Mitt inlägg riktade sig inte specifikt till dig, det är många som skrivit ungefär samma sak i den här tråden och många andra trådar.
Ok, jag uppfattade det som riktat mot mig och kände att jag behövde försvara mig lite.
Men jag skulle vilja fråga ett par saker, och det är inte retoriskt raljerande frågor för att dumförklara eller nedvärdera, utan för att jag är genuint nyfiken: vad är det enligt dig som ger mer kontroll med det manuella läget? Och vad menar du med att du inte har koll på de halvautomatiska lägena?
Kanske ska börja med att förklara hur jag fotar, eller hur jag fotar för det mesta i alla fall. Kanske kommer att upprepa lite vad jag skrivit tidigare i denna tråd, hoppas att ni har överseende med detta.
Jag har kört på manuellt tre år nu, som så många andra nybörjare så var anledningen att jag ville lära mig hur bländare, slutartid och ISO hänger samman. Visst kan man säkert lära sig detta genom att använda bländarautomatik eller tidsautomatik, och vissa lär sig förmodligen snabbare på det sättet, men för mig kändes manuellt som det mest intuitiva läget, ett läge där jag lungt kunde ändra parameter för parameter utan att något annat ändrades.
Under den tid som jag har kört manuellt har jag kommit fram till att spotmätning och att endast använda mittersta fokuspunkten har fungerat bäst för den största delen av den typ av bilder som jag tar (övervägande delen är nog bilder på människor och framförallt barn, jag började fota under min pappaledighet). Jag kör med spotmätning så att jag kan välja att det jag tycker är viktigast i bilden blir så korrekt exponerat som möjligt, exempelvis ansikten.
Att jag kör den mittersta fokuspunkten har nog lite att göra med att kameran som jag började fota med var en 450D där endast mittersta fokuspunkten är korslagd, det kändes som att jag satte fokus oftare med den. Att endast köra med en fokuspunkt är för att jag upplever det som att jag får större kontroll på exakt var fokus hamnar någonstans. Nu när jag har en 7D så innebär förmodligen denna teknik att jag inte utnyttjar kamerans fulla potential, men det har blivit en vana och det funkar så pass ofta att jag inte känner något behov av att byta teknik. I och med att jag endast kör med mittersta fokuspunkten så blir det ju självklart så att jag måste komponera om bilden efter att jag satt fokus i många fall. Det som är skönt med M-läget i det läget är att när jag väl har exponerat efter exempelvis ett ansikte så kan jag komponera om utan att några inställningar förändras.
Det har sedan blivit lite av en bekvämlighet att jag fastnat på M-läget, jag känner mig helt enkelt trygg med det. Jag har försökt med A-läget (eller Av-läget på Canonspråk) vid endast ett fåtal tillfällen, men aldrig gjort något riktigt seriöst försök vilket jag förmodligen borde göra. Jag lägger inte in någon prestige i att använda M-läget, det är snarare så att jag har större respekt för de som kör halvautomatiskt i och med att jag personligen upplever det som svårare då jag inte inte riktigt har koll på det. Jag tror visserligen att jag har en ganska bra bild av hur man rent tekniskt skulle gå tillväga, om än inte helt.
Jag skulle ju kunna köra på Av-läget och använda exponeringslås innan jag komponerar om, men det känns inte riktigt intuitivt för mig och kommer inte lika naturligt. Det har givetvis med vana att göra. Jag planerar att ge de halvautomatiska lägena (åtminstone Av) en ärlig chans under sommarsemestern, då kanske jag kan återkomma när jag vet vad jag pratar om.
Jag försöker inte övertala dig eller någon annan att sluta plåta med kameran i M-läge om ni tycker att det känns bra, men jag tycker att man ska veta varför man gör det, eller snarare varför man väljer bort A och S . I synnerhet för nybörjare. A och S kräver exakt samma kunskaper om hur bländare, slutare och ISO funkar som M, de bara rationaliserar fotograferandet och gör att man kommer snabbare till skott och kan fokusera mer på bilden. Enda anledningen till att jag engagerar mig i den här tråden är att jag har väldigt svårt för snobbism som egentligen grundar sig i okunskap, och att man omedvetet lurar nybörjare att göra fotograferandet bökigare och krångligare än vad det behöver vara... Ibland får jag till och med en känsla av att det här med att fota "manuellt" blir viktigare än resultatet, och då har det ju gått överstyr ordentligt!
Någon skrev tidigare ett inlägg i denna tråd om att anledningen till att han valde M var för att det var roligt. Och lite så är det ju. Det var utmanande i början, och utmaningar är ju kul då man känner att man utvecklas. Men nu har jag kommit till en punkt där det ju faktiskt känns som att Av-läget skulle vara lite mer utmanande, så därför ska jag försöka mig på det. Jag tycker dock inte att min fokus har dragits bort från själva bilden bara för att jag kört M-läget, jo i början så klart, men nu flyter det på ganska naturligt.
Vad gäller den så kallade M-snobbismen så har jag själv inte upplevt att den är så utbredd. Jag tror visserligen att det är vanligt att nybörjare tror att proffsen alltid kör på M, den trodde jag nog själv innan jag blev medlem på FS.
Forumet här på FS är för övrigt riktigt bra för att inhämta information, jag har stor respekt för alla som verkar grymt kunniga. Det är bara lite synd att det verkar vara alltför många som gärna förstorar upp saker och skapar sidodiskussioner utan någon egentlig anledning. Folk är jäkligt snabba på att "hugga", så man får passa sig noga när man formulerar sig. Givetvis är det bra att reda ut missförstånd, men tonen kan ju kanske hållas på en lite mildare nivå ibland så att det blir lite trevligare stämning. Dessvärre är det lätt att man själv hamnar i samma fälla om man tvingas gå i försvarställning.
Är osäker på om du ställde frågan bara för att provocera, eller om det bara ligger något ogenomtänkt bakom påståendet.
Det var bara ett skämt som inte var menat som en provokation.
