Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Inte märkligt alls, 24x36mm (FF) är perfekt lagom stor bildyta (sensor) för att registrera vad optiken strålar in med, det ger lagom stora objektiv, så var det på den analoga tiden, där har inget förändrats nu i den digitala tidsåldern!
Olympus hade till sin OM-1 serie (24x36mm) mycket små objektiv, sedan började de övriga kameratillverkarna fatta poängen med ett "kompakt liv", Olympus XA (24x36mm) är ännu mindre än Sony RX1:n, de har båda en fast 35mm brännvidd.
Inte frågan om, att enbart då följa en viss typ av filmstorlek (24x36mm), det gav en medelväg med lagom stort kamerahus = utmärkta prestanda, - FF sensorn i RX1:n ger ju idag utmärkta prestanda i höga ISO, ingen annan så liten kamera kan ens matcha RX1:n, bör väl ge en tydlig kredit till Sony!
Det här är säkert:
Både Canon och Nikon, även de övriga kameratillverkarna, har redan köpt in ett flertal ex. av RX1:n, för att sedan plocka isär och undersöka konstruktionen, säkert imponerade, men förbaskade över, att de inte kunde ha tillverkat den först själva.
Men det är väl främst för att det finns drivor med objektiv tillverkade under decennier för 24x36 som är det verkliga skälet. Varför skulle man annars vara på väg att konvergera tillbaka till 24x36 i entusiastsegmenten nu istället för att ligga kvar med APS-C som domerande format? Många fotografer som varit med länge tycker säkert det är praktiskt med att kunna återgå till sitt gamla invanda brännviddstänk och slippa alla möjliga nya varianter av s.k. förlängningsfaktorer på toppen av vad man redan har.
Vad skulle det tillföra världen att införa ett antal nya längd- x sidförhållanden att förvirra sig med?