Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Naturfotografer! - Hur stor del av dina bilder är färdiga i kameran??

Produkter
(logga in för att koppla)
Det var ju det jag skrev. Fast här på FS bör du inte använda ordet stjäla. Utan att strax bli påtvingad en föreläsning om upphovsrätt. Och det är inte det denna tråd handlar om.

Låna är ju ännu mer fel än bildstöld men ok nu får jag väl hela besserwisser, upphovrättsbekämparmaffian och ordmärkarna på mig, trots att 99% inte använder ordet upphovsrättsbrott som faktiskt är svagare än bildstöld då bildstöld talar om att upphovsrättsbrottet gäller en bild. Nu skrev jag ifos stjäla så jag får väl ta smällen extra hårt idag. Sorry på förhand om jag skapade en OT debatt.
 
Kan vi försöka undvika debatten om bildstöld vs olovlig publicering för en gångs skull? Det är rätt tjatigt och dessutom väldigt OT här. ;-)
 
Precis. (syftet är ledordet här)
Känns lite lönlöst att ha EN regel (allt klart i kameran/obeskuret) när foto har så många tillämpningar och sätt att nå fram till dem.

Där man har tid att komponera och vänta på motivet - då funkar det.
Med rörliga motiv funkar det mindre bra. Likaså med pressfoto, där "spelreglerna" är helt annorlunda.

Jag kan tycka det är snobbigt när man värdersätter ett sätt före ett annat. Självklart skiljer sig sätten åt. Att smyga sig på en örn och fånga den på bild är annorlunda än att använda sig av åtel. Men när vi börjar värdesätta den ena som "finare"...ja, då tycker jag att det känns fel.

Det är naturligtvis finare att smyga på en örn som slagit ett eget byte, än att använda åtel :) Jo jag tycker faktiskt det. På sätt och vis är det finare att beskära direkt i kameran, än efteråt. Men jag är mycket förtjust i efterbehandling, även beskärning. Det är halva den fotografiska konsten, där den ena beror av den andra och jag tycker de skall uppfattas som en helhet tillsammans. Trotts det är det "finare" att beskära direkt i kameran. Det kan man ju göra ibland, och stolt påpeka detta.
 
Det hela är väl rätt enkelt?

Nu är jag ju väldigt lite naturfotograf men åsikter har jag gott om ändå :)

Beskär om du tycker det behövs men om någon frågar ljug inte om det.
Beskära, zooma eller byta objektiv är väl på det stora hela samma sak så vilken metod man använder lär spela väldigt liten roll.
Jag beskär om jag tycker det behövs och skäms aldrig för det.
 
Det är finare att inte beskära bilden i efterhand(????). Annars "fuskar" man(?????).

Frågan varför det skulle vara finare har ställts flera gånger i tråden. Jag har ännu inte sett den besvarad. Gäller också frågan om varför beskärning i datorn skulle vara fusk, men inte annan PP (post procession), eller snarare mer fusk.

Så, vad är det som är "finare" med att inte beskära bilden? Vad, mer exakt, gör den obeskurna bilden mer värd i slutändan?
 
Senast ändrad:
Ett sista inlägg och summering, sedan måste jag nog jobba lite innan påskäggen ska kokas ... :)

Det enda uppenbart positiva för mig med att beskära i kameran som jag kan komma på egentligen, och anledningen till att man kan sträva efter det oavsett om man anser att det är "finare" än någon annan arbetsmetod eller inte, är att det maximerar antalet pixlar på motivet och ger så hög bildkvalitet som möjligt.

De största nackdelarna jag ser är att man begränsar sina möjligheter till andra kompositioner om man kommer på en bättre idé hemma vid datorn, och att det är mycket större risk att man missar en bild därför att man blev för girig med beskärningen och inte får med hela motivet. (Det senare har hänt mig alltför ofta, det är många sport- och fågelbilder som hamnat i papperskorgen pga avklippta kroppsdelar).

Dom som köper mina bilder har inget intresse av huruvida bilden är beskuren, dom bedömer bara innehållet och om bilden är bra nog eller inte, konstnärligt och tekniskt. Jag tror det här mest är en något navelskådande frågeställning för fotografen själv. Man ska förstås jobba på det sätt som man trivs med, det finns inga rätt eller fel, men för mig så är det kontraproduktivt att begränsa sig alltför mycket vid fototillfället. Jag vill hellre använda alla möjligheter i hela kedjan från kamera via bildbehandling fram till så många användbara bilder som möjligt.
 
Jag blir lite nyfiken.
Har du någonsin kopierat i ett mörkrum?

I princip så skulle jag nog kunna kopiera in en fejkad negativram i exponeringen mha en mask. Men det är fan inte lätt. Speciellt inte mina neg där exponeringsdatan står inpräntad i kanten.

Lille vän! Nog har jag gjort mina timmar i mörkrum, både du och jag vet vad man kan göra där. Så sitt nu inte här och var viktig. När fler och fler börjar göra bättre bilder, då börjar snobbarna hitta på ny regler på hur bilder ska göras så de ska kunna slå sig för bröstet och kunna visa hur "duktiga vi är".
 
Det är finare att inte beskära bilden i efterhand(????). Annars "fuskar" man(?????).

Frågan varför det skulle vara finare har ställts flera gånger i tråden. Jag har ännu inte sett den besvarad. Gäller också frågan om varför beskärning i datorn skulle vara fusk, men inte annan PP (post procession), eller snarare mer fusk.

Så, vad är det som är "finare" med att inte beskära bilden? Vad, mer exakt, gör den obeskurna bilden mindre värd i slutändan?

Jag tror inte direkt att någon menar att det är fusk att beskära bilden i efterhand? Jag gör det själv mycket ofta. Däremot anser några av oss att det är trevligare om man kan färdigställa så mycket av bilden som möjligt när man fotograferar, och kanske inte behöver spendera så mycket tid framför datorn efteråt.
Bildens upplevda finhet är förstås subjektiv och när det gäller fotografens egen åsikt, så måste nog finheten ställas mot hur väl slutresultatet, dvs bilden, uppfyller förväntningarna.

Om jag tex skulle ge mig på att fotografera fåglar i flykt så skulle jag använda de mittersta korslagda fokuspunkterna för att maximera chanserna att fåglarna avbildas skarpt. I detta fallet förväntar jag mig att jag kommer att behöva beskära bilderna i efterhand för att åstadkomma önskad komposition. Bilderna kan då komma att uppskattas som fina trots beskärning, eftersom beskärningen var att vänta.

Fotograferar jag istället landskap, så är tillvägagångssättet något annorlunda. Jag tar tid på mig och försöker komponera bilden så som jag vill ha den redan i kameran. När jag sedan kommer hem och tittar på resultatet blir jag förstås gladare om bilderna uppfyller mina förhoppningar om god komposition. Om jag å andra sidan ser att det smugit in en ful plastpåse eller en clownsko i ena bildkanten så blir jag förstås mycket bedrövad.
 
Så, vad är det som är "finare" med att inte beskära bilden? Vad, mer exakt, gör den obeskurna bilden mer värd i slutändan?

Det har uttryckts tidigare i tråden, och det är också min åsikt: Det är svårare att beskära direkt i kameran, lättare att misslyckas. Mer: Bilden blir mer unik, man kan inte på samma sätt efteråt skapa flera alternativa beskärningar av bilden för att ge den olika uttryck. Dessutom kvalitetsaspekten, man har utnyttjat pixlarna och objektivets upplösning maximalt. Ytterligare: Själva grejen i sig tycker jag kan skapa ett visst affektionsvärde, precis som tex ett dogmalöfte.

Däremot tycker jag generellt inte att det är fusk att beskära i efterhand.
 
Lille vän! Nog har jag gjort mina timmar i mörkrum, både du och jag vet vad man kan göra där. Så sitt nu inte här och var viktig. När fler och fler börjar göra bättre bilder, då börjar snobbarna hitta på ny regler på hur bilder ska göras så de ska kunna slå sig för bröstet och kunna visa hur "duktiga vi är".
Ja jag vet vad man kan göra. Tyvärr kan jag inte själv göra allt det som jag vet går att göra.
Jag tycker inte att jag fick ett ja eller nej på frågan.
Har du, eller har du inte cropat och lagt på negativramen i efterhand i mörkrummet?

Hmmm önskar att frun sett mig som liten...
Glad påsk!
 
Ja jag vet vad man kan göra. Tyvärr kan jag inte själv göra allt det som jag vet går att göra.
Jag tycker inte att jag fick ett ja eller nej på frågan.
Har du, eller har du inte cropat och lagt på negativramen i efterhand i mörkrummet?

Hmmm önskar att frun sett mig som liten...
Glad påsk!

Ursäkta! I all hast glömde jag besvara din fråga, både med bladaren och småbild har jag inkopierat "ram" Tror till och med att dessa masker ligger och skräpar någonstans i någon av lådorna. Som sagt, det var rätt populärt under ett tag att göra den typ av ram. Och jag är rätt säker på att även då fanns det snacket att det var finare att inte beskära. Nu har jag blivit gammal nog att inte gå på det snacket, och hellre koncentrera mig på slutresultatet.

Glad påsk på dig också.
 
Ja i så fall tolkade jag nog ditt #82 alltför snävt i orden:
"...Alla begår misstag och går det med beskärning ..."
Du använder ALLA och sedan refar du tydligt till dig själv och det var nog dig själv som var huvudsyftet.

Jag håller med dig om att det är bilden som talar för sig själv, inget annat.
Och i vissa fall är det omgärdat av regler.
Regler för en tävling eller för ett uppdrag eller för en grupp är OK. Då avgör man själv om man vill delta.
Men hela debatten här svängde till att handlar om att det skulle vara "finare" att komponera bilden helt färdigt i kameran. För mig, och jag tror många andra, framstår det bara som inneffektivt och fånigt. Det är bara ett försökt till att skapa en generell och övergripande grupp vars metoder skulle vara finare än andas och givetvis tillhör de som tycker så "den finare gruppen". Det är detta jag tycker är är någon form av elittänkande där man själv skapar avgränsningarna så att man säkert tillhör gruppen själv.
 
Jag tolkade det du skrev som att Nisse ska "nöja sig" med det han har även om han kanske hellre vill ha Pelles möjligheter, och därmed styras av dom begränsningar som hans kamera ger. Om Nisse nu ändå vill ha Pelles komposition så blir det ju problem då.

Men du verkar fortfarande utgå ifrån att den snävare vinkeln är att föredra, det finns väl inget som säger att det är så? Om situationen ser ut som så att det blir förskräckligt hur man än gör med 300mm så är det enda logiska valet att beskära i efterhand. Annars tycker jag man kan försöka skapa en intressant komposition med det man har, istället för att utgå ifrån att ens utrustning är otillräcklig. Fötterna är väldigt användbara då man skall förändra kompositionen :)


Du vänder väl inte kameran på fel håll? ;)

Vänder kameran åt fel håll?

eller

Vänder kameran på fel ledd?

när vi rett ut det så kan vi börja spekulera i vad innebörden egentligen är, jag har ärligt talat ingen aning om vad du är ute efter? :)
 
Senast ändrad:
Vänder kameran åt fel håll?

eller

Vänder kameran på fel ledd?

när vi rätt ut det så kan vi börja spekulera i vad innebörden egentligen är, jag har ärligt talat ingen aning om vad du är ute efter? :)
Ledd. Det blir så mörkt annars:)

Det är ett skämt som bygger på en fd mycket duktig fotograf i Bankeryds FK.
Han gjorde resor varje år och visade fantastiska bildspel efteråt.

EN gg bad han så mycket om ursäkt för att han var tvungen att vända kameran i fel ledd.
Han visade bilder på redwoodträd från USA.
Jag hade inte tänkt på det tidigare men plötsligt blev det så tydligt att när man visar en serie bilder så skall man inte blanda formaten.
 
Men du verkar fortfarande utgå ifrån att den snävare vinkeln är att föredra, det finns väl inget som säger att det är så? Om situationen ser ut som så att det blir förskräckligt hur man än gör med 300mm så är det enda logiska valet att beskära i efterhand. Annars tycker jag man kan försöka skapa en intressant komposition med det man har, istället för att utgå ifrån att ens utrustning är otillräcklig. Fötterna är väldigt användbara då man skall förändra kompositionen :)
...

Jag utgår inte från det något mer än du utgår från att kompositionen med den vidare vinkeln är det man alltid vill ha eller nöjer sig med. ;-)

Ditt fall är ju egentligen inget problem, om man vill ha den komposition som det kortare telet ger så är ju inte utrustningen någon begränsning, eller hur? Om man däremot går ut i skogen för att ta en närbild på en fågel så är det inte direkt intressant att försöka skapa något annat bara för att man har tekniska begränsningar, det var ju inte den bilden jag ville ta. Jag byter definitivt inte en "finare" obeskuren bild som jag inte vill ta mot en beskuren bild som motsvarar min bildidé.

Footzoom fungerar bra med kortare brännvidder men gör rätt lite skillnad i t.ex. fågelfoto, du måste springa rätt mycket närmare för att kompensera för ett för kort tele och det är inte alltid så lätt att få fågeln att sitta still när man är på bara några få meters avstånd redan. I praktiken beskär man ofta kraftigt även om man redan sitter med det längsta telet som finns att köpa. För att "fylla rutan" med en småfågel måste man använda en macroring och vara inom supertelets normala närgräns, vilket betyder ett par meters avstånd bara. Det är lite skillnad på behovet av beskärning inom fågelfoto och landskapsfoto.

Det ena arbetssättet utesluter naturligtvis inte det andra, i praktiken gör man väl så gott man kan med den utrustning man har. Att generellt sett värdera en obeskuren bild högre än en beskuren köper jag inte personligen, det är två olika arbetssätt bara, båda lika acceptabla för mig.

Värdet som kommer från om bilden är beskuren eller inte är för mig väldigt långt ner på listan över vad som gör en bra bild, det är den resulterande kvaliteten och innehållet som räknas. Det kan ju också variera kraftigt vad definitionen av "bra" är beroende på hur och var bilden ska användas. En stenhårt beskuren bild med rätt innehåll kan vara ett jättescoop i en tidning, en obeskuren landskapsbild med alldagligt innehåll kan vara komplett ointressant hur tekniskt bra och välkomponerad den än är. Men "finare" är den förstås eftersom den är direkt ur kameran ... ;-)

Skojig debatt men nu ger jag mig, det börjar gå i cirklar. Live and let live - Glad Påsk! :)
 
Senast redigerad av en moderator:
Jodå, vi har fått ett svar: det är finare för att det är svårare.

Ja det är väl en av åsikterna, vilken jag också delar så länge målet var att komponera bilden i kameran från början.

Frågan kan väl egentligen ställas lite bredare:
Är värdet på en bild helt oberoende av prestation?
 
Frågan kan väl egentligen ställas lite bredare:
Är värdet på en bild helt oberoende av prestation?

Nej det tycker jag inte. Är det tex ett föredrag, och fotografen berättar om sina bilder, så färgas ju bilden av fotografens upplevelser i samband med denna. Har det då varit strapatsrikt, svårt och spännande, blir ju bilderna bättre, genom att de varit svåra att ta. Sedan kan man ju betrakta bilderna fristående, och då blir ju inte en bild bättre för att den varit svårare. Ofta fascineras jag av att kända fotografers bilder hissas till skyarna som oantastliga, bilder som egentligen inte behöver vara speciellt märkvärdiga, men där den kontext fotografen själv omges av, skapar ett betydande mervärde till bilden. Fotografens prestation i det sammanhanget är ju att omge sig med denna kontext och verka i denna, och det kan jag egentligen tycka är helt ok, men samtidigt fascinerande.
 
Frågan kan väl egentligen ställas lite bredare:
Är värdet på en bild helt oberoende av prestation?

Svaret varierar tydligen med tiden. Någon gång på 60-talet hade Populär Fotografi en artikel om en av grundarna av Naturfotograferna (N), jag minns tyvärr inte namnet. Han hade fågelbilder (även från bon vilket diskuterades hårt då) som han tagit under svåra vedermödor för att dels komma åt, dels störa så litet som möjligt. Allt arbete för att få bilderna tyckte han var helt oväsentligt för bildens värde. "Det är resultatet som räknas, hur det gick till är betydelselöst" menade han.

Numera är det kanske tvärt om? Bilden är betydelselös, det är vedermödorna och reglementet som räknas?
 
ANNONS
Januarirea hos Götaplatsens Foto