Läge på kameran, alltid manuellt????

[knobloch]

Angående 7D så har man alltid både exponerings- och AF-lås på halvt nedtryckt avtryckare, om man använder evaluerande mätning och One Shot AF. Om man mäter eller fokuserar på annat sätt får man olika resultat, beroende på vad det var man ändrade.

Intressant, kör ju visserligen på spotmätning för det mesta men jag visste inte alls om att man låste både AF och AE när man körde på den kombon. Tack för info!

Det går att med tummen trycka på * samtidigt som man hanterar avtryckaren med pekfingret. Gillar man inte det kan man ställa om avtryckaren till att även inkludera exponeringslås, altlså det som normalt ligger på *. Custom Function IV-1.

Det går alltså att tilldela AF- och AE-lås till en och samma knapp (avtryckaren)? Då ska jag in i den menyn och testa lite. Spontant känns det som att det alternativet skulle passa mig bäst. Testade att ha *-knappen som AE-lås men det kändes lite avigt, om man kan låsa med samma knapp vore det toppen.

Om du har start av AF på AF-ON-knappen och kör med kontinuerlig AF, så "låser" du fokus när du släpper AF-ON-knappen. Sen måste du konfiguera så att ett halvtryck på avtryckaren låser exponering (med det är nog default när man flyttar AF till AF-ON-knappen).

Tack för svaret! Ok, kör oftast One Shot AF men visst händer det att man slår över på kontinuerlig AF när det går undan. Bara så att jag inte missförstår, man trycker alltså ner AF-ON-knappen för att aktivera fokus (alltså för att kameran ska börja leta efter fokus) och när man släpper AF-ON-knappen så låser den?

Om det apersson850 skrev ovan stämmer angående att man kan låsa exponering och AF med avtryckaren så kommer det nog att bli det alternativet. Annars tror jag att jag föredrar ditt förslag istället för att ha AE-lås på *-knappen, eller det känns i alla fall så när jag föreställer mig scenariot i huvudet. Måste testa det i praktiken.

Dum fråga kanske, men blir det någon skillnad avseende AF-träffsäkerheten (i brist på bättre ord) om man kör på kontinuerlig AF jämfört med One Shot AF om man skulle vilja använda PMD:s förslag för stillastående motiv?

 

[PMD]

Ok, kör oftast One Shot AF men visst händer det att man slår över på kontinuerlig AF när det går undan. Bara så att jag inte missförstår, man trycker alltså ner AF-ON-knappen för att aktivera fokus (alltså för att kameran ska börja leta efter fokus) och när man släpper AF-ON-knappen så låser den?

Ja, med kontinuerlig AF inställd så startar kamera autofokusen när man trycker in AF-ON-knappen och håller på och fokuserar tills man släpper knappen. Eftersom AF:en inte längre arbetar då så har man ju "låst" den.

Dum fråga kanske, men blir det någon skillnad avseende AF-träffsäkerheten (i brist på bättre ord) om man kör på kontinuerlig AF jämfört med One Shot AF om man skulle vilja använda PMD:s förslag för stillastående motiv?

I normalfallet bör det inte bli någon skillnad. Möjligen kan det blir lite bättre noggrannhet med kontinuerlig AF eftersom kameran ständigt försöker hitta fokus, men det är nog bara i knepiga situationer.

 

[Ventures]

Vad fotar ni i för läge på er kamera? Använder ni er alltid av manuellt läge?
Ibland vill man inte behöva ratta in både bländare & slutare då det helt enkelt inte finns riktigt med tid till det. Ögonblocksbilder.......
Vad har ni er kamera på & varför?

Tänk vad många bilder man missat när man använt helmanuella kameror, trots att man ändå hade viss vana. Kameratillverkarna har säkert lagt ned miljoner på att utveckla autoläget och moderna kameror har utmärkt elektronik för att bedöma exponeringen i normalsituationen. Jag tycker man kan använda detta utan att skämmas.

Jag har P-läget = auto som "beredskapsläge".
Beroende på situationen så kompenserar jag P-läget med +/- exponering eller väljer bländar- eller slutarprioritering efter vilket resultat som önskas.

M-läget använder jag då tid finns att ratta som t.ex vid makro- och skymningsfoto och/eller använder manuella objektiv som inte låter sig köras i autoläge.

 

[knobloch]

Ja, med kontinuerlig AF inställd så startar kamera autofokusen när man trycker in AF-ON-knappen och håller på och fokuserar tills man släpper knappen. Eftersom AF:en inte längre arbetar då så har man ju "låst" den.

I normalfallet bör det inte bli någon skillnad. Möjligen kan det blir lite bättre noggrannhet med kontinuerlig AF eftersom kameran ständigt försöker hitta fokus, men det är nog bara i knepiga situationer.

Ok, då förklarade du bra redan från början i och med att jag förstod.

Känns som att ditt förslag tål att tänkas på lite, det skulle bli en ganska flexibel lösning att ha kontinuerlig AF aktiverad hela tiden men att kunna använda AF-låset. Då kan man ju växla mellan stillastående och rörliga motiv väldigt snabbt. Gäller bara att nöta lite så att man får in känslan för ett helt annorlunda handhavande mot vad man är van vid.

Tack igen!

 

[gorse]

Vad drar du för slutsats av det?

.... då gissar jag vidare att det är en fotograf med högre ambitioner och klarare bildidé.

Mja, jag menade faktiskt att fotografen säger "hoppsan" mellan varje försök. Nu skall jag naturligtvis lägga till att jag raljerade en hel del, så det inte blir polemik av detta. Det är antagligen så att ägaren av kameran inte ännu hunnit bli duktig på att ställa in alla rattar i manuellt läge så det blir rätt på första försöket. Det blir kanske bättre sen? Slutsatsen jag drar är samma som redan konstaterats i tråden, att det finns en viss snobbism i att köra manuellt och att man gör det hellre än bra och gärna dissar de som inte kör manuellt. Finns ingen anledning upprepa den diskussionen.

Jag har ju tidigare emellanåt gjort mig lustig över mina fotovänner som inte får plats med sina smörgåsar i ryggsäcken för de släpar så mycket grejor, och att jag har hunnit äta upp mina smörgåsar innan de hittat rätt inställningar. Därmed inte sagt att jag är bättre på saken, men jag använder gärna gröna läget (också). Och helt klart är det en utmaning att fotografera med enklare grejor med.

Jag ser ingen konflikt i mitt inlägg egentligen. Jag gillar manuellt också, då när jag har tid och när det passar (mig). Det ena är inte mer rätt eller fel än det andra.

Från det ena till det andra:
I fotoklubben jag är med i råder en stark mening att man det är fult att blanda in datorn i fotograferandet. Photoshop är ett skällsord och bilder som manipulerade tex genom att justera nivårer snackas ner till den milda grad... att fota i raw och trimma färgbalansen själv är fusk och manipulering. Men så är majoriteten av medlemmarna rätt gamla och har fotat hela sitt liv med film. Detta struntar jag i. Ibland får jag en känsla att detta med manuellt har lite samma attityd som detta med att använda kamerans automatik. Inget ont i det ifs.

Om man återgår till sladdandet med kameran så ser jag ingen anledning att hitta dragläget heller. Moderna bilar har automatlåda (vilket är mer vanligt utomlands och i Amerika är det med få undantag någon som kan växla en bil). Klart att de som läser här på forumet vill sladda med kameran, det fattade jag med. Om man är intresserad så lär man sig, men jag ser inget egenvärde i saken annat än det är intressant och ger ökade möjligheter. Men man måste inte.

Jag filosiferar på en sak: Jag har några gamla dragspelskameror som går på film. När jag fotar med dessa, använder jag en ljusmätare som föreslår bländarvärden och tider. Jag skriver av dessa utan att ifrågasätta värdena. Hur det gick får jag inte veta för efter ett par veckor senare då jag hämtar filmen. Det brukar bli rätt bra nästan varjenda gång.

Med min digitala systemkamera finns en mätare inne i sökaren och när jag rattat in bländare och tid tills mätaren säker OK, trycker jag av och jag ser resultatet direkt på displayen. Oftast blir det också väldigt bra. Vad är det som egentligen skiljer sig att kameran själv skriver av värdena från ljusmätaren? Det som är väldigt värdefullt med digitalkameran är att man ser resultet i nästa sekund då man tittar på displayen man kan ta om bilden efter man justerat saken.

Vad är det som skiljer A resp T från Auto? Som jag ser det är det fortfarande auto men med priortet för det läget man valt, A resp T.

 

[knobloch]

Vad är det som skiljer A resp T från Auto? Som jag ser det är det fortfarande auto men med priortet för det läget man valt, A resp T.

Fast om jag har förstått det rätt, med stor reseveration för att jag inte har det , så är det egentligen inte så stor skillnad mellan A och T jämfört med M, du sätter det ena värdet och med hjälp av exponeringskompensation kan du reglera det andra värdet. Det är bara det att med A eller T så får du ju ett hyfsat bra förslag på det "andra värdet" från kameran vilket du inte får om du kör med M.

 

[Ventures]

Från det ena till det andra:
I fotoklubben jag är med i råder en stark mening att man det är fult att blanda in datorn i fotograferandet. Photoshop är ett skällsord och bilder som manipulerade tex genom att justera nivårer snackas ner till den milda grad... att fota i raw och trimma färgbalansen själv är fusk och manipulering. Men så är majoriteten av medlemmarna rätt gamla och har fotat hela sitt liv med film. Detta struntar jag i. Ibland får jag en känsla att detta med manuellt har lite samma attityd som detta med att använda kamerans automatik. Inget ont i det ifs.

Jag antar att dina klubbkollegor (i dogmasektionen då) bara fotar diabilder som betraktas på filmduk med diaprojektor, för att undvika fusk och manipulering.

Som tur är får man ha olika åsikter utan att bli torterad .

 

[ErlandH]

Jag antar att dina klubbkollegor (i dogmasektionen då) bara fotar diabilder som betraktas på filmduk med diaprojektor, för att undvika fusk och manipulering.

Projektor tycker jag låter som fusk. Lupp mot ett certifierat ljusbord är det enda som gör diabilderna rättvisa.

 

[Ventures]

Projektor tycker jag låter som fusk. Lupp mot ett certifierat ljusbord är det enda som gör diabilderna rättvisa.

OK, då. Man kan ju faktiskt manipulera med ljusstyrkan i projektorn.

 

[mikael.b.roos]

Nej, jag tror inte att du förstår vad jag menar... Men jag tror att du anser att det här med exponering är väldigt mycket märkvärdigare och krångligare än det faktiskt är.



Jag hoppas ju innerligt att man har skaffat sig grundläggande kunskaper/erfarenhet om exponering och foto i allmänhet innan man ger sig på att fotografera "ett kritiskt ögonblick, typ bröllop eller dylikt". Om man inte besitter den kompetensen är det nog bättre att ha kameran i P eller helautoläge, det ökar markant chanserna att komma hem med några användbara bilder!

Då får du jättegärna förklara istället för att blinka en massa Jag har inte påstått att det är svårt att få en bra exponering.. tvärt emot att det är jäkligt lätt? Så var vänlig att inte lägga ord i mun på mig

Jag hoppas också innerligt att ingen fotar ett bröllop mot betalning utan just ERFARENHET.. som det betyder att besitta kompetensen som krävs.. Tack för förtydligandet?

 

[mikael.b.roos]

Från det ena till det andra:
I fotoklubben jag är med i råder en stark mening att man det är fult att blanda in datorn i fotograferandet. Photoshop är ett skällsord och bilder som manipulerade tex genom att justera nivårer snackas ner till den milda grad... att fota i raw och trimma färgbalansen själv är fusk och manipulering. Men så är majoriteten av medlemmarna rätt gamla och har fotat hela sitt liv med film. Detta struntar jag i. Ibland får jag en känsla att detta med manuellt har lite samma attityd som detta med att använda kamerans automatik. Inget ont i det ifs.

.

Men.. tvärt om borde dom väl omfamna RAW? man gör ju exakt samma ändringar som dom säkert gjorde i mörkrummet för 30 år sedan? Att vara emot RAW är lite samma som det nu har bevisats med autolägen.. har man inte förstått det skjuter man ifrån sig det..

 

[cocuyo]

Jag skulle nog vilja påstå att det är oerhört få kameror, om ens någon, som är ergonomisk. Många blandar lätt ihop funktion, ergonomi och greppvänlighet etc. En tung kamera exempelvis kan aldrig vara "ergonomisk".

Jag är i regel ganska petig med språket. Ergonomisk är inte ett värdeomdöme, utan ett adjektiv för att peka ut vissa egenskaper som samverkar med användaren. Ergonomin kan vara god, och den kan vara dålig. Det finns kameror som ergonomiskt är närmast katastrofala; det har jag ju nämnt redan, medan det finns kameror, som trots hög vikt och stor volym har god ergonomi. Men ergonomi kan aldrig definieras enbart utifrån en produkt, utan det är i samverkan med användaren som ergonomin utvecklas.

Enögda och tvåögda spegelreflexkameror för 120-film har i regel god ergonomi för de flesta som använder dem. Rollei satte trenden, och Hasselblad/Sason utvecklade den till nära perfektion. Det är intressant att se hur det inte gick att överföra ergonomin hos den stora kameran till en mindre enligt samma koncept, vilket Rollei försökte utan framgång. Men ändå visar konceptet Rolleiflex och efterföljare som Fujita, Kowa, Mamiya, Hasselblad, Zenza Bronica och Pentax, att formen på kameran inte nödvändigtvis måste vara som småbildskamerorna för att ergonomin ska vara god.

Och bristen i de digitala reglagen är att de är mindre inuitiva än motsvarande reglage som är analoga. Här använder jag ordet "analog" på korrekt sätt, och inte som i begreppet "analog kamera". När man ställer in visarna på en klocka som har analog visning, kan det endera göras med ett vred, exempelvis kronan på ett armbandsur. Väckarklockan har vred på baksidan, som får visarna att vridas runt, och visaren pekar mot det som man ställer in.

Reglagen på digitalur är vanligen en annan sort, där man trycker på en knapp, och enkeltryck ger ett steg, medan man när knappen hålls in får siffrorna att bläddra i följd, eller om uret är analogt, visarna går runt tills man släpper knappen. Datormusen är en blandning av analoga och digitala funktioner, förflyttningen på musmattan är analog, medan gränssnittet mot datorn är digitalt. Kamerans reglage är en blandning av knappar och vred, där vreden är ändlösa, likt hjulet på en hjulmus. De har inga bestämda lägen, och man har ingen känsla för vad man ställer in när man använder dem. Dessutom, vilket är ergonomiskt helt vanvettigt, växlar många av de mest använda reglagen funktion på relativt oförutsägbart sätt. Ingen anvisning, vare sig taktil eller på annat sätt än via möjligen en färg eller en liten skylt i sökaren, långt ifrån reglaget ifråga, visar vilken funktion som för tillfället är aktiv.

Om man skulle tänka sig jämförelsen med en bil, så hade man låt säga bara en pedal och ratten, Dubbeltryck på pedalen växlar funktion mellan att öka och minska farten, och ratten kan om man trycker in knappen i mitten växla funktion mellan att styra bilen och ändra temperatur på luftkonditioneringen. Jag tror inte många skulle vara nöjda med den sortens reglage. Men på våra kameror har vi sånt. För några år sedan störtade ett mycket avancerat och tekniskt "felfritt" stridsflygplan mitt i Stockholm under en uppvisning för att man hade byggt in digioti i dess styrfunktioner. Man skyllde sedan på piloten, genom att döpa det till "PIO", Pilot Induced Oscillation, när den enkla förklaringen var att det var ren digioti i konstruktionen. Den var byggd för att krascha sådär bara.

Och våra moderna kameror har samma digioti inbyggd när man genom att klicka på hjulet framför avtrycket växlar funktion mellan att ställa in slutartid, bländare eller kompensation, och att samma hjul används för femtielva andra funktioner efter att man har tryckt på knappar så att man kommer in i menyer av olika slag.

Min kompaktkamera, Canon G7, har faktiskt en analog ratt för ISO, vilket är ett ergonomiskt genidrag. Synd bara att de inte har löpt linan ut.

 

[sebmacahan]

Jag är i regel ganska petig med språket. Ergonomisk är inte ett värdeomdöme, utan ett adjektiv för att peka ut vissa egenskaper som samverkar med användaren. Ergonomin kan vara god, och den kan vara dålig. Det finns kameror som ergonomiskt är närmast katastrofala; det har jag ju nämnt redan, medan det finns kameror, som trots hög vikt och stor volym har god ergonomi. Men ergonomi kan aldrig definieras enbart utifrån en produkt, utan det är i samverkan med användaren som ergonomin utvecklas.

Begreppet ergonomi i praktiken innebär att momentet eller rörelsen som görs eller krävs för en specifik handling som i sin tur genererar onödiga förslitningar och/eller en onaturlig rörelse/ställning. Då människans anatomiska utformning inte lämpar sig för det specifika momentet så kan man inte stumt påstå att handhavandet av en kamera på något sätt innebär att produkten tillåter god ergonomi. Det är vad jag syftade på i mitt inlägg tidigare.

 

[cocuyo]

Eftersom begreppet ergonomi i praktiken är att momentet eller rörelsen som görs eller krävs för en specifik handling genererar onödiga förslitningar och/eller onaturlig rörelse/ställning därför att människans anatomiska utformning inte lämpar sig för det specifika momentet så kan man inte stumt påstå att handhavandet av en kamera på något sätt innebär att produkten tillåter god ergonomi. Det är vad jag syftade på i mitt inlägg tidigare.

Nja, det handlar ju om gränssnitt på mer än ett sätt, och det är inte bara handgreppen och rörelserna som ingår i ergonomin, utan också vår mentala förmåga och hjälpmedlen för att använda själva tekniken också på andra plan än anatomin. De ergonomiska felgreppen i digitalsystemkamerorna är inte i särskilt hög grad belastningsrelaterade, utan mer att de gör enkla saker krångligare än de borde vara, genom att bland annat växla funktion på olika reglage, medan de i andra fall kräver att man exempelvis tittar i sökaren, för sådant som man borde kunna göra utan att lyfta kameran till ögat.

Ett av skälen till att det var lättare att ställa in manuellt förr, är att alla reglage var analoga, där man genom att ändra vinkeln genom att vrida reglaget ställde in önskad funktion, och att funktionen stannade där man hade satt den. Min digitala systemkamera har inte ett enda analogt reglage, och inget av dem, utöver programratten, kan avläsas utifrån, annat än via bildskärmen. På alla mina äldre kameror kan jag med en enda blick uppifrån se exakt hur de är inställda. Alla inställningar är enkla att läsa av. De går att läsa av i sökaren också på Contax RTS, men det är faktiskt inte vad sökaren främs är till för. Det mesta av informationen i sökaren på digitalkamerorna är mer förvirrande än upplysande, och att placera allt som är av vikt på det sättet är exempel på mycket dålig ergonomi. Sökaren är främst till för att komponera bilden, och jag vill ha den så fri som möjligt från störande element.

 

[sebmacahan]

Nja, det handlar ju om gränssnitt på mer än ett sätt, och det är inte bara handgreppen och rörelserna som ingår i ergonomin, utan också vår mentala förmåga och hjälpmedlen för att använda själva tekniken också på andra plan än anatomin. De ergonomiska felgreppen i digitalsystemkamerorna är inte i särskilt hög grad belastningsrelaterade, utan mer att de gör enkla saker krångligare än de borde vara, genom att bland annat växla funktion på olika reglage, medan de i andra fall kräver att man exempelvis tittar i sökaren, för sådant som man borde kunna göra utan att lyfta kameran till ögat.

Ett av skälen till att det var lättare att ställa in manuellt förr, är att alla reglage var analoga, där man genom att ändra vinkeln genom att vrida reglaget ställde in önskad funktion, och att funktionen stannade där man hade satt den. Min digitala systemkamera har inte ett enda analogt reglage, och inget av dem, utöver programratten, kan avläsas utifrån, annat än via bildskärmen. På alla mina äldre kameror kan jag med en enda blick uppifrån se exakt hur de är inställda. Alla inställningar är enkla att läsa av. De går att läsa av i sökaren också på Contax RTS, men det är faktiskt inte vad sökaren främs är till för. Det mesta av informationen i sökaren på digitalkamerorna är mer förvirrande än upplysande, och att placera allt som är av vikt på det sättet är exempel på mycket dålig ergonomi. Sökaren är främst till för att komponera bilden, och jag vill ha den så fri som möjligt från störande element.

Eftersom vi pratar om skilda delar av begreppet så är det inte lätt att vara överrens. Jag vidhåller att:

- Att ha kameran i halsrem medför inte god ergonomi.
- Att föra en kamera till ögat och titta genom sökaren medför inte god ergonomi.
- Att spjärna in armarna i sidan för att ta en skarp bild medför inte god ergonomi.

Man kan förbättra ergonomin men eftersom det som står ovan var vad som även fanns på 70-talet så hade kamerorna knappast bättre ergonomi förr. Det är i samma linje därför inte mer ergonomiskt att använda M-läge.

Ur min synvinkel iallafall.

 

[Fogel70]

Och våra moderna kameror har samma digioti inbyggd när man genom att klicka på hjulet framför avtrycket växlar funktion mellan att ställa in slutartid, bländare eller kompensation, och att samma hjul används för femtielva andra funktioner efter att man har tryckt på knappar så att man kommer in i menyer av olika slag.

Kan hålla med om att kameror med bara ett hjul för kontroll av inställningar kan vara en katastrof att använda, men jag tror de allra flesta kameror avsedda för avancerade användare har åtminstone två hjul, vilket gör en stor skillnad i handhavandet.

 

[Rikard_L]

Olika typer av fotografering, olika metoder.

Använder manuellt när jag fotograferar långsamt och med eftertanke, tex då jag förvisualiserat bilden. I de fallen är det alltid stativ, manuell fokus i Live View, och manuell exponering. Det känns harmoniskt och bra för mig helt enkelt.

Däremot när jag vandrar till och från tänkta fotoplatser, eller bara är ute och vandrar på måfå, så har jag DX-kamera med 70-200 hängande över axeln, A-läge, största bländare, auto-iso med slutartidsgräns 1/500 och maxiso 3200, och kontinuerlig AF. Det har hänt för många gånger att jag missat fåglar eller djur för att jag inte varit beredd.

 

[cocuyo]

Kan hålla med om att kameror med bara ett hjul för kontroll av inställningar kan vara en katastrof att använda, men jag tror de allra flesta kameror avsedda för avancerade användare har åtminstone två hjul, vilket gör en stor skillnad i handhavandet.

Två hjul är självklart bättre än ett, men varför hjul? Hjulet är något lättare att manövrera än en knapp eller två knappar, eller en vippa, men det har samma svaghet som alla digitala reglage. Man får ingen återmatning via själva hjulet för hur man har ställt in den och hjulet kan inte avläsas. På de gamla kamerorna kunde man läsa av själva reglaget man ställde in, också när samma avläsningsmöjlighet fanns i sökaren. De digitala reglagen har inga bestämda lägen och ingen avläsningsmöjlighet. Avläsningen av värdena sker alltid någon annanstans, och sällan på ett sätt som gör dem lätta att utvärdera.

 

[cocuyo]

Eftersom vi pratar om skilda delar av begreppet så är det inte lätt att vara överrens.

Nej, jag avser helheten, medan du genom att söka begränsa innebörden påstår att jag har fel.

 

[sebmacahan]

Nej, jag avser helheten, medan du genom att söka begränsa innebörden påstår att jag har fel.

Jag påstår inte alls att du har fel. Men eftersom de delar jag avsåg "ingår i helheten" så kan man (i mitt synsätt) inte säga att en kamera medför "god ergonomi".