Nej jag tror jag prickade poängen.
Om två olika personer använder varsin ”modern spegellös systemkamera” och dessutom använder PureRaw, vad skulle det då bero på om den ena alltid lyckas ta mer intressanta, bättre, snyggare (ja, vad man nu vill kalla det) foton?
Jag du påstår det men inte jag.
Idag tas redan säkert en övervägande del av alla bilder som tas i världen helt utan fotografer av helt automatiserade övervakningskameror. Motiven är det som råkar passera objektiven. Att plocka ut en bild ur ett sånt flöde är en skitsak och jag kan göra det ur mina egna videos tagna med min A7III med ett par knapptryck. Expressen skriver att man bara i Kina kommer att ha ca 567 miljoner övervakningskameror 2021 och enligt BBC 600 miljoner vilket väl är en kamera på 2 kineser. Det ska ställas mot ca 10 miljoner systemkameror som säljs årligen i världen. Jag undrar om vi verkligen har förstått hur otroligt inkrökt vår relativt sett krympande systemkamerauniversum är?
Jag påstår iställat att du och många andra här verkar ha en väl romantisk inställning till er egen betydelse i sammanhanget när man i väl hög grad låtsas som att alla de moderna tekniska delsystem som finns både i era kameror och i världens alla övervakningskameror och hela tiden jobbar i det fördolda, överhuvudtaget inte existerar
Tekniken har lagt ett golv nu där det är svårt att fullständigt misslyckas rent tekniskt - vilket var vanligt under den analoga tiden med den tidens mycket mer krävande kameror och filmer. Det är basen idag, som ALLA som fotograferar förväntar sig, eftersom det är den de vant sig med i sina mobiler. Förr krävde fotografin väldigt mycket mer av fotograferna rent tekniskt än att hårt draget - som i mobilerna - bara trycka på en knapp. Tekniken har gjort det möjligt idag för massor av människor som på den analoga tiden aldrig hade brytt sig om att ta några bilder överhuvudtaget eftersom de skulle ha gett upp för längesedan av rent tekniska skäl, hur bra bildseende de än må ha haft.
Det är den avancerade och idag mycket billiga automatiserade fototekniken som vi känner den i mobilerna ytterst, som gjort foto till den massrörelse den är idag och som fick yrkesfotograferna att gå från en numerär på ca 4000 till 8000 på bara fem år. Utan den skulle en stor del av den populationens bilder sett lika eländiga ut rent tekniskt som de ofta såg ut för många på den analoga tiden och de skulle i missmod över det aldrig utvecklat ett intresse för foto och än mindre valt foto som yrke.
Det tog lång tid förr att utveckla de färdigheterna med den rätt usla feedback det gav att behöva vänta på en framkallning i dagar och veckor ibland. Kostnaden per tagen bild var även den så hög att den var en starkt hämmande faktor för lärandet. Jämför det med dagens digitalkameror med displayer som på bråkdelen av en sekund kan visa både bilder och EXIF. Det är därför det är så viktigt att även en sexåring får adekvat "feed back" och blir så glad som möjligt över sina bilder, för annars blir det ingen fortsättning för det intressset. Det är därför det är så viktigt att bilderna ur systemkameran är minst lika bra tekniskt som de hennes av foto ointresserade syster får med sin mobil. Tyvärr upptäcker de flesta nyblivna systemkamerafotograferna att motsatsen är rätt vanlig. Många har vittnat om den besvikelsen här på FS.
Jag skulle vilja påstå att de som aldrig använt en analog kamera med de med dagens mått mätt rätt avsevärda tekniska begränsningar som exv. en diafilm med motsvarande ISO 50, 64 eller 100 gav, skulle ha svårt att leva med den tvångströjan idag. Ovanpå det så fanns väl knappt ens en inbyggd exponeringsmätare i systemkameror före 70-talet och det vet "alla" diafotografer att straffet för felexponeringar var drakoniskt. Vid den minsta överexponering så stack färgerna och underexponerade man så kunde man som fotograf aldrig korrigera det. Idag kan en usel eller lat digitalfotograf ofta lyfta skuggorna upp till fyra steg utan större problem. För mig skulle det dröja över 45 år som fotograf innan den möjligheten öppnades även med gamla dian, genom reprofoto och efterbehandling i RAW-konverterare.
Det är ytterligare ett argument för hur otroligt viktig utvecklingen av dagens fantastiska RAW-konverterare varit för mångas fotointresse och möjlighet att skapa bilder de är nöjda med både tekniskt och estetiskt. För mig handlar mitt intresse mycket lite om vare sig kameror eller objektiv idag för det är i konverteraren jag skapar mina bilder. Där gör jag de så bra jag kan rent tekniskt och det är där jag komponerar motiven slutligt. Det är t.o.m. så att tekniken i kamerorna mina som jag numera alltid grundkonfigurerar för maximal automatik med vad jag brukar kalla Sony Click-konfigurationen möjliggör en starkt förbättrad timing och det är främst det som gjort mig bättre än tidigare på att fånga många av mina motiv.
Så det är den tekniken och den konfigurationen som ytterst gjort mig till en bättre fotograf rent tekniskt för att jag nu kan koncentrera mig maximalt på att ta bilderna men det säkerställer mest ett tekniskt hyfsat råmaterial för efterbehandlingen om jag ska vara krass. Själva bildskapandet i mitt fall sker inte alls främst i kameran utan det sker istället till absolut övervägande del i konverteraren. Att ta bilden tar en bråkdel av en sekund men att färdigställa en bild jag verkligen bryr mig om kan ta timmar och bara att processa den i Photolab med en Deep Prime-export kan ta 45 sekunder till en minut. Det ska ställas mot den tid kameran har på sig för en rendering av en JPEG. En kamera har i det sammmanhanget rätt påtagliga begränsningar eftersom den oftast optimerats för att vara så snabb som möjligt. En bild direkt ur en kamera ger sällan en bilds fulla potential.
Det här sammanfattar väl i stort hur jag ser på denna diskussion. Idag vilar digitalfoto på ett väldigt komplicerat system som vuxit fram under många årtionden och där utgör kameran och fotografen bara två av alla komponenterna i den plattformen. Att nästan helt negligera efterbehandlingen tills jag lyfte den och de väldigt viktiga konverterarna tycker jag styrt mycket av trådens yviga diskussion helt fel. Enligt min mening är konverterarnas och annan korrigerande mjukvaras betydelse gravt underskattad i dagens helt hårdvarufixerade värld och det förstärks starkt av forum som Fotosidan där mjukvaruutvecklingen får en bråkdel av det fokus den förtjänar. Dagens fotografer lägger inte sällan ut enorma belopp på kameror och nya objektiv som sällan har ens en bråkdel av den bildkvalitetspotential som exv. en konverteraruppgradering ofta haft för mig. Likväl gnäller man ofta surt över den tusenlappp på marginalen som en sådan kostar. Det är som om mjukvaran negligeras för att den är imateriell.