Läge på kameran, alltid manuellt????

[mikael.b.roos]

Det handlade inte bara om exponeringsmetod, utan det handlade om att ha kontroll över vad man gör och konstnärliga ambitioner. Ambitioner och pretentioner är närmast synonyma i begreppet "pretto", och det är prettot själv som har dragit in de konstnärliga ambitionerna i diskussionen.

Det väl inte helt utanför ämnet, även om det är ett sidospår. Det är mycket vanligt att nybörjare, som inte har koll på hur det fungerar, tror att läget M är vad "riktiga fotografer" jobbar med, och det tycks ligga någon slags prestige i att använda läget M, vilket illustreras ganska tydligt av en deltagare i diskussionen.

Mina konstnärliga (?) ambitioner ligger inte i vilken metod jag använder för att bilden ska bli rätt exponerad, utan själva konstnärligheten hänger nog mest på hur jag komponerar dem. Men också exponeringen är en faktor som har ganska stor betydelse när man fotograferar. Det går inte att "rädda" bilder som är kraftigt över- eller underexponerade, även om det går att få fram resultat som visar vad man försökte fånga. Ibland kan en felexponerad eller oskarp bild vara den enda som finns från tillfället, och i enstaka undantagsfall kan en sådan tekniskt undermålig bild vara värd att visa, exempelvis om den är en del i en större händelse, där missen inte tar ner totalintrycket av hela serien. Jag har nyligen presenterat ett par sådana sämre resultat, vilket jag knappast skäms för, men jag påstår inte att bilderna skulle gå att rädda. Problemet var att jag blev tagen "med brallorna nere" - jag hade fel glugg på och polfilter, och någonting hände väldigt fort där de grejerna var fel fel fel. Jag hämtade mig dock och bytte objektiv och tog resten av bilderna med bättre resultat:
http://www.cambridgeincolour.com/forums/thread19473.htm
Det är tredje bilden som saknar skärpa, och den fjärde som polfiltret sabbar färgen på.

Så det enkla svaret på ursprungsfrågan i tråden är väl rätt klart statistiskt utrett, medan sidospåret kanske är värt att ta fasta på för att inte hoppa i galen tunna eller falla i den grop man gräver åt andra. Folk i gemen använder den metod som de tycker fungerar bäst, och för väldigt många av oss är det i regel bländarval (A, Av) tillsammans med kompensation för motivets ljushet, medan i enstaka situationer föredrar man kanske något annat läge.

Så jag tänkte mig nog att hålla brasan vid liv en liten stund till, mest för att befästa det som i övrigt har kommit fram: Man har inte sämre koll för att man låter kamerans automatik ta över en del av rattandet, så att man kan ägna sig åt viktigare saker. Det är den vanligaste tesen när manuellt kontra auto diskuteras, och utgångspunkten är helt fel. Ursprungsfrågan gällde vad vi brukar använda men också varför, och skälen till att vi brukar använda läget A är inte ointressanta.

Vad har du för något behov av att kalla folk nybörjare utan grund? är man en sämre människa för att man inte fotat så länge? gillar inte den attityden alls

på sättet du beskriver det känns det ju som att man är nybörjare om man fotar manuellt.. lika stor generalisering, och lika felaktigt som mitt ursprungliga påstående. rätta mig om jag har fel? vilket jag ju säkert har

Allt jag sade var att det kändes som att vissa bara pekade och fotade utan att BRY sig om hur skärpedjup med mera såg ut.. med tanke på hur trivialt bildtagandet var i skapandeprocessen.


trots att det har gåtts "all in" på att försöka berätta det för mig, så är jag faktiskt inte dum, och jag förstår att man kan ratta till sig lika snygga bilder med ett autoläge som i manuellt.. men när man beskriver bildtagandet som att trycka ut färg på paletten innan man börjar måla en tavla känns det ju som att man skiter i vad som blir på bild eftersom man kan ändra det sen ändå.

Jag försökte att gå vidare och visa att jag kna lägga det bakom mig men när man ser sånt här vill man gärna försöka förklara hur det ligger till.

 

[Fredrik183]

Klart det finns.(nu brinner det)

Tex är följande inte så bra : Manuella metoder för snabba varierande förlopp, Eller automatiska för svårmätta objekt, typ månen som nämndes ovan.

Har du fotograferat månen så vet du nog att den inte är svårmätt i alla lägen. Landskapet med den uppgående fullmånen badade i solljuset från den nedgående solen. En segelbåt i sundet passerar genom motivet. Jag hastar iväg efter kameran, fort upp med den, söka komponera en bild av motivet, som inte var helt lättfunnet, utan jag fick jobba för att hitta vad jag sökte, om jag nu hittade det. Tog mig inte tid att ägna mig åt exponeringsmätaren, min erfarenhet sade mig att här funkar Av smack rakt på. Dessutom avtar ljuset med tiden i en sådan situation och Av är behändigt av den anledningen. Sagt och gjort, jag ägnade mig åt det i det läget väsentliga istället för åt trivialiteter. Ställde in en bländare med kompromiss mellan ljusstyrka och skärpa handhållet och skred till verket. Ville inte ödsla motivtid på att också gå iväg efter stativet och rigga detta, utan tar stöd mot en karm. Sedan, när himlen mörknat så Av blev mindre lyckat, växlade jag till M och brydde mig om att ta reda på vilken exponeringstid som passade månen för kvällen. Denna är inte statisk från tillfälle till tillfälle, eller från stund till annan när månen är på väg upp eller ner, utan förändras med disighet och molnighet.

För att försöka gjuta lite släckningsmedel på denna eldfängda tråd kommer lite bilder. På den första bilden badar vyn i solljuset, på den andra är solen så gott som nere under horisonten, ljuset har alltså förändrats och jag tycker Av var ett hyfsat val eftersom jag inte behövde fundera över detta utan kunde ägna mig ostört åt motivet. Det skiljer 12 minuter mellan de två första bilderna och jag var upptagen med att följa motivet hela tiden, stativ och exponeringsmätare, vad då? Jag vet ändå att jag har koll på läget genom kamerans förutsägbara halvautomatik och mitt bländarval. Månens exponering tycker jag duger. På den sista bilden har jag monterat kameran på teleskopet och kör i M-läget. Ingen justering av exponering har gjorts i efterredigering:

 

[gorse]

Jag måste vara århundrades sämsta fotograf. Jag tror inte jag lägger så mycket energi alls på exponeringmetod, jag bara gör. För det mesta tar jag en bild och kollar på skärmen hur det blev. Blev det inte bra ändrar jag lite och gör om. Om det sen stod på helt manuellt, halvauto eller gröna läget spelar ingen roll, jag justerar lite till jag är nöjd. För det mesta blev det rätt bra på första försöket.

Min fru brukar skoja med mina kompisar som fotograferar: Hon tar för det mesta kort med sin mobil eller fickkamera, allt på helt auto. När vi andra mekar med våra systemkamror har hon redan tagit sin bild, ett försök. Hon undrar om de är svåra att sköta de där dyra kamerorna eftersom vi andra säger "hoppsan" och måste ta "en till bild" för det blev inte bra. Efter en fem försök i medeltal brukar alla vara nöjda.

Jag har svårt att tro att en kamera för några hundralappar är bättre på detta än våra systemkameror.

 

[Fredrik183]

Jag måste vara århundrades sämsta fotograf. Jag tror inte jag lägger så mycket energi alls på exponeringmetod, jag bara gör. För det mesta tar jag en bild och kollar på skärmen hur det blev. Blev det inte bra ändrar jag lite och gör om. Om det sen stod på helt manuellt, halvauto eller gröna läget spelar ingen roll, jag justerar lite till jag är nöjd. För det mesta blev det rätt bra på första försöket.

Min fru brukar skoja med mina kompisar som fotograferar: Hon tar för det mesta kort med sin mobil eller fickkamera, allt på helt auto. När vi andra mekar med våra systemkamror har hon redan tagit sin bild, ett försök. Hon undrar om de är svåra att sköta de där dyra kamerorna eftersom vi andra säger "hoppsan" och måste ta "en till bild" för det blev inte bra. Efter en fem försök i medeltal brukar alla vara nöjda.

Jag har svårt att tro att en kamera för några hundralappar är bättre på detta än våra systemkameror.

Jag kollar också ofta bara på skärmen. Känns det viktigt, eller som om det finns anledning kollar jag också histogrammet. I fallet med månen i M-läget på sista bilden ovan kollade jag både skärm och histogram, just för att månen kan vara lite knepig då vissa delar kan fräta ur.

 

[cocuyo]

Jag försökte att gå vidare och visa att jag kna lägga det bakom mig

Det vore klädsamt om du gjorde det, och i stället höll dig till ämnet. Ditt sätt att "citera", genom att klippa in ett helt långt inlägg och därefter kommentera någonting helt annat är knappast ägnat att föra en fruktsam dialog. Den här tråden handlar inte om dig, försök lägga det bakom dig. Den handlar om vilka lägen vi använder när vi fotograferar, och varför.

Jag har kanske inte uttryckt tillräckligt tydligt varför jag ibland använder manuellt läge, men jag tror att det framgår att jag oftast använder läget A, för att det är enklare och går fortare när kameran sköter en del av skruvandet, så att jag slipper göra det själv och kan ägna mig åt sådant som att komponera bilden eller läsa av motivet. Det manuella läget använder jag när jag vill att inställningarna inte ska ändras mellan tagningarna av ett eller annat skäl. Det går inte på någon av mina kameror att använda exponeringslås för att få den funktionen, eftersom det släpps så fort man har tagit en bild. Jag använder aldrig läget S, eftersom jag aldrig har upplevt något sådant behov.

Inget av lägena på ratten, utöver Auto gör att beslutet överlåts åt kameran. Auto och springgubbe, blomma, berg eller porträtt och en del annat kolijox är lägen som jag aldrig använder, utan de som jag faktiskt använder är A, M och P, där den mest använda står först. Kompensation använder jag ganska ofta, vilket tydligt visar att jag inte överlåter exponeringen till kamerans automatik. För bilderna på snoken har jag minskat exponeringen drygt ett steg, för att behålla teckning i fiskfjällen och snokens ljusa fläckar, och för att få bakgrunden och snokens mörka delar att falla i rätt ton. Det var ganska mörkt i hålan där den åt sitt byte, 1/20 sekund bländare 5,6 vid ISO 400. Jag ville inte gå högre i ISO för att inte få sämre dynamik. Och visst fanns det tid att använda manuellt läge, och det hade fungerat, men det gick precis lika bra att använda A med kompensation, vilket ger exakt samma kontroll av exponeringen.

Det mer "konstnärliga" ligger bara i ganska liten grad på att exponeringen är rätt. Det är snarare en självklarhet. Men kompositionen av bilden är väl vad jag ser som den bildmässiga delen av fotograferandet, och där tycker jag själv att jag har lyckats precis som jag såg det i sökaren (eller snarare på den vridbara skärmen). Vad andra tycker om mina bilder kan ju vara något helt annat, men för mig räcker det med att jag själv gillar dem och att jag faktiskt fick en väldigt bra serie som avbildar någonting som jag upplevde, och jag hoppas att åtminstone en liten del av upplevelsen kan vidarebefordras till andra som ser bilderna.

 

[mikael.b.roos]

tråden handlar inte om mig, men dina inlägg gör.. hur mycket du än försöker dölja det i fina ord

 

[Leaflet]

Intressant diskussion, med eller utan brasor och bensin. När mina kameror hänger på axeln är det P eller Av och högsta hastighet på seriebildstagning som är grundinställning. I min värld har jag lagt en skrälldus med pengar på dessa monstermaskiner till kameror och jag ser det som ganska självklart att jag då också ska utnyttja potentialen. Att man sedan anpassar maskineriet till rådande situation är väl ganska självklart.

Mina prettoambitioner är nog ganska små. Titta i sökaren, komponera och klick. Kolla skärmen. Nöjd eller inte? Om det är möjligt, gör om, gör bättre.

Har inga som helst problem med att andra gör på annat sätt. Däremot kul att få tips och sakliga argument. Man lär sig förhoppningsvis något......

Och, till vissa, kom upp ur sandlådan. Ni är såpass insatta och pålästa i ämnet att ni kan skippa skitsnacket.

 

[knobloch]

Inget av lägena på ratten, utöver Auto gör att beslutet överlåts åt kameran.

Njao, nog tillåter man nog kameran att ta lite beslut om man inte kör på M? Jag håller med dig i stort, men reagerade bara lite på den meningen som lät så definitiv. Om man exempelvis kör på A så lämnar man det ju till kameran att bestämma vilken slutartid som ska användas. Det är klart att du kan styra exponeringen med kompensation, men fortfarande har du inte full kontroll över vilken slutartid som kameran väljer, vilket exempelvis kan påverka rörelseoskärpan. Med M får man full kontroll. Sen är ju M-läget inte lika flexibelt och snabbt i alla lägen, så det är ju fördelar och nackdelar med båda.

Men jag håller med om att det viktigaste för bilden är kompositionen, det övriga ska ju helst bara sitta automatiskt, sen om man överlåter en liten del till kameran eller vill kontrollera allt själv är något som är upp till var och en. I 99% av fallen behövs ju förmodligen inte total kontroll, det blir bra bilder ändå, och då är ju de halvmanuella lägena superbra att ha till hands.

Personligen har jag inte orkat hinna sätta mig in i de halvautomatiska lägena, jag är lite för bekväm med M-läget, och de få gånger jag har testat har det inte blivit som jag har velat. Jag får nog erkänna att jag rent tekniskt inte har haft riktig koll på exponeringskompensation och AE-lås och hur jag smidigt styr detta på min kamera. Jag ska nog göra ett försök till snart. Det kan bli lite svettigt med M ibland, om man exempelvis fotar ett bröllop.

Sen tycker jag förstås att det är lite stimulerande att köra på M, så det är möjligt att jag kommer att tycka att det blir lite tråkigt att köra halvauto. Men jag ska ge det ett försök till i alla fall.

Jag förutsätter dock att alla, oavsett om man kör på M, P, A eller vad det nu kan vara, åtminstone kör på manuell fokus? Man kan ju inte lämna till kameran att bestämma var fokus ska sitta, eller?

 

[Fredrik183]

Med M får man full kontroll.

Ja får man egentligen det? Förvisso får man full kontroll över själva exponeringen (men det har man indirekt ändå), men man förlorar kanske överblick och uppmärksammhet från motivet och själva fotograferingen. Då har man inte full koll om man inte har en osedvanlig simultankapacitet. Jag ser alla fotolägen som kompromisser på olika sätt, man får välja det som ger den bästa helheten och sätter minst hinder mellan utrustningen och det man vill uppnå.

 

[Graylingman]

Det är klart att du kan styra exponeringen med kompensation, men fortfarande har du inte full kontroll över vilken slutartid som kameran väljer, vilket exempelvis kan påverka rörelseoskärpan.

Det har jag väl. Det ser jag ju i sökaren när jag med tummen snurrar på exp-kompensationshjulet.

Personligen har jag inte orkat hinna sätta mig in i de halvautomatiska lägena,

Det märks

 

[cocuyo]

Jag kanske också ska nämna vilka kriterier jag har för att kompensera. När är det lämpligt att använda kompensation, och hur mycket ska man skruva på rattarna?

Jag chimpar. Inte varenda bild, men när jag har tagit den första kollar jag den nästan alltid på skärmen. Och jag har högdagervarning på. Ibland kan jag i förväg veta att jag ska kompensera, men inte alltid veta hur mycket. I serien med ormen var det så. När den låg och svalde fisken visste jag att jag skulle kompensera minus, och jag tog den första bilden med två tredjedelar minus. Fjällen på fisken blinkade kraftigt, och jag vred ner två tredjedelar till. Då blinkade det fortfarande lite grann, men inte mer än att jag godtar det. Av erfarenhet vet jag då att när kontrasten är så hög som mellan närmast svart och de blanka fjällen, kan jag inte höja ISO särskilt mycket. Samtidigt tycker jag att 1/5 sekund är ganska lång tid, och jag föredrar kortare, men 800 är det högsta jag kan gå i ISO utan att tappa massor av dynamik, och 400 är bättre.

Så det får bli en kompromiss, där alla parametrarna möts någonstans på halva vägen. En orm som sväljer fisk är ganska statisk, så det är mest mitt handskak som behöver kompenseras, och då vet jag av erfarenhet att jag utan problem klarar 1/20 sekund på fri hand med stabilisering. Jag tappar dynamik när jag höjer ISO till 400, men vid ISO 100 tappar jag mer i skärpa. Alltså godtar jag att det inte blir så mycket teckning i bildens mörka delar, för att få hygglig skärpa. Alla de här besluten får i inledningen tas rätt fort, men allteftersom tiden går inser jag så klart att det inte var så bråttom, men det håller. Jag har ingen orsak att gå ner eller upp i ISO, utan jag fortsätter som jag började.

Och det handlar väldigt ofta om att ta någon slags beslut, där man ger och tar, köper kortare slutartid genom att öppna bländaren eller öka ISO, eller köper mer dynamik genom att exponera mer med lägre ISO. Ofta måste man kompromissa mer än man kanske skulle vilja, men man måste alltid anpassa sig till begränsningarna man har att jobba med - och jobba vidare utifrån möjligheterna.

Så chimpandet är en del av fotograferingen när man använder digitalkamera. När jag tog med film använde jag zonsystemet, och det skulle funka lika bra här, men verktygen som jag har är anpassade till sättet som jag jobbar nu. Det är smidigare att ta en provbild, se hur det blev, och justera sen om man ska ta fler bilder och om det finns tid. Man kan använda mätare för infallande ljus också, jobba som filmarna har gjort i flera decennier. Det funkar också, och det ger ungefär samma resultat.

Högdagervarningen är ett mycket bra hjälpmedel, bara man har klart för sig att man faktiskt får låta högdagrar blinka. Ibland är det inte viktigt att spara alla ljusa partier i en bild. Ibland kan bilden bli bättre om man låter någonting i den bli urfrätt vitt, men som fotograf bör man kanske ha koll på vad man håller på med och bestämma vilka partier som man låter gå till klippning. Motsvarande resonemang gäller så klart också de mörka partierna, fast omvänt. Om detaljerna i de skummare delarna av motivet inte är så viktiga för intrycket av bilden, kan man låta dem försvinna i mörkret.

Och allt det där fungerar precis lika bra i läget A, som när man tar helt manuellt.

 

[Fredrik183]

En sak till med M-läget är den mänskliga faktorn. Man kan ratta fel, eller glömma ratta, eller ratta tillbaks. Med de halvautomatiska lägena upplever jag att risken för detta minskar. Kamerans automatik vill jag mena aldrig gör fel (om det inte är fel på kameran). Däremot kan handhavandet av halvautomatik och automatik vara felaktigt eller bristfälligt. Ett problem för mig som jag ständigt måste vara observant på är dock att komma ihåg att vrida tillbaks exponeringskompensationen på 0 efter varje tillfälle den använts (och det är ganska flitigt). Det händer då och då att jag glömmer detta, trotts att det borde sitta i ryggraden vid det här laget.

 

[gorse]

Jag kollar också ofta bara på skärmen........kollar jag också histogrammet.

Det var slarvigt av mig att inte skriva historgrammet också. Trycker jag en gång till syns histogrammet tillsammans med bilden. Det är nog det jag brukar kolla på. Det fina med histogrammet är att eventuellt starkt solljus lurar inte mig att tro att bilden är för mörk på displayen. Tycker jag ånyo syns exif-datan.

En annan ful ovana jag har är att zooma in max för att se om det blivit suddigt. Eventuellt missad skärpa eller lite skakoskärpa kan då avslöjas.

 

[Fredrik183]

Det var slarvigt av mig att inte skriva historgrammet också. Trycker jag en gång till syns histogrammet tillsammans med bilden. Det är nog det jag brukar kolla på. Det fina med histogrammet är att eventuellt starkt solljus lurar inte mig att tro att bilden är för mörk på displayen. Tycker jag ånyo syns exif-datan.

En annan ful ovana jag har är att zooma in max för att se om det blivit suddigt. Eventuellt missad skärpa eller lite skakoskärpa kan då avslöjas.

Ok. Jag tycker man får lite känsla för när ljuset på skärmen är sådant att man också måste kolla histogrammet. Ofta nöjer jag mig med bara skärmbilden. Men det beror som sagt på motiv och som du är inne på ljuset som faller på skärmen/omgivningsljuset. Egentligen brukar jag nog ofta kolla av histogrammet för säkerhets skull när jag befinner mig på en ny motivplats med nytt ljus på skärmen. Sedan när jag är igång kollar jag ofta bara skärmen (tar sällan bara en bild på ett motiv), och det är då främst inte exponeringen jag tittar efter, utan saker som komposition, allmänt intryck av bilden och så. Men jag kan också justera exponeringen i det läget,utan att bry mig om histogrammet, för det är något i det allmänna intrycket jag vill ta fasta på som bättre framgår av skärmbilden än histogrammet. Det framgår väl iofs också av histogrammet, men jag tycker ibland det kan vara lättare att bli uppmärksam på sådana delar direkt på skärmbilden. Och så är jag väl lite lat, tycker jag skärmbilden verkar duga trycker jag inte en gång till för att också se histogrammet

 

[knobloch]

Det har jag väl. Det ser jag ju i sökaren när jag med tummen snurrar på exp-kompensationshjulet.

Ok, det kan man ju så klart göra. Men om du inte är i M-läget så styr du ju inte den parametern lika lätt. Och sen trodde jag att poängen med halvauto var att man inte ska behöva titta på värdena i sökaren.

Det märks

Sparka på de som ligger ner bara..

 

[Graylingman]

Ok, det kan man ju så klart göra. Men om du inte är i M-läget så styr du ju inte den parametern lika lätt. Och sen trodde jag att poängen med halvauto var att man inte ska behöva titta på värdena i sökaren.

Om jag är i A-läget styr jag bländaren med pekfingerhjulet och exponeringskompensationen (i praktiken slutartiden) med tumhjulet. Simple as that

 

[knobloch]

Om jag är i A-läget styr jag bländaren med pekfingerhjulet och exponeringskompensationen (i praktiken slutartiden) med tumhjulet. Simple as that

Och i M-läget styr jag slutartid med pekfingerhjulet och bländare med tumhjulet. Simple as that!

Som sagt, det som passar var och en bäst är det rätta valet.

 

[ErlandH]

Och sen trodde jag att poängen med halvauto var att man inte ska behöva titta på värdena i sökaren.

Både slutartid, bländare och iso påverkar bilden, så det är givetvis lika viktigt att ha någorlunda koll på värdena oavsett vilken metod man använder för att styra inställningen.

 

[Tony johansson]

Personligen föredrar jag bländarförval och överlåter de andra parametrarna till kameran. Eftersom jag är van vid manuell fokus så använder jag mig av det och manuellt (T) vid natt fotografering o dyl.

F ö så tycker jag att kameran sköter det övriga ganska bra och som man tidigare nämnts i tråden så kan man koncentrera sig på kompensationen i bilden istället för att fumla med det tekniska, speciellt då det krävs snabbt handhavande som t ex vid snabbt skiftande motiv (barn, natur och djurbilder etc.).

Sedan finns det väl egentligen inget rätt eller fel på vilket sätt man väljer att ta bilden, det är väl snarare en fråga om tycke och smak samt med vilket handhavande man känner sig mest bekväm med.

I o m möjligheten att fotografera i RAW-formatet så har man också nästan obegränsade möjligheter att kunna efterjustera bilden i datorn.

 

[cocuyo]

Och sen trodde jag att poängen med halvauto var att man inte ska behöva titta på värdena i sökaren.

Så ser inte jag det.

Det är tre saker att justera när man ska ställa in exponeringen, och när man tar manuellt måste man skruva på alla tre. Om man tar i något av de automatiska lägena behöver man fortfarande ha alla bollarna i luften, men fingrarna har färre saker att skruva på. I synnerhet med många digitala kameror underlättar det mycket, eftersom reglagen för att ändra olika inställningar inte är enhetligt placerade och inte heller fungerar likadant varje gång. När man har valt ISO och har bländaren på hjulet är det bara den man skruvar på, medan man kollar tiden i sökaren. Eller så skruvar man kompensation.

Förr fanns ett reglage för varje inställning, men nu är det ofta ett för flera olika. En del har två hjul, så att man kan skruva både tid och bländare, medan andra bara har ett hjul, som växlar funktion genom att man trycker på en knapp eller klickar med hjulet. Det underlättar att ha en förutsägbar effekt av att man vrider på ratten. På min kamera kan jag använda ratten för åtminstone fyra olika funktioner, och det är inte självklart varje gång i vilket läge den står. När jag använder läget A kan jag växla mellan bländare och kompensering genom att klicka, när jag har originalobjektiv. Med andra objektiv är det bara kompensering, och bländaren justerar jag som förr med ringen på objektivet.

Ergonomin på digitalkameror har ganska stora brister, och en av de större är att man inte har separata kontrollorgan för de mest elementära inställningarna, kontroller som inte växlar funktion. Självklart finns det också ergonomiska fördelar, men kontrollorganen för de olika parametrarna för exponering hör inte till det som är bra i den digitala världen. Jag skulle hellre ha ISO så som på min kompaktkamera, där jag väljer med en separat ratt (Canon G7), och jag skulle vilja ha skilda rattar för tid, bländare och kompensation. I stället för att låta ratten ändra funktion skulle jag föredra att den inte fungerar alls när man har valt bort den funktionen. Faktiskt kunde var och en av de tre rattarna för ISO, tid och bländare ha ett auto-läge, där man får full auto genom att ställa alla på auto. Nu har jag flera olika sätt att ställa ISO, och en enda ratt för att reglera endera tid, bländare eller kompensation, där den kan ändra funktion beroende på hur andra saker är inställda. Det skulle så klart bli hela fyra rattar, eftersom man också behöver kompensation när man har någonting satt på Auto, men det är klart hanterbart och för mig skulle det underlätta att ha styrmedel som kan användas intuitivt när man väl har lärt sig vilken funktion de har.

Så mitt sätt att hantera det "halvautomatiska" läget hänger ihop med begränsningarna som är inbyggda i kamerans kontrollorgan och firmware.