Annons

Läge på kameran, alltid manuellt????

Produkter
(logga in för att koppla)
...M-användarna inte verkar inse är att deras bilder får samma slutartid vid en vald bländare när de plåtar manuellt som om de kört bländarprioritet, förutsatt att de exponerar rätt med M...
Det där är inte alltid sant.

Tag till exempel en sporthall. Här finns i bakgrunden en härlig mix av svarta, vita, röda, gröna grå, små, stora, randiga, enfärgade, ... föremål. Saker som är stilla och saker som rör på sig. Dessutom inte så sällan fönster som kan ställa till det rejält för ljusmätningen.
Om man nu rattar in en vettig exponering med M, och man kan ha ett par olika inställningar att välja mellan beroende av åt vilket håll man riktar objektivet, så vet man att det bli bra, eller i alla fall tillräckligt bra, exponering.
Ovanstående är alltså "rätt" exponering med M.

Om man istället använder A-läget så får man, faktiskt, ganska ofta "fel" exponering beroende av vad som råkar finnas med i bakgrunden. Det vill man sällan. Disclaimer: att använda spotmätning och sätta den precis på näsan på spelare som rejsar förbi i full fart är inget som jag konsistent klarar av att göra.

Bottom line: Olika program passar olika bra i olika situationer. Jag använder mest M, men skapligt ofta A och "helauto-grönt". Mindre ofta S/T. Nästan aldrig P.

:)
 
Jag är övertygad om att man lär sig snabbare hur bländare funkar genom att köra med bländarprioritet, och hur slutartider påverkar genom att köra slutarprioritet!

Sen har jag förstått att det numera inte är så modernt att skaffa sig kunskap genom att läsa på, men jag skulle ändå, som den gamle stofil jag är, vilja slå ett slag för den gamla metoden att skaffa sig kunskap. Det handlar inte om 20 högskolepoäng, utan om kanske max ett par timmar Det går i det här fallet snabbare än att ställa kameran i M-läge och sedan ägna sig åt "trial & error" tills man fattar vad man håller på med...

Bländar o slutarprio är helt klart ett sätt att som nybörjare mjukstarta och ta en sak i sänder.. men som föregående skribent också sa tycker jag att man nog får ett bättre hum om man får pilla på det själv.

Dethär med att läsa på är ju helt klart upp till var och en.. jag förstår vad du menar, man ska helst kolla en youtubevideo och sen är man fullutbildad.. Men Man lär sig på olika sätt.. Jag lär mig bäst genom att utföra.. vissa lär sig bäst genom att läsa och andra genom att se. Och jag tror att alla lär sig allra bäst av sina egna misstag! Det är ju misstag som bygger erfarenhet och gör man inga misstag så vet man heller inte vad som kan gå fel förrän det går fel i ett kritiskt ögonblick, typ bröllop eller dylikt.

bara en tanke :)
 
Dagens ergonomi är tänkt att minimera behovet att ta ögat från sökare, eller lyfta fingret från avtrycket.

Dagens ergonomi är alltså tänkt att tvinga fotografen att titta in i sökaren eller på skärmen och ratta på ett hjul utan bestämda funktioner och utan ändlägen, i stället för att ha lättbegripliga enkla funktioner för varje vred eller ratt och möjlighet att ställa in och överblicka inställningarna utan att vara tvungen att titta in i sökaren.

På min Contax RTS har jag båda möjligheterna. Jag ser alla inställningar klart och tydligt utifrån, och jag har olika rattar för respektive funktion. En ring på objektivet för bländaren, en ratt till vänster för slutaren, och en ratt till höger med kompensation. Alla inställningar syns överskådligt i sökaren också, men ingen av dem växlar funktion via tryck på en knapp eller klickande.

Det är helt enkelt ett elände och mycket dålig ergonomi, att funktionerna hos de olika rattarna och hjulen ändras, så att de gör något helt annat än vad man tänkte göra. Att nyblivna fotografer inte begriper den subtila ergonomi som växte fram under mer än ett halvsekel ändrar inte att dagens kameror ergonomiskt är närmast katastrofala när man vill ha god kontroll över inställningarna.

Det är inte en fördel att ha mer än en funktion på en kontrollratt. Det är inte en fördel att man måste trycka på en knapp för att ställa in kompensation med en ratt som annars används till annat, och det är rent katastrofalt ur ergonomisk synpunkt att samma ratt kan ha fem eller fler funktioner, som växlar beroende på hur en annan ratt är inställd. Det är digital lekstuga, men ergonomi är inte det första som kameranissarna har siktat på.

Den som jobbar med kameran på stativ är inte betjänt av att man måste titta i sökaren för att se hur kameran är inställd. På äldre kameror hade man överblick så att man såg det direkt. Inte ens på den DSLR som jag provade först löstes det problemet helt av att den hade ett LCD-fönster på ovansidan, eftersom också det fönstret hade en variation i visningen som var förvirrande, och siffrorna var otydliga jämfört med överblicken på en kamera från sextiotalet.

De som snackar om "bra ergonomi" på nyare kameror har i regel aldrig fotograferat någon längre tid med kameror från femtio- sextio- och sjuttiotalen, och knappast från åttiotalet heller.
 
De som snackar om "bra ergonomi" på nyare kameror har i regel aldrig fotograferat någon längre tid med kameror från femtio- sextio- och sjuttiotalen, och knappast från åttiotalet heller.

Jag skulle nog vilja påstå att det är oerhört få kameror, om ens någon, som är ergonomisk. Många blandar lätt ihop funktion, ergonomi och greppvänlighet etc. En tung kamera exempelvis kan aldrig vara "ergonomisk".
 
Det där är inte alltid sant.:)

Helt rätt! Jag citerar mig själv från inlägg 175:
"Sen som många skrivit före mig så finns det absolut situationer som kräver manuella inställningar, men det är ju inte riktigt frågeställningen i den här tråden."

Bottom line: Olika program passar olika bra i olika situationer.

Håller med! Men tycker att det verkar lite onödigt krångligt att ALLTID köra manuellt! ;)


jag förstår vad du menar, man ska helst kolla en youtubevideo och sen är man fullutbildad...

Nej, jag tror inte att du förstår vad jag menar... ;) Men jag tror att du anser att det här med exponering är väldigt mycket märkvärdigare och krångligare än det faktiskt är.

Det är ju misstag som bygger erfarenhet och gör man inga misstag så vet man heller inte vad som kan gå fel förrän det går fel i ett kritiskt ögonblick, typ bröllop eller dylikt.

Jag hoppas ju innerligt att man har skaffat sig grundläggande kunskaper/erfarenhet om exponering och foto i allmänhet innan man ger sig på att fotografera "ett kritiskt ögonblick, typ bröllop eller dylikt". Om man inte besitter den kompetensen är det nog bättre att ha kameran i P eller helautoläge, det ökar markant chanserna att komma hem med några användbara bilder! ;)
 
De som snackar om "bra ergonomi" på nyare kameror har i regel aldrig fotograferat någon längre tid med kameror från femtio- sextio- och sjuttiotalen, och knappast från åttiotalet heller.

Nja, visserligen är jag och har varit mycket förtjust i mina gamla Nikonkameror, F3, FA, F801s, de gamla Olympusarna, Pentax 645 och annat som funnits i kameraväskan. Men nog märks det att någon har tänkt till lite när de ritat de nyare kamerorna. I många lägen går man omvägar via elektroniska funktioner och svårfokuserade mattskivor, men mångsidigheten och snabbheten är nog ändå anpassad för fler typer av motiv nuförtiden. Att använda D700 manuellt (när det gäller exponering) är oerhört mycket exaktare än FA:ns krassa +/- i en obelyst display.
 
Mitt inlägg riktade sig inte specifikt till dig, det är många som skrivit ungefär samma sak i den här tråden och många andra trådar.
Ok, jag uppfattade det som riktat mot mig och kände att jag behövde försvara mig lite. :)

Men jag skulle vilja fråga ett par saker, och det är inte retoriskt raljerande frågor för att dumförklara eller nedvärdera, utan för att jag är genuint nyfiken: vad är det enligt dig som ger mer kontroll med det manuella läget? Och vad menar du med att du inte har koll på de halvautomatiska lägena?
Kanske ska börja med att förklara hur jag fotar, eller hur jag fotar för det mesta i alla fall. Kanske kommer att upprepa lite vad jag skrivit tidigare i denna tråd, hoppas att ni har överseende med detta.

Jag har kört på manuellt tre år nu, som så många andra nybörjare så var anledningen att jag ville lära mig hur bländare, slutartid och ISO hänger samman. Visst kan man säkert lära sig detta genom att använda bländarautomatik eller tidsautomatik, och vissa lär sig förmodligen snabbare på det sättet, men för mig kändes manuellt som det mest intuitiva läget, ett läge där jag lungt kunde ändra parameter för parameter utan att något annat ändrades.

Under den tid som jag har kört manuellt har jag kommit fram till att spotmätning och att endast använda mittersta fokuspunkten har fungerat bäst för den största delen av den typ av bilder som jag tar (övervägande delen är nog bilder på människor och framförallt barn, jag började fota under min pappaledighet). Jag kör med spotmätning så att jag kan välja att det jag tycker är viktigast i bilden blir så korrekt exponerat som möjligt, exempelvis ansikten.

Att jag kör den mittersta fokuspunkten har nog lite att göra med att kameran som jag började fota med var en 450D där endast mittersta fokuspunkten är korslagd, det kändes som att jag satte fokus oftare med den. Att endast köra med en fokuspunkt är för att jag upplever det som att jag får större kontroll på exakt var fokus hamnar någonstans. Nu när jag har en 7D så innebär förmodligen denna teknik att jag inte utnyttjar kamerans fulla potential, men det har blivit en vana och det funkar så pass ofta att jag inte känner något behov av att byta teknik. I och med att jag endast kör med mittersta fokuspunkten så blir det ju självklart så att jag måste komponera om bilden efter att jag satt fokus i många fall. Det som är skönt med M-läget i det läget är att när jag väl har exponerat efter exempelvis ett ansikte så kan jag komponera om utan att några inställningar förändras.

Det har sedan blivit lite av en bekvämlighet att jag fastnat på M-läget, jag känner mig helt enkelt trygg med det. Jag har försökt med A-läget (eller Av-läget på Canonspråk) vid endast ett fåtal tillfällen, men aldrig gjort något riktigt seriöst försök vilket jag förmodligen borde göra. Jag lägger inte in någon prestige i att använda M-läget, det är snarare så att jag har större respekt för de som kör halvautomatiskt i och med att jag personligen upplever det som svårare då jag inte inte riktigt har koll på det. Jag tror visserligen att jag har en ganska bra bild av hur man rent tekniskt skulle gå tillväga, om än inte helt.

Jag skulle ju kunna köra på Av-läget och använda exponeringslås innan jag komponerar om, men det känns inte riktigt intuitivt för mig och kommer inte lika naturligt. Det har givetvis med vana att göra. Jag planerar att ge de halvautomatiska lägena (åtminstone Av) en ärlig chans under sommarsemestern, då kanske jag kan återkomma när jag vet vad jag pratar om. :)

Jag försöker inte övertala dig eller någon annan att sluta plåta med kameran i M-läge om ni tycker att det känns bra, men jag tycker att man ska veta varför man gör det, eller snarare varför man väljer bort A och S . I synnerhet för nybörjare. A och S kräver exakt samma kunskaper om hur bländare, slutare och ISO funkar som M, de bara rationaliserar fotograferandet och gör att man kommer snabbare till skott och kan fokusera mer på bilden. Enda anledningen till att jag engagerar mig i den här tråden är att jag har väldigt svårt för snobbism som egentligen grundar sig i okunskap, och att man omedvetet lurar nybörjare att göra fotograferandet bökigare och krångligare än vad det behöver vara... Ibland får jag till och med en känsla av att det här med att fota "manuellt" blir viktigare än resultatet, och då har det ju gått överstyr ordentligt! ;)
Någon skrev tidigare ett inlägg i denna tråd om att anledningen till att han valde M var för att det var roligt. Och lite så är det ju. Det var utmanande i början, och utmaningar är ju kul då man känner att man utvecklas. Men nu har jag kommit till en punkt där det ju faktiskt känns som att Av-läget skulle vara lite mer utmanande, så därför ska jag försöka mig på det. Jag tycker dock inte att min fokus har dragits bort från själva bilden bara för att jag kört M-läget, jo i början så klart, men nu flyter det på ganska naturligt.

Vad gäller den så kallade M-snobbismen så har jag själv inte upplevt att den är så utbredd. Jag tror visserligen att det är vanligt att nybörjare tror att proffsen alltid kör på M, den trodde jag nog själv innan jag blev medlem på FS.

Forumet här på FS är för övrigt riktigt bra för att inhämta information, jag har stor respekt för alla som verkar grymt kunniga. Det är bara lite synd att det verkar vara alltför många som gärna förstorar upp saker och skapar sidodiskussioner utan någon egentlig anledning. Folk är jäkligt snabba på att "hugga", så man får passa sig noga när man formulerar sig. Givetvis är det bra att reda ut missförstånd, men tonen kan ju kanske hållas på en lite mildare nivå ibland så att det blir lite trevligare stämning. Dessvärre är det lätt att man själv hamnar i samma fälla om man tvingas gå i försvarställning.

Är osäker på om du ställde frågan bara för att provocera, eller om det bara ligger något ogenomtänkt bakom påståendet.
Det var bara ett skämt som inte var menat som en provokation. :)
 
Kanske ska börja med att förklara hur jag fotar, eller hur jag fotar för det mesta i alla fall. Kanske kommer att upprepa lite vad jag skrivit tidigare i denna tråd, hoppas att ni har överseende med detta.

Trevligt och förklarande inlägg, min nyfikenhet är stillad! :) Många snygga bilder i ditt FS-album!
 
Trevligt och förklarande inlägg, min nyfikenhet är stillad! :) Många snygga bilder i ditt FS-album!
Tack Per, kul att du tycker det! Jättemånga fina bilder på din blogg. Bilden Luftstrid i ditt FS-album var riktigt häftig.

Dessvärre kommer nog kvaliteten på mina bilder att sjunka drastiskt efter att jag börjar köra med Av-läget... (OBS! Endast ett skämt!!)

[Tillägg: De enda två bilder som jag lyckats få med i Galleri FS är båda tagna med en Canon Ixus 60 på helautomatiskt läge.]
 
Dagens ergonomi är alltså tänkt att tvinga fotografen att titta in i sökaren eller på skärmen och ratta på ett hjul utan bestämda funktioner och utan ändlägen, i stället för att ha lättbegripliga enkla funktioner för varje vred eller ratt och möjlighet att ställa in och överblicka inställningarna utan att vara tvungen att titta in i sökaren.

På min Contax RTS har jag båda möjligheterna. Jag ser alla inställningar klart och tydligt utifrån, och jag har olika rattar för respektive funktion. En ring på objektivet för bländaren, en ratt till vänster för slutaren, och en ratt till höger med kompensation. Alla inställningar syns överskådligt i sökaren också, men ingen av dem växlar funktion via tryck på en knapp eller klickande.

Det är helt enkelt ett elände och mycket dålig ergonomi, att funktionerna hos de olika rattarna och hjulen ändras, så att de gör något helt annat än vad man tänkte göra. Att nyblivna fotografer inte begriper den subtila ergonomi som växte fram under mer än ett halvsekel ändrar inte att dagens kameror ergonomiskt är närmast katastrofala när man vill ha god kontroll över inställningarna.

Det är inte en fördel att ha mer än en funktion på en kontrollratt. Det är inte en fördel att man måste trycka på en knapp för att ställa in kompensation med en ratt som annars används till annat, och det är rent katastrofalt ur ergonomisk synpunkt att samma ratt kan ha fem eller fler funktioner, som växlar beroende på hur en annan ratt är inställd. Det är digital lekstuga, men ergonomi är inte det första som kameranissarna har siktat på.
Jag ser det som en fördel att rattarna växlar funktion beroende på vilket läge som används. Dvs funktionen optimeras till läget som används. Att hålla reda på rattarnas funktionallitet i respektive läge är inte speciellt svårt. Dessutom brukar det gå att skräddarsy vilken rätt som styr vad i de olika lägena så att tex bländaren alltid styrs med samma ratt. Att man dessutom i bländarprioritet styr exp komp med samma ratt som styr slutartid i manuellt läge gör det väldigt pedagogiskt i mitt tycke eftersom man indirekt styr slutartiden.

Jag tycker det blir rörigare att ha vred med separata funktioner än rattar som ändrar funktion. Dessutom kommer det behövas minst 4 separata vred på en digital systemkamera, plus att vitbalans och ett flertal andra funktioner ska kunna ändras med enkelt handlande.
 
Titta på en Canon A-1, som försökte pressa in olika driftsätt för kameran utan att ha någon LCD att visa inställningen i. Mekaniska lock och grejor som flyttades runt beroende på vilken automatikmetod man använde. Inte var det bättre, precis.

Angående 7D så har man alltid både exponerings- och AF-lås på halvt nedtryckt avtryckare, om man använder evaluerande mätning och One Shot AF. Om man mäter eller fokuserar på annat sätt får man olika resultat, beroende på vad det var man ändrade.

Det går att med tummen trycka på * samtidigt som man hanterar avtryckaren med pekfingret. Gillar man inte det kan man ställa om avtryckaren till att även inkludera exponeringslås, altlså det som normalt ligger på *. Custom Function IV-1.

Eller så kan man, enligt ett och annat inlägg ovan, ställa kameran på M och så har man exponeringslås vare sig man vill eller ej!
 
De automatiska lägena ger också bra bilder, men valmöjligheterna är så många och att hitta det rätta läget är därför alltför komplicerat.
Kör bilder med studioblixtar i manuella läget M.
Trivs bäst med Tv där man väljer lämplig tid för att minska skaknings- och rörelseoskärpa. Det blir korta tider för makro, fåglar och liknande. Längre tider för forsar, vågskvalp och porträtt i naturligt ljus. Är bländaren olämplig, justeras med ISO. Det måste gå fort och snabbt.
 
... inte är så modernt att skaffa sig kunskap genom att läsa på, men jag skulle ändå, som den gamle stofil jag är, vilja slå ett slag för den gamla metoden att skaffa sig kunskap.

Mja, jag skulle säga att det beror på. Om man är intresserad hur det funkar, ja. Men per definition för att fotografera, absolut inte. Jag hävdar att det säljs kameror som aldrig förr. Det fotograferas som aldrig förr. Det säljs kompakt- och familjekameror och mobiltelefoner som är makalösa tekniska under som åtminstone jag tycker är fantastisk bra på göra rätt bara genom att sikta och trycka. Vem som helst kan fotografera och gör det också (med varierande resultat men gemensamt är att fotografen ofta blir rätt nöjd). Med ansiktigenkänning och smile-detektion sätts fokus rätt och inga sura miner på modellen. Till och med min enkla 1000-kronorkamera har högdagerkompensation (hur fixar man det i manuellt läge?). Det enda jag saknar är blunda-detektering på gruppfoton (så kameran tar bilden exakt i det ägonblicket alla håller ögonen öppna.

Min erfarenhet är att åtminstone på fotoklubbsnivå ser jag ett samband mellan priset på kameran och antalet försök att ta en bild innan fotografen är nöjd. För att inte tala om diskussiorna hur undemåliga ens egna grejor och korkade tillverkarna är när det inte blir bra.

Häromdagen slog det mig när barnen skulle övningsköra med bilen: När jag tog körkort bestod halva körkortsutbildningen av hur en motor fungerar, hur man öppnar huven, hur man felsöker bilden, hur växellådan fungerar, hur tändsstift fungerar, hur man byter fläktrem etc etc. Om man behövde bromsa för oförutsedda hinder skulle man träna på att bromsa utan att låsa hjulen (på olika underlag). I dag behövs inget av detta. Man behöver inte vara bilmekaniker för att köra bil, snarare tvärtom, öppnar man huven finns bara lock i skarpa färger där man får fylla olika vätskor, i övrigt straffas man om man rör nått.

För att panikbromsa en modern bil är det bara att trampa allt vad man orkar för detta sköter bilen bättre än föraren. Hur många fotografer kopplar ur ABS-bromsarna, stänger av GPS:en, kopplar ur anti-spinn, monterar manuell choke (vet ni yngre vad det ens är?), etc för att då får man bättre kontroll? Enda gången jag faktiskt själv gjort så är i en lånad sportbil med en sportläges-knapp, annars gick det inte att dra iväg med rykande spinnande däck eller köra med bredsladd i kurvorna.

Så, om man vill sladda med kameran, då läser man på hur grundläggande fotografering fungrar. I övring ser jag ingen anledning.
 
Ergonomin på digitalkameror har ganska stora brister, och en av de större är att man inte har separata kontrollorgan för de mest elementära inställningarna, kontroller som inte växlar funktion.

Inte alla digitalkameror har så dåligt ergonomi. Min kamera har två rattar som jag kan konfigurera rätt ordentlgt. Om jag vill så kan jag ställa in att den ena alltid kontrollerar bländare och den andra alltid kontrollerar slutartid, oavsett vilket exponeringsläge som är inställt. (Givetvis tappar den ena av rattarna sin bländar- eller slutartidskontrollerande funktion i A,S och P). ISO har kameran tyvärr ingen egen ratt för, utan man måste göra det via en knapptryckning och en rattvridning.
 
Jag begriper inte riktigt varför kamerorna har gjorts med så dålig ergonomi, när egentligen alla möjligheter finns att göra dem minst lika bra som förr.

Det här har vi ju diskuterat förr, men jag vill ändå påpeka att den variation i ergonomin på systemkameror som du ogillar började redan i mitten av 1980-talet när Minolta kom med sitt AF-system. Minoltas objektiv från den tiden saknade bländarring. Canon gjorde likadant med sitt nya AF-system, medan Pentax och Nikon behöll bländarringen på objektiven (eftersom deras repektive objektivfattningar var bakåtkompatibel med manuellt fokuserade objektiv). Sen cirka 12 år har även Nikon fasat ut bländarringen på objektiven.
 
Någon som vet hur man låser både fokus och exponering i Av-läget på en 7D? Har haft den sedan i mars och har inte riktigt hunnit lära mig allt, jag luskade lite nyligen men lyckades inte hitta det i manualen. Jag vill inte att den ställer om exponeringen när jag komponerar om bilden. Om det går att låsa exponeringen med samma knapp som man låser AF på 7D så kommer jag nog att börja köra Av-läget lite oftare.

Om du har start av AF på AF-ON-knappen och kör med kontinuerlig AF, så "låser" du fokus när du släpper AF-ON-knappen. Sen måste du konfiguera så att ett halvtryck på avtryckaren låser exponering (med det är nog default när man flyttar AF till AF-ON-knappen).
 
Vad fotar ni i för läge på er kamera? Använder ni er alltid av manuellt läge?
Ibland vill man inte behöva ratta in både bländare & slutare då det helt enkelt inte finns riktigt med tid till det. Ögonblocksbilder.......
Vad har ni er kamera på & varför?

Jag använder i stort sett alltid M-läget i kombination med auto-ISO. Då kan jag fritt välja bländare och slutartid som passar fotograferingssituationen. Brus är jag inte rädd för. Moderna systemkameror ger jättefina bilder på mycket höga ISO-inställningar.

Innan jag hade en kamera med auto-ISO använde jag oftast bländarprioritet, men det är mest en smaksak om man vill ställa in bländaren eller slutaren själv och låta kameran ställa in den andra parametern. P-läget använde jag väldigt sällan, för även om kameran har "programskift" så tycker jag att är det bökigare att variera bländar/tid-kombinationen med P än med A eller S (eller Av och Tv som Canon kallar dessa).
 
Min erfarenhet är att åtminstone på fotoklubbsnivå ser jag ett samband mellan priset på kameran och antalet försök att ta en bild innan fotografen är nöjd.

Vad drar du för slutsats av det?

Jag gissar åtminstone att du menar att den med dyrare kamera tar fler försök, då gissar jag vidare att det är en fotograf med högre ambitioner och klarare bildidé. Själv tar jag gärna några ytterligare exponeringar på samma motiv med alternativa inställningar även om jag är nöjd med första försöket, kanske blir det lite bättre och alltid lär man sig något. Det händer dessutom att autofokusen missar även på dyrare kameror...

Med en billigare kamera kanske inställningar saknas så fotografen för nöja sig med det resultat som blir, alternativt är kanske ambitionsnivån inte lika hög.

Skulle vidare tro att någon med en klar bildidé och begränsande kamera skulle ta långt fler bilder än en glad nybörjare med för många inställningar att försöka få rätt.
 
Mja, jag skulle säga att det beror på. Om man är intresserad hur det funkar, ja. Men per definition för att fotografera, absolut inte.
....

Så, om man vill sladda med kameran, då läser man på hur grundläggande fotografering fungrar. I övring ser jag ingen anledning.

Glömde att man måste vara övertydlig när man är på The Internet. ;)

Jag har uppfattat det som att den här tråden berör personer som vill "sladda med kameran". Annars funderar man nog inte på det manuella eller de halvautomatiska lägena. Det är helt riktigt att man kan strunta i att lära sig grundläggande exponeringsteknik om man bara tänker köra helautomatiskt. På samma sätt som man kan strunta i att lära sig hitta dragläget och växla om man tänker ta körkort för enbart automatväxlade bilar, om vi ska hålla oss till liknelsen med körkortsutbildning... :)
 
Det har ju pratats en del i tråden om hur man lär sig de olika kameralägena och att det skulle vara en baggis att lära sig hur ISO, tid och bländare hänger ihop. Jag håller inte med om detta. För vissa ja, för andra nej. Här är en kamerasimulator som jag tycker är bra för att skaffa sig överblick över hur de olika parametrarna hänger ihop och påverkar bilden. Man skall studera bilderna noga med olika inställningar och se hur grynighet (brus), skärpedjup och rörelseorskärpa påverkas. Det är alltså inte bara ljusheten (exponeringen) som förändras: http://www.kamerasimulator.se/swe/?page_id=2
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar