Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Klurig fråga - Att fota avlidna

Produkter
(logga in för att koppla)
Sonnaren skrev:
Ja det kanske jag är - och tänk! Jag skäms inte ett dugg över det. Det är inget ovanligt eller konstigt med döden, alla människor har haft eller att kommer att få en död.
Men jag har varit med om åtskilliga dödsfall, troligen flera tusen genom årens lopp.
Jag har sett våndan och ångesten hos många.
Jag har sett dem kämpa och hört dem ropa.
Jag har suttit hos dem och försökt lindra och trösta.
Jag har efter bästa förmåga tröstat och berättat för rödgråtna och förtvivlade anhöriga, sjukskrivit hustrur, föräldrar och makar till avlidna.
Jag har haft på min lott att ringa upp föräldrar till tonåringar som avlidit på akutrummet efter timmar av slit för att få dem att "stanna kvar".
Jag har gråtit av sorg och förtvivlan över att allt varit förgäves.
Jag har fått lära mig att en avliden är fortfarande min patient och skall behandlas med all den respekt jag behandlade den levande patienten.
Jag har förbanne mig fått lära mig från grunden att det är inget man gör ett "projekt" av.
Kom igen och skaffa dig en bråkdel av min erfarenhet så kan vi se hur mycket av lusten till projekt som finns kvar efter det.
Us

Du fortsätter att förvränga, du vet inte ens vad trådförfattaren har för tanke bakom sin konst, ger dig ditt yrke och erfarenhet av avlidna dig rättigheten att bestämma vad som är etiskt rätt och riktigt?
Vem har sagt något om att det handlar om ett "projekt" som du utrycker det?

Vad är det som gör att du tex kan säga att det är fel att som någon i tråden skrev fotografera sin mors död på ett högst kärleksfullt sätt?

Det är ingen som sagt att man ska skända,förnedra,chocka eller söka berömelse på någon avlidens bekostnad.

Eftersom du inte vet tanken bakom hur bilderna är tänkta att utformas borde du inte vara för snabb med att döma.

Dessutom behöver man inte ha ett yrke där man ser tusentals döda (även om jag har högsta respekt för dessa yrke) för att veta mycket om döden och dess eftereffekter.
 
Sonnaren skrev:
Jag har förbanne mig fått lära mig från grunden att det är inget man gör ett "projekt" av.
Kom igen och skaffa dig en bråkdel av min erfarenhet så kan vi se hur mycket av lusten till projekt som finns kvar efter det.
Us

Så här talar en man som anser att hans egna erfarenheter är det enda rättesnöret å alla andra ska vara så goda att hålla käften om dom inte samtycker!!!

Kom igen nu Ulf, det är väl ingen som rackar ner på dina erfarenheter... Men du har bestämt dig för att vad än Anna har tänkt sig så är det fel, fel, fel....... För att......

Du tycker det???

Den som ställer en fråga i ett sånt här laddat ämne kan väl ändå bemötas respektfullt även om man tycker att man själv besitter alla svaren?

Det var nån tänkare som sa typ: "Jag tycker inte om det du säger å tycker, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att få säga det..."
 
Kom igen nu, ämnet är intressant. Låt det inte spåra ur till diskussion om personer!
 
Jag tror mig veta att när man jobbar nära döendet och döden (som Ulf Sjögren och jag själv), känner man ibland sin stora maktlöshet och blir varse livets stora orättvisa. Då är det lätt att fälla kommentarer och påståenden som för en "utomstående" kan verka lite "pekfingeraktiga". Jag tror dock syftet är i grunden gott!

Samtidigt tycker jag att dessa trådar på forumet är mycket viktiga och stimulerande! Det är väl därför vi har ett forum - en öppen plats där man får föra fram sin åsikt och sin bild av verkligheten. Dock vet vi alla att verkligheten ser mycket olika ut för oss alla.
Debattera på och respektera att "din" verklighet inte behöver vara min verklighet!
 
Lazze2 skrev:
. Dock vet vi alla att verkligheten ser mycket olika ut för oss alla.
Debattera på och respektera att "din" verklighet inte behöver vara min verklighet!

Precis.... Var vore vi idag om vi inte hade förmågan att se på saker lite annorlunda jämfört med hur hon / han brevid ser på samma sak...

En sån likriktad värld där vi alla hade precis samma åsikter å syn på saker å ting skulle inte jag vilja leva i.

I mitt första inlägg tog jag upp Lennart Nilsson å hur han använde sig av bl.a. aborterade foster till sina berömda bilder. Är det nån som tycker att det var oetiskt?
 
BenHur skrev:
I mitt första inlägg tog jag upp Lennart Nilsson å hur han använde sig av bl.a. aborterade foster till sina berömda bilder. Är det nån som tycker att det var oetiskt?
Jag tror inte att så många visste vad Lennart Nilsson hade för arbetsmaterial... Bara de initierade, och de som funderade lite längre...
Kanske det hade varit annorlunda om man hade vetat det...
Emellertid så är ju bilderna fantastiska - trots att det är avlidna man tittar på...
 
Varför tror en del att när en fotograf ska ta bilder, att det alltid ska bli smaskiga bilder från ett kylrum av en traumatisk död?
Vad är det för fel på den naturliga döden? Varför kan inte den vara fin? Varför kan inte den få avspeglas på ett vackert sätt? En del kanske glömmer det naturliga i denna extremsökande värld. Ett visdomsord på vägen: vi ska alla den vägen vandra....
 
Döda spädbarn brukar fotograferas

Att fotografera avlidna behöver inte vara kontroversiellt. De flesta spädbarn som föds döda eller som dör tidigt fotograferas av sjukhusfotografen efter att de gjorts fina för att föräldrarna ska få ett fotoalbum på barnet. Det är viktigt för sorgearbetet.

Jag har själv fotograferat i uppvisningsrum och på barnbegravning när jag gjorde ett reportage om sjukhuskyrkan. Jag blev överraskad över hur lätt det var att få tillständ av anhöriga när man förklarade syftet. Det behöver alltså inte vara så besvärtligt att får tillstånd som man kan tro.

Visst finns det dem som kommer att säga nej. Men nästa kanske säger ja.
 
Jag tror att det var mycket bisatsen om att eventuellt använda bilderna till en utställning som fick många, mig själv inkluderat att associera till den sorts fotografering av döda som inte sker för de anhörigas skull, och inte för ett reportage. Alltså fotografering med ett mer "konstnärligt" syfte. Vad det egentligen var vet ju ingen av oss som skrivit svar i tråden.

När de anhöriga själva får styra över hur bilden tas, som t ex i avskedsrum eller vid begravningar, så har de ju själva kontroll över att den döda framställs på ett (för dem) värdigt och vackert sätt.

Ett konstnärligt syfte behöver inte alls betyda ovärdighet eller snask, men för de anhöriga kan det nog vara svårare att "släppa rätten" till bilden av nära och kära i döden att skapas och användas fritt i det syftet.
 
Jag är ganska säker på att jessicas intentioner går ut på annat än att "bara" plåta dom döda och att det kommer att göras på ett smakfullt sätt.

Jag tycker også det är konstigt vilken aga det värkar vara här för att fota döda, kanske en konstnärssjäl på sitt sista skulle se det som en ära att få vara med i ett fotoprojekt.
Jag ser på kort av döda relativt ofta, min mor har bilder av döda släktingar i en god mix med födelsedagsfoton i sina allbum. Detta är relativt vanligt i nordnorge. Hur är det i Sverige? Är det ovanligt?

Att fota döda är egentligen inget nytt, så det beror ju på Jessicas ide om detta blir vällycket/nytenkande eller ej, och den ideen är HÄNNES sak och intet våran.

Intetressant diskus med några konstiga sidospor.

~Maritha
 
Som nån skrev tidigare, varför inte försöka hitta döingar utan anhöriga. Det skulle lösa ev. moralisk problematik.
 
Sonnaren skrev:

Jag har fått lära mig att en avliden är fortfarande min patient och skall behandlas med all den respekt jag behandlade den levande patienten.


Jag ser ingen motsättning mellan att behandla någon med respekt och att fotografera. Isåfall skulle man ju kränka varenda människa så fort man fotade dom, levande eller döda.

Jag håller alltså med och delar din syn.
 
Sonnaren skrev:
Ja det kanske jag är - och tänk! Jag skäms inte ett dugg över det. Det är inget ovanligt eller konstigt med döden, alla människor har haft eller att kommer att få en död.
Men jag har varit med om åtskilliga dödsfall, troligen flera tusen genom årens lopp.
Jag har sett våndan och ångesten hos många.
Jag har sett dem kämpa och hört dem ropa.
Jag har suttit hos dem och försökt lindra och trösta.
Jag har efter bästa förmåga tröstat och berättat för rödgråtna och förtvivlade anhöriga, sjukskrivit hustrur, föräldrar och makar till avlidna.
Jag har haft på min lott att ringa upp föräldrar till tonåringar som avlidit på akutrummet efter timmar av slit för att få dem att "stanna kvar".
Jag har gråtit av sorg och förtvivlan över att allt varit förgäves.
Jag har fått lära mig att en avliden är fortfarande min patient och skall behandlas med all den respekt jag behandlade den levande patienten.
Jag har förbanne mig fått lära mig från grunden att det är inget man gör ett "projekt" av.
Kom igen och skaffa dig en bråkdel av min erfarenhet så kan vi se hur mycket av lusten till projekt som finns kvar efter det.
Us

Sen vet ju faktiskt inte du vad jag har arbetat med eller vilka erfarenheter jag har. Jag har arbetat med svårt sjuka barn i 6 år och har varit med om flera dödsfall.

Jag har dock inte fått lära mig att avlidna är ingenting man inte fotograferar.

Om du har fått lära dig det så tycker jag inte att det är så konstigt att du är emot detta.
 
OldSchool skrev:
Du fortsätter att förvränga, du vet inte ens vad trådförfattaren har för tanke bakom sin konst, ger dig ditt yrke och erfarenhet av avlidna dig rättigheten att bestämma vad som är etiskt rätt och riktigt?
Vem har sagt något om att det handlar om ett "projekt" som du utrycker det?

Vad är det som gör att du tex kan säga att det är fel att som någon i tråden skrev fotografera sin mors död på ett högst kärleksfullt sätt?

Det är ingen som sagt att man ska skända,förnedra,chocka eller söka berömelse på någon avlidens bekostnad.

Eftersom du inte vet tanken bakom hur bilderna är tänkta att utformas borde du inte vara för snabb med att döma.

Dessutom behöver man inte ha ett yrke där man ser tusentals döda (även om jag har högsta respekt för dessa yrke) för att veta mycket om döden och dess eftereffekter.
Detta gäller samtliga som svarat på mitt inlägg men jag citrar inte alla.
Det ligger så mycket bakom varje enskild människas död.
Jag vill fortfarande hävda att det inte skall vara något man kilar iväg och gör ett "projekt" av.
Jag anser fortfarande att skall man göra ett projekt skall man först noga sätta sig in i vad det hela handlar om.
Det skall inte börja med att sticka iväg till bårhuset och plåta döda. Gör man något sådant är projektet sensationslysten kadaveravbildning. Är det meningen med projektet så var det ju inte så mycket att komma med, anatomiboken duger gott eller är mycket bättre.
Någon tog upp en utställning som gjorts av en fotograf som dokumenterat sin mors död.
Det är i mina ögon helt OK. Den fotografen hade förberett sig hela sitt liv för detta genom att lära känna sin mor.
Gör frågeställaren så är det i sin ordning.
Under alla omständigheter skall hon sätta sig in i vad det handlar om först t.ex. genom att gå och hälsa på sjuka och döende som är ensamma och inte får några besök. Tag inte med kameran vid de besöken, tag med frukt, en blomma och empati.
Se'n kanske det löser sig.
Börja inte med frågan hur man får tillstånd att fota döda.
Us
 
Jag har inte gett alla inlägg tid utan fort ömnat igenom,,,

Jag har lust att komma med några väl valda tips, trots att jag inte har ngn erfarenhet av ett sådant tema.

Eftersom det är långt ifrån ngt nytt att jobba med äkta lik inom konsten så föreslår jag att innan man närmar sig det praktiska genomförandet at projektet ökar sin förståelse om hur man använt "lik" i konstsammanhang tidigare.
Eftersom temat är minst sagt laddat så gäller det såklart att besitta motsvarande förståelse och insikt. Att genomföra ett projekt som innefattara att på ngt sätt framställa döda kroppar handlar mycket oERhört mycket om att förstå betraktaren som projektet riktar sig mot.
En Svensk och en från Mexico upplever och läser säskerligen bilderna på lite olika sätt tolkningsmässigt,,

Inom den moderna konsten så har döda "objekt" flitigt används och som sagt också döda människokroppar. Ofta har dessa utställningar avskräckt sig vissa besökare och tilldragit sig andra. Igen det blir nog oerehört viktigt att förstå mottagaren av sitt budskap, för att "träffa Rätt!"

Många aspekter har uppkommit under tråden och jag är säker att Jessica inte lämnar viktiga faktorer åt slumpen i ett sådant projekt.

Stora delar av trådläsasrnas frågor som uppstår bottnar i och handlar vad som är tänkt att vara projektets slutresultat, kan anhöriga känna igen den döde, skall liket ställas i positioner osv.

Jag har för bara en mycket kort tid sedan förlorat min egen pappa och tanken på att hans kropp skulle användas i ett konstnärligt projektsammanhang skulle nog oavsett konstnärens/kreatörens intentioner vara 100% oaktuellt. De flesta avlidna har anhöriga.
Med detta sagt så måste jag tillägga att jag INte har ngt emot att temat tas upp eller att lik används i projektsammanhang Bara korrekta omständigheter råder.

Lycka till Jessica, jag tror att det kan bli ett alla tiders bra resultat.

Mvh Niclas,
 
För att uttrycka mig kort:

Det viktigaste är att man inte tar kort på ett lik, utan på en människa vars hjärta slutat slå.

Så är det i alla fall för mig.
 
Kontakta sjukhusfotografen, alltså den person som fotar diverse sår/ruttnande kroppsdelar för att läkarna skall kunna följa hur läkeprocessen har utvecklat sig under en längre tidsperiod.

Finns en på varje större sjukhus.
Om ngn kan svara dig eller hjälpa dig så borde det vara han (har aldrig träffat en kvinnlig).
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar