ANNONS
Annons

Läge på kameran, alltid manuellt????

Produkter
(logga in för att koppla)
Spelar ingen roll

Viktigaste är att bilden blir bra eller hur? :)

Sen föredrar vi alla olika sätt att jobba.

Dock jag som är amatör och fortfarande lär mig så kör jag primärt manuellt för att lära mig ta bild efter befintliga ljuset utan att förlita mig på kamera automatiken.
 
Dock jag som är amatör och fortfarande lär mig så kör jag primärt manuellt för att lära mig ta bild efter befintliga ljuset utan att förlita mig på kamera automatiken.

Ja det är nog bra att skaffa sig kunskap och känsla för detta med exponering genom att köra ett tag i M tills man inser hur det hänger ihop och hur man då kan utilisera de övriga exponeringslägena vid behov och för att kameran skall bli något mer än en apparat man står och rattar på istället för att ägna sig åt att fotografera ;-)
 
...Med M får man full kontroll.

...

Näe, bara över bländare och slutare. Du får ingen kontoll över om det är under eller överexponering eftersom kamerans fina ljusmätare inte används.

(Förutsätter att det inte är autoiso)

Nu upprepade jag säkert något som redan sagts, det är så hemskt långa inlägg i denna tråden.
 
Näe, bara över bländare och slutare. Du får ingen kontoll över om det är under eller överexponering eftersom kamerans fina ljusmätare inte används.

(Förutsätter att det inte är autoiso)

Nu upprepade jag säkert något som redan sagts, det är så hemskt långa inlägg i denna tråden.
Man får full kontroll över vilket bländarvärde och vilken slutartid som används menade jag. Om jag måste vara övertydlig för att alla ska förstå så får man inte heller kontroll över vädret, sportresultaten, bångstyriga barn eller inkontinens i M-läget.

Nej men skämt åsido, jag kanske var otydlig tidigare.
 
För mig är det helt OK att köra i M-läget hela tiden, men jag stör mig nåt oerhört på snacket att det ger "full kontroll" och att M-läget skulle vara mer avancerat och till och med "mer konstnärligt"!

Att fotografera med manuella inställningar är inte komplicerat, det är precis lika enkelt som att använda A eller S, det tar bara längre tid! Det de fanatiska M-användarna inte verkar inse är att deras bilder får samma slutartid vid en vald bländare när de plåtar manuellt som om de kört bländarprioritet, förutsatt att de exponerar rätt med M. Under/överexponering styrs som sagt lika enkelt med exponeringskompensation och ger därmed lika mycket "full kontroll" som om man över/underexponerat med bländar/slutartidsval. M-läget är ju ingen trolleriformel som gör att man plötsligt kan välja allt man önskar sig... Det befintliga ljuset styr fortfarande över de val av bländare och slutartid som måste göras, oavsett om kameran står i M, A eller S-läge. I min värld så ger t ex A-läget precis lika mycket kontroll över exponerigen som M, och kräver precis lika mycket kompetens hos mig som fotograf. I så gott som varenda fotoögonblick står valet mellan kort/lång slutartid och/eller skärpedjup. För mig är skärpedjupet nästan alltid avgörande och därför kör jag oftast med bländarprioritet. Jag väljer bländare och sen får jag den slutartid som jag ändå hade fått om jag kört M, konstigare är det inte...

Jag fotograferade manuellt (dock med inbyggd exponeringsmätare) i 28 år, helt enkelt därför att min favoritkamera saknade automatik. Sen jag gick över till digital systemkamera med all denna fantastiska teknik har jag aldrig känt något behov av att ställa kameran i M-läget.

Fotografera gärna på i M-läget, men kom inte och påstå att det generellt ger mer kontroll eller skulle vara svårare eller mer kreativt, det är bara trams. Och till alla nyblivna fotografer: gå inte på myten (som ofta odlas av andra nyblivna fotografer) om att det skulle vara "finare" att plåta manuellt, det gör bara att ni lägger en massa onödig tid och energi på kamerainställningar och antagligen missar en del bra bilder.
 
För mig är det helt OK att köra i M-läget hela tiden, men jag stör mig nåt oerhört på snacket att det ger "full kontroll" och att M-läget skulle vara mer avancerat och till och med "mer konstnärligt"!
"Full kontroll" verkar ha varit ett olyckat ordval. Det jag menade var att inga inställningar ändrar sig om inte jag vill det. För mig inger det en känsla av mer kontroll, och det har förmodligen även att göra med att jag, som jag tidigare skrev, inte till fullo behärskar de halvautomatiska lägena. Jag menade inte att det alltid blir helt rätt avseende exponering eller nåt liknande.

Inte meningen att göra någon störd, ber om ursäkt för det.

EDIT: Jo just det, det går förstås att låsa exponeringen på halvautomatiskt läge, så på sätt och vis kan man ha "full kontroll" där också.
 
Väldigt rolig och lärorik tråd detta (tack för det TS)

Jag har haft min systemkamera i 4 månader. Och jag total fastnade i M läget!

Jag tänkte (och kände) som så att, det ända som gäller är just M läget! "Jag har ju en systemkamera nu" klart att det bara är M som gäller.

Tills jag möte en yrkesfotograf, och han sa - men halvautoläget spar mycket tänkande hur det ska vara med kamerainställningar, kör på det och tänk på bilden och ha kul.

A, S är lägena (Nikon språk) jag använder mest, M läget använder jag när jag har gott om tid och vill "experimentera" lite. Men jag är i barnstadiet när det kommer till M!
Mer erfarna fotografer kan ju sätta alla rätt inställningar i sömnen snabbt som satan på det dom ser. Och jag har som mål att komma dit.
Men jag tror mer på att ha kul och fotografera, än att jaga "den perfekta inställningen"

Må bäst alla ;)
 
För mig är det helt OK att köra i M-läget hela tiden, men jag stör mig nåt oerhört på snacket att det ger "full kontroll" och att M-läget skulle vara mer avancerat och till och med "mer konstnärligt"!

Att fotografera med manuella inställningar är inte komplicerat, det är precis lika enkelt som att använda A eller S, det tar bara längre tid! Det de fanatiska M-användarna inte verkar inse är att deras bilder får samma slutartid vid en vald bländare när de plåtar manuellt som om de kört bländarprioritet, förutsatt att de exponerar rätt med M. Under/överexponering styrs som sagt lika enkelt med exponeringskompensation och ger därmed lika mycket "full kontroll" som om man över/underexponerat med bländar/slutartidsval. M-läget är ju ingen trolleriformel som gör att man plötsligt kan välja allt man önskar sig... Det befintliga ljuset styr fortfarande över de val av bländare och slutartid som måste göras, oavsett om kameran står i M, A eller S-läge. I min värld så ger t ex A-läget precis lika mycket kontroll över exponerigen som M, och kräver precis lika mycket kompetens hos mig som fotograf. I så gott som varenda fotoögonblick står valet mellan kort/lång slutartid och/eller skärpedjup. För mig är skärpedjupet nästan alltid avgörande och därför kör jag oftast med bländarprioritet. Jag väljer bländare och sen får jag den slutartid som jag ändå hade fått om jag kört M, konstigare är det inte...

Jag fotograferade manuellt (dock med inbyggd exponeringsmätare) i 28 år, helt enkelt därför att min favoritkamera saknade automatik. Sen jag gick över till digital systemkamera med all denna fantastiska teknik har jag aldrig känt något behov av att ställa kameran i M-läget.

Fotografera gärna på i M-läget, men kom inte och påstå att det generellt ger mer kontroll eller skulle vara svårare eller mer kreativt, det är bara trams. Och till alla nyblivna fotografer: gå inte på myten (som ofta odlas av andra nyblivna fotografer) om att det skulle vara "finare" att plåta manuellt, det gör bara att ni lägger en massa onödig tid och energi på kamerainställningar och antagligen missar en del bra bilder.

Instämmer i allt du skriver, mycket snobberi kring M-läget. I min vardag är nog A mest använt, men det finns en hel del tillfällen där det är bra att sätta automatiken ur spel och låsa exponeringen med M-läget. T ex vid sportfoto inomhus eller utomhus, då kameran kan plötsligt svepa förbi ett fönster eller strålkastare med mörkt motiv som följd. Studiofoto med blixtar är ett annat tillfälle, likaså vid panoramatagningar. Annars håller jag som sagt med om att man kommer snabbare till skott med någon form av automatik. P används däremot aldrig (även om det går att ratta in önskad bländare och sedan exponeringskompensera även i det läget)
 
Jag tror att det för min del var bra att jag började med enkla kompakter när jag gick över till digitalt, och att jag därmed inte hade tillgång till något M-läge. Då lärde jag mig hantera automatiken. Annars hade jag kanske ställt manuellt än i dag. Jag hade ställt in manuellt i nästan femtio år, och min första kamera som alls hade automatik, Contax RTS, som jag köpte omkring 1980, använde jag aldrig någonsin slutarautomatiken på, mest för att jag helt enkelt inte litade på den. I stället för att använda slutarautomatik och kompensation, ställde jag in slutartiden manuellt, med den ändring som jag tyckte var lämplig, eller exponerat efter vad jag valde att mäta emot genom att titta i sökaren, innan jag komponerade bilden.

Självklart berodde mitt val av manuell inställning mest på att jag visste att kamerans automatik också har svagheter, och att jag genom att ställa manuellt kunde välja själv vad jag skulle exponera efter. Att det faktiskt går lika lätt att göra med kompensation, som att ställa manuellt, ändrade inte en tjugoårig vana. Det är också i regel betydligt lättare på en äldre kamera med film att ställa in manuellt, eftersom man har alla inställningar med separata rattar och på logiska ställen. Jag ser också i den kameran vad jag har ställt in. När jag senare med digital kompaktkamera inte kunde ändra exponeringen på annat sätt än med kompensation, så lärde jag mig att det faktiskt går att få välexponerade bilder med automatik också, bara man hjälper den lite ibland.

Och min första digitala systemkamera köpte jag för drygt tre år sedan, och övergången var inte alldeles enkel. Det mest störande är att det är verkligt krångligt att göra vissa inställningar, jämfört vad jag tidigare har varit van vid. Det gällde också den andra digitala systemkamera som jag provade ett tag innan jag bestämde mig för en spegelfri µ4/3. Jag begriper inte riktigt varför kamerorna har gjorts med så dålig ergonomi, när egentligen alla möjligheter finns att göra dem minst lika bra som förr. Jag upplever det som att det i stor utsträckning råder lekstuga på tillverkarnas konstruktionsavdelningar. Jag tycker fortfarande att det är krångligt, och jag upplever det som mycket enklare att hantera vilken gammal kamera som helst.

Så det är inte vare sig ovana eller osäkerhet vid manuell inställning som gör att jag väljer A i de allra flesta fall. Det är för att det är läget som på enklast vis ger mig kontroll över alla parametrarna. Nästan bara om jag har orsak att ta ett flertal bilder i följd utan att inställningen ändras, till exempel vid fast belysning, använder jag manuellt läge numera. Någon gång har jag gjort det för att visa att regeln Sunny 16 fortfarande ger bättre resultat än exponeringsmätaren, när den används utan eftertanke och utan kompensation, och vid sådana förhållanden som exempelvis motocrossbilderna i länken som lades upp tidigare, kan jag inte se att automatik eller ljusmätning skulle vara någon fördel. Det går jättebra att köra Sunny 16, och lär ge bättre resultat. Men egentligen är det samma sak som när jag använder fast belysning. När ljuset är stabilt och man vill ha samma slutartid och bländare, då är det enklast att ställa manuellt.

Men den snobbism som jag ibland ser, där oftast nyblivna fotografer föreställer sig att det skulle vara "finare" att ställa manuellt, eller där som i den här tråden någon tycker att det ger mer kontroll, den upplever jag som grundad på okunnighet. Jag bestämde mig efter att ha provat, och under rätt lång tid använt, helt automatiska kameror, att jag behövde en som också går att ställa manuellt. Men jag ser inte den manuella möjligheten som ett mer "riktigt" sätt att ställa in kameran, utan mer som en möjlighet att använda när man behöver den. Nästan alltid är det enklare att använda automatiken, som ger exakt samma resultat. Och det är främst när jag vill att inställningarna inte ska ändras, för att ljusmätaren råkar se någonting ljusare eller mörkare fast belysningen inte är ändrad, som jag ställer manuellt. Exempelvis för ett par år sedan, när jag reproducerade ett fyrtiotal tavlor med fast belysning, använde jag manuell inställning. Jag har också flera gånger gjort det vid produktfotografering, där jag bara växlat motivet framför kameran men belysningen var fast.
 
För mig är det helt OK att köra i M-läget hela tiden, men jag stör mig nåt oerhört på snacket att det ger "full kontroll" och att M-läget skulle vara mer avancerat och till och med "mer konstnärligt"!

Att fotografera med manuella inställningar är inte komplicerat, det är precis lika enkelt som att använda A eller S, det tar bara längre tid! Det de fanatiska M-användarna inte verkar inse är att deras bilder får samma slutartid vid en vald bländare när de plåtar manuellt som om de kört bländarprioritet, förutsatt att de exponerar rätt med M. Under/överexponering styrs som sagt lika enkelt med exponeringskompensation och ger därmed lika mycket "full kontroll" som om man över/underexponerat med bländar/slutartidsval. M-läget är ju ingen trolleriformel som gör att man plötsligt kan välja allt man önskar sig... Det befintliga ljuset styr fortfarande över de val av bländare och slutartid som måste göras, oavsett om kameran står i M, A eller S-läge. I min värld så ger t ex A-läget precis lika mycket kontroll över exponerigen som M, och kräver precis lika mycket kompetens hos mig som fotograf. I så gott som varenda fotoögonblick står valet mellan kort/lång slutartid och/eller skärpedjup. För mig är skärpedjupet nästan alltid avgörande och därför kör jag oftast med bländarprioritet. Jag väljer bländare och sen får jag den slutartid som jag ändå hade fått om jag kört M, konstigare är det inte...

Jag fotograferade manuellt (dock med inbyggd exponeringsmätare) i 28 år, helt enkelt därför att min favoritkamera saknade automatik. Sen jag gick över till digital systemkamera med all denna fantastiska teknik har jag aldrig känt något behov av att ställa kameran i M-läget.

Fotografera gärna på i M-läget, men kom inte och påstå att det generellt ger mer kontroll eller skulle vara svårare eller mer kreativt, det är bara trams. Och till alla nyblivna fotografer: gå inte på myten (som ofta odlas av andra nyblivna fotografer) om att det skulle vara "finare" att plåta manuellt, det gör bara att ni lägger en massa onödig tid och energi på kamerainställningar och antagligen missar en del bra bilder.

Erfarenheten talar...
 
Jag tror att det för min del var bra att jag började med enkla kompakter när jag gick över till digitalt, och att jag därmed inte hade tillgång till något M-läge. Då lärde jag mig hantera automatiken. Annars hade jag kanske ställt manuellt än i dag. Jag hade ställt in manuellt i nästan femtio år, och min första kamera som alls hade automatik, Contax RTS, som jag köpte omkring 1980, använde jag aldrig någonsin slutarautomatiken på, mest för att jag helt enkelt inte litade på den. I stället för att använda slutarautomatik och kompensation, ställde jag in slutartiden manuellt, med den ändring som jag tyckte var lämplig, eller exponerat efter vad jag valde att mäta emot genom att titta i sökaren, innan jag komponerade bilden.

Självklart berodde mitt val av manuell inställning mest på att jag visste att kamerans automatik också har svagheter, och att jag genom att ställa manuellt kunde välja själv vad jag skulle exponera efter. Att det faktiskt går lika lätt att göra med kompensation, som att ställa manuellt, ändrade inte en tjugoårig vana. Det är också i regel betydligt lättare på en äldre kamera med film att ställa in manuellt, eftersom man har alla inställningar med separata rattar och på logiska ställen. Jag ser också i den kameran vad jag har ställt in. När jag senare med digital kompaktkamera inte kunde ändra exponeringen på annat sätt än med kompensation, så lärde jag mig att det faktiskt går att få välexponerade bilder med automatik också, bara man hjälper den lite ibland.

Och min första digitala systemkamera köpte jag för drygt tre år sedan, och övergången var inte alldeles enkel. Det mest störande är att det är verkligt krångligt att göra vissa inställningar, jämfört vad jag tidigare har varit van vid. Det gällde också den andra digitala systemkamera som jag provade ett tag innan jag bestämde mig för en spegelfri µ4/3. Jag begriper inte riktigt varför kamerorna har gjorts med så dålig ergonomi, när egentligen alla möjligheter finns att göra dem minst lika bra som förr. Jag upplever det som att det i stor utsträckning råder lekstuga på tillverkarnas konstruktionsavdelningar. Jag tycker fortfarande att det är krångligt, och jag upplever det som mycket enklare att hantera vilken gammal kamera som helst.

Så det är inte vare sig ovana eller osäkerhet vid manuell inställning som gör att jag väljer A i de allra flesta fall. Det är för att det är läget som på enklast vis ger mig kontroll över alla parametrarna. Nästan bara om jag har orsak att ta ett flertal bilder i följd utan att inställningen ändras, till exempel vid fast belysning, använder jag manuellt läge numera. Någon gång har jag gjort det för att visa att regeln Sunny 16 fortfarande ger bättre resultat än exponeringsmätaren, när den används utan eftertanke och utan kompensation, och vid sådana förhållanden som exempelvis motocrossbilderna i länken som lades upp tidigare, kan jag inte se att automatik eller ljusmätning skulle vara någon fördel. Det går jättebra att köra Sunny 16, och lär ge bättre resultat. Men egentligen är det samma sak som när jag använder fast belysning. När ljuset är stabilt och man vill ha samma slutartid och bländare, då är det enklast att ställa manuellt.

Men den snobbism som jag ibland ser, där oftast nyblivna fotografer föreställer sig att det skulle vara "finare" att ställa manuellt, eller där som i den här tråden någon tycker att det ger mer kontroll, den upplever jag som grundad på okunnighet. Jag bestämde mig efter att ha provat, och under rätt lång tid använt, helt automatiska kameror, att jag behövde en som också går att ställa manuellt. Men jag ser inte den manuella möjligheten som ett mer "riktigt" sätt att ställa in kameran, utan mer som en möjlighet att använda när man behöver den. Nästan alltid är det enklare att använda automatiken, som ger exakt samma resultat. Och det är främst när jag vill att inställningarna inte ska ändras, för att ljusmätaren råkar se någonting ljusare eller mörkare fast belysningen inte är ändrad, som jag ställer manuellt. Exempelvis för ett par år sedan, när jag reproducerade ett fyrtiotal tavlor med fast belysning, använde jag manuell inställning. Jag har också flera gånger gjort det vid produktfotografering, där jag bara växlat motivet framför kameran men belysningen var fast.
Väl skrivet!
Kul att du skriver att du tycker att någon som anser att manuellt ger mer kontroll är grundat på okunnighet när det är just precis vad jag skrev i mitt inlägg om varför jag anser att manuellt läge för mig ger mer kontroll, just därför att jag inte har så bra koll på de halvautomatiska lägena. Jag tycker att det är kul och blir glad för då verkar det ju som att du har läst det jag skrev utan att missuppfatta något. Bra att du upprepar det jag skrev också, fast i något andra ordalag och lite mer nedvärderande.

Jag har nog i alla mina inlägg mer eller mindre skrivit att den metod som passar ens egna behov bäst är... ja, bäst. Jag har inte skrivit att M på nåt sätt skulle vara bättre, eller förmer, än något annat. (Förutom mitt inlägg där jag olyckligtvis var fruktansvärt otydlig angående att jag anser att M ger mig "full" (läs bättre) kontroll i mitt fotande).

Men jag tycker faktiskt att ditt inlägg var väl skrivet. Bra där!
 
Jag förutsätter dock att alla, oavsett om man kör på M, P, A eller vad det nu kan vara, åtminstone kör på manuell fokus? Man kan ju inte lämna till kameran att bestämma var fokus ska sitta, eller? ;)

Är osäker på om du ställde frågan bara för att provocera, eller om det bara ligger något ogenomtänkt bakom påståendet.

När jag bytte från helt manuell kamera till en kamera med autofokus för snart ett par decennier sedan blev skärpan i mina bilder bättre, helt enkelt därför att min egen synskärpa inte är helt hundra.
Lika lite som valet av exponeringsmetod är något svart eller vitt, lika lite är användningen av autofokus det. Såvida jag inte ägnar mig åt snabba skeenden som fotbollsmatcher eller motocross så kör jag med en fokuspunkt som jag väljer själv. Nu när jag förresten har en fungerande kamera kan jag också lyxa till det med den gamla hederliga metoden att låsa skärpan och komponera om.
Dock så finns det ju tillfällen när det är bäst att ändå försöka ställa in skärpan manuellt eftersom automatiken kan bli lurad.
 
För mig inger det en känsla av mer kontroll, och det har förmodligen även att göra med att jag, som jag tidigare skrev, inte till fullo behärskar de halvautomatiska lägena.

Mitt inlägg riktade sig inte specifikt till dig, det är många som skrivit ungefär samma sak i den här tråden och många andra trådar.

Men jag skulle vilja fråga ett par saker, och det är inte retoriskt raljerande frågor för att dumförklara eller nedvärdera, utan för att jag är genuint nyfiken: vad är det enligt dig som ger mer kontroll med det manuella läget? Och vad menar du med att du inte har koll på de halvautomatiska lägena?

Min åsikt är att det inte är så mycket att ha koll på. Vid t ex sportfoto, djurfoto och barnfoto så vill man ofta bestämma en snabb slutartid och då väljer man slutarprioritet och låter kamerans automatik välja bländare (som i allmänhet blir samma bländare som du annars hade fått skruva fram själv). Likadant med bländarprioritet, du väljer t ex största bländare för att få ett kort skärpedjup och kameran väljer slutartiden (och det blir med stor sannolikhet samma som du hade valt manuellt, annars blir ju bilden över- eller underexponerad). Du hoppar bara över ett fullständigt onödigt moment. Om det behövs så exponeringskompenserar du (eller så gör du det i efterhand om du kör RAW).

Jag försöker inte övertala dig eller någon annan att sluta plåta med kameran i M-läge om ni tycker att det känns bra, men jag tycker att man ska veta varför man gör det, eller snarare varför man väljer bort A och S . I synnerhet för nybörjare. A och S kräver exakt samma kunskaper om hur bländare, slutare och ISO funkar som M, de bara rationaliserar fotograferandet och gör att man kommer snabbare till skott och kan fokusera mer på bilden. Enda anledningen till att jag engagerar mig i den här tråden är att jag har väldigt svårt för snobbism som egentligen grundar sig i okunskap, och att man omedvetet lurar nybörjare att göra fotograferandet bökigare och krångligare än vad det behöver vara... Ibland får jag till och med en känsla av att det här med att fota "manuellt" blir viktigare än resultatet, och då har det ju gått överstyr ordentligt! ;)

Sen som många skrivit före mig så finns det absolut situationer som kräver manuella inställningar, men det är ju inte riktigt frågeställningen i den här tråden.
 
Och till alla nyblivna fotografer: gå inte på myten (som ofta odlas av andra nyblivna fotografer) om att det skulle vara "finare" att plåta manuellt, det gör bara att ni lägger en massa onödig tid och energi på kamerainställningar och antagligen missar en del bra bilder.

Fast.. det har väl slagits fast att det kan vara bra för just nybörjare att hitta ur autoläget genom att fota manuellt så att dom lär sig hantera kameran och förstå åtgärd och konsekvens?
 
Fast.. det har väl slagits fast att det kan vara bra för just nybörjare att hitta ur autoläget genom att fota manuellt så att dom lär sig hantera kameran och förstå åtgärd och konsekvens?

Visserligen sant, åtminstone så länge man åtminstone försöker systematisera vad man håller på med. Därför kan det nog vara vettigt att konsekvent satsa på att undersöka möjligheterna och kanske inte använda nya idéer förrän de har slagit rot. Det kan vara onödigt att gå till skarpt läge med något som man inte behärskar.

Så det man närmast bör göra är nog just att lära sig det som man inte kan, och det gör man ju bäst i någon form av övningssituation, snarare än att bara ratta vilt och hoppas att något kanske blir bra.

Jag tror att man behöver någon slags grundläggande idé om hur fotograferingen faktiskt fungerar, och vilket omfång av ljushet som kan fångas av kameran, så att man därifrån kan gå till hur man kan exponera för att få motivet att rymmas inom det omfånget, styrt med de medel som står till buds.
 
Fast.. det har väl slagits fast att det kan vara bra för just nybörjare att hitta ur autoläget genom att fota manuellt så att dom lär sig hantera kameran och förstå åtgärd och konsekvens?

Jag är övertygad om att man lär sig snabbare hur bländare funkar genom att köra med bländarprioritet, och hur slutartider påverkar genom att köra slutarprioritet!

Sen har jag förstått att det numera inte är så modernt att skaffa sig kunskap genom att läsa på, men jag skulle ändå, som den gamle stofil jag är, vilja slå ett slag för den gamla metoden att skaffa sig kunskap. Det handlar inte om 20 högskolepoäng, utan om kanske max ett par timmar Det går i det här fallet snabbare än att ställa kameran i M-läge och sedan ägna sig åt "trial & error" tills man fattar vad man håller på med...

Det är inte precis raketforskning vi pratar om. Jag tror att man ska börja med att avdramatisera svårighetsgraden av den tekniska delen av fotograferandet. Grundläggande kunskap om bländare, slutartid och ISO är enkelt! Däremot kan man ägna ett liv åt att lära sig se bilder, komponera, ljussätta, jobba med perspektiv etc...
 
Jag är övertygad om att man lär sig snabbare hur bländare funkar genom att köra med bländarprioritet, och hur slutartider påverkar genom att köra slutarprioritet!

Som separata komponenter, jovisst. Själv är jag övertygad om att man får ned samspelet mellan bländare, slutartid och ISO i ryggmärgen genom att pilla med dem manuellt. Bokstavligen få det till en fingerspetsförmåga, och är man skicklig så fastnar det fungerande kombinationer för olika ljus (en slags personlig Sunny 16).

Har man väl fått in den förmågan kan jag inte se att det gör så himla mycket vilken metod man använder, så länge det funkar för en. (vi har redan sett ett antal inlägg som i princip får ned det till att man rattar ett eller två hjul, vare sig det är exponeringskompensation eller något annat värde, jag ser ingen anledning att ta just den diskussionen ett varv till)

Det är inte precis raketforskning vi pratar om. Jag tror att man ska börja med att avdramatisera svårighetsgraden av den tekniska delen av fotograferandet. Grundläggande kunskap om bländare, slutartid och ISO är enkelt! Däremot kan man ägna ett liv åt att lära sig se bilder, komponera, ljussätta, jobba med perspektiv etc...

Det är dock ett ämne för en annan tråd ;-)

Mvh,
Richard
 
Det mest störande är att det är verkligt krångligt att göra vissa inställningar, jämfört vad jag tidigare har varit van vid. Det gällde också den andra digitala systemkamera som jag provade ett tag innan jag bestämde mig för en spegelfri µ4/3. Jag begriper inte riktigt varför kamerorna har gjorts med så dålig ergonomi, när egentligen alla möjligheter finns att göra dem minst lika bra som förr. Jag upplever det som att det i stor utsträckning råder lekstuga på tillverkarnas konstruktionsavdelningar. Jag tycker fortfarande att det är krångligt, och jag upplever det som mycket enklare att hantera vilken gammal kamera som helst.
Personligen tycker jag dagens ergonomiär klart överlägsen det gamla systemet att ha separata vred för slutartid och bländare. Men dagens ergonomi är inget nytt, utan baseras på vad som togs fram till de analoga kamerorna när allt mer automatik byggdes in på 80-90 talet.
Dagens ergonomi är tänkt att minimera behovet att ta ögat från sökare, eller lyfta fingret från avtrycket.

Kan tvärt om tycka att tillverkarna är allt för konservativa när det gäller att utveckla kamerorna för att utnyttja digitaltekniken fullt ut. Tex har min kamera skaksensorer, men informationen från sensorerna används inte när kameran varnar för lång slutartid. Varningen är lika primitiv som för 30 år sen.

Nästan alla funktioner har någon form av onödig begränsning, eller går inte att skräddarsy tillräckligt, kan jag tycka.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar