Det är så klart knepigt att välja när man får så många och så vitt spretande råd.
Att lära sig fotografera innebär flera olika saker, där bland annat en del tekniska bitar måste falla på plats. Till den delen underlättar det att ha en kamera där det är lätt att koppla bort diverse automatiska funktioner. För den mer erfarne innebär det kanske att man lite grann ser ner på "instegsmodeller", som i regel kräver att man trycker på fler knappar och inte fullt lika lätt kan nå de manuella inställningarna som på modeller lite högre upp på skalan.
Men alla systemkameror har precis alla de manuella möjligheterna, så om man är inne på att lära sig och också vill lära sig hantera det som automatiken brukar göra, så går det. En fördel med de olika instegsmodellerna är att de inte kostar lika mycket som mer "avancerade" modeller, de som är tänkta för mer avancerade fotografer - de som har kommit längre i inlärningen och vill ha lättare att nå sådant som man hellre ställer in själv.
Den andra biten av att lära sig handlar om det kreativa. Väldigt lite av det kreativa i bildskapandet handlar om tekniken att sköta själva apparaten. Mycket mer handlar om att se bilden, komposition, former, färger, ljus och skugga. När man ska lära sig det, underlättar det faktiskt att inte behöva fundera så mycket över de rent tekniska bitarna. Den som har hållit på länge har dem visserligen till stor del i ryggmärgen, men för nybörjaren kan det kosta på en hel del.
Därför tror jag att det är bra att fundera lite grann över hur långt man har kommit i processen, och tå menar jag den mer kreativa delen av bildskapandet, den som inte egentligen har med själva fotoapparaten att göra. Vill man lära sig hantera ljuset och gestaltandet av bilden är det inte nödvändigt att ha en "avancerad" kamera i betydelsen en med många rattar och kranar och särskilda knappar för ditten och datten.
Jag tror att det är vettigt, i steget från att exempelvis använda telefonen för att ta bilder, till att välja ett verktyg för "mer seriöst" bildskapande, inte sikta över målet. Visst är det bra om man kan få tag på en entusiastmodell som har några år på nacken, om man kan få den till ett pris som är så lågt att man kan hämta tillbaka vad man gav om man tröttnar, men det är inte säkert det som är bäst för själva inlärningsprocessen. Det beror lite på hur lätt man har att förstå teknik, och i hur hög grad man vill kunna jobba kreativt från ruta ett.
Så Erlands förslag ser jag som ganska vettigt. En ny kamera med garanti. Om man tröttnar kommer den visserligen inte att kunna säljas för vad man gav, men den har alla möjligheter man behöver för att kunna både syssla med det mer kreativa inom bildskapandet, men också lära sig de tekniska bitarna för det som man ändå kommer att tvingas lära sig.
Svaret på "vad som är bäst" ligger hos den som frågar, inte hos alla oss nördar som har gått igenom den där processen en gång för femtio år sedan, och inte heller hos alla nya nördar, som ser det rent tekniska som det enda man behöver lära sig. Jag ser fotografiskt bildskapande som en kreativ konst, en hel del enklare att bemästra än att avbilda med målning eller skuptur, men ändå med samma form- och bildspråk. Och det språket är av större värde att ta till sig än det som gäller själva hanteringen av apparaten.
Men har kikat lite på denna som verkar få bra betyg och dessutom verkar bra i storleken:
