Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Naturfotografer! - Hur stor del av dina bilder är färdiga i kameran??

Produkter
(logga in för att koppla)
Frågan kan väl egentligen ställas lite bredare:
Är värdet på en bild helt oberoende av prestation?
Vet inte riktigt vad du menar med "värde". En bra bild är en bra bild är en bra bild.

Däremot kan man givetvis beundra en fotograf mer när man hör om vilka strapatser hen gått igenom för att lyckas ta bilderna. En bra historia kan också medföra att man blir mer intresserad av bilderna. Men bilderna är ju fortfarande desamma. Är de inte bra blir de inte bättre av att man får veta att fotografen nästan dog under plåtandet.
 
Svaret varierar tydligen med tiden. Någon gång på 60-talet hade Populär Fotografi en artikel om en av grundarna av Naturfotograferna (N), jag minns tyvärr inte namnet. Han hade fågelbilder (även från bon vilket diskuterades hårt då) som han tagit under svåra vedermödor för att dels komma åt, dels störa så litet som möjligt. Allt arbete för att få bilderna tyckte han var helt oväsentligt för bildens värde. "Det är resultatet som räknas, hur det gick till är betydelselöst" menade han.

Numera är det kanske tvärt om? Bilden är betydelselös, det är vedermödorna och reglementet som räknas?

Nja, jag tror nog att det är olika från situation till situation, och från person till person. Även om jag tycker att detta är en intressant diskussion så tycker jag att det känns lite väl kategoriskt att påstå att det ena eller andra är helt meningslöst eller betydelselöst.

Ta tillexempel björnen som motiv. Man kan fotografera en björn på många olika sätt, av varierande svårighetsgrad, och erhålla ett liknande slutresultat.
1. Foto på björn i djurpark: Ett icke-naturligt tillstånd i ett icke-naturligt sammanhang
2. Foto på björn i frihet, fotografen riggat åtel: Naturligt tillstånd i ett icke-naturligt sammanhang
3. Foto på björn i frihet, fotografen smugit sig på: Naturligt tillstånd i ett naturligt sammanhang

Är de tre bilderna automatiskt lika mycket värda eftersom resultatet för den oinvigde är lika? Alla 3 visar ju en bild på en björn.

Jag tror de flesta, om de fick veta hur bilden kom till, skulle föredra alternativ nummer 3. Kanske inte för att den generellt sett är den svåraste att ta rent fotografiskt, men i alla fall för att den visar björnen i sin naturliga miljö i en naturlig situation.
Men hur blir det istället om fotografen riggat kameran i skogen, kopplat in en rörelsedetektor till slutaren och sedan lämnat platsen för att en vecka senare komma tillbaka och vittja "fällan"? Denna bilden är ju i stort sett frikopplad från fotografisk prestation, men den visar ju ändå björnen i en naturlig miljö.

Vilken föredras nu? Bilderna är som sagt lika förutom prestationen bakom.
 
"Och här är en till bild som jag tog, precis innan jag gnagde av mig foten för att komma loss från stenblocket. Tyvärr öppnade sig kameran när jag föll 70 meter längs klippväggen, så negativet blev belyst, men visst är den en bra prestation?"
 
Är de tre bilderna automatiskt lika mycket värda eftersom resultatet för den oinvigde är lika? Alla 3 visar ju en bild på en björn.
Bilderna föreställer ju olika saker, även om de liknar varandra, så de blir (åtminstone i vissa betraktares ögon) olika mycket "värda". På samma sätt är en bild av den återuppståndne Jesus mer "värd" än en bild på en vaxdocka som ska föreställa den återuppståndne Jesus.

Men hur blir det istället om fotografen riggat kameran i skogen, kopplat in en rörelsedetektor till slutaren och sedan lämnat platsen för att en vecka senare komma tillbaka och vittja "fällan"? Denna bilden är ju i stort sett frikopplad från fotografisk prestation, men den visar ju ändå björnen i en naturlig miljö.
Jag har sett åtskilliga bilder av den typen (inte så ofta på björn, men väl på leopard och lejon) och tycker många av dem är fantastiska.
 
Jag har sett åtskilliga bilder av den typen (inte så ofta på björn, men väl på leopard och lejon) och tycker många av dem är fantastiska.

Man kan till och med vinna prestigefyllda BBC Wildlife Photographer of the Year med bilder tagna med rörelsedetektor. Så var fallet med snöleoparderna för några år sedan.

// Daniel
 
Det handlar väl om vilken definition man har av "bra" och "värde".

Filosofiskt sett så tycker jag två likadana bilder är lika bra oavsett hur dom är tagna. I praktiken så värderar man sedan annat också, som hur bilden är tagen t.ex, men då tycker jag man pratar om ett annat värde. Man kan beundra fotografens skicklighet eller strapatser, men det är då inte bilden som är bra utan det är prestationen. Jag håller med ErlandH här, en bild är inte automatiskt bättre bara för att den var svår att ta.

En annan sammanblandning är när man gillar en bild mer därför att den är tagen av en viss fotograf. Inte minst märks väl det när konstverk säljs för miljonbelopp, det är inte alltid bilden man beundrar i första hand utan snarare det extra värde som läggs på av fotografens namn eller kanske bildens värde som investering.
 
Den enda bild jag har i Galleri FS är av en Uggla fotograferad på Skansen. Jag är inte så säker på att den blivit inröstad där om de som röstat kunnat läsa beskrivningen av bilden ...
 
Jag har fått i uppdrag att göra en banner till en hemsida. Har någon tips på lämplig kamera? Höjd/bredd förhållande 1/9. Jag vill ju leverera en sann bild, som inte är beskuren i dator.
Helst ska upplösningen vara 100*900 pixlar på sensorn. Jag vill ju inte omforma bilden i den aspekten heller.


Glad Påsk
Petter ...
 
Jag har fått i uppdrag att göra en banner till en hemsida. Har någon tips på lämplig kamera? Höjd/bredd förhållande 1/9. Jag vill ju leverera en sann bild, som inte är beskuren i dator.
Helst ska upplösningen vara 100*900 pixlar på sensorn. Jag vill ju inte omforma bilden i den aspekten heller.


Glad Påsk
Petter ...

Om du inte har eller kan få tag i rätt utrustning så ska du nog avsäga dig uppdraget snarast.
EDIT: Du kanske kan göra fotograferandet helt i photoshop istället?

Glad Påsk
 
Det finns en del panoramakameror som kanske går att ställa in på ett 1:9-förhållande :)
 
Jag tror de flesta, om de fick veta hur bilden kom till, skulle föredra alternativ nummer 3. Kanske inte för att den generellt sett är den svåraste att ta rent fotografiskt, men i alla fall för att den visar björnen i sin naturliga miljö i en naturlig situation.

Jo, du har säkert rätt. Och även om jag själv ofta tycker att man lägger för mycket vikt vid "jobbet" och för litet vid resultatet, kan jag fladdra i vinden jag med :) Jag har ett exempel på det, en bild tagen av allas vår kodsnickrare här på FS. Bilden: http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/948193.htm?set=mp

Jag måste erkänna att när jag en gång för länge sedan kom till svaret från fotografen till kommentar nr 10 (hoppas att jag räknat rätt) gick litet av luften ur, så att säga. Vaddå, i Sverige, några minus och fuktigt så att snön som blåste upp "klistrade". Och här trodde man på Sydpolen och 50 minus minst! ;-)

Jag kände mig nästan manipulerad! Och fick erkänna att all manipulation stod mina egna förutfattade meningar för.

Det är inte alltid lätt att vara konsekvent ;-)
 
Ja det är väl en av åsikterna, vilken jag också delar så länge målet var att komponera bilden i kameran från början.

Frågan kan väl egentligen ställas lite bredare:
Är värdet på en bild helt oberoende av prestation?

Mitt grundsvar på den frågan, dvs värdet av bilden oberoende av prestation, är direkt Ja. Det är slutresultatet som räknas, egentligen helt oavsett hur bilden kom till.

Detta gäller enligt min mening om den beskärdes i och med kompositionen, eller i datorn efteråt, om den har blivit föremål för tung efterbehandling eller kommer direkt ur kameran, om kamerans inställningar eller Photoshop ligger till grund för resultatet. Bilden är ju också densamma om man nu vandrat under svåra förhållanden i flera mil eller åkt helikopter.

MEN; visst har jag respekt för en historia bakom bilden, för strävan att hitta de bästa förhållandena och hur man kämpat för att nå dit. Framför allt har jag respekt för skicklighet och kunnighet när det gäller hantverket fotografi, som kan ta sig så många uttryck - förmåga att se motiv, att handskas med ljusförhållanden, att handskas med efterbehandling etc.

Och då blir frågan om värde på bilder relativt vissa manér i fotograferandet direkt löjlig. Det blir som ett slags fisförnämhet, ett snobberi, där man hävdar att vägen blir viktigare än målet.

Var och en får fotografera och göra bilder enligt eget skön. Men en bild blir aldrig mindre värd för att den blivit till på andra sätt, och det finns inte bara en väg.
 
Ja det är väl en av åsikterna, vilken jag också delar så länge målet var att komponera bilden i kameran från början.

Frågan kan väl egentligen ställas lite bredare:
Är värdet på en bild helt oberoende av prestation?
Ja, för alla utom fotografen. Ska värdet på bilden stiga så ska bilden vara unik på något sätt. Då räcker det inte att ta två steg frammåt eller bakåt, åt vänster eller höger, valt kort eller lång brännvidd, hålla kameran rakt, ha rätt slutartid och bländare, lyckats med att få bilden skarp i kameran. Det ska vara något speciellt med bilden.
 
Senast ändrad:
Mitt grundsvar på den frågan, dvs värdet av bilden oberoende av prestation, är direkt Ja. Det är slutresultatet som räknas, egentligen helt oavsett hur bilden kom till.

Detta gäller enligt min mening om den beskärdes i och med kompositionen, eller i datorn efteråt, om den har blivit föremål för tung efterbehandling eller kommer direkt ur kameran, om kamerans inställningar eller Photoshop ligger till grund för resultatet. Bilden är ju också densamma om man nu vandrat under svåra förhållanden i flera mil eller åkt helikopter.

MEN; visst har jag respekt för en historia bakom bilden, för strävan att hitta de bästa förhållandena och hur man kämpat för att nå dit. Framför allt har jag respekt för skicklighet och kunnighet när det gäller hantverket fotografi, som kan ta sig så många uttryck - förmåga att se motiv, att handskas med ljusförhållanden, att handskas med efterbehandling etc.

Och då blir frågan om värde på bilder relativt vissa manér i fotograferandet direkt löjlig. Det blir som ett slags fisförnämhet, ett snobberi, där man hävdar att vägen blir viktigare än målet.

Var och en får fotografera och göra bilder enligt eget skön. Men en bild blir aldrig mindre värd för att den blivit till på andra sätt, och det finns inte bara en väg.


Jag förstår vad du menar, och håller också med i en del av det du skriver, men jag förstår inte varför det skall anses fisförnämt eller snobbigt att tycka att en bild är mer än dess rent grafiska representation och att vägen är en del av målet.
Bara för att man tycker på ett sätt behöver det ju inte betyda att man ser ner på dem som inte delar ens åsikter. Man tycker ju helt enkelt bara annorlunda. Eller är det något speciellt med detta forum att man förväntas se saker svart-vitt och att svänga sig med åsikter som om de vore objektiva sanningar?
 
Blir en bok bättre, mer värd, om den är skriven på skrivmaskin istf dator? Om författaren har tre barn i förskoleåldern som ständigt stör koncentrationen? Om författaren är utfattig och svälter under skrivandet? Osv.
 
Om hela boken skrivits utan att delete-tangenten använts så är den bättre. :)
 
ANNONS