Det är TS och du som fastnat i ett val mellan fotograf eller kamera. Det har aldrig jag gjort eftersom jag tycker efterbehandlingen idag är det allra viktigaste och det som ytterst sätter gränserna för digitalt bildskapande.
Jag har aldrig hävdat att enbart kameran är viktigare än fotografen. Det jag däremot hävdat är att moderna fotoalgoritmer, vare sig de ligger i kameran eller i RAW-konverterarna eller i ett DAM om vi talar industriell bildhantering, idag helt har revolutionerat både den tekniska bildkvaliteten och fotografernas timing så att de lättare än någonsin verkligen kan ta bilderna när det händer. Fotografens skicklighet som tidigare krävde betydligt mer av fotografen i själva handhavandet är nu till mycket stor del ersatt av allt mer förfinade fotoalgoritmer.
Ibland handlar det om de nya möjligheterna kamerorna ger och ibland är det konverterarna som ger fotograferna helt andra möjligheter till ett bildskapande de inte haft under den analogiska erans begränsningar. Arbetssätten i konverterarna blir alltmer lika de målande bildkonstnärer använder. Det senaste exemplet är väl det nya "magic brush" i nya CaptureOne.
I det förra fallet kan det vara som då Bertil N tog en bild av en lunnefågel som just kommit upp ur havet med näbben full av småfisk utan att ens själv ha sett fågeln. Han hade just köpt en Sony A7III och ett Sony 200-600mm som han tagit med på Hurtigrutten i Norge. En medpassagerade såg fågel och Bertil slängde upp kameran och bara tryckte av. Eftersom kameran var inställd med fokusområde Wide och AF-S och seriebild och fågeln rörde sig så satte den fokus automatiskt. Det blev ett antal bilder av det motivet trots att fotografen själv inte sett det utan medpassageraren. Automatiken parerade även slutartiden så att denna automatiskt tog hänsyn till den brännvidd han zoomat in.
I det andra fallet tänker jag på när jag retuscherade bilder från det enda bröllop jag fotat. Då körde jag fortfarande Lightroom och använde en plugin från SLR Lounge som jag gärna skulle haft även i Photolab idag. Denna plugin innehöll inte bara vanliga presets utan även ett antal verktyg som installerade sig i Adjustment Brush. Med dessa kunde man kummulativt måla in mer markerad textur i håret, måla bort hår som störde i ansiktet, måla om iris och ögonvitor m.m. Det funkar genom att även Lightroom har ett lagersystem, även om Adobe gjort sitt bästa för att dölja det eftersom de inte tror fotograferna om att kunna hantera detta men det skapas faktiskt ett nytt lager i bakgrunden så fort man öppnnar Adjustment Brush och börjar använda ett nytt verktyg.
För mig är det här rätt långt från den analogt präglade fototekniken där fotografen var tvungen av rent tekniska skäl att skapa så mycket av bilden korrekt redan innan tagningen. Idag finns det mesta av de begränsningarna inte längre kvar.