Annons

Kameran eller fotografen?

Produkter
(logga in för att koppla)
Jpeg är inte så illa, för dåligt rykte tycker jag, man har läget att träna komposition, bildvinklar med mera, skärpan oftast bra också, mina bilder sedan 60-talet och framåt har nog fortfarande ett snitt på Iso 100-400, inte behov av brusredusering, mycket lite sport/fågel bilder, likaså mycket lite högre bps, små bildfiler får man och kan slösa med antalet om man i bland tycker att det passar att göra det.
 
Jag förstår din poäng men jag tycker ändå jämförelsen är hyfsat relevant. Särskilt nu när du kom in på pennor, vilket ju kan jämföras med ett tangentbort. Och vips är skillnaden i hur snabbt man kan skriva enorm.

Det är ju liksom det här som hela tråden handlar om. Att vissa anser att utrustningen är oviktig medan andra anser att den är viktig. Det kommer naturligtvis inte påverka på samma sätt inom fotografi som när någon skriver en bok, men principen är samma. Och jag förstår fortfarande inte varför så många verkar tro att bara det ena är viktigt. 😁

Även pennor kan ha en förvånansvärt stor påverkan på ens skapande. Jag hade en period då jag tecknade mycket. Efter ett tag började jag göra tuschteckningar men störde mig svårt på att de pennor jag först använde torkade igen och krånglade med opålitligt bläckflöde. Det var nära att bli en "showstopper".

Då hittade jag pennor och tusch från en annan tillverkare som var mycket bättre. Ännu bättre blev det när jag upptäckte att mina teckningar passade bra för att reproducera med serigrafi/silkscreentryck. Då tecknade jag på en särskild matt genomskinlig reprofilm. Sedan lade man den ovanpå en ljuskänslig långsam film som exponerades med gasurladdningslampa och framkallades i vätesuperoxid innan filmen sedan applicerades och smältes in i själva silcscreenduken.

Att jag hamnade där berodde på att jag ett tag jobbade på Svecia Silkscreen som då var världsledande i att tillverka silcscreentryckpressar och där hade möjlighet att bygga ett eget s.k. handtrycksbord. Så en så enkel sak som en penna eller i mitt fall tuschpennor kan definitivt ha en helt avgörande roll om det ska bli något vettigt gjort och producerat eller inte.
 
Senast ändrad:
Jag tror vi står inför ett skifte. Där många av de problem som tidigare funnits tas om hand av kamerans mjukvara. Vill man ägna sig åt mer avancerat foto, är en traditionell kamera att föredra, typ dåliga ljusförhållanden, rörliga motiv.

Min tonårsdotter tar bilder med sin senaste iPhones. Hon har inget förhållande till foto, som att kunna namn på fotografer eller foto i historien.

Under hennes resor i sommar (kunde tyvärr inte åka med) har hon skickat mig bilder och jag slås av att en del bilder ser så bra ut, välexponerade, fina färger men också motiven där hon hittar en fin balans i bilden och vid rätt tidpunkt. Hon rör sig helt intuitivt, provar sig fram och låter kameran göra jobbet.

Här en bild på mamma från södra Grekland.

Fint exempel på hur en spontan utveckling av ett fotointresse kan gå till idag. När man kommit upp i tonåren så kan man säkert få ett lyft genom tips från mer kunniga i familjen eller inspel från andra om man exv. går med i en fotoklubb eller hittar likar i andra sammanhang.

... men jag är mer tveksam till att styra upp en sexåring som mitt barnvarn som förrestän är en hon och inte en han som någon trodde. När barn som hon fått sin första systemkamera (Sony A5000 med kitobjektiv i form av motorzoomen 16-50mm) så tror jag det viktigas faktiskt är att inte ta död på det intresset. Hon tar bilder av sin värld och det hon är med om och jag tror inte det finns någon brist på motiv.

En annan sak att beakta är att det är viktigt att hon inte blir alltför besviken över vad som faktiskt kommer ur kameran. Någon beskrev just ovan problemet bra. En novis på systemkameror som kommer från mobilfoto kommer garanterat bli besviken på bilderna ur en Canon i 1-serien som kräver initierat handhavande och som ställer mycket större krav såsom FF gör i förhållande till det mesta i kameraväg genom ett mer accentuerat skärpedjup som många noviser har svårt med.

Just av dessa skäl tror jag PureRaw vore ett intressant experiment. Inte alls som plugin till Lightroom eller något annat utan som en ren "black box" som en sexåring faktiskt har en reell möjlighet att hantera. Bara att öppna katalogen importera, välj Deep Prime och exportera. På så sätt kan en förståelse för att efterbehandling krävs utan att ställa krav på att kunna en konverterare och då kan man också verkligen få en bättre teknisk kvalitet än ur mobilerna, särskilt i sämre ljus. Jag tror absolut att även en sexåring kan se skillnad på de resultaten.

PureRaw är DxO Photolab utan reglage. Profilerna i PureRaw används för att korrigera exv. imperfektionerna i Sonys mest utskällda kitobjektiv motorzoomen 16-50 med Lens Correction (skärpning m.m.), ClearView (dehaze och kontrast), Smartlight (lättar upp skuggor m.m.), vignetterings- och chromahalokorrigeringar tar hand om den typen av problem samt inte minst Deep Prime denoise som gör bilder på högre iso i dåligt ljus väldigt mycket bättre och inte minst den automatiska restitueringen av förvrängda perspektiv som verkligen gör skillnad för en 6 åring som inte lärt sig att parera sånt hjälpligt med kameran. Jag ska testa detta i helgen då hon kommer ut till oss på Skogsö idag.

Så ja, jag tror faktiskt att PureRaw kan ge just ett tekniskt kvalitetslyft åt de som använder systemkameror men inte riktigt har hunnit skaffa erfarenheter och kunskaper för att själva få ut mer kvalitet ur sina bilder. Om man senare vill ta ett steg till och få bättre kontroll exv. över beskäring, som säkert är en av de första behov som kan tänkas uppstå, så finns ett incitament att gå vidare och utvecklas med en fullfjädrad RAW-konverterare men sånt är faktiskt alldeles för tidigt för en sexåring som precis börjat kunna läsa. Där handlar det möjligen om att skärpa in vikten av att hålla still vid avtrycket och att ha koll på horisonten. Där har i alla fall vi börjat. Resten får komma bäst det vill när det passar sig. Huvudsaken att hon har så kul som möjligt så att intresset består.
 
Senast ändrad:
En annan sak att beakta är att det är viktigt att hon inte blir alltför besviken över vad som faktiskt kommer ur kameran. Någon beskrev just ovan problemet bra. En novis på systemkameror som kommer från mobilfoto kommer garanterat bli besiken på bilderna ur en Canon i 1-serien som kräver initierat handhavande och som ställer mycket större krav såsom FF gör i förhållande till det mesta i kameraväg genom ett mer accentuerat skärpedjup som många noviser har svårt med.
.
.

Så ja, jag tror faktiskt att PureRaw kan ge just ett tekniskt kvalitetslyft åt de som använder systemkameror men inte riktigt har hunnit skaffa erfarenheter och kunskaper för att själva få ut mer kvalitet ur sina bilder.

Men nu argumenterar du ju FÖR att det är fotografen och inte kameran.
 

De där bilderna har jag undrat mycket över om de inte är ett bra exempel på när väl aningslösa fotojournalister blir utnyttjade av slipade politiska aktörer och aktivister för sina syften.

Jag har rest under många år vid ett antal olika tillfällen både i Israel/Palestina och övriga arabvärlden och fotograferat. Mig har man vid ett flertal tillfällen kastat sten efter om så jag så bara tagit bilder på en arabisk begravningsplats eller ett gatumotiv man inte tyckte jag skulle föreviga men i det här fallet ville man uppenbarligen något helt annat.

Jag såg själv ett föredrag av Hansen på Fotografiska och ställde frågan om han inte själv tyckte att Hamas utnyttjat honom vid detta tillfälle och jag berättade kort om mina egna erfarenheter som kontrast men jag kan inte minnas att jag fick något vettigt svar.
 
Men nu argumenterar du ju FÖR att det är fotografen och inte kameran.

Nä där har du nog missat poängen. En gammal Canon 1D avsedd för proffs saknar en stor del av den automatik som moderna spegellösa systemkameror har idag - oavsett tillverkare , så de kan man nog inte sätta i händerna på "mobilfotografer" eller barn utan erfarenhet.

Mitt barnbarn kör sin A5000 i Intelligent Auto med AF och då sköter kameran i princip allt utom zoomning med objektivet även om just det också har motordrivning. Det enda fotografen gör i det fallet är att komponera och trycka av.

Med efterbehandling i DxO PureRaw tror jag att t.o.m. en intresserad 6-7 åring kan få till klart bättre kvalitet än direkt ur kameran med hjälp av all den automatiken som finns där också, trots att den faktiskt främst riktar sig till äldre Lightroomanvändare som inte är helt nöjda med den bildkvalitet de får ur LR. Så pass simpelt är det gränssnittet.

PureRaw är kanske det bästa exemplet av alla på att fotografernas egna kunskaper alltmer inte egentligen behövs för att säkerställa den tekniska bildkvaliteten. Här finns praktiskt taget ingenting att påverka och det intressanta är att en del har svårt att ta det, vilket man kan läsa på DxO forums där man nyligen bl.a. diskuterat vad man borde kunna styra även i en "black box" som PureRaw. Man borde väl ändå kunna beskära eller hur?

När vi diskuterar detta drar jag mig onyo till minnes Stefan Ohlsons eminenta artikel i fotograffackets F-blaska kring 2012 eller 2013. I den skrev han att antalet yrkesfotografer fördubblats under de fem åren mellan 2008 och 2012. Man kan ju fråga sig vad som låg bakom den explosionen med efterföljande lönedumpning och proletarisering av yrket. Kan det möjligen ha varit den sänkta tekniska ribban som triggade denna explosion?

Det var även vid denna tid som stillbildskamerorna fick möjlighet att filma med hyfsat bra resultat. Jag har faktiskt svårt att se någonting annat som kunnat påverka lika starkt. Så det är möjligen så att en stor del av dagens yrkesfotografer inte bara i allt högre grad drogs till yrket av den sänkta teknikribban utan även i hög grad förlitar sig på allt mer heltäckande automatik i kamerorna även om många föredrar att prata om annat.
 
Senast ändrad:
Nä där har du nog missat poängen. En gammal Canon 1D avsedd för proffs saknar en stor del av den automatik som moderna spegellösa systemkameror har idag - oavsett tillverkare , så de kan man nog inte sätta i händerna på "mobilfotografer" eller barn utan erfarenhet.

Mitt barnbarn kör sin A5000 i Intelligent Auto med AF och då sköter kameran i princip allt utom zoomning med objektivet även om just det också har motordrivning. Det enda fotografen gör i det fallet är att komponera och trycka av.

Med efterbehandling i DxO PureRaw tror jag att t.o.m. en intresserad 6-7 åring kan få till klart bättre kvalitet än direkt ur kameran med hjälp av all den automatiken som finns där också, trots att den faktiskt främst riktar sig till äldre Lightroomanvändare som inte är helt nöjda med den bildkvalitet de får ur LR. Så pass simpelt är det gränssnittet.

PureRaw är kanske det bästa exemplet av alla på att fotografernas egna kunskaper alltmer inte egentligen behövs för att säkerställa den tekniska bildkvaliteten. Här finns praktiskt taget ingenting att påverka och det intressanta är att en del har svårt att ta det, vilket man kan läsa på DxO forums där man nyligen bl.a. diskuterat vad man borde kunna styra även i en "black box" som PureRaw. Man borde väl ändå kunna beskära eller hur?

När vi diskuterar detta drar hag mig onyo till minnes Stefan Ohlsons eminenta artikel i fotograffackets F-blaska kring 2012 eller 2013. I den skrev han att antalet yrkesfotografer fördubblats under de fem åren mellan 2008 och 2012. Man kan ju fråga sig vad som låg bakom den explosionen med efterföljande lönedumpning och proletarisering av yrket. Kan det möjligen ha varit den sänkta tekniska ribban som triggade denna explosion?

Det var även vid denna tid som stillbildskamerorna fick möjlighet att filma med hyfsat bra resultat. Jag har faktiskt svårt att se någonting annat som kunnat påverka lika starkt. Så det är möjligen så att en stor del av dagens yrkesfotografer inte bara i allt högre grad drogs till yrket av den sänkta teknikribban utan även i hög grad förlitar sig på allt mer heltäckande automatik i kamerorna även om många föredrar att prata om annat.

Nej jag tror jag prickade poängen.
Om två olika personer använder varsin ”modern spegellös systemkamera” och dessutom använder PureRaw, vad skulle det då bero på om den ena alltid lyckas ta mer intressanta, bättre, snyggare (ja, vad man nu vill kalla det) foton?
 
Nej jag tror jag prickade poängen.
Om två olika personer använder varsin ”modern spegellös systemkamera” och dessutom använder PureRaw, vad skulle det då bero på om den ena alltid lyckas ta mer intressanta, bättre, snyggare (ja, vad man nu vill kalla det) foton?

Jag du påstår det men inte jag.

Idag tas redan säkert en övervägande del av alla bilder som tas i världen helt utan fotografer av helt automatiserade övervakningskameror. Motiven är det som råkar passera objektiven. Att plocka ut en bild ur ett sånt flöde är en skitsak och jag kan göra det ur mina egna videos tagna med min A7III med ett par knapptryck. Expressen skriver att man bara i Kina kommer att ha ca 567 miljoner övervakningskameror 2021 och enligt BBC 600 miljoner vilket väl är en kamera på 2 kineser. Det ska ställas mot ca 10 miljoner systemkameror som säljs årligen i världen. Jag undrar om vi verkligen har förstått hur otroligt inkrökt vår relativt sett krympande systemkamerauniversum är?

Jag påstår iställat att du och många andra här verkar ha en väl romantisk inställning till er egen betydelse i sammanhanget när man i väl hög grad låtsas som att alla de moderna tekniska delsystem som finns både i era kameror och i världens alla övervakningskameror och hela tiden jobbar i det fördolda, överhuvudtaget inte existerar

Tekniken har lagt ett golv nu där det är svårt att fullständigt misslyckas rent tekniskt - vilket var vanligt under den analoga tiden med den tidens mycket mer krävande kameror och filmer. Det är basen idag, som ALLA som fotograferar förväntar sig, eftersom det är den de vant sig med i sina mobiler. Förr krävde fotografin väldigt mycket mer av fotograferna rent tekniskt än att hårt draget - som i mobilerna - bara trycka på en knapp. Tekniken har gjort det möjligt idag för massor av människor som på den analoga tiden aldrig hade brytt sig om att ta några bilder överhuvudtaget eftersom de skulle ha gett upp för längesedan av rent tekniska skäl, hur bra bildseende de än må ha haft.

Det är den avancerade och idag mycket billiga automatiserade fototekniken som vi känner den i mobilerna ytterst, som gjort foto till den massrörelse den är idag och som fick yrkesfotograferna att gå från en numerär på ca 4000 till 8000 på bara fem år. Utan den skulle en stor del av den populationens bilder sett lika eländiga ut rent tekniskt som de ofta såg ut för många på den analoga tiden och de skulle i missmod över det aldrig utvecklat ett intresse för foto och än mindre valt foto som yrke.

Det tog lång tid förr att utveckla de färdigheterna med den rätt usla feedback det gav att behöva vänta på en framkallning i dagar och veckor ibland. Kostnaden per tagen bild var även den så hög att den var en starkt hämmande faktor för lärandet. Jämför det med dagens digitalkameror med displayer som på bråkdelen av en sekund kan visa både bilder och EXIF. Det är därför det är så viktigt att även en sexåring får adekvat "feed back" och blir så glad som möjligt över sina bilder, för annars blir det ingen fortsättning för det intressset. Det är därför det är så viktigt att bilderna ur systemkameran är minst lika bra tekniskt som de hennes av foto ointresserade syster får med sin mobil. Tyvärr upptäcker de flesta nyblivna systemkamerafotograferna att motsatsen är rätt vanlig. Många har vittnat om den besvikelsen här på FS.

Jag skulle vilja påstå att de som aldrig använt en analog kamera med de med dagens mått mätt rätt avsevärda tekniska begränsningar som exv. en diafilm med motsvarande ISO 50, 64 eller 100 gav, skulle ha svårt att leva med den tvångströjan idag. Ovanpå det så fanns väl knappt ens en inbyggd exponeringsmätare i systemkameror före 70-talet och det vet "alla" diafotografer att straffet för felexponeringar var drakoniskt. Vid den minsta överexponering så stack färgerna och underexponerade man så kunde man som fotograf aldrig korrigera det. Idag kan en usel eller lat digitalfotograf ofta lyfta skuggorna upp till fyra steg utan större problem. För mig skulle det dröja över 45 år som fotograf innan den möjligheten öppnades även med gamla dian, genom reprofoto och efterbehandling i RAW-konverterare.

Det är ytterligare ett argument för hur otroligt viktig utvecklingen av dagens fantastiska RAW-konverterare varit för mångas fotointresse och möjlighet att skapa bilder de är nöjda med både tekniskt och estetiskt. För mig handlar mitt intresse mycket lite om vare sig kameror eller objektiv idag för det är i konverteraren jag skapar mina bilder. Där gör jag de så bra jag kan rent tekniskt och det är där jag komponerar motiven slutligt. Det är t.o.m. så att tekniken i kamerorna mina som jag numera alltid grundkonfigurerar för maximal automatik med vad jag brukar kalla Sony Click-konfigurationen möjliggör en starkt förbättrad timing och det är främst det som gjort mig bättre än tidigare på att fånga många av mina motiv.

Så det är den tekniken och den konfigurationen som ytterst gjort mig till en bättre fotograf rent tekniskt för att jag nu kan koncentrera mig maximalt på att ta bilderna men det säkerställer mest ett tekniskt hyfsat råmaterial för efterbehandlingen om jag ska vara krass. Själva bildskapandet i mitt fall sker inte alls främst i kameran utan det sker istället till absolut övervägande del i konverteraren. Att ta bilden tar en bråkdel av en sekund men att färdigställa en bild jag verkligen bryr mig om kan ta timmar och bara att processa den i Photolab med en Deep Prime-export kan ta 45 sekunder till en minut. Det ska ställas mot den tid kameran har på sig för en rendering av en JPEG. En kamera har i det sammmanhanget rätt påtagliga begränsningar eftersom den oftast optimerats för att vara så snabb som möjligt. En bild direkt ur en kamera ger sällan en bilds fulla potential.

Det här sammanfattar väl i stort hur jag ser på denna diskussion. Idag vilar digitalfoto på ett väldigt komplicerat system som vuxit fram under många årtionden och där utgör kameran och fotografen bara två av alla komponenterna i den plattformen. Att nästan helt negligera efterbehandlingen tills jag lyfte den och de väldigt viktiga konverterarna tycker jag styrt mycket av trådens yviga diskussion helt fel. Enligt min mening är konverterarnas och annan korrigerande mjukvaras betydelse gravt underskattad i dagens helt hårdvarufixerade värld och det förstärks starkt av forum som Fotosidan där mjukvaruutvecklingen får en bråkdel av det fokus den förtjänar. Dagens fotografer lägger inte sällan ut enorma belopp på kameror och nya objektiv som sällan har ens en bråkdel av den bildkvalitetspotential som exv. en konverteraruppgradering ofta haft för mig. Likväl gnäller man ofta surt över den tusenlappp på marginalen som en sådan kostar. Det är som om mjukvaran negligeras för att den är imateriell.
 
Senast ändrad:
Alltså, jag ställde ju bara en enkel fråga. Inte särskilt romantiserande.
Kan du inte försöka svara på den istället?
Känner du till att det ganska ofta inte är fotografen själv som gör efterbehandlingen, är de ens fotografer då enligt dig?
Dags att döpa om tråden: Kameran, fotografen eller kopisten?
 
Senast ändrad:
Vad ska man göra för att slå den tråkigheten? Fotografera is? :)
Man skulle till exempel kunna tänka sig att ha med omgivningen och inte bara isolera den specifika fågelarten mot en så utsuddad bakgrund det bara går. Det finns liksom redan tusentals bilder på hur en viss fågelart ser ut. Inte jättekul att se en gång till, tycker i alla fall jag.

Däremot förstår jag mycket väl hur det kan vara givande och spännande att fotografera fåglar på ovanstående sätt. Det är väl lite som att jaga kan jag tänka mig, fast man slipper ha ihjäl djuret.

Sen ska man naturligtvis fotografera precis det man vill och skita i vad andra tycker. Men det borde finnas risk att man tröttnar själv. 😁
 
Finns nog mycket att lära med fågelbilder, man har sett rätt så många bilder på flygande lite större fåglar, gäss och liknande, tagna då med dyra kraftiga tele-objektiv, bilderna är så pass frysta att fågeln ser ut att vara uppstoppad och livlös, märks mest vid uppförstoringar, allt övrigt skarpt som tusan.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar