Kameran eller fotografen?

[DavidBarnholdt]

Som konstnär har man kanske ofta en väldigt känslomässig relation till det verktyg man använder. Och känslan är ju det viktiga om man vill skapa något som berör. Jag testade i somras att använda en äldre billig digitalkamera, en "skitkamera". Det var superkul att göra fina bilder med den! Min A7C är den jag använder mest, men jag tycker det är kul med alla kameror, gamla analoga som splitternya. Men som någon berömd fotograf sa, den viktigaste delen av kameran sitter några centimeter bakom sökaren.

 

[martley]

Jag blev för inte så länge sedan fotograferad av en sån där fartkamera utefter vägen, och det var fantastiskt bra bildkvalitet på det fotot jag fick hemskickat måste jag tillstå, så det fanns inte en chans att skylla ifrån sig... Såvitt jag vet finns det ingen som helst mänsklig inblandning vid tagning av det fotot.

 

[PressPlayOnTape]

Det här är en intressant diskussion och jag måste säga att jag har en fot i båda lägren. Av den enkla anledningen att det för mig är två olika saker som diskuteras.

Å ena sidan har det aldrig varit lättare att trycka på knappen och få en avbildning av något som den genomsnittlige betraktaren skulle kalla för en korrekt eller tekniskt bra bild. Kameror och mobiltelefoner är tekniskt väldigt sofistikerade idag och gör fokus och exponeringsvalen oändligt mycket snabbare än en människa någonsin kan göra. Till det kommer all efterbehandlingsmjukvara som kan reducera brus, lyfta skuggor, interpolera pixlar osv.

Å andra sidan har vi det som förr hette "the Kodak moment". Vara på rätt tillfälle vid rätt tidpunkt, interagera med personen eller situationen för att skapa något värt att avbilda. Trycka av vid rätt tidpunkt eller på ett sätt som gör att bilden förmedlar en stark känsla, säger något eller är värd att komma tillbaka till och titta på igen och igen.

Jag är övertygad om att bilden från fartkameran var välexponerad, skarp och av hög teknisk kvalitet, kort sagt en tekniskt bra bild. Men jag är övertygad om att det trots det inte var ett porträtt att hänga på väggen.

Fördelen när tekniken blir bättre och enklare är att mer av energin kan lägga på bildseendet och risken att missa "the Kodak moment" för att man inte har ordning på tekniken minskar.

Min åsikt är dock att en tekniskt korrekt bild inte allt är en "bra" bild, och en "bra" bild behöver inte alltid vara tekniskt korrekt för att fortfarande vara bra.

 

[Sven Blomquist]

Det här är en intressant diskussion och jag måste säga att jag har en fot i båda lägren. Av den enkla anledningen att det för mig är två olika saker som diskuteras.

Å ena sidan har det aldrig varit lättare att trycka på knappen och få en avbildning av något som den genomsnittlige betraktaren skulle kalla för en korrekt eller tekniskt bra bild. Kameror och mobiltelefoner är tekniskt väldigt sofistikerade idag och gör fokus och exponeringsvalen oändligt mycket snabbare än en människa någonsin kan göra. Till det kommer all efterbehandlingsmjukvara som kan reducera brus, lyfta skuggor, interpolera pixlar osv.

Å andra sidan har vi det som förr hette "the Kodak moment". Vara på rätt tillfälle vid rätt tidpunkt, interagera med personen eller situationen för att skapa något värt att avbilda. Trycka av vid rätt tidpunkt eller på ett sätt som gör att bilden förmedlar en stark känsla, säger något eller är värd att komma tillbaka till och titta på igen och igen.

Jag är övertygad om att bilden från fartkameran var välexponerad, skarp och av hög teknisk kvalitet, kort sagt en tekniskt bra bild. Men jag är övertygad om att det trots det inte var ett porträtt att hänga på väggen.

Fördelen när tekniken blir bättre och enklare är att mer av energin kan lägga på bildseendet och risken att missa "the Kodak moment" för att man inte har ordning på tekniken minskar.

Min åsikt är dock att en tekniskt korrekt bild inte allt är en "bra" bild, och en "bra" bild behöver inte alltid vara tekniskt korrekt för att fortfarande vara bra.

Det finns en risk att den tekniska kvalitén/intresset tar över. Då blir bilderna gärna perfekta men lite trista.

 

[apersson850]

Sluta tänka motiv, utan tänka i bilder.

Ska börja tänka på kameran istället. Verktyg behövs. Bra verktyg är roligare än dåliga verktyg.

 

[Terje H]

Ska börja tänka på kameran istället. Verktyg behövs. Bra verktyg är roligare än dåliga verktyg.

Lycka till!

 

[esbtse]

Proffsen har högt ställda krav på kvalitet o funktion. Men vi övriga då? Behöver vi alltid ha det senaste? Blir vi bättre fotograf med en annan kamera, eller vill bara tro det?
http://wouter28mm.wordpress.com/2009/10/18/my-digital-problem-it-is-sunday/

Som amatör så är det viktigare att du kan och trivs med utrustningen än att ha det senaste. All utrustning har brister. Det är bättre att använda pengarna till att komplettera den utrustning du har efter ditt nya behov och att resa till platser där du kan använda utrustningen.

Lägg pengarna på en veckas fotokurser exempelvis i Svalöv eller Mullsjö folk högskola. Dessa finns även på Åland och Songdal.

Sätt upp ditt mål med fotograferandet. Använd det du har men om du har ett nytt behov så försök att hyra utrustningen först. När du inte kan ta de bilder du vill under minst 3 tillfällen så är det dags att skaffa en ny utrustnings detalj.

Skaffa enbart en utrusnings detalj per år och använd den under ett år tills du kan den.

Min D300 gick sönder i år så jag uppgraderade till en begagnad D700 att använda tills jag har råd med en begagnad D850. Det medför att jag måste uppdatera ett fåtal optik som inte klarar av upplösningen och att jag saknar vissa fokallängder som jag är van vid att använda. Exempelvis jag har en 18mm optik som motsvarar 27mm på D300 och jag saknar då en 25mm optik till FF. Så nu sparar jag till en sådan för att kunna köpa den under nästa år. Under kommande år lär jag mig att använda D700 vilket bör vara lätt då menyer är samma som på D300..

 

[fotobollfoto]

Som amatör så är det viktigare att du kan och trivs med utrustningen än att ha det senaste. All utrustning har brister. Det är bättre att använda pengarna till att komplettera den utrustning du har efter ditt nya behov och
[…]
Använd det du har men om du har ett nytt behov så försök att hyra utrustningen först. När du inte kan ta de bilder du vill under minst 3 tillfällen så är det dags att skaffa en ny utrustnings detalj.

Skaffa enbart en utrusnings detalj per år och använd den under ett år tills du kan den.

Min D300 gick sönder i år så jag uppgraderade till en begagnad D700 att använda tills jag har råd med en begagnad D850. Det medför att jag måste uppdatera ett fåtal optik som inte klarar av upplösningen och att jag saknar vissa fokallängder som jag är van vid att använda. Exempelvis jag har en 18mm optik som motsvarar 27mm på D300 och jag saknar då en 25mm optik till FF. Så nu sparar jag till en sådan för att kunna köpa den under nästa år. Under kommande år lär jag mig att använda D700 vilket bör vara lätt då menyer är samma som på D300..

Ja, det är en ständig längtan efter något lite mer och lite bättre i utrustningsväg.

 

[esbtse]

Ja, det är en ständig längtan efter något lite mer och lite bättre i utrustningsväg.

Förutom video och bättre autofokus så klarar man mer än man tror med gammal utrustning. Bättre att lära sig använda den än att köpa nytt. Fotografen är viktigare än utrustningen. Att ständigt tro att ny utrustning gör dig till en bättre fotograf är något som tillverkarna av utrustning har trummat in då de vill sälja nytt.

 

[Sten-Åke Sändh]

Nej jag tror jag prickade poängen.
Om två olika personer använder varsin ”modern spegellös systemkamera” och dessutom använder PureRaw, vad skulle det då bero på om den ena alltid lyckas ta mer intressanta, bättre, snyggare (ja, vad man nu vill kalla det) foton?

Det låter på den formuleringen som om det bara finns ett svar på den frågan och det gör det ju inte.

- Ett skäl kan vara att den som genomgående tar de bästa bilder har förstått att lära sig sin kamera bättre än de flesta andra genom att exv. studera Gary Friedmans mycket hjälpsamma manualer som i detalj går igenom varenda Sony-modell och numera även de senare Fuji-modellerna (grattis Fuji-fotografer för tidigare var detta en komparativ fördel för enbart Sony-fotografer). ...men det förutsätter att man använder Sony eller Fuji.

- Kanske har han även studerat några av Mark Galers videos som gjort att han upptäckt vilka fokusområden som bör väljas för att få maximal nytta av Sonys hierarkiska AI-styrda Real Time AF. Har han dessutom upptäckt vad Auto ISO Minimum Shutter Speed så är chansen att han kunnat starkt förbättra sin timing.

- Har han sedan tränat lite så att han verkligen blivit van med sin nu smart konfigurerade kamera, så är chansen betydligt större än innan att han verkligen kommer kunna ha full fokus på motivet istället för att försöka konfigurera kameran SAMTIDIGT som han ska ta bilderna. Jag tror på att den för vilken kameran är minst i vägen har reellt sett de bästa chanserna att fånga ögonblicken.

 

[sb12]

Det låter på den formuleringen som om det bara finns ett svar på den frågan och det gör det ju inte.

- Ett skäl kan vara att den som genomgående tar de bästa bilder har förstått att lära sig sin kamera bättre än de flesta andra genom att exv. studera Gary Friedmans mycket hjälpsamma manualer som i detalj går igenom varenda Sony-modell och numera även de senare Fuji-modellerna (grattis Fuji-fotografer för tidigare var detta en komparativ fördel för enbart Sony-fotografer). ...men det förutsätter att man använder Sony eller Fuji.

- Kanske har han även studerat några av Mark Galers videos som gjort att han upptäckt vilka fokusområden som bör väljas för att få maximal nytta av Sonys hierarkiska AI-styrda Real Time AF. Har han dessutom upptäckt vad Auto ISO Minimum Shutter Speed så är chansen att han kunnat starkt förbättra sin timing.

- Har han sedan tränat lite så att han verkligen blivit van med sin nu smart konfigurerade kamera, så är chansen betydligt större än innan att han verkligen kommer kunna ha full fokus på motivet istället för att försöka konfigurera kameran SAMTIDIGT som han ska ta bilderna. Jag tror på att den för vilken kameran är minst i vägen har reellt sett de bästa chanserna att fånga ögonblicken.

ok, om båda personerna har gjort det du skriver men en konsekvent överträffar den andre då? Varför?
Eller att en har senaste grejerna och kan allt som du skrivit plus lite extra och den andre har en asgammal manuell kamera och ändå lyckas bättre. Vad skulle det kunna bero på?

OBS!! Det kan säkert finnas flera olika svar.

 

[fotobollfoto]

[…] Att ständigt tro att ny utrustning gör dig till en bättre fotograf är något som tillverkarna av utrustning har trummat in då de vill sälja nytt.

Jag tolkade ditt inlägg som att du bit för bit köper mer och mer och finare prylar. Men jag kanske läste fel?

På mig stämmer det dock - att det finns en längtan efter bättre grejer. Det är en del av fotohobbyn.
Men att dessa skulle göra mig till en bättre fotograf tror jag inte. Bara lite nya möjligheter.

 

[Sten-Åke Sändh]

Alltså, jag ställde ju bara en enkel fråga. Inte särskilt romantiserande.
Kan du inte försöka svara på den istället?
Känner du till att det ganska ofta inte är fotografen själv som gör efterbehandlingen, är de ens fotografer då enligt dig?

Ja, de är fotografer om definitionen på vem som är fotograf är den som tryckte på avtryckaren .... men det är mer komplicerat än så eftersom det i moderna kameror finns många automatiska samverkande delsystem aktiva där kamerakonstruktörerna brutit ner fotografers yrkeskunskaper till data-algoritmer så bra att kamerorna inte sällan åstadkommer tekniskt sett mycket bättre bilder än om en genomsnittlig fotograf skulle försökt åstadkomma detsamma helt manuell utan hjälpmedel. Idag är fotografen en del av systemet - men en allt mindre och allt mer umbärlig del för varje år som gått de senaste 10 åren.

Känner du till den israeliske historikern Yuval Noah Harari. För de flesta är han känd som författaren som skrev storsäljaren "Sapiens" som handlar om människans tidiga historia. Mindre känd men kanske minst lika intressant är "21 tankar om det 21:a århundradet". Den handlar om nutidens och framtidens stora trender och utmaningar och första kapitlet handlar om "den teknologiska utmaningen", om AI, algoritmer och robotik.

Låt mig ta ett exempel på hur sönderlästa just fotograferna är av teknikerna. Till 2016 jobbade jag nära och blev personlig vän med den tekniker från generalagenten för FotoWare i Sverige som ursprungligen satte upp Stadsmuseets DAM i Stockholm. Vi jobbade ihop i nära 7 år till och från.

Han berättade att ett känt förlag satt upp ett liknande DAM som vårt. Hans företag som ville skapa maximal effektivitet föreslog ett helt automatiserat flöde från deras fotografer till redaktionen. Fotograferna grundmetadatasatte bilderna och skickade in dem och metadatat styrde bilderna dit de skulle. I flödet fanns logik för att analysera och förbättra bilderna enligt vissa kriterier. I FotoWare fanns redan då (ungefär 2013-2014) ett mycket sofistikerat nav (Color Factory, vilket dock var mer av ett automationsnav än färghanteringssystem trots namnet) som kunde göra allt möjligt med både bilder och metadata. En annan modul i systemet som jag har för mig hette Smartcolor, polerade emellertid verkligen bilderna helt automatiskt.

Företaget litade dock från början inte helt på tekniken utan gick på en flödesmodell med två parallella flöden - ett helt automatiskt och ett med en möjlighet till handpåläggning manuellt. Efter någon månad stängde man helt ned det icke automatiserade flödet eftersom det automatiska flödet upplevdes som tillräckligt bra och det andra aldrig kom till användning.

Detta tycker jag är ett rätt talande exempel på ytterligare en yrkesgrupp inom media som fått se sina arbetsuppgifter som man säkert trodde innan var omöjliga för maskiner att "mima", ersatta av smarta algoritmer. Grafikernas och korrekturläsarna ersattes tidigare av bl.a. rättstavnings- och avstavningsprogram och omorganisation av arbetsflödena där journalisterna fick skriva in texterna själva istället för att grafikerna gjorde det. Detta hände redan de första åren på 1980-talet. När grafikerna rundades av tekniken hette det först att "kvaliteten" på tidningen skulle sjunka katastrofalt - och det gjorde den verkligen initialt. Ni anar exv. inte hur mycket mackel som gick rakt ned i källaren och hur många tidningar med blanka sidor som gick ut, men det berodde mest på direktlitotryckplåtarna som inte klarade av nötningen som pappret gav. Efter ett tag togs bättre och slitstarkare plåtar fram.

Ledningen på DN/Expressen fick ju som bekant rätt trots allt. Folk vande sig både med "grå" tidningstext och dåligt språk samt usel avstavning. Många vet som bekant ändå inte hur man ska avstavar så de kommer ändå inte att se någon skillnad menade ledningen. Visst ser bilder i en del tidningar inte särskilt bra ut idag heller när det exv. gäller hudtoner men även det har man vant sig vid och ingen efterfrågar en omfattande och grundlig efterbehandling av en arme med manuellt arbetande bildarbetare kedjade vid RAW-konverterare och ev. Photoshop eftersom ingen vill betala för det.

 

[Sten-Åke Sändh]

ok, om båda personerna har gjort det du skriver men en konsekvent överträffar den andre då? Varför?
Eller att en har senaste grejerna och kan allt som du skrivit plus lite extra och den andre har en asgammal manuell kamera och ändå lyckas bättre. Vad skulle det kunna bero på?

OBS!! Det kan säkert finnas flera olika svar.

Sannolikheten att båda skulle verkligen ha läst på och lärt sig sina kameror utan och innan och verkligen skaffat sig denna konfiguration jag beskrivit är nog rätt liten i praktiken. Jag vet rätt väl från tidigare diskussioner vi haft kring dessa ämnen att många hellre killgissar och kör med trial and error ända in i kaklet än läser en endaste rad om de kan undvika det. Sony-fotografer av denna typ känns lättast igen på att de ofta gnäller högljutt över Sonys urusla menysystem

Det finns ju många aspekter på ditt exempel dock och de varierar med profilen på fotograferna. Jag föringar verkligen inte att det finns talang men idag finns verkligen en materialfaktor som aldrig tidigare varit så tydlig.

Om jag exv. skulle varit en sportfotograf på OS så borde mina odds ökat drastiskt att kunna dokumentera exakt det moment jag vill ha (t.o.m. med fokus på ett öga) om jag exv. kan ta 60 bilder av Duplantis möjligen vinnande hopp om jag har en A1:a som uppdaterar AF och exponering 120 ggr/sek och tar 60 bilder under säg de kanske två sekunder hoppet varar.

Om vi går 10 år tillbaka. Vilka möjligheter hade en liknande fotograf då? Jag tror att yrkeskunskaperna då betydde betydligt mer då än nu då dessa nu ofta kan kompenseras av AI-tekniken.

Sen kan man ju undra ändå om det verkligen är de bästa bilderna vi får se eller idag eller om det är de som levereras snabbast. Det är ju också en enormt viktig faktor i det flödet. Även det är en materialfråga. De som vill lyckas i dessa sammanhang måste inte bara ta de bästa bilderna men även ha de snabbaste och mest effektiva arbetsflödena. Jag tycker Scott Kelbys lilla story nedan beskriver kraven rätt bra.

My Sports Photography Workflow (so far) - Scott Kelby's Photoshop Insider

Det verkar rätt jobbigt att vara sportfotograf tycker jag. Det skulle aldrig varit något för mig det måste jag ärligt tillstå.

 

[Sten-Åke Sändh]

Kopisten eller PureRaw kanske?

Det behöver inte ens finnas någon kopist idag. Det jobbet försvann nog mer permanent när sofistikerade DAM-lösningar infördes på många tidningar och förlag och insändarbilder ofta började tas in fast de var av dålig kvalitet, tagna av amatörer och dessutom med mobilkamera. Dessa bilder har väl ofta haft en marknad just för att de helt enkelt ofta är de enda som finns tillgängliga när någon viktig händelse inträffar.

PureRaw som strikt är ett enanvändar verktyg är dessutom säkert mer avancerat i sin automatik än exv. Smartcolor i Fotoware DAM. Så det är ju glädjande att en sådan sofistikerad "black box" även kan komma vanliga användare till del för en ca en tusenlapp.

 

[Artis]

Kameran är bara ett verktyg, som en målares pensel. Det är personen som håller i kameran / penseln som är mästaren Cartier-Bresson / da Vinci.

En sanning med modifikation. Även mästarna som Bresson och daVinci måste ha använt sig av de bästa möjliga verktyg - penslar färger osv. Ge en mästare en billig pensel som tappar håret då blir det inte något mästerverk. Ge honom en färg som är inte ljusäkta så bleknar färgen efter några år och då blir det inget mästerverk kvar. Tyvärr.
En mästare måste ha de bästa verktygen för att kunna fokusera på sitt skapande och inte kämpa med dåliga verktyg för att få någorlunda bra resultat. Detta gäller speciellt om man vill stimulera barnens intresse för teckning eller målning - ge de penslar och kritor av bra kvalitet, snåla inte med det billigaste av tanken att de kan förstöra de dyra penslarna. Då kan de fokusera på sin kreativitet och inte på verktygen.

 

[esbtse]

Jag tolkade ditt inlägg som att du bit för bit köper mer och mer och finare prylar. Men jag kanske läste fel?

På mig stämmer det dock - att det finns en längtan efter bättre grejer. Det är en del av fotohobbyn.
Men att dessa skulle göra mig till en bättre fotograf tror jag inte. Bara lite nya möjligheter.

Lyssna på vad Terje uttrycker. Tänk i bild inte i motiv.

Det finns fortfarande fotografer som använder analog utrustning, visserligen Hasselblad, och som kan leva på detta därför att de producerar konst. Se Michael Kenna https://www.michaelkenna.com/

Det är inget fel att vilja ha bättre utrustning om det hålls inom vettiga gränser. Om du inte tjänar pengar på ditt fotograferande så är utrustning enbart en kostnad och ingen investering. Ingen ide att sakta samla på sig optik då dessa kanske inte har rätt fäste eller klarar upplösningen för nästa generation kamera som du köper om du inte som jag har bestämt dig att stanna kvar i F-systemet. Anpassa din utrustning för de projekt du vet att du skall genomföra inom närmaste tiden men köp på dig ny optik sällan och använd tiden till att lära dig optiken.

Personligen håller jag på att anpassa min utrustning från DX efter att min D300 slutade fungera efter 13 års användning till FF då jag fotograferar landskap och behöver komplettera med två optik för att få den fokallängd som jag arbetar med. Framförallt en 25mm vidvinkel och sedan ett 400-500mm tele vilket jag ser som en för stor kostnad att uppgradera även begagnad.

Dx var en parentes då det inte fanns FX digitala kameror att köpa till vettiga priser när jag gick över till digital från analog. FX i form av D700 släpptes ett halvår efter jag köpte D300 kameran och det är först under det senaste året jag har börjat gå över till FX efter att D300 gav upp.

Vidare vill jag att min kamera skall hålla under de kommande 12 år vilket medför att jag behöver den senaste DSLR för landskap som är D850 och jag kommer köpa en begagnad lågmilare med vertikalgrepp för bättre handhavande under vinter.

Tyvärr har jag då viss optik som inte kommer klara av kamera upplösningen på 45 Mpix och man ser då mer CA och kant oskärpa. Jag tror jag klarar mig om jag bländar ner för de flesta optiken men jag vet att min normal inte kommer klara av upplösningen och jag får utreda det efter jag har kameran och om jag fortfarande använder den fokal längden ofta.

 

[fotobollfoto]

Lyssna på vad Terje uttrycker. Tänk i bild inte i motiv.

Det finns fortfarande fotografer som använder analog utrustning, visserligen Hasselblad, och som kan leva på detta därför att de producerar konst. Se Michael Kenna https://www.michaelkenna.com/

Det är inget fel att vilja ha bättre utrustning om det hålls inom vettiga gränser. Om du inte tjänar pengar på ditt fotograferande så är utrustning enbart en kostnad och ingen investering. Ingen ide att sakta samla på sig optik då dessa kanske inte har rätt fäste eller klarar upplösningen för nästa generation kamera som du köper om du inte som jag har bestämt dig att stanna kvar i F-systemet. Anpassa din utrustning för de projekt du vet att du skall genomföra inom närmaste tiden men köp på dig ny optik sällan och använd tiden till att lära dig optiken.

Personligen håller jag på att anpassa min utrustning från DX efter att min D300 slutade fungera efter 13 års användning till FF då jag fotograferar landskap och behöver komplettera med två optik för att få den fokallängd som jag arbetar med. Framförallt en 25mm vidvinkel och sedan ett 400-500mm tele vilket jag ser som en för stor kostnad att uppgradera även begagnad.

Dx var en parentes då det inte fanns FX digitala kameror att köpa till vettiga priser när jag gick över till digital från analog. FX i form av D700 släpptes ett halvår efter jag köpte D300 kameran och det är först under det senaste året jag har börjat gå över till FX efter att D300 gav upp.

Vidare vill jag att min kamera skall hålla under de kommande 12 år vilket medför att jag behöver den senaste DSLR för landskap som är D850 och jag kommer köpa en begagnad lågmilare med vertikalgrepp för bättre handhavande under vinter.

Tyvärr har jag då viss optik som inte kommer klara av kamera upplösningen på 45 Mpix och man ser då mer CA och kant oskärpa. Jag tror jag klarar mig om jag bländar ner för de flesta optiken men jag vet att min normal inte kommer klara av upplösningen och jag får utreda det efter jag har kameran och om jag fortfarande använder den fokal längden ofta.

Jag är hobbyfotograf som investerar i min fritid. Jag behöver inte som yrkesfotografen räkna på rationalen i utrustningskostnaden. Jag kan gå på känsla. vill jag ha något nytt räcker det som argument, så länge pengarna finns.

Min hobby är fotbollsfoto. Ungdomar. Just detta blir betydligt enklare med någorlunda moderna prylar. Snabb och precis autofokus. Bra prestanda i dålig belysning. Med Tri-X i kameran och manuell fokus hade jag inte fått till särskilt många användbara bilder.
Men någon särskilt duktig bildskapare är jag inte, även om min publik gillar det de ser.

 

[FiCa1]

Det beror ju helt på vad de fotograferar. Försök få nåt vettigt ur en 15 år gammal kompaktkamera i riktigt dåligt ljus. Det går liksom inte, i alla fall inte utan stativ. Det är heller inte alla kameror som ger dig möjlighet till manuella inställningar.

I övrigt använder naturligtvis inte alla bra och talangfulla fotografer M-läget. Varför skulle de göra det?

Panasonic DMC-LX3 (2008): New York 2011.

 

[Sten-Åke Sändh]

Lyssna på vad Terje uttrycker. Tänk i bild inte i motiv.........

Jag förstår nog inte ens det Terje försöker säga. Vaddå tänk i bild. De som till skillnad från Terje kör RAW och efterbehandlar skapar ju bilden slutligt vid efterbehandlingen. Om Terje NUMERA hävdar att han skapar bilden innan han tar den färdig rakt ur kameran som kameran skapar den i JPEG med de kvalitetsbegränsningar den tekniken nödvändigt ger, så har jag svårt att ta in att en naturfotograf med ett uppenbart intresse av slutresulraten är beredd att avstå från de kvalitetslyft en riktigt bra konverterare kan ge idag.

För mig och många andra som efterbehandlar RAW finns ingen färdig bild innan efterbehandlingen skapat den.