OldSchool
Aktiv medlem
Sonnaren skrev:
Ja det kanske jag är - och tänk! Jag skäms inte ett dugg över det. Det är inget ovanligt eller konstigt med döden, alla människor har haft eller att kommer att få en död.
Men jag har varit med om åtskilliga dödsfall, troligen flera tusen genom årens lopp.
Jag har sett våndan och ångesten hos många.
Jag har sett dem kämpa och hört dem ropa.
Jag har suttit hos dem och försökt lindra och trösta.
Jag har efter bästa förmåga tröstat och berättat för rödgråtna och förtvivlade anhöriga, sjukskrivit hustrur, föräldrar och makar till avlidna.
Jag har haft på min lott att ringa upp föräldrar till tonåringar som avlidit på akutrummet efter timmar av slit för att få dem att "stanna kvar".
Jag har gråtit av sorg och förtvivlan över att allt varit förgäves.
Jag har fått lära mig att en avliden är fortfarande min patient och skall behandlas med all den respekt jag behandlade den levande patienten.
Jag har förbanne mig fått lära mig från grunden att det är inget man gör ett "projekt" av.
Kom igen och skaffa dig en bråkdel av min erfarenhet så kan vi se hur mycket av lusten till projekt som finns kvar efter det.
Us
Du fortsätter att förvränga, du vet inte ens vad trådförfattaren har för tanke bakom sin konst, ger dig ditt yrke och erfarenhet av avlidna dig rättigheten att bestämma vad som är etiskt rätt och riktigt?
Vem har sagt något om att det handlar om ett "projekt" som du utrycker det?
Vad är det som gör att du tex kan säga att det är fel att som någon i tråden skrev fotografera sin mors död på ett högst kärleksfullt sätt?
Det är ingen som sagt att man ska skända,förnedra,chocka eller söka berömelse på någon avlidens bekostnad.
Eftersom du inte vet tanken bakom hur bilderna är tänkta att utformas borde du inte vara för snabb med att döma.
Dessutom behöver man inte ha ett yrke där man ser tusentals döda (även om jag har högsta respekt för dessa yrke) för att veta mycket om döden och dess eftereffekter.