ANNONS
Annons

Klurig fråga - Att fota avlidna

Produkter
(logga in för att koppla)
Jessica: Jag undrar som Gomorra, varför du vill göra det.

Jag har inte några problem med att varken prata om döden eller att se döda, men jag förstår inte varför man väljer att fotografera det.

Pia
 
Varför skriver man dikter om döden varför målar man tavlor med döden varför skriver man sånger om döden?

förlåt att jag lägger mig i En fråga ställd till Jessica.
 
Vi får väl se hur det lyckas. Det kan vara besvärligt nog att få anhörigas medgivande till obduktion och då har man ändå tungt vägande skäl ( fastställa dödsorsaken).
Skulle vara intressant att höra reaktionerna om man vill fotografera en avliden med motiveringen att man vill göra döden mera familjär.
Jaja, det blir väl som kärringen sa' "Det är som att plocka loppor med tårna - det k a n gå".
Us
 
OldSchool skrev:
Varför skriver man dikter om döden varför målar man tavlor med döden varför skriver man sånger om döden?

förlåt att jag lägger mig i En fråga ställd till Jessica.

Borde jag inte få fråga? Jag undrar, vill ha ett svar, är det något fel med det?

Pia
 
Piha skrev:
Borde jag inte få fråga? Jag undrar, vill ha ett svar, är det något fel med det?

Pia

Klart du får fråga Pia,vem har sagt något annat? jag ville bara ställe en liten motfråga som jag tyckte kunne vara intressant, får jag inte det?är det något fel med det?
 
Frågan var alltså ställd till mig? Sorry, det fattade inte jag. Och jag kan dessvärre inte svara på den heller då jag inte förstår det heller. Jag bejakar livet, inte döden.

Pia
 
Ja. Min anledning till detta projekt är privat, det har redan framgått tillräckligt mycket genom denna tråd. Det räcker med att jag kan förklara idéen för de anhöriga, jag tänker inte avslöja den här. Så dum är jag inte.
Det är nog samma anledning till varför magiker inte avslöjar sina trolleriknep.
 
svengr skrev:
Och det tycker du inte Serrano gör? Visst, hans bilder på döda kroppar är ganska frånstötande, för att de är så skadade, men jag tycker inte att han är respektlös. Och det tycker jag inte heller hans bilder på gamla prostituerade eller krucifix i piss är.

Tvärtom tycker jag att det är bra, enligt tidigare inlägg. Och definitivt konst (vad nu det betyder).

MvH / Sven, som också ber om ursäkt för att han är utanför ämnet.
Du kanske inte tycker det är respektlöst men det finns ju andra som kan ta illa vid. Du kan ju tex vara glad om du har ditt hus (och liv) kvar om du skulle göra en bild av Muhammed nedsänkt i ett glas fyllt med piss.
 
Piha skrev:
...Och jag kan dessvärre inte svara på den heller då jag inte förstår det heller. Jag bejakar livet, inte döden.

Pia

Föresten, varför vara enkelspårig?
Jag bejakar gärna livets alla dimensioner och hoppas att det gör mig till en bättre och mer förstående fotograf.

Tack för en i övrigt intressant diskussion!

//Jessica
 
matnyttige skrev:
Du kanske inte tycker det är respektlöst men det finns ju andra som kan ta illa vid. Du kan ju tex vara glad om du har ditt hus (och liv) kvar om du skulle göra en bild av Muhammed nedsänkt i ett glas fyllt med piss.

Det *var* rätt många som tog illa vid sig av "piss Christ" m fl; det fälldes några intressanta uttalanden i amerikanska senaten (Serrano hade nån sorts statligt stipendium).

Jag vidhåller att hans bilder är bra fotografier och har ett skönhetsvärde. Hur de tolkas är givetvis upp till var och en (jag ser t ex inte "piss Christ" som anti-kristen eller anti-religiös) , men kan inte en bild vara både vacker och stötande, på samma gång? Och måste en bild vara vacker för att vara konst?

Att det finns folk som vill slå ihjäl konstnärer och bränna konstverk av politiska eller religiösa skäl behöver väl inte nödvändigtvis betyda att dessa konstverk är dåliga?

För att återknyta till trådens ämne så tycker jag att man får göra i princip vad man vill, så länge man gör det med värme. Däremot behöver man inte vara politiskt korrekt, och det finns alltid någon som inte håller med eller tar illa upp, om man gör något som inte är helt harmlöst.

MvH / Sven, som för tillfället försöker ta vackra, harmlösa, bilder
 
Senast ändrad:
Sonnaren skrev:
Vi får väl se hur det lyckas. Det kan vara besvärligt nog att få anhörigas medgivande till obduktion och då har man ändå tungt vägande skäl ( fastställa dödsorsaken).
Skulle vara intressant att höra reaktionerna om man vill fotografera en avliden med motiveringen att man vill göra döden mera familjär.
Jaja, det blir väl som kärringen sa' "Det är som att plocka loppor med tårna - det k a n gå".
Us

Ulf,

Jag levde i tron att kroppsöppning gjordes ganska rutinmässigt, men jag kanske missförstod..
 
Piha skrev:
Jessica: Jag undrar som Gomorra, varför du vill göra det.

Jag har inte några problem med att varken prata om döden eller att se döda, men jag förstår inte varför man väljer att fotografera det.

Pia

Uppenbart nog emotsäger du ju dig själv i och med att din fundering kommer kring varför någon väljer att fotografera avlidna människor..

=)
 
Johan Okker skrev:
Uppenbart nog emotsäger du ju dig själv i och med att din fundering kommer kring varför någon väljer att fotografera avlidna människor..

=)

Nu förstår jag inte vad du menar. Vad är det jag emotsäger? Jag kan inte förstå att man väljer att fotografera avlidna. Vad är det jag emotsäger med det? Är det jag som är missförstår dig eller du som missförstår mig? =)
 
Piha skrev:
Nu förstår jag inte vad du menar. Vad är det jag emotsäger? Jag kan inte förstå att man väljer att fotografera avlidna. Vad är det jag emotsäger med det? Är det jag som är missförstår dig eller du som missförstår mig? =)

För att skildra döden kanske.
För egen del tycker jag inte alls det är konstigt då döden berör oss alla
 
Piha skrev:
Nu förstår jag inte vad du menar. Vad är det jag emotsäger? Jag kan inte förstå att man väljer att fotografera avlidna. Vad är det jag emotsäger med det? Är det jag som är missförstår dig eller du som missförstår mig? =)

När du säger dig inte ha problem med att se döda människor eller att tala om döden blir det underförstådda logiska slutet att du menar dig inte ha några problem med detta som drabbar oss alla.

Men när du i nästa mening plötsligt inte förstår varför man vill plåta avlidna så innebär det en självemotsägelse.

Det är inte konstigare att fota avlidna än att fota specifikt singlar eller vad som..
Eller som någon skrev (Tim??) en mera direkt jämförelse måla tavlor-, skriva dikter-, skriva sånger- om just döden.

Anna Carlsson sammanfattade det bra.
Döden angår oss alla.
 
Nja, paradoxen tycker jag är när man säger att döden skall "avdramatiseras" och i samma andetag att den skall fotograferas. Varför behöver den då belysas genom fotografi? Där är en motsägelse i sig.
 
Bibi skrev:
Nja, paradoxen tycker jag är när man säger att döden skall "avdramatiseras" och i samma andetag att den skall fotograferas. Varför behöver den då belysas genom fotografi? Där är en motsägelse i sig.

Ojojoj...Är det en paradox?

Jag delar inte riktigt din ståndpunkt som du kanske anar.

Det är klart att det är avsevärt mera avdramatiserande att måla, fota, skriva, sjunga, skulptera om och kring livets slut än att som så många svenskar lider av detta enorma tabu kring detta enda självklara i vårt mänskliga liv.

Frågan är snarare varför ska den INTE belysas genom fotografi också när den redan belyses av så många andra konstformer.
 
Johan Okker skrev:
Ulf,

Jag levde i tron att kroppsöppning gjordes ganska rutinmässigt, men jag kanske missförstod..
Nej, det är tämligen ovanligt (jämförelsevis) med obduktioner idag. Det kom en ny lag som ger anhöriga rätt att motsätta sig obduktion. Anledning att gå förbi anhörigas önskan har man dock om behandlande läkare uppenbart inte kan skriva dödsorsaksintyg p.g.a. att den avlidne dog oväntat/oförklarligt och alltså ingen känd dölig sjukdom/tillstånd finns. Likaså om det finns anledning att misstänka brott (rättsmedicinarfråga i de fallen).
Observera att jag här talar om dödsorsaksintyg. Dödsbeviset kan man utfärda efter att ha konstaterat att personen är avliden. Det skall insändas till skattemyndigheten första vardag efter dödsfalet så att skatteobjektet (den avlidne) kan avskrivas.
Efter denna lags införande har vi en mycket snabb och fortlöpande försämring av dödsorsaksregistet i Sverige.
Us
 
Astrid Lindgren hävdade att det var viktigt att prata om döden. Så när hon träffade sin syster så började dom alltid samtalet med att sitta å rabbla... Döden, döden, döden, döden....

Så var det bra med det sen....

En av dom vackraste fotoböcker jag har heter "Portraits in Life and Death", kommer inte på rak arm ihåg fotografen. Men där varvas bilder på levande ofta vackra unga personer med bilder på lik i olika fasoner. Ger en viss effekt när man ställer en bild på en ung frisk, vacker människa mot en bild tagen i katakomperna i Rom på nästa sida... Hursomhelst, mycket vackert!!!

En stor del av Lennart Nilssons med rätta världsberömda tidiga bilder på hur barn blir till å så är de facto bilder på lik.

För några år sen vart det lite rabalder i ankdammen när en ung kriminaltekniker gjorde en utställning med bilder som han tagit på lik m.m under brottsplatsundersökningar.

Tanken att göra ett bilprojekt med bilder på lik har väl inte direkt föresvävat mig själv..... Men den som känner sig manad må ju försöka tycker jag!!!
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar