som nyhetsartiklarna om fotoprodukter. Nyhetsartiklarna om fotoprodukter är nog fler, men det kanske beror på att det finns fler nyheter att rapportera från det området?

Artiklarna om annat än fotoprodukter tenderar dock att vara lite mer omfattande än nyhetsartiklar om fotoprodukter.

Starta en tråd om det! Det finns kanske redan en eller annan sådan tråd, men det skadar inte att starta en ny, nu medan den här diskussionen är aktuell.

Det är ju så det blir, nyhetsartiklerna om fotoprodukter är inte fler än "allt det andra" - men man kan börja tro på det om man skapar en helhetsbild av fotomiljön i Sverige via Fotosidan. Men om du är signifikativ för en medlem på Fotosidan, då kommer det ingen förändring heller. Medlemmarna säger vad de tycker (jag inklusive), redaktionen stakar ut riktningen - sedan blir det vad det blir.

Vill man ha produkten, så köper man. Annars gör man det inte! Jag köper inte FS som den ser ut för tillfället, men jag är en bråkig kund som också förklarar varför.

Jo, det finns ett flertal trådar om detta - men varje gång har jag fått samma känsla att det nog inte är lönt. Vi får se vad jag gör framöver!

 

[Terje H]

Min version av naturfoto. Bilderna tagna under promenader längs skogsvägar i närheten där jag bor i Sågmyra och i Uppsala; från serien Skogsmark/Woodlands. Inga gömslen. Inget exotiskt. Inga djur (vad jag kunde se). En dj-la massa ris. Fast kul och grafiskt fint (tycker i alla fall jag).

Visa bilaga 166706Visa bilaga 166707.
Visa bilaga 166705

Intressanta och lågmälda landskapsbilder som för tankarna mot John Webb och Gerry Johansson. Gillar bilderna, tack för att du visade Finn!

 

[ArneB]

Vi tycker olika om att bildskapandet stannat av, beroende på hur man ser det. Visst ser man mer experiment med multiexponeringar och rörelseoskärpa (för att ta två exempel), visst ser man att fågelfotografer kan få fram snabbare slutartider tack vare högre ISO-värden, visst ser man hur astrofotografering har revolutionerats mm. Dessutom är många av de som är aktiva idag rätt så tidigare i sin karriär, vilket gör att mycket känns nytt och intressant. Var och en kanske känner att bildskapandet flödar.

Men det är inte på det området jag lägger min kritik och min undran - om man backar och tittar på bildflödet som helhet så är det rätt så enahanda. I stort. Det är mycket vissa mallar som de flesta håller sig inom, vilket gör att jag tycker mig se en tendens att "säkra kort" prioriteras framför nyfikenhet och experimentlusta. Dessutom är det sällan jag ser något nytt och fräscht, något att förundras över. Det sker riktigt nog, men alldeles för sällan. Det är detta jag ser och undras över. Bildskapandet känns enkelt och bitvis primitivt i sitt uttryck, även fast skärpa och exponering sitter där. Svårt att förklara, men jag är heller inte ensam om att se detta.

Algoritmer i all ära, jag tittar på bilder i stort och inte enbart på sociala media. Ibland inte heller på Internet. Så det känns som en rätt så tydlig tendens.

I takt med att vi alla tittar på andras bilder i allt snabbare takt, så blir bilderna anpassade efter detta med att vara mer direkta för att fånga i det stora bildflödet. På gott och ont!

Gömslefotografering är ingen garanti för bra bilder, jag påstår inget annat heller. Jag är heller ingen motståndare till betalgömslen, vilket jag också skriver i debattartikeln - men också något jag skrivit och sagt vid många tillfällen genom åren. Jag är själv ingen naturfotograf som prioriterar ovanliga motiv framför vanliga. Om det är en örn eller en skata har ingen större betydelse för mig, rent bildmässigt! En riktigt bra bild på en skata kommer alltid före en medelmåttig bild på kungsörn - alla dagar i veckan!

Min artikel riktar inte alls kritik mot betalgömslen, utan kritiken är mer till fotograferna. Jag är alltid undrande och mer intresserad att se vilka fotografer vi har, mellan vistelserna i olika betalgömslen. Det finns en fara att betalgömslen gör oss naturfotografer bekväma, i värsta fall har vi inga naturfotografer som fotograferar på andra ställen än där allt är tillrättalagt eller så är alla bilder från extrem natur - det gör oss hemmablinda och mindre känsliga för det finstilta.

Naturfoto är ett vitt begrepp vad gäller olika motiv, som du skriver. Men det borde vara ett lika vitt begrepp vad gäller bildstil, bilduttryck och personliga fingeravtryck. Kanske ett önsketänkande från min sida, men jag tycker det är något att kämpa för. Ingen vinner på att vi alltid tar allt för givet, tror nog naturfotografin kommer vinna om vi försöker få fram lite mer oliktänkande, både i bilder och uttryck. Kanske bli bättre på att ställa oss frågan varför vi gör som vi gör, vilka syften vi har med våra bilder - några har det inte och tycker heller inte det behövs. Men sådana naturfotografer kommer alltid finnas, men vad med alla andra!

Enkla svar på bildskapande finns inte, det är komplext och ett riktigt stort område. Det finns konstutbildningar på högskolenivå som försöker få fram detta, där man efter flera år fortfarande kan känna att man nog är en nybörjare i ämnet. Att det är svårt innebär ju inte att man ska välja bort, och göra det lätt för sig - utan det är spännande att utveckla vidare i karriären som bildskapande naturfotograf!

Inget av detta indikerar naturfotografins självmord. I dina ögon är det ett problem, men objektivt sett är det knappast så. Du håller ju med om att teknikens utveckling medger nya möjligheter till bildskapande. På vilket sätt är det dåligt? Trender kommer och går, HDR är inte jättehett just nu, starka effekter tenderar att blossa upp väldigt starkt - men kort.

Jag blir mer och mer förbryllad över vad det egentligen är du kritiserar, för det gör du väl?

 

[pdahlen]

Jag mötte dig i dina kommentarer, själv har jag inga problem med någon kategori av naturfotografer. Men om man får höra/läsa samma kritik mot konstfoto, då blir det motargument från mig direkt!

Nja, tycker mig hört kritik om teknikfixering, kritik om gömslen och kritik om bristande bildskapande som några exempel, men vi lägger ner den biten. Astrofoto, deep sky, som jag håller på med är en teknikgren till 101%, men jag håller också på med ICM, dubbelexponering (senast i morse) så det ena behöver inte utesluta det andra

 

[Terje H]

Inget av detta indikerar naturfotografins självmord. I dina ögon är det ett problem, men objektivt sett är det knappast så. Du håller ju med om att teknikens utveckling medger nya möjligheter till bildskapande. På vilket sätt är det dåligt? Trender kommer och går, HDR är inte jättehett just nu, starka effekter tenderar att blossa upp väldigt starkt - men kort.

Jag blir mer och mer förbryllad över vad det egentligen är du kritiserar, för det gör du väl?

Om du inte ser det, så är det väl så. Det är inte allt man behöver förstå. Att många andra förstår precis och håller med, det får bli en annan historia.

 

[krisljungberg]

VIsa lite exempel på naturfoto du tycker har glömts bort. Jag tar själv mycket foton i skogen precis där jag bor. Inget märkvärdigt förstås, men ibland lyckas man hitta någon slags känsla i fotot även om det är ett väldigt enkelt motiv i en helt vanlig skog i Norrköping. Det är för mig lite av tjusningen att försöka hitta det fina i det enkla och vanliga.

Slänger upp några exempel från de senaste dagarnas fototurer. Hoppas ingen misstycker. Menar inte att framhäva mig själv eller marknadsföra. Vill bara visa vibben jag brukar gå för när jag fotar i mina lokala skogar.

 

[ArneB]

Om du inte ser det, så är det väl så. Det är inte allt man behöver förstå. Att många andra förstår precis och håller med, det får bli en annan historia.

A

Om du inte ser det, så är det väl så. Det är inte allt man behöver förstå. Att många andra förstår precis och håller med, det får bli en annan historia.

??? Jag trodde du ville ha en diskussion, är det bara medhåll du vill ha?

 

[afe]

Om du inte ser det, så är det väl så. Det är inte allt man behöver förstå. Att många andra förstår precis och håller med, det får bli en annan historia.

Det här är ungefär som en viss skidåkares argument att "det är int lönt att förklara för den som int begrip", med den skillnaden att han faktiskt var bäst i världen på det han höll på med just då ...

Är man inte bäst i världen kan man i mitt tycke gärna föra en mer ödmjuk diskussion

 

[PMD]

Jo, det finns ett flertal trådar om detta - men varje gång har jag fått samma känsla att det nog inte är lönt. Vi får se vad jag gör framöver!

Om det inte är lönt så finns det nog inte så mycket att göra åt saken. Det måste finnas folk som är intresserade av ett ämne för att man ska kunna diskutera ämnet.

 

[PMD]

Det här är ungefär som en viss skidåkares argument att "det är int lönt att förklara för den som int begrip", med den skillnaden att han faktiskt var bäst i världen på det han höll på med just då ...

Plus att det inte finns någon evidens för att han faktiskt sa det.

Är man inte bäst i världen kan man i mitt tycke gärna föra en mer ödmjuk diskussion

Jo, det skulle vara intressant att få veta vilka personer Terje syftar på med

Bildskapandet känns enkelt och bitvis primitivt i sitt uttryck, även fast skärpa och exponering sitter där. Svårt att förklara, men jag är heller inte ensam om att se detta.

och

Om du inte ser det, så är det väl så. Det är inte allt man behöver förstå. Att många andra förstår precis och håller med, det får bli en annan historia.

 

[afe]

Ja, det kan ju vara en skröna att Stenis (alltså inte vår Sten-Åke då) faktiskt sa så, men han kunde ju med all rätt gjort det, eftersom han var bäst.

Terje hävdar i och för sig att man inte kan tävla i fotografi, och då kan man ju inte vara bäst (eller sämre) i fotografi, och då kan förstås han eller vem som helst använda samma argument. Frågan då blir ju vem som inte förstår, eftersom man inte kan tävla eller veta mest ...

Svammel och plattityder enligt min mening!

 

[MattiasL]

Jag har också svårt att hänga med i vad som kritiseras och vad kritiken består i. Visserligen är jag inte naturfotograf, men har ett intresse och stor respekt för det. När jag i mitt jobb skriver om fotografi, är det ofta naturfoto i vid mening spelar stor roll och där jag hittar intressanta korsningar av genrer. Flera naturfotografer skildrar samhällen i förändring. Jag tänker exempelvis på Jan Töve och Tore Hagman. Mia Rogersdotter-Gran som kommer lite mer från konsthållet dokumenterar älvlandskap förändrade av kraftverksdammar. Stephen Gill håller på med allt möjligt märkligt och kul och visuellt svårsmält. Nyss såg jag Arne Bivrins bilder i Kamera och Bild, och det är tekniskt otroligt, men mycket mer än så. För mig tyder det mesta på att naturfotografiet mår alldeles utmärkt och inte har några självmordstankar.

Vad gäller Fotosidan, så visst är nog de flesta intresserade av teknik på ett eller annat sätt. Antingen gäller det ny och väldigt dyr utrustning, eller motsatsen. Men de stora artiklarna i tidningen är fotografintervjuer.

 

[Terje H]

Jag har också svårt att hänga med i vad som kritiseras och vad kritiken består i. Visserligen är jag inte naturfotograf, men har ett intresse och stor respekt för det. När jag i mitt jobb skriver om fotografi, är det ofta naturfoto i vid mening spelar stor roll och där jag hittar intressanta korsningar av genrer. Flera naturfotografer skildrar samhällen i förändring. Jag tänker exempelvis på Jan Töve och Tore Hagman. Mia Rogersdotter-Gran som kommer lite mer från konsthållet dokumenterar älvlandskap förändrade av kraftverksdammar. Stephen Gill håller på med allt möjligt märkligt och kul och visuellt svårsmält. Nyss såg jag Arne Bivrins bilder i Kamera och Bild, och det är tekniskt otroligt, men mycket mer än så. För mig tyder det mesta på att naturfotografiet mår alldeles utmärkt och inte har några självmordstankar.

Vad gäller Fotosidan, så visst är nog de flesta intresserade av teknik på ett eller annat sätt. Antingen gäller det ny och väldigt dyr utrustning, eller motsatsen. Men de stora artiklarna i tidningen är fotografintervjuer.

Jag tycker att det är en viktig diskussion på flera sätt, att det skulle bli skarpa motkommentarer var jag också förberedd på. Men jag kände att jag behövde skriva det, då jag en tid har märkt de saker jag tar upp i båda de debattartiklar jag länkat till på min blogg. Vissa kommer direkt med motargument och håller inte alls med, andra jublar och kommer med ett "äntligen". Så det märks på den rätt så polariserade debatten att den nog behövs. För att rensa luften, för att öppna ögon, för att väcka reaktioner av självkritik. Mycket av det jag skriver är ju på flera sätt även lite kritik mot mig själv. Jag har tillhört naturfotomiljön under hela min fotografiska karriär, kritiserat den under perioder - men också försvarat den under andra perioder. Inom naturfotomiljön har det i perioder sprudlat av kreativitet, under andra har det varit tröttare och där man stort sätt inte gjort annat än att blint följa invanda mönster. Så kan jag även se kritiken mot naturfotomiljön från utsidan, då främst bland konstfotograferna; naturfotografen har ofta blivit iklätt rollen som "bonden från landet", med ambitioner att bli etablerad och respekterad - där man känt att det varit stört omöjligt, detta oavsett vad man gjort. Vad detta beror på från första början, vad som är den egentliga drivkraften, har jag funderat mycket på utan att hitta några tydliga svar.

Idag ser jag på naturfotomiljön lite mer från utsidan; fortfarande räknar jag mig som naturfotograf, även fast jag lägger till och kallar mig "subjektiv naturfotograf". Om det är en lek med begrepp, kanske det är, men det är nog inte hela sanningen. Konstfotomiljön räknar mig nog fortfarande som naturfotograf, något jag accepterar med stolthet - men inom naturfotomiljön ses jag nog alltmer som mer konstfotograf. För mig personligen spelar det inte så stor roll egentligen, men jag kan inte sluta undra över varför naturfotomiljön har så svårt att ge plats för ett större bildskapande - utan man slås allt oftare över att många naturfotografer idag har börjat hänvisa till regler som man måste leva efter för att få kalla sig naturfotograf. Regler som jag helt har missat när dessa "antogs". För många är reglerna viktigare än skapandet, och många naturfotografer fotograferar idag mer för andra än för sig själva. Att många naturfotografer idag också aktivt väljer att enbart uppmärksamma och kommentera andras naturbilder är ett val som beror på något. Vad vet jag inte!

Det stora intresset för naturen är en viktig morot för att bli naturfotograf, men det behöver inte vara en orsak till varför "riktiga naturbilder" alltid måste se ut på ett särskilt sätt. För min egen del räcker enbart två krav: att inte skada naturen och att inte ljuga! (Ja, jag vet vad jag gjorde!) Därutöver borde väl allt vara tillåtet. Här är jag oerhört öppen! Att vara konventionell eller konservativ, det tillhör inte min värld! Jag är nog betydlig mer liberal eller möjligen radikal.

Både Jan Töve och Tore Hagman, som du nämner, har idag mer aktivt rört sig från naturfoto och sökt sig än mer mot mer personliga uttryck. Kanske är det flera som idag inte väljer att kalla de för naturfotografer, men för mig spelar det ingen roll - då jag tycker båda har en mycket intressant utveckling i sitt bildskapande. Båda är idag heller inte medlemmar i Naturfotograferna/N längre, kanske av dessa orsaker.

I denna debatt tycker jag inte det är själva "angreppet" från mig, eller "försvaret" från naturfotograferna som är det intressanta. Utan signalen i sig! Jag har svårt att se att det kommer generera några större förändringar inom hierarkin, men det kan kanske så ett frö. Ingen, mig inklusive, vill ju att naturfotografin ska marginaliseras i stort - utan jag vill se naturfotografin som en starkare och mer dynamisk kraft än vad den är idag.

Jag förstår de starka motkommentarerna, jag hade kanske själv reagerat på samma sätt om jag kände mig attackerad. Men jag förstår också de som hyllar mina debattartiklar och tycker att det inte var en dag för tidigt.

Mvh Terje