Richardj skrev:
För att sensorn med fler pixlar ska vara lika bra som sensorn med färre större pixlar krävs samma fill-factor vilket antagligen är en omöjlighet med samma tillverkningsteknik.
Varför skulle de behöva ha samma fillfactor? Fillfactorn är betydelsefull eftersom den bestämmer ytan för det ljuskänsliga kislet inom en given pixelpitch. Och ytan begränsar well capacity som i sin tur sätter den övre gränsan för pixelns DR.
Sen för att kasta en sten till i glashuset förstår jag inte alls att det är så svårt att förstå att flera små pixlar TILLSAMMANS kan ge lika bra dynamiskt omfång (DR) som en stor pixel.
Jag begriper inte att det är så svårt att förstå att många små pixlar med litet DR inte kan få samma höga DR som en stor pixel. Tror ni på allvar att DR för sensorn ökar linjärt med antalet pixlar? Att 4 små pixlar ger en viss ökning av DR, att 8 små pixlar ökar DR ytterligare, att 16 små pixlar ökar DR ytterligare igen, o.s.v.
Den undre gränsen för DR är brusgolvet. När man ökar pixelfrekvensen så minskar bruset. Skriv ut en brusig bild jättestort och du ser bruset. Skriv ut samma bild i litet format och bruset syns inte längre. Pixelfrekvensen har ökat. Det spelar ingen roll om du utgått från en bild med stora eller små pixlar. Sedan är det så klart så att bilden med många fler små pixlar i utskrift har en högre pixelfrekvens, men detta har inte någon avgörande betydelse för sensorns DR.
När Kodak säljer Tri-X i småbild, mellanformat, 4x5" och 20x24" så anger man inte olika DR för de olika formaten. Man anger heller inte olika ISO för formaten. Självklart! Silverkristallerna som fångar ljus i filmen tittar sig inte först omkring för att se hur många "kompisar" det finns på filmytan innan de beslutar sig för hur de skall reagera på ljuset.
Under brusgolvet har vi noll i signal. En pixel med stor kiselyta höjer den övre gränsen för DR och därmed hela DR. Och därmed användbart ISO. Låt oss jämföra fallen med "min" D3 och Johns Panasonic. D3 med en pixelyta på 72 och Panasonic på 4. Låt oss anta att fillfactorn är densamma eftersom vi inte vet något om det, då vinner D3 mer än fyra steg i höjt DR-tak.
Låt oss anta att D3-pixeln kan hålla 64000 elektroner. Detta motsvarar i bild en högdager vid lägsta ISO =200. Lägsta ISO för Pana är väl 100. De pixlarna håller då 8000 e (4 steg mindre). Låt oss nu se hur många elektroner en mörk skuggdetalj för ISO 1600 motsvarar. Vi räknar med ett motivomfång på 8 steg. Det blir 63 elektroner för D3 och 4 elektroner för Panasonic. Gissa vilken kameraelektronik som har lättast för att sortera bort slumpmässigt brus.
Bigger is verkligen Better!
