Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Många (flera) pixlar inte alltid bara onödigt

Produkter
(logga in för att koppla)
oavsett om nu dpreview inte skalar ner eller räknar upp bilderna vid visning så att utsnitten blir exakt desamma så kan du göra detta med bilderna som jag har delgivit alla att ladda ner, konklusionen är ändå ungefär densamma, att den synbara upplösningsskilnaden är minimal exv 40d jämfört med 50d.(när ses den) eller 50d jämfört med k20d osv.
Det finna även andra faktorer som påverkar resultatet som aa-filter,intern default uppskärpning , optiken osv.
Askey beskriver detta oftast väl i sin jämförelse..


Sikin har inte trillat ner, men jag har rand i plånboken.
 
Allt kamerans defaulta inställnigar går väldigt enkelt att styra bort eller nollställa i DPPs inställningar. resultatet blir då en ren rå-fil som t.o.m. astrosurf (http://www.astrosurf.com/buil/us/test/test.htm) tyker är ett framsteg

jovisst men den skall interpoleras någon gång så det blir en bild,då uppstår bla färgbruset jag har både använt DPP och Camera Raw, du har använt ett program när vi hade telefonkontakt.
 
Vad som fattas är att SYNLIGGÖRA den bättre upplösningen. Procentsatserna för något visuellt som är osynligt i realiteten känns ointressanta. Däremot är orsaken intressant. Testen anger just optiken som en av orsakerna.

Lennart


Jag kan inte dra samma slutsats som dpr när upplösningen faktisk ökar linjärt med antal pixlar, åtminstone i en ledd. När/om man sen ser den bättre upplösning beror ju på förstoringsgraden, alternativ (och kanske mer tillämpbart)så ger det iaf bättre beskärningsmöjligheter.
 
Jag kan inte dra samma slutsats som dpr när upplösningen faktisk ökar linjärt med antal pixlar, åtminstone i en ledd. När/om man sen ser den bättre upplösning beror ju på förstoringsgraden, alternativ (och kanske mer tillämpbart)så ger det iaf bättre beskärningsmöjligheter.

den högre upplösningen synliggjörs endast om optiken tillåter det, se mina bilder , rawfiler som jag har lagt upp från 40d och 50d, visst finns det i några bilder beroende på optik något högre upplösning, men när ses den?
 
jovisst men den skall interpoleras någon gång så det blir en bild,då uppstår bla färgbruset jag har både använt DPP och Camera Raw, du har använt ett program när vi hade telefonkontakt.

Jo, men de va med ena kameran med htp och knappast jämförbara . Min frågeställnig gäller lite mer generellt om olika förstoringsgrad som används på "luppar" vid jämförelser mellan t.ex A900, D1sMkIII, D3, 5D, D700 på dpr m.fl.. Varför gör dom de? En kvarvara från D30 för åtta år sen kanske? Testutveckling? Nä, snarare stagnation skulle jag kalla de för...
 
Jo, men de va med ena kameran med htp och knappast jämförbara . Min frågeställnig gäller lite mer generellt om olika förstoringsgrad som används på "luppar" vid jämförelser mellan t.ex A900, D1sMkIII, D3, 5D, D700 på dpr m.fl.. Varför gör dom de? En kvarvara från D30 för åtta år sen kanske? Testutveckling? Nä, snarare stagnation skulle jag kalla de för...

jag la upp samma bilder omtagna utan HTP (det var bara en bild som HTP var aktiverat av alla min exempel) . du kan därför göra om granskningen.
 
den högre upplösningen synliggjörs endast om optiken tillåter det, se mina bilder , rawfiler som jag har lagt upp från 40d och 50d, visst finns det i några bilder beroende på optik något högre upplösning, men när ses den?

Givetvis, men om man får tro dpr så räcker en 50mm normal på bästa blänadre till att ta hem hela upplösningsskillnaden i åtminstone en ledd. Sen skall det ju också till rätt stora förstoringar innan man ser någon skillnad i praktiken.
 
Givetvis, men om man får tro dpr så räcker en 50mm normal på bästa blänadre till att ta hem hela upplösningsskillnaden i åtminstone en ledd. Sen skall det ju också till rätt stora förstoringar innan man ser någon skillnad i praktiken.

precis, och vilken skrivare / lab etc du använder, jag vill hävda att det är svårt att se någon distinkt skilnad överhuvudtaget.
Mer intressant är väl att 50d i Askeys/Simons jämförelse har enligt dpreview faktiskt sämre DR än 40d i raw. Jpg uttaget struntar iaf jag i.
 
precis, och vilken skrivare / lab etc du använder, jag vill hävda att det är svårt att se någon distinkt skilnad överhuvudtaget.
Mer intressant är väl att 50d i Askeys/Simons jämförelse har enligt dpreview faktiskt sämre DR än 40d i raw. Jpg uttaget struntar iaf jag i.


Ja det är intressant. Om det är som jag uppfattat att pixlarna på cmos sensorn kräver ett kretsutrymme som snor ljus är det dock inte helt överraskande.
 
jag la upp samma bilder omtagna utan HTP (det var bara en bild som HTP var aktiverat av alla min exempel) . du kan därför göra om granskningen.

Jo, jag har gjort de och de blev till 50ds fördel. Men strunt i 50D vs 40D nu och låt mej se lite synpunkter på varför så kapitalt olika luppar som vid dprs jämförelse av Sony A900 med t.ex. D3 m.fl. I de testet såg jag bara två kameror som de jämförde någotsånär...1DsMkIII och A900.
 
Jo, men de va med ena kameran med htp och knappast jämförbara . Min frågeställnig gäller lite mer generellt om olika förstoringsgrad som används på "luppar" vid jämförelser mellan t.ex A900, D1sMkIII, D3, 5D, D700 på dpr m.fl.. Varför gör dom de? En kvarvara från D30 för åtta år sen kanske? Testutveckling? Nä, snarare stagnation skulle jag kalla de för...

Blir det inte mest objektivt på det sättet. Man ser ju bruset på samma "pixelnivå" och får själv göra en bedömning om hur skillnaden blir i utskrifter i samma fysiska storlek från de olika kamerorna.
Interpolering för visning på skärm i samma upplösning ger väl något som liknar utskrifter men det är ju inte riktigt samma sak.
 
Stämmer väl ganska väl med din jämförelse i tråden 40D vs 50D. Vidare fick jag lite mer vatten på min kvarn att optikerna även vid bra ljusförhållanden/stativ/lägre iso sätter en ganska betydande gräns. Isynnerhet vad gäller aps-c formatet.

Lennart

Om gränsen för APS-C går vid c:a 15 megapixel, var går den då på kompakterna?
 
Vad som fattas är att SYNLIGGÖRA den bättre upplösningen. Procentsatserna för något visuellt som är osynligt i realiteten känns ointressanta. Däremot är orsaken intressant. Testen anger just optiken som en av orsakerna.

Citat:
"It appears that Canon has reached the limit of what is sensible, in terms of megapixels on an APS-C sensor. At a pixel density of 4.5 MP/cm² (40D: 3.1 MP/cm², 1Ds MkIII: 2.4 MP/cm²) the lens becomes the limiting factor.

Even the sharpest primes at optimal apertures cannot (at least away from the center of the frame) satisfy the 15.1 megapixel sensors hunger for resolution.

Considering the disadvantages that come with higher pixel densities such as diffraction issues, increased sensitivity towards camera shake, reduced dynamic range, reduced high ISO performance and the need to store, move and process larger amounts of data, one could be forgiven for coming to the conclusion that at this point the megapixel race should probably stop.

One consequence of this is that the 50% increase in pixel count over the 40D results in only a marginal amount of extra detail."

Lennart

Det här är ett exempel på när folk går lite väl mycket i spinn och tar en utsaga som någon sagt som en absolut sanning om någonting. Det här beteendet är inte mer försvarligt bara för att det är någon form av internationell auktoritet på området som uttalat sig (om det nu är det). Det är väl ändå så att vi faktiskt inte vet varför ännu?

Dels sägs att 50D:s marginella detaljåtergivningsförbättringar beror på begränsningar i objektiven.

Dels läggs en brasklapp in som säger att objektiven åtminstone är ett problem i bildernas periferi.

Dels radas en del andra saker upp som argument för att man bör sluta packa fler pixlar än åtminstone 15 underförstått på en APS-C.

Det kan mycket väl vara så att objektivet är problemet men vi vet faktiskt inte varför. Har vi ett objektiv som faktiskt inte är en 100% -ig match med kamerahuset så att AF faktiskt inte ställer skärpan rätt eller har man manuellt misslyckats med att lägga skärpan helt rätt? Det har i alla fall jag sett så många exempel på att jag aldrig utesluter såna problem. Utsnittet vi ser, varifrån i bilden är det gjort? I centrum eller periferin?

När det gäller en del av det övriga som radas upp, så är det också problem. Riktigt stora filer är plågsamma i en del hantering och det kan man med rätta ha synpunkter på idag men det som är dagens flaskhalsar kommer inte vara morgondagens. Märkligt nog så har vi fortfarande de flesta en benhård tro på att hårddiskar och datorer ska bli allt kraftfullare, kunna lagra och överföra allt mer data på allt kortare tider, så en del av dessa synpunkter ska man nog inte ta alltför bokstavligt. Ja, de är plågsamma problem för en del idag men är de det i morgon?

Så frågan är trots allt vad är det som egentligen sätter gränserna rent praktiskt i detta fall och är det vi ser här en absolut sanning eller finns det nya möjligheter som ligger runt hörnet. Vi har ju just ovan sett principbilder över hur man nu börjar ändra principen för hur man bygger sensorer och plötsligt får bättre ljusinsamlingsegenskaper. Något man tidigare kanske inte trodde var möjligt. Vad mer är ogjort med APS-C?

Jag vänder mig inte mot de jämförelser ni gör utan de grunder på vilka ni och andra sen drar era slutsatser. Jag vet inte hur många gånger jag sagt samma sak i denna tråd. Det är alltid en sak att genom bildanalys jämföra olika kamerors bildkvalitet. En annan är att verkligen isolera vad skillnaderna egentligen beror på, eftersom vi spelar med en så oerhörd mängd sam- och motverkande variabler innan slutresultatet, den jämförda bilden fryses.

Notera att jag inte säger att vare sig ni eller han har fel, men jag är inte övertygad om att slutsatserna som dras nödvändigtvis vilar på fast grund. Jag är heller inte övertygad om att vi har kört in i stoppbocken där alla möjligheter med APS-C är uttömda ännu. Det finns naturliga begränsningar i sammanhanget, men frågan är om dessa kan kompenseras av andra tekniker som gör att vi ännu inte sett slutet på de möjligheter som finns med formatet. Det har ju faktiskt hänt förr, vilket inte minst hela denna långa tråd är ett bevis för.
 
Senast ändrad:
De bästa fullformatarna har 2-3 Mp/cm2, Canon 50D ca 4 Mp/cm2 och Canon G10 34 Mp/cm2..........
Megapixeljakten på kompakterna med nuvarande sensorstorlek borde slutat för länge sedan.

Men det var inte det som jag menade. Om vi nåt den fysiska gränsen för vad objektiven klarar av med 15 megapixel, så var går då samma fysiska gräns för kompakterna? De lever ju också med ett fysiskt förhållande mellan den upplösning deras objektiv klarar av att hantera och den sensorn teoretiskt ger. Var ligger gränsen för dessa sensorer när deras objektiv blir till en avgörande flaskhals?
 
Diffraktion borde bli en mycket störande begränsning på de senaste pixelstinna kompakterna. Utan att ha räknat på det gissar jag att på Canon G10 borde diffraktionen spela stor roll.
 
Diffraktion borde bli en mycket störande begränsning på de senaste pixelstinna kompakterna. Utan att ha räknat på det gissar jag att på Canon G10 borde diffraktionen spela stor roll.

Vem vet inte du vem vet inte jag!

Många gissar men vem vet?

Var går den teoretiska gränsen för en kompaktsensor och dennas objektiv, om den nu verkligen går vid 15 mp på en APS-C?

Det borde ju vara av intresse att utreda var en teoretisk begränsning kan tänkas ligga och vad som är möjligt rent praktiskt att maximalt förvänta sig med dagens tekniska nivå på allla andra variabler.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.