Häpnadsväckande. Jag har läst igenom diskussionen från början till slut och slås av flera av inläggen jag läst här är det mest oreflekterande jag någonsin läst på ett internetforum icke tillhörande moderata ungdomsförbundet eller Nationaldemokraterna.
På ett tidigt stadium (jag aktiverade mitt medlemskap idag) insåg jag dock att attityder av liknande slag inte skulle stå att bli helt oväntade, då det tydligt, redan på förstasidan efter en stunds klickande framgår att detta är ett forum med kraftig manlig överrepresentation.
Helt givet, då det är skapat av män för män, och som alltid är det ju så att en gemenskap som bygger på ett visst samband (kön, klasstillhörighet, intresse, hemkommun, whatever) mer eller mindre medvetet utesluter alla som inte som inte via de givna normerna är självskrivna i samhörigheten.
När man startar ett forum som redan från början är dominerat av män, är det ju givet att man som kvinna drar sig för att bli medlem. Inte för att man inte åtminstone rent teoretiskt skulle kunna vara intresserad av kukförlängarobjektiv eller photoshoppade arsel, utan för att innehållet, språket och utformningen röjer att detta är en i grund och botten MANLIG gemenskap. ”Om du vill komma med och visa oss dina kvinnogrejer och köra din kvinnopryl, so be it, men här är du en främmande fågel.”
Om inte annat så är ju beviset på att en sådan exkluderande gemenskap existerar på detta forum inläggen i denna diskussion. De förevisar massor av belysande exempel på ett tydligt traditionellt könsrollstänkande, typiskt för alla forum där frånvaron av Den Andre – den man talar om, men sällan med – erbjuder möjligheten att generalisera och frossa fritt i föreställningar och stereotyper. Därmed inte sagt att inte kvinnor själva i precis lika hög utsträckning som män kan acceptera bilden av sig själv som den Andra!
Förklaringarna till den kvinnliga frånvaron är här många och brokiga, och ingen kommer ens i närheten att beröra det brännande ämnet könsdiskriminering. Det faktum att man som kvinna har extremt svårt att ta sig fram i en så manligt dominerad bransch som fotografyrket låtsas man helst inte om, särskilt inte som könsdiskriminering de facto innebär att kvinnor motarbetas av de män som styr marknaden, aktivt eller passivt.
Alla kan bli egna företagare och skapa sig ett namn. Visst. Och hur gör man då för att skapa sig detta namn? Man blir definierad av omgivningen. När omgivningen gett dig ett namn så är du ett namn. Och gissa vilka det är du ska blidka för att de skall erbjuda dig detta namn om inte den herrklubb som benämns kollegor, förläggare, recensenter, redaktörer.
Att du som kvinna har en chans som är avsevärt mycket mindre än mästarnas manliga lärlingar och är det ingen fråga om. Det är faktum, och det är det som är könsdiskriminering.
Har väl en homogen grupp tolkningsföreträdets makt släpper de den inte utan vidare.
Här kan man, som ”adriane” försiktigt begagna sig av den biologistiska förklaringsmodell som är kutym i denna mysputtrande diskussion, som för att garantera att vi inte ska komma fram till någonting jobbigt:
” sedan kanske män är mer karriärlystna och strävar således efter att ta sig fram, få ett namn, och syns därför mer. ”
Något problem föreligger egentligen inte; män bara gör det de är ämnade för och det de är, nämligen karriärlystna. Därför syns de mer. Implicit innebär det att anledningen till att kvinnor inte syns lika mycket är att de är på något annat sätt, d.v.s. funtade annorlunda. Och eftersom vi till vår natur inte är lika karriärlystna som män så är det ju inte så konstigt att vi inte heller gör karriär i samma utsträckning. Vi har ju helt enkelt…...inte lust.
Det är inte det att vi inte FÅR. Det är det att vi inte VILL!
Så har man lagt kvinnorna själva till last för de problem som manssamhället orsakar dem, genom att helt enkelt hävda att det som är essensen av könsförtrycket, nämligen ojämlikhet, är självförvållat, och egentligen inget problem överhuvudtaget.
Ingen kan bestrida det faktum att det på landets fotoskolor råder en majoritet av ambitiösa kvinnor. Vi vet, att när skolornas mer eller mindre objektiva antagningsprocesser vaskar fram en överrepresentation av kvinnor som går igenom utbildningsåren, besitter samhället därefter en yrkesreserv av mängder av kvalificerade kvinnor. Men tänka sig, när de utsätts för arbetsmarknadens godtycke så duger de inte längre, utan istället blir det den manliga minoriteten från samma klass som senare utvecklas till att bli namn. Hur kommer det sig?
En slump kan det knappast vara.
Här erbjuder forumdiskussionen oss flertalet goda svar.
Vår vän Roger (Lynxx) har en alldeles lysande intellektuell och nyanserad förklaring:
” Jag har full förståelse för att just naturfoto är mansdominerat.
De flesta kvinnor jag känner är alldeles för bekväma för att ta på sig en 20-kilos ryggsäck men gluggar, filter, tält, sovsäck och campingkök och att sparka av sig pumpsen till förmån för ett par vandrarkängor är i många fall helt otänkbart. ”
Alltså, de är helt enkelt för jävla lata. I alla fall om det är naturfoto som är vårt gebit, ja då accepterar vi att sträcka oss så långt man kan fortfarande iförd ett par pumps (vilket ju är helt naturligt om man är intresserad av naturfoto. Man kan faktiskt plåta….stadsduvor?). Men längre än så sträcker jag mig inte, ty av naturen lobotomerad som jag är, sitter jag hellre hemma och lackar naglarna.
I rest my case…..
Avslutningsvis skulle jag vilja kommentera ett inlägg skrivet av en Joakim, ”Liax”, som erbjuder en ungefär lika fullständig förklaring till både den manliga dominansen hos fotograferna som till den kvinnliga underrepresentationen på detta forum.
“(........................)
Med andra ord, anledningen till att vi män visar upp våra bilder, pratar och diskuterar i forum, engagerar oss, osv, beror på samma sak som när påfågelhannen spänner ut sina stjärtfjädrar. Vi vill visa oss värdiga en bra partner samtidigt som vi vill befästa vår status i den manliga hierarkin! Allt för att få så goda möjligheter som möjligt att sprida våra gener vidare.
Och anledningen till att kvinnor inte utmärker sig på samma sätt beror på att dom inte har det behovet. ”
Så här står det alltså till:
Anledningen till att män visar sina bilder, engagerar sig, diskuterar och på alla sätt är överrepresenterade i alla fotografiska sammanhang, är att de vill knulla.
Anledningen till att kvinnor inte framhäver sig själva på samma sätt är att de inte är riktigt lika intresserade av att knulla, för de ”har inte behovet”.
Då kan man ju fråga sig vad alla dessa kvinnliga fotoelever egentligen sysslar med på landets fotoskolor, om inte just visa bilder, engagera sig och diskutera. Man får väl förmoda att de är där för att beundra sina manliga kursare när de ”spänner ut sina stjärtfjädrar”.
Och så:
” Kontenta; kvinnor är precis lika intresserade av fotografering som män. Däremot behöver dom inte ständigt bevisa för sin omgivning hur duktiga dom är. :-D Joakim ”
Ja, i all vår tystnad är vi faktiskt lika intresserade av fotografering som män är.
Och vi behöver inte visa några bilder eller engagera oss eller diskutera eller göra karriär, nej faktum är att vi sitter allihopa bara stilla och tysta på våra små nätta stjärtar och utan att någonsin behöva ta ett klick vet vi innerst inne att vi är precis lika intresserade.
Behöver jag nämna att jag är lobotomerad också?
Återigen. Allt detta som man hävdar att kvinnor av olika anledningar inte vill, kan eller orkar ägna sig åt har de redan sysslat med hur länge som helst.
Fotografin och hela det fotografiska yrkesutövandet är ett tvärsnitt ur det manssamhälle vi lever i, draget till den yttersta spets där vi försöker urskulda det hela på oändliga rader uppfinningsrika sätt.
