---
#2: Den har fan inte en likhet med en gammal Leica förutom att det är en kamera.
---
Nä, utseendemässigt har väl RX1 inte sådär jättestora likheter med en Leica M-kamera. Men användningsmässigt finns det en hel del som överlappar, och RX1 ger t.o.m. en del möjligheter utöver den klassiska Leicans. Likheter med Leican är förstås bl.a. att den är diskret, smidig och tyst.
---
Det kan jag inte minnas att jag har skrivit, men det är klart att det är begränsande {med fast objektiv}.
---
RX1 har förvisso inte utbytbara objektiv, men detta är inte nödvändigtvis ett handikapp. Det är många som vittnat om att deras bildseende avsevärt förbättrats efter att de börjat använda kameran med en enda brännvidd (som bekant vanligen 35 eller 50 mm när det gäller småbildsformatet). Det gör att man måste skärpa sig, och man lär sig att se. Man uppövar en känsla - man börjar få in ett seende man inte hade tidigare. Man vet ifall man ska ta några steg framåt eller tillbaka för att få den bästa bilden. Med zoomobjektivet ständigt på kameran eller ryggsäcken full av allting från 8 till 800 mm uppövar man aldrig sådana förmågor, man blir alldeles för slapp.
Några av världens genom tiderna absolut bästa fotografer har haft detta fullständigt klart för sig. De reste som bekant jorden runt medförandes för det mesta enbart en enda glugg (normal eller måttlig vidvinkel), och i några fall kanske ett kort tele också.
Ytterligare en liten reflektion när det gäller Leica / "Leica-känsla". När jag för några år sedan för första gången gick runt och klämde på de "spegelfria" kameror som fanns tillgängliga då, så blev jag besviken över att de kändes så leksaksaktiga, och när man vred på fokus eller zoomringar så gick de ojämnt och rassligt, och de lät som miniatyrstenkrossar. Tills jag kom till en NEX. Den ser verkligen ABSOLUT INTE ut som en Leica! Men ändå, så fort jag tog i kameran så fanns den där direkt - Leica-känslan (jodå, jag har haft Leica i över ett halvt århundrade, så jag vet precis vad det är jag säjer). Och att fokusera etc. gick tyst och sammetsmjukt.
En ännu större besvikelse blev när jag senare fick känna känna på Fujifilm X100 på en av Scandinavian Photos minimässor. Den SER UT som en Leica, men saknar varje spår av Leica-känsla! Och pilliga och plastiga knappar, som t.o.m. hängde sig på det ena exemplaret. Det gick att gå in i menyn men inte att välja någon inställning... Verkligen ingenting var som den "utlovade", jag fann ingen tillstymmelse till vare sig Leica-känsla eller kvalitet. Och så var den mycket större än vad jag hade trott och hoppats - den gick absolut inte ner i min byxficka.
Hmm..., hoppas att jag inte kommit för långt Off-Topic nu - men det finns i alla fall vissa referenser till RX1 i detta inlägg...
.
