Många (flera) pixlar inte alltid bara onödigt

[elbe]

Om man referar till vissa ISO vid brusjämförelser exv. så spelar det väl roll hur förstärkningen ser ut och ligger vid valt nominellt värde eftersom ju just förstärkningen påverkar bruset. Kan man verkligen bortse från det? Speciellt på marginalen kan ju sånt betyda en hel del. Vi vet ju att vissa kameror klipper ganska tydligt när de inte hänger med längre mot högre ISO-tal. Då kan nog ett halvt steg redan ge tydliga effekter. Att ett helt gör det är ställt utom allt tvivel.

När man jämför två kameror på de sätt som de flesta ännu gör bör man ha det med i utvärderingen naturligtvis. Kanske inte många som har de?

DxOMark har ju det med hela tiden vid deras utvärderingar och man kan se i varje diagram vad det innebär. Det är väl en av styrkorna med deras sätt att utföra testerna.

Vid praktiskt bruk så tror jag ändå inte att isovariationerna har någon större betydelse. Då gäller det nog mer att hålla reda på histogrammet än isot...

 

[macrobild]

Om man referar till vissa ISO vid brusjämförelser exv. så spelar det väl roll hur förstärkningen ser ut och ligger vid valt nominellt värde eftersom ju just förstärkningen påverkar bruset. Kan man verkligen bortse från det? Speciellt på marginalen kan ju sånt betyda en hel del. Vi vet ju att vissa kameror klipper ganska tydligt när de inte hänger med längre mot högre ISO-tal. Då kan nog ett halvt steg redan ge tydliga effekter. Att ett helt gör det är ställt utom allt tvivel.

förstärkningsgraden och dess inverkan beror på hur många utlästa elektroner det finns vid en exponering och den signal dessa utgör som sedan skall förstärkas upp.

Få elektroner=låg signalnivå=,högre förstärkning =mer brus. Fler elektroner=mindre förstärkning = mindre brus.

Vad är det du diskuterar?

 

[macrobild]

Ta två kameror G10 och D3, G10 följer isoangivelsen bättre än D3.se bild.

vid 1600iso, vilken kamera har förutsättningar till lägst brus och bäst bildkvalitet ?

Givetvis den med flest utlästa elektroner=hög signalnivå vid en given exponering =tid/bländare. Båda är exponerade efter det som beskrivs som 1600iso.
G10 har kanske 1/10del utlästa elektroner jämfört med d3.
G10 måste förstärkas upp betydligt mer för att man skall erhålla samma nivå som D3,
De nivåer som utgör själva bilden från högdager till skugga.Skuggan klipps snabbt i 1600iso och G10 pga att det finns inte elektroner tillräckligt att dela ner i nivåerna från toppen 255-0 svart

 

[macrobild]

här kommer bilden iso. G10 gult

 

[Photocon]

Pojkar (och föralldel de av det vackrare könet som läser denna tråd)!!

Först och främst blev jag jäkligt konfunderad över den framfokuserade gluggen jag lånade idag; dvs de värden som kom fram när jag körde med kortare gluggar idag.

1/Lånade istället ett Tamron 28-70/2.8 med Sonyfattning och körde det mot min EF 24-70/2.8L usm. NU skiljde det decimaler istället. Mot gråkortet pendlade båda kamerorna vid basiso enl manuell mätning mellan 1/60 och knappt 1/3 dels steg däröver.

2/ Eftersom jag äger ett annat Tamron 28-75/2.8 med EF-fattning samkörde jag Tamronerna. Fick ½ stegs avvikelse. När man sedan tvingar den optiken som enligt mätaren ger sämst ljusinsläpp till den andres värde så blir bilden aningen mörkare. Alltså stämmer inte uppgiven ljusstyrka alltid.

3/ Den framfokuserande optiken var en Zeiss.

4/ Optikerna, d v s de enskilda exemplaren verkar spela en inte obetydlig roll vid tester. (Fråga mig inte hur lång tid det tog innan jag fick ordning på mitt Canon 24-70/2.8 L usm. Till sist fick jag ett nytt av Canon och även det måste justeras hos Intervision innan det blev okej, men då gällde det felfokus vid AF).

Kontentan av den här harangen är att DxOMark har rätt i att de två kamerorna ligger nära varandra.

Samt om man kanske skulle skrota isobeteckningen och ange ett värde för elektroner istället. OBS: Lite skämtsamt men lite allvar samtidigt.

Imorgon vill jag fanimej inte se en kamera. I alla fall inte förrän jag raggat upp en hederlig 50mm/1.4 med Sony/KM-fattning.

Och om dimman lättar ska jag faktiskt plåta en viss liten byggnad som ligger vid sjön. Och när jag änå är vid strandkanten ska jag leta efter iso-toper

Lennart

 

[elbe]

Ta två kameror G10 och D3, G10 följer isoangivelsen bättre än D3.se bild.

vid 1600iso, vilken kamera har förutsättningar till lägst brus och bäst bildkvalitet ?

Givetvis den med flest utlästa elektroner=hög signalnivå vid en given exponering =tid/bländare. Båda är exponerade efter det som beskrivs som 1600iso.
G10 har kanske 1/10del utlästa elektroner jämfört med d3.
G10 måste förstärkas upp betydligt mer för att man skall erhålla samma nivå som D3,
De nivåer som utgör själva bilden från högdager till skugga.Skuggan klipps snabbt i 1600iso och G10 pga att det finns inte elektroner tillräckligt att dela ner i nivåerna från toppen 255-0 svart

Är inte det här det gamla per pixel-resonemanget?

Sett per yta så skiljer det inte så mycket.Och enligt våra "professorer" på dpr så är dom små sensorerna väl så effektiva som dom flesta dslr-kameror sett per yta.

 

[ondjultomte]

Är inte det här det gamla per pixel-resonemanget?

Sett per yta så skiljer det inte så mycket.Och enligt våra "professorer" på dpr så är dom små sensorerna väl så effektiva som dom flesta dslr-kameror sett per yta.

Ja ?, men D3 har mycket mer yta!

 

[elbe]

Pojkar (och föralldel de av det vackrare könet som läser denna tråd)!!

Först och främst blev jag jäkligt konfunderad över den framfokuserade gluggen jag lånade idag; dvs de värden som kom fram när jag körde med kortare gluggar idag.

1/Lånade istället ett Tamron 28-70/2.8 med Sonyfattning och körde det mot min EF 24-70/2.8L usm. NU skiljde det decimaler istället. Mot gråkortet pendlade båda kamerorna vid basiso enl manuell mätning mellan 1/60 och knappt 1/3 dels steg däröver.

2/ Eftersom jag äger ett annat Tamron 28-75/2.8 med EF-fattning samkörde jag Tamronerna. Fick ½ stegs avvikelse. När man sedan tvingar den optiken som enligt mätaren ger sämst ljusinsläpp till den andres värde så blir bilden aningen mörkare. Alltså stämmer inte uppgiven ljusstyrka alltid.

3/ Den framfokuserande optiken var en Zeiss.

4/ Optikerna, d v s de enskilda exemplaren verkar spela en inte obetydlig roll vid tester. (Fråga mig inte hur lång tid det tog innan jag fick ordning på mitt Canon 24-70/2.8 L usm. Till sist fick jag ett nytt av Canon och även det måste justeras hos Intervision innan det blev okej, men då gällde det felfokus vid AF).

Kontentan av den här harangen är att DxOMark har rätt i att de två kamerorna ligger nära varandra.

Samt om man kanske skulle skrota isobeteckningen och ange ett värde för elektroner istället. OBS: Lite skämtsamt men lite allvar samtidigt.

Imorgon vill jag fanimej inte se en kamera. I alla fall inte förrän jag raggat upp en hederlig 50mm/1.4 med Sony/KM-fattning.

Och om dimman lättar ska jag faktiskt plåta en viss liten byggnad som ligger vid sjön. Och när jag änå är vid strandkanten ska jag leta efter iso-toper

Lennart

Jag var tvungen att kolla in din profilbild här på FS för att se om du hade nåt hår kvar efter nattens bryderier.

Samtidigt som jag inser hur svårt det måste vara att testa kameror med olika optik när man inte vet vilken påverkan optiken har på "isot". De är nog i stort sett omöjligt om man inte kan använda samma objektiv.

Släng objektiven och monterna en 250W saftblandare med blåljus framför istället så var det väl själve f_n om det inte ska brusa. Och om du vill kan du ju köra sirenljud genom "Tiny Terror" för realitetens skull, pressknäppis som de e...

Förresten! Saknar du iso-toper kan jag skicka ner en långtradare. Här finns de ända upp till ända om jag sätter mej ner, men då blir det ju anal-ågt...

 

[elbe]

Ja ?, men D3 har mycket mer yta!

Precis va de eg handlar om...

 

[ondjultomte]

Precis va de eg handlar om...

Och tyvärr är yta dyrt ... :/

 

[Gimbal]

förstärkningsgraden och dess inverkan beror på hur många utlästa elektroner det finns vid en exponering och den signal dessa utgör som sedan skall förstärkas upp.

Få elektroner=låg signalnivå=,högre förstärkning =mer brus. Fler elektroner=mindre förstärkning = mindre brus.

Vad är det du diskuterar?

Troligen att ISO-värdena på kameror bör vara jämförbara och inte rena fantasisiffror. Hur många elektroner det motsvarar i en viss sensor är ett problem för kameratillverkaren och har inte med saken att göra.

 

[elbe]

Skickar ett varuprov för ev iso-topintressenter.
Beställning görs via: [email protected]äppiso.str

Några data:
Utsnitt: Lagomt.
Sensor: Liten
Pixel: Pytte
Iso-temp: +0,5 stigande
Iso-depth: 15-20 sjunkande
Iso-fill: 95% (Heltäckande)
Airy-temp: +2 stabil
Airy-humidity: regn
Airy speed: Lätt bris
Airy-disk: 4. 8-/

 

[Bengf]

Jag har inte skrivit detta till Mikael så han bör nog hoppa över detta.

Bengt, det jag antar att Mikael menade med fiktiv är att ISO är ett påhittat värde men han fick det att låta som något man inte borde ta på allvar. Jag ser det inte så. Ett fiktivt värde må vara påhittat men i just detta fall så är det kopplat till ljusmängd och den är inte fiktiv. I standardhänseende har det emellertid ingen som helst betydelse så länge man kommit överens i sin överenskomna standard om vad begreppet står för.

Jag har lyssnat på min vän Lennart uppmärksamt och förstått att både du, jag och Risedal redan då var blåsta av filmtillverkarna när det gällde uppgiven filmkänslighet som enligt Lennart alltid verkade vara lägre än den nominella filmkänslighet den saluförts med då också!. Inget nytt under den solen!

Från början med filmen så vet ju du också att man inte pratade om ISO utan om ASA (från American Standard Association) eller DIN (Deutsche Industri Normen). ISO i filmspeedsammanhang däremot är en internationell standard som gränslar båda dessa gamla begrepp då det finns en aritmetisk skala som matchar den som vi har i kamerorna idag, där exv. ISO 100 är lika med 100 ASA. Det finns även en logaritmisk ISO skala som helt enkelt sammanfaller med DIN intervallerna som uttrycks i olika grader. Jag tänkte nästan alltid i DIN förr eftersom jag alltid (om jag kunde få tag i filmen) valde Agfa diafilm framför Kodak eller Fuji, då jag gillade färgen bättre. Idag har jag även smärtsamt blivit varse hur dålig kvalitet vid skanning jag får ur mina nyaste Kodak Ektachrome 200 och 400 dia (4-5 år gamla) i jämförelse med mina Agfa-bilder (snart 40 år). Den enda Kodak-filmen som hållit till idag för mig är den äldre och långsamma Kodachrome II (25 ASA). Svartvitt körde jag dock alltid Tri-X. Ett fördubblat ISO-tal exv. ISO 200 motsvarar praktiskt att det krävs hälften så mycket ljus för korrekt exponering som vid ISO 100. Mätt i DIN uttrycks steget i 3 grader. Agfa CT 18 var just på 18 DIN och CT 21 på 21. 18 DIN motsvarade ISO 50 och 21 DIN ISO 100.

Så att bortse från att det finns en väldefinierad standard kring detta med filmhastighet och acceptera att kameratillverkarna kan komma undan med fejkade marknadstillvända ISO-värden är oacceptabelt för mig. Så gammalmodig är jag även om jag också fattar att vi har en lite avvikande situation idag med det digitala. Förr bestämde filmen allt och ISO-talet var oupplösligt förknippad med filmvalet. Idag kan man byta ISO i farten och man kan ha individuellt avvikande ISO bild för bild om man nu tycker det är kul.

Varje valt ISO-steg ger emellertid idag ett golv att stå på som borde ligga där det definierats i alla kameror, därför att det definierar hur mycket ljus som ska släppas in mot film eller sensor (egalt vilket) för att korrekt exponering ska kunna ske. Från det golvet står det en fritt att välja vilken kombination av bländare/tid som kamerans exponeringsmätare ger förslag på eller att göra våld på förslaget utifrån egna preferenser.

Man kan således inte ignorera ISO enligt min mening och förringa det som något fiktivt som man ändå inte behöver ta på allvar. I kameran finns ingen film idag men väl en logik som borde vara kalibrerad så att den tillsammans med exponeringsmätaren kan verifiera att rätt ljusmängd släpps in vid val av bändare och tid eller för den delen föreslå en uppsättning kombinationer av bländare och tid som användaren kan välja mellan för att uppnå korrekt exponering. Den normen borde följas så att alla vet vad de får när de väljer ett visst ISO och att alla vet att de menar samma sak när de refererar till ett visst ISO-värde - inte minst vid alla dessa brusjämförelser som är så populära.

Ursäkta att jag blandar ihop namnen. För övrigt gammal eller ej det du skriver här stämmer in på mina tankegångar. / Bengt

 

[Sten-Åke Sändh]

Troligen att ISO-värdena på kameror bör vara jämförbara och inte rena fantasisiffror. Hur många elektroner det motsvarar i en viss sensor är ett problem för kameratillverkaren och har inte med saken att göra.

Bra då slapp jag säga det själv.

Det är också intressant att se vad allt betyder sammantaget när avvikelser förstärker varann. Lennarts objektivexempel tycker jag är belysande. I det ena fallet ger samma objektiv olika effekter på olika kameror. I det andra fallet verkar ett objektiv vara "felmärkt" när det gäller bländare, vilket också påverkar slutresultatet.

 

[macrobild]

I kameran finns ingen film idag men väl en logik som borde vara kalibrerad så att den tillsammans med exponeringsmätaren kan verifiera att rätt ljusmängd släpps in vid val av bändare och tid eller för den delen föreslå en uppsättning kombinationer av bländare och tid som användaren kan välja mellan för att uppnå korrekt exponering. Den normen borde följas så att alla vet vad de får när de väljer ett visst ISO och att alla vet att de menar samma sak när de refererar till ett visst ISO-värde - inte minst vid alla dessa brusjämförelser som är så populära.
Citat; Sten-Åke

och därför bör samma objektiv, samma tid och bländare användas vid utvärdering i ett valt Iso vad det gäller brus.
(svårigheten ligger i att inte samma objektiv kan användas om det är fler än ett märke som jämförs)

 

[Sten-Åke Sändh]

förstärkningsgraden och dess inverkan beror på hur många utlästa elektroner det finns vid en exponering och den signal dessa utgör som sedan skall förstärkas upp.

Få elektroner=låg signalnivå=,högre förstärkning =mer brus. Fler elektroner=mindre förstärkning = mindre brus.

Vad är det du diskuterar?

Om du tyckte det var svårt att förstå något så där lösryckt ur sitt sammanhang, så måste du nog trots allt läsa den längre texten jag egentligen skrev till Bengt. Där finns ju också en förklaring där jag refererar till ISO-definitionen, något som du frågade efter tidigare. Men jag måste bara understryka att jag inte har någon som helst ambition att ha någon annan uppfattning om ISO än den som definierats av Internationella Standardiserings Organisationen eller Intenational Organization of Standardization som det heter på utrikiska.

Ingen annan utan skumma avsikter (som en del tillverkare t.ex.) har heller någon orsak att hålla sig med någon egen uppfattning i denna fråga. Alla ska bara anpassa sig till vad begreppet ISO står för (och alla andra viktiga relevanta begrepp också för den delen) så blir allt bra mycket enklare, korrektare och mer effektivt. Vi slipper den förvirring och rundgång som så länge upptagit onödig tid i dessa sammanhang. Dessutom slipper vi vada genom en massa felaktiga slutsatser som i värsta fall dragits efter att tillverkare och andra oseriösa testare lutat sig mot egna tolkningar av vad ISO dessa andra viktiga begrepp i sammanhanget står för.

 

[Sten-Åke Sändh]

I kameran finns ingen film idag men väl en logik som borde vara kalibrerad så att den tillsammans med exponeringsmätaren kan verifiera att rätt ljusmängd släpps in vid val av bändare och tid eller för den delen föreslå en uppsättning kombinationer av bländare och tid som användaren kan välja mellan för att uppnå korrekt exponering. Den normen borde följas så att alla vet vad de får när de väljer ett visst ISO och att alla vet att de menar samma sak när de refererar till ett visst ISO-värde - inte minst vid alla dessa brusjämförelser som är så populära.
Citat; Sten-Åke

och därför bör samma objektiv, samma tid och bländare användas vid utvärdering i ett valt Iso vad det gäller brus.
(svårigheten ligger i att inte samma objektiv kan användas om det är fler än ett märke som jämförs)

Det är vi helt överens om och det gäller inte bara vid brusjämförelser. Men det vi gör då är som att kolla i facit innan vi börjat räkna ut uppgiften. I en ideal värld så ska ju kamerorna föreslå samma bländare/tid vid en given ljussituation vid ett givet ISO. Grejen är ju att kamerorna inte alltid gör detta när användaren står där med kameran i hand och det beror på felaktigt tillverkarkalibrerad ISO. Du kommer då att ta testbilder under omständigheter som användaren inte kan återskapa i värsta fall eftersom hans nominella ISO inte är i synk med det som kameran verkligen ger. Du har ju själv konstaterat att så är fallet i en del av dina tester. Det här måste funka åt två håll inte bara ett.

Jag har annars alltid undrat över varför man inte åtminstone skruvat på motsvarande Tamron vid de shoot outs som gjordes när exv. Canon 40D, Nikon D300 och Sony A700 jämfördes. Tamron fanns ju för alla dessa att få vid tillfället men inte ens det gjorde man. Istället jämförde man ett Nikon värstingobjektiv för 17.000:- spänn och ett kitobjektiv från Sony för 400:-. Canon-kameran hade också bara ett kitobjektiv vad jag kan minnas. Tyvärr räcker inte ens det i detta fall med ett objektiv av "samma sort" eftersom vi har tre fysiska objektiv som skiljer sig åt i värsta fall och fokuserar olika bra ihop med respektive hus. Skillnaderna är ibland avsevärda vilket Lennart visat och skärpa är viktig vid många andra jämförelser. Med de nyare kamerorna skulle det vara lättare för de har ju åtminstone microjustering allihop.

Så DxO har väl till sist löst det lilla problemet genom att helt enkelt skita i att förse kamerorna med vanliga objektiv och det står ju alla fritt att studera kurvorna i jämförelser. Allt blir mer jämförbart på detta sätt även om inte heller DxO har perfekta mätvärden som matchar varje ISO-steg i jämförelserna.

 

[Sten-Åke Sändh]

När man jämför två kameror på de sätt som de flesta ännu gör bör man ha det med i utvärderingen naturligtvis. Kanske inte många som har de?

DxOMark har ju det med hela tiden vid deras utvärderingar och man kan se i varje diagram vad det innebär. Det är väl en av styrkorna med deras sätt att utföra testerna.

Vid praktiskt bruk så tror jag ändå inte att isovariationerna har någon större betydelse. Då gäller det nog mer att hålla reda på histogrammet än isot...

Vid praktisk fotografering så anpassar sig alla till sina egna kamerors egenheter. Men det jag pekar på är att det är viktigt när testandet refererar till dessa ISO som egentligen inte är något att referera till som det ser ut idag, då blir det stökigt. Vi ska ju komma ihåg att det finns testare och testare. Jag vet att både Lennart och Mikael är verkligt seriösa och gör sitt bästa i det de gör men de riskerar trots det i värsta fall att ett systemfel uppstår när de står där med sina handhållna exponeringsmätare som är tillverkade av tillverkare som inte har några incitament annat än att vara så korrekta som möjligt. Det är långtifrån säkert att deras mätvärden harmonierar med kamerornas som tillverkats av tillverkare med helt andra ideer om ISO-kalibrering än att de ska vara korrekt. I värsta fall möter maknadsanpasade ISO:n det korrekta och då blir det problem.

 

[elbe]

Vid praktisk fotografering så anpassar sig alla till sina egna kamerors egenheter. Men det jag pekar på är att det är viktigt när testandet refererar till dessa ISO som egentligen inte är något att referera till som det ser ut idag, då blir det stökigt. Vi ska ju komma ihåg att det finns testare och testare. Jag vet att både Lennart och Mikael är verkligt seriösa och gör sitt bästa i det de gör men de riskerar trots det i värsta fall att ett systemfel uppstår när de står där med sina handhållna exponeringsmätare som är tillverkade av tillverkare som inte har några incitament annat än att vara så korrekta som möjligt. Det är långtifrån säkert att deras mätvärden harmonierar med kamerornas som tillverkats av tillverkare med helt andra ideer om ISO-kalibrering än att de ska vara korrekt. I värsta fall möter maknadsanpasade ISO:n det korrekta och då blir det problem.

När man jämför själv så har man inget annat att göra än att få allt så lika som möjligt och då märker man ju rätt så snabbt om något inte stämmer som t.ex. i Lennarts fall. Bland de viktigaste man gör vid en test är väl att utvärdera sina egna resultat. Många testare på nätet är inte lika noggranna så nätet är som det alltid varit...läsa allt med en stor nya salt och värdera allt som sprids efter egna erfarenheter och kunskap.

Sen vad gäller nominella iso-värden enligt gällande standard så tror jag att dom toleransnivåerna är rätt så vida. Det är absolut inget mekaniskt med toleransnivåer på max någon enstaka tusendel i avvikelser.

Den perfekta värld du söker kommer du nog att aldrig hitta inom fototekniken mycket p.g.a. att de vi håller på med inte kräver de snäva toleranser du söker. Plus minus 1/2-steg inom normala iso-spannet 100-1600/3200 är nog fullt acceptabelt med tanke på att vi kan byta optik på kamerorna. Värden under och över väljer kameratillverkare att ange som L för lägre och H för högre för att vi ska ta dom med en nypa salt eller bländas av de siffror som står i exif, även om marknadsavdelningarna glatt använder det "bländande".

Så DxO har väl till sist löst det lilla problemet genom att helt enkelt skita i att förse kamerorna med vanliga objektiv och det står ju alla fritt att studera kurvorna i jämförelser. Allt blir mer jämförbart på detta sätt även om inte heller DxO har perfekta mätvärden som matchar varje ISO-steg i jämförelserna.

DxOMark strävar nog inte att deras, som jag tror, mycket rättvisa mätvärden ska stämma överens med dom nominella, utan efter att ta reda på resp sensors känslighet för att kunna ta fram övriga diagram.

Sen är det ju så att vid en bestämd ljussituation och ett inställt iso-värde ska ge samma bländare och tid, inom godkända toleranser, oavsett kamera eller format. Här tycker jag nog att tillverkarna är duktiga.

För mej räcker DxOMark för att se de jag behöver så alla dessa testare som håller på med sina "shootouts" mellan kameror är eg helt överflödiga och det vore f_n så mycke bättre om dom nu la sitt krut på kamerornas övriga egenskaper.

Oj! Va långt det blev...

 

[Sten-Åke Sändh]

När man jämför själv så har man inget annat att göra än att få allt så lika som möjligt och då märker man ju rätt så snabbt om något inte stämmer som t.ex. i Lennarts fall. Bland de viktigaste man gör vid en test är väl att utvärdera sina egna resultat. Många testare på nätet är inte lika noggranna så nätet är som det alltid varit...läsa allt med en stor nya salt och värdera allt som sprids efter egna erfarenheter och kunskap.

Sen vad gäller nominella iso-värden enligt gällande standard så tror jag att dom toleransnivåerna är rätt så vida. Det är absolut inget mekaniskt med toleransnivåer på max någon enstaka tusendel i avvikelser.

Den perfekta värld du söker kommer du nog att aldrig hitta inom fototekniken mycket p.g.a. att de vi håller på med inte kräver de snäva toleranser du söker. Plus minus 1/2-steg inom normala iso-spannet 100-1600/3200 är nog fullt acceptabelt med tanke på att vi kan byta optik på kamerorna. Värden under och över väljer kameratillverkare att ange som L för lägre och H för högre för att vi ska ta dom med en nypa salt eller bländas av de siffror som står i exif, även om marknadsavdelningarna glatt använder det "bländande".

DxOMark strävar nog inte att deras, som jag tror, mycket rättvisa mätvärden ska stämma överens med dom nominella, utan efter att ta reda på resp sensors känslighet för att kunna ta fram övriga diagram.

Sen är det ju så att vid en bestämd ljussituation och ett inställt iso-värde ska ge samma bländare och tid, inom godkända toleranser, oavsett kamera eller format. Här tycker jag nog att tillverkarna är duktiga.

För mej räcker DxOMark för att se de jag behöver så alla dessa testare som håller på med sina "shootouts" mellan kameror är eg helt överflödiga och det vore f_n så mycke bättre om dom nu la sitt krut på kamerornas övriga egenskaper.

Oj! Va långt det blev...

DxO ska inte sträva efter nånting annat än att mäta det de ska mäta på ett korrekt sätt och redovisa resultaten utan bias. Det är tillverkarna som ska sträva att hålla sig till de nominella värdena om några.

Vi är helt överens om att det kan vara svårt att få alla kalibreringar och märkningar perfekta. Det finns toleranser kring alla värden. Däremot är väl en ISO-skala rätt enkel att förstå. Ljusmängden halveras för varje fördubbling av ISO-talet. Om man har en avvikelse på mer än 50% från ett nominellt värde så ligger man ju närmare nästa nominella värde för nästa hela steg än det man valt och grejen är att det är sånt som händer. Om två kameror som jämförs dessutom skulle ha avvikelser som ökar den relativa skillnaden kan skillnaderna bli ordentliga. Sånt kan man också se även de flesta snarast har det gemensamt att de ligger med för låga uppmätta värden åtminstone på höga ISO.

Kardinalproblemet är att brusprestanda är nyckelvariabeln som det gått troll i sen länge och referensen man hänger upp allt på är just ISO. Därför är det viktigare att just den variabeln är korrekt kalibrerad om man har ambitionen att göra justa betraktelser. Det vet både vi och inte minst tillverkarna som ser till att agera därefter. Om en testkamera skulle avvika ett helt ISO-steg från en annan så syns det ordentligt i en del fall på marginalen. Om jag jämför hur min egen kamera uppför sig vid 400, 800 resp 1600 så är det verkligt stor skillnad mellan ISO 800 och 1600.

Skillnaden blir värre och värre ju längre ut på skalan man kliver. Med de små skillander som råder mellan många av de produkter som finns på marknaden kan detta ha stor påverkan på marknaden, I en besatt fotovärld där nästan bara brus verkar betyda något, så är detta viktigt. Annars är detta en fullständig skitfråga för mig som under mer än 20 års tid varit van att anpassa mig till att fotografera med film från 25 ASA till max 400. Jag tar idag säkert 80-90% av mina bilder på ISO 200. Jag använder nästan aldrig högre ISO än 400. Brus har aldrig varit något större problem för mig annat än i inskannade diabilder från taskig gammal Kodak Echtachrome 400 och det är ett helt annat problem - ett Kodak-problem.