Fuji's variant med en sensor som använder pixlar i olika storlekar för att variera deras känslighet är mycket intressant.
Den berör trådrubriken på ett alldeles lysande sätt dessutom, eftersom den precis som Sony's prototypsensor (som jag nämnde tidigare) utgår ifrån att slutresultatet måste skalas ner för att bli "pixel-exakt" i sin spatiella (svenskt ord?) upplösning. Den kräver alltså en ganska hög grundupplösning för att resultatet ska bli jämförbart med kameror som inte använder denna princip.
Jag ska köra lite tester på just denna sensortyp ganska snart, då en F80EXR är planerad i inköpslistan på februari-lönen...
Jag valde till slut denna kompakt eftersom jag räknar med att alla foton i "svårare" ljus ändå kommer tas med en av de större kamerorna jag har. Denna kamera är avsedd att användas i goda till medelgoda ljusförhållanden som ren stoppa-i-fickan-kamera.
http://www.fujifilm.com/products/digital_cameras/exr/about/index.html
-naturligtvis mycket "marketing-blurbs", men en ganska bra grundgenomgång av tekniken. Nackdelarna är dock inte så väldigt nogrannt redovisade...
Foveon:
Tekniken fortsätter utvecklas, men har hittat en del återvändsgränder.
*Det är svårt att öka upplösningen då pixlarna pga konstruktionsprincipen blir ganska djupa, och mängden stödelektronik direkt på sensorytan är dubbelt så stor som på en vanlig CMOS.
*Det är nästan omöjligt att ta fram en Foveon-bas utan att drabbas av väldigt starka metameri-effekter. En Foveon kommer aldrig kunna se ljus/färg så som en människa gör det...
Förenklat kan man säga att ögat (i starkare ljus) har tre grundfärger, precis som en RGB-kamera. Dessa tre färger består dock inte av R,G och B, utan snarare av S:"mycket djup blå", M:"svagt blågrön" och L:"svagt gulgrön". Färgen rött ser vi med hjälp av skillnaden i styrka på M och L. Ljushet ser vi genom att addera M+L.
M och L har en extremt stor överlappning, och detta påverkar hur vi upplever lite speciella, "spikiga" spektra. En Foveonsensor har pga konstruktionsprincipen ganska exakt NOLL i överlappning, vilket gör det väldigt svårt att översätta sensorresponsen till ögats konrespons.
En lösning som jag alltid undrat varför de inte ens övervägt är att låta grön vara för sig själv, och bara använda Foveon-principen i Röd/Blå. Då kan man låta Grön och Röd överlappa på ett väldigt korrekt sätt, den Blå kanalen är inte alls lika känslig på detta sätt då den ligger så väldigt långt bortanför i våglängd.