Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Kameran eller fotografen?

Produkter
(logga in för att koppla)
Likvärdiga på vilket sätt? Om du enbart pratar om skärpa så ligger det kanske viss sanning i det du skriver, men det finns fler aspekter av bildkvalité. Kontrast, färger, bokeh-kvalité osv.

Och att bilderna har något att förmedla och känns intressanta. Bilderna i Halens postorder är också korrekt exponerade, men i övrigt helt innehållslöst :)
 
Är Picassos konst verkligen något som går hem i stugorna, eller är det värdet verken betingar som får folk att tycka att det är bra?

På konstföreningens årliga lotteri på jobbet är det en avsevärd andel av kollegorna som väljer verk efter inköpspris. Dyrast måste ju vara finast. Eller hur?
Sedan finns ju konstintresserade som gillar Picasso, köper böcker med hans bilder - och inte skulle ens tänka på att få för sig att sälja huset för att köpa en tavla… Jag verkligen gillar hans konst, fastnade redan för den när jag var liten pojke och fick se några av hans tavlor på en utställning.
 
Sedan finns ju konstintresserade som gillar Picasso, köper böcker med hans bilder - och inte skulle ens tänka på att få för sig att sälja huset för att köpa en tavla… Jag verkligen gillar hans konst, fastnade redan för den när jag var liten pojke och fick se några av hans tavlor på en utställning.
Det finns säkert tomtar som gillar Picasso på riktigt. Men om definitionen av objektivt bra konst innebär att den stora massan gillar konsten, så räcker det inte med tomtar och Terje.
 
Kolla gärna upp vad herr Eisenstaedt använde för utrustning,
Kan rekommendera 10 sekunders googling som säger detta:

sök i texterna på "Leica".
 
Senast ändrad:
Det finns säkert tomtar som gillar Picasso på riktigt. Men om definitionen av objektivt bra konst innebär att den stora massan gillar konsten, så räcker det inte med tomtar och Terje.

Vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser dina ord. Så jag lämnar denna tråd. Jag har sagt var jag står, det räcker för mig.
 
Kan rekommendera 10 sekunders googling som säger detta:

sök i texterna på "Leica".
Vad är din poäng? Min poäng är att han bland annat använda Leica-kameror, som alltid har varit dyra, fina mojänger. Och storformat.
Med andra ord; frågan om vad han använde för kamera är relevant och det visar sig ju att han inte använda vilken skit som helst. För att utrustningen har betydelse.
 
Ge mig ett exempel på skillnad i kontrast, färger, bokeh osv mellan objektiv vid f/5.6!

Visa bara på en liten skillnad så vi kan tro dig!

Det finns massor med data hos t.ex. DXO eller Photography.Life

Lycka till!
Nu är det i och för sig du som påstår något du tagit ur luften och sen ber andra om bevis på motsatsen. Givetvis är det skillnad på olika objektiv på en mängd plan, även nedbländat. Det är dock inte lika tydligt, men att skillnader finns kan du antagligen ganska snabbt verifiera själv.
Det finns flertalet optiska fel som över huvud taget inte påverkas av bländaren, såsom lateral kromatisk aberration och geometrisk distorsion. Det kanske till och med DXO kan visa. Jag föredrar dock att titta på bilder istället för på mätvärden, för de brukar inte säga allt.
 
Ge mig ett exempel på skillnad i kontrast, färger, bokeh osv mellan objektiv vid f/5.6!

Visa bara på en liten skillnad så vi kan tro dig!

Det finns massor med data hos t.ex. DXO eller Photography.Life

Lycka till!

Tack! Nu kan det dock vara lite svårt att hitta några direkta jämförelser mellan objektiv på en specifik bländare.

Och gällandes data blir det nog svårt att hitta det på t.ex färgkaraktär och bokeh då dessa saker inte går att kvantifiera såvitt jag vet..

Men enligt dig så spelar mängden och formen på bländarlamellerna i ett objektiv enbart roll när man fotar på större bländare alltså? Inte av min erfarenhet iaf..

Sen när det gäller färger så har ju ofta äldre objektiv mer karaktär på färgerna medans nyare objektiv är mer kliniska. På senare år har det ju dessutom kommit en hel del kinesiska objektiv som även de har mer karaktär på färgerna. Tycker också ofta det kan skilja en del i färgrendering mellan olika tillverkare.

Skulle t.ex också påstå att dyrare "proffs"-objektiv ofta har både bättre skärpa och kontrast jämfört med budget-objektiv, oavsett bländare.

Jag kan dock åtminstone hålla med om att det finns många objektiv som ger snarlika resultat på F5.6-F8, men de flesta? Nej.

Men, men, du får väl fortsätta leva i föreställningen att det inte är nån skillnad så får jag fortsätta leva i föreställningen att det är det :)
 
Vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser dina ord. Så jag lämnar denna tråd. Jag har sagt var jag står, det räcker för mig.
Jag är ledsen att jag uttryckte mig plumpt.

Det jag ifrågasätter är att en majoritet av världens befolkning anser att Picassos konst är bra baserat på hur konsten faktiskt ser ut. Många är nog snarare påverkade av hypen kring hans konst.

Det var Hornavan som tidigare tog upp att ”Det finns massor av fotografer som en majoritet av människor tycker är bra.
Det är sammalika med andra konstnärer. Picasso är en bra konstnär tex. Om du nu skulle råka tycka att han inte är bra, så befinner du dig i en klar minoritet.
”.

Den intressanta frågeställningen i sammanhanget är naturligtvis ifall Hornavan har hittat en relevant definition på vad som objektivt kan klassas som ett bra fotografi. Inte huruvida ifall just du eller jag uppskattar Picasso.
 
Jag är ledsen att jag uttryckte mig plumpt.

Det jag ifrågasätter är att en majoritet av världens befolkning anser att Picassos konst är bra baserat på hur konsten faktiskt ser ut. Många är nog snarare påverkade av hypen kring hans konst.

Det var Hornavan som tidigare tog upp att ”Det finns massor av fotografer som en majoritet av människor tycker är bra.
Det är sammalika med andra konstnärer. Picasso är en bra konstnär tex. Om du nu skulle råka tycka att han inte är bra, så befinner du dig i en klar minoritet.
”.

Den intressanta frågeställningen i sammanhanget är naturligtvis ifall Hornavan har hittat en relevant definition på vad som objektivt kan klassas som ett bra fotografi. Inte huruvida ifall just du eller jag uppskattar Picasso.

Det är lugnt! 😊

Tidigare i början av min karriär var det lättare för mig att hitta en relevant definition på vad som objektivt kan klassas som ett bra fotografi. Det var lättare att definiera, vara tvärsäker. Stundtals. Med åren har nyanserna blivit flera, det finns så många parametrar.

Officiellt är det för mig nästan omöjligt att idag deklarera vad som är bra fotografi.

Jag skulle kunna säga att den och den fotografen är direkt dåliga, men vet att det är subjektivt, att det kan såra andra - men mest av allt kan jag ändra uppfattning själv senare.

Fascinerande, tycker jag.

I mitt eget fotograferande ger jag mig själv större kritikutrymme; idiotförklarar mig själv nästan under varje fotografering.
 
Det är lugnt! 😊

Tidigare i början av min karriär var det lättare för mig att hitta en relevant definition på vad som objektivt kan klassas som ett bra fotografi. Det var lättare att definiera, vara tvärsäker. Stundtals. Med åren har nyanserna blivit flera, det finns så många parametrar.

Officiellt är det för mig nästan omöjligt att idag deklarera vad som är bra fotografi.

Jag skulle kunna säga att den och den fotografen är direkt dåliga, men vet att det är subjektivt, att det kan såra andra - men mest av allt kan jag ändra uppfattning själv senare.

Fascinerande, tycker jag.

I mitt eget fotograferande ger jag mig själv större kritikutrymme; idiotförklarar mig själv nästan under varje fotografering.
De som säljer via bildbyrå kan åtminstone objektivt räkna vilka bilder som säljer bra och vilka som inte gör det.

Visst finns det ”mallar” som lärs ut i fotoutbildningar. Det märks tydligt i kommentarsfälten här på FS om kommenteraren har gått en sådan kurs eller inte.
 
De som säljer via bildbyrå kan åtminstone objektivt räkna vilka bilder som säljer bra och vilka som inte gör det.

Visst finns det ”mallar” som lärs ut i fotoutbildningar. Det märks tydligt i kommentarsfälten här på FS om kommenteraren har gått en sådan kurs eller inte.
Vad som säljer förändrar sig, en säljbar bild för 20 år sedan skulle knappt sälja idag - och vice versa. Säljbara bilder på en bildbyrå skulle inte fungera på en utställning eller i en personlig bildbok. Mallarna är helt olika beroende på användningsområde.

Fotoutbildningarnas mallar skulle idag fungera dåligt på Fotosidan, då Fotosidan är rätt så konservativ i sina mallar. Fotoutbildningarnas mallar försöker ligga steget före den allmänna marknaden och lyckas ibland. Beroende på vilken utbildning och vilka lärare man har.
 
Diskussionen är väl ungefär lika gammal som fotografiet, och svaret är någonstans mittemellan och både och. Fotografi som uttryck låter sig inte hindras av risig utrustning, precis som det går bra att skriva dikter med kulspetspenna på servett om man har något att säga.

För egen del håller jag på och sätter ihop en samling personliga bilder. De allra flesta är tagna med gamla kompaktkameror som absolut inte skulle hålla måttet för ett magasinsjobb, men i sitt sammanhang är det rätt oviktigt, eller rentav en fördel.

Rätt prylar underlättar såklart arbetet. Sen är det inte säkert att "rätt" är lika med dyrt och nytt. Själv tar jag gärna porträtt med ett 40 år gammalt objektiv. Dess egenskaper passar mig bäst, och turligt för mig kostade det inte mer än ett par tusen. Ett annat favoritobjektiv har den sämsta autofokus jag upplevt sen 90-talet, men jag blir så glad av resultatet att det är värt att kämpa med det i vissa lägen. Däremot är jag inte beredd att riskera ett nyhetsjobb med det. Då behöver det gå undan och vara pålitligt.

Skrönan med Hemingways skrivmaskin har jag hört med andra författare och andra fotografer, men en gissning är att Hemingway inte skulle hålla sig med trasslande färgband och tangenter som fastnar. Vi som skriver mycket diskuterar förstås programvara och favorittangentbord då och då, och som Mac-användare höll jag länge i mitt gamla med lång slaglängd, och sneglar lite avundsjukt på Lenovos snabba tangentbord.
 
Det är lugnt! 😊

Tidigare i början av min karriär var det lättare för mig att hitta en relevant definition på vad som objektivt kan klassas som ett bra fotografi. Det var lättare att definiera, vara tvärsäker. Stundtals. Med åren har nyanserna blivit flera, det finns så många parametrar.

Officiellt är det för mig nästan omöjligt att idag deklarera vad som är bra fotografi.

Jag skulle kunna säga att den och den fotografen är direkt dåliga, men vet att det är subjektivt, att det kan såra andra - men mest av allt kan jag ändra uppfattning själv senare.

Fascinerande, tycker jag.

I mitt eget fotograferande ger jag mig själv större kritikutrymme; idiotförklarar mig själv nästan under varje fotografering.
Kloka ord från en gammal räv.
Funderingar som känns igen.
I Kalmar fotoklubb finns en äldre mästerfotograf som inspirerar andra medlemmar med sina bilder och synsätt.
Han brukar säga under visning av sina tidiga bilder från 50-60-talet att han inte har utvecklats något väsentligt sedan den tiden (han har haft en framgångsrik karriär).
Grejen är den att han har talang och öga för fotografi, samt ett driv som gjort att han aldrig gett upp. Ofta blev det många timmar och långa nätter i mörkrummet och många gånger lyckades han med det han ville uppnå.
Många av hans tidiga bilder under enkla förhållanden är riktiga mästerverk.
Det finns något universiellt, som är svårt att sätta ord och fingret på som gör en bra bild.
Exempelvis hade Picasso förmågan, jag har ganska svårt för en stor del av hans varierande arbete. Men många av hans målningar är fantastiska.
 
En reflexion är att mängden fotouppdrag minskar i takt med att jag själv blir en bättre porträttfotograf😃. Det beror på utrustningen. Inte min utrustning utan den hos de som inte vill ha min hjälp längre. För många är nya mobilen och redigeringsappar nog hjälp för att få de bilder som de önskar. De har ständig tillgång till familjen och kan ta bilder i rätt ljus och stämningsläge.

För många gör alltså utrustningen fotografen. För mig handlar det om att kunna få snygga/intressanta bilder oavsett väder. För det krävs både hyfsad utrustning och kunnande. De egenskaperna betalar inte gemene mobilfotograf för dock, med all rätt.
 
Kameran eller fotografen, heter rubriken i denna tråd.
Under mitt långa liv som fotograf har jag haft kameror av nästan alla märken, allt från enklaste Browniekameran till stora mellanformatsbjässar.
Har dom gjort mig till en bättre fotograf?
Har pluggat objektivtester in absurdum och köpt och sålt, igen och igen.
För närvarande har jag tre system, en fullformatare från Sony, Olympus M43 och Sony entums långzoom.
Av dessa har Sony RX10 gjort mig till en bättre fotograf.
Den tvingar mig, så att säga, att ha allt hela hela tiden.
Zoomen motsvar 24- 600 mm i fullformat. Med vanlig kamera kanske jag hade valt en normalzoom eller ett par fasta gluggar. I nästan alla situationer kommer hela zoomområdet till användning.
Mitt hobbyfotograferande kan närmast beskrivas som storytelling.
Med RXen når jag så långt att människor inte inser att de blir fotograferade, vilken ofta är en poäng, eller så kanske det dyker upp en intressant fågel.
24 mm vidvinkel räcker till i andra änden för att beskriva situationen jag befinner mig i.
Så ja den kameran har definitivt gjort mig till en bättre fotograf.

Olympusen är det trevligaste verktyget att jobba med och ger mig inspiration som också leder till bättre bilder och mig till en bättre fotograf.

Sony A73 ger bäst bildkvalité, men saknar känslan.
Används mest när kunden tror att den är proffsigast.

Som fotograf med små sensorer upplevde jag en revolution när jag hittade DXO Pure Raw, som på ett nästan magiskt sätt tar bort brus och objektivet med hjälp av artificiell intelligens.

Det är nästan skrämmande att se hur programmet förbättrar raw-filer tagna i dåligt ljus med mindre bra sensorer och objektiv.
Det programmet har också gjort mig till en bättre fotograf om man med det menar att mina bilder blir mer uppskattade.
 
Men hur kommer det då sig att vi använder moster agda som exempel istället för oss själva? Är inte det för att vi ändå tror att just vi skulle bli bättre bilförare i en ferrari? Men att de flesta andra inte skulle bli det?

/Maverick

När det gäller bilkörning skulle ingen bil i världen göra mig till en bättre bilförare förrän de blir helt självkörande. Skälet är att jag tycker det är så bottenlöst tråkigt att stirra på vägbanan mil efter mil. Det är t.o.m. tråkigare än en bandymatch. Jag åker mycket hellre buss. Då kan man läsa och njuta av utsikten istället. Dessutom är man nog en rätt farlig förare om man är så pass ointresserad som jag. Jag tror faktiskt också att man blir onödigt korkad av att köra bil. Det är ungefär som när man böjer ner huvudet mot asfalten på en höna och drar ett kritstreck från näbben och framåt. Enda skillnaden är att bilisterna sitter där och glor medan hönan står.

Det blir nog lugnare på vägarna om folk som jag tar båten istället. Missförstå mig rätt. Jag är ingen bilmotståndare, har t.o.m. jobbat med bilar mekaniskt när jag var ung och har haft körkort sedan jag var 18 men har aldrig ägt en bil. Skälet till det sista är att jag inte tyckt det värt priset att hela tiden behöva bry mig om och vara bunden av en bil som att behöva flytta på den beroende på datum eller skotta fram den ur snödrivorna på vintern.

Även om det aldrig varit miljöhänsyn som fått mig att avstå bil så tänk vad skit min omgivning sluppit de 71 år jag inte haft det ..... å jäklar vad med pengar jag måste sparat under alla dessa år. De har t.o.m. räckt till en onödig massa digitalkameror. Det senare är inte mitt fel utan Sonys. De hade väl kunnat göra en A1:a på en gång för fem tio år sedan, så hade jag inte behövt köpa alla de andra halvmediokra modellerna under tiden.
 
Senast ändrad:
När det gäller bilkörning skulle ingen bil i världen göra mig till en bättre bilförare förrän de blir helt självkörande. Skälet är att jag tycker det är så bottenlöst tråkigt att stirra på vägbanan mil efter mil. Det är t.o.m. tråkigare än en bandymatch. Jag åker mycket hellre buss. Då kan man läsa och njuta av utsikten istället. Dessutom är man nog en rätt farlig förare om man är så pass ointresserad som jag. Jag tror faktiskt också att man blir onödigt korkad av att köra bil. Det är ungefär som när man böjer ner huvudet mot asfalten på en höna och drar ett kritstreck från näbben och framåt. Enda skillnaden är att bilisterna sitter där och glor medan hönan står.

Det blir nog lugnare på vägarna om folk som jag tar båten istället. Missförstå mig rätt. Jag är ingen bilmotståndare, har t.o.m. jobbat med bilar mekaniskt när jag var ung och har haft körkort sedan jag var 18 men har aldrig ägt en bil. Skälet till det sista är att jag inte tyckt det värt priset att hela tiden behöva bry mig om och vara bunden av en bil som att behöva flytta på den beroende på datum eller skotta fram den ur snödrivorna på vintern.

Även om det aldrig varit miljöhänsyn som fått mig att avstå bil så tänk vad skit min omgivning sluppit de 71 år jag inte haft det ..... å jäklar vad med pengar jag måste sparat under alla dessa år. De har t.o.m. räckt till en onödig massa digitalkameror. Det senare är inte mitt fel utan Sonys. De hade väl kunnat göra en A1:a på en gång för fem tio år sedan, så hade jag inte behövt köpa alla de andra halvmediokra modellerna under tiden.
Jag tror inte att jag skulle bli en bättre snickare med en dyrare hammare. Men jag skulle bli bättre på att slå i spik. Förutsatt att pris står i relation till kvalitet.

Ungefär så tänker jag om kameran. Jag blir inte en bättre bildskapare med en dyrare kamera. Men vissa moment kommer att funka bättre.

Apropå bilkörning och Ferrari tidigare i tråden, så är faran stor att jag skulle bli en betydligt sämre förare bakom ratten på ett sådant monster i vanlig trafik.

 
Senast ändrad:
.......Sony A73 ger bäst bildkvalité, men saknar känslan.
Används mest när kunden tror att den är proffsigast.

Som fotograf med små sensorer upplevde jag en revolution när jag hittade DXO Pure Raw, som på ett nästan magiskt sätt tar bort brus och objektivet med hjälp av artificiell intelligens.

Det är nästan skrämmande att se hur programmet förbättrar raw-filer tagna i dåligt ljus med mindre bra sensorer och objektiv.
Det programmet har också gjort mig till en bättre fotograf om man med det menar att mina bilder blir mer uppskattade.

Även bilderna ur en A7III behöver ofta PureRaw eller ännu hellre Photolab 4. PureRaw är för de Lightroom-fotografer som fattat att LR inte gör deras bilder helt rättvisa men ändå inte kan komma sig för att byta RAW-konverterare av något skäl.

.... men visst är det smått magiskt vad DXO gör med bilder tagna med halvusla objektiv, äldre kameror med gammal teknik och/eller små sensorer. Man fattar ofta inte att den tekniska kvaliteten finns där när man ser den obehandlade bilden eller t.o.m. en bild behandlad med Develop i LR. Detsamma gäller RAW-bilder som efterbehandlats med alla äldre konverterare. I det fallet kan mycket kvalitet vinnas om man gör om jobbet. Av det skälet har jag helt lämnat det jag en gång gjorde i Lightroom 1.0 till 6.13. Det har visat sig att det varit värt att helt göra om allt som jag tyckt det varit värt att behålla.

Så frågan är ofta varken "fotografen eller kameran" utan istället RAW-konverteraren, åtminstone när det gäller Photolab 4 och Deep Prime. Här råder det inget tvivel alls om att bilder tagna i RAW ser mycket bättre ut efter ett varv genom Photolab 4 eller PureRaw och PureRaw klarar även en fotointresserad 5-6 åring av att använda, så behöver man inte avstå bildkvalitet bara för att man inte gillar att efterbehandla. Funderar på att köpa det till mitt 6-åriga fotointresserade barnbarn.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar