Kallar du dej fotograf eller bildbehandlare?

[Anders Östberg]

...
Jag skulle SNARARE säga att man är MER fotograf om man tar bilder med uppsåt att bildbehandla - eftersom man då, vid exponeringstillfället, måste tänka ett steg längre när det gäller ljus och exponering för att få bästa möjliga underlag att jobba med i efterhand. Då räcker det inte att bara få en representativ bild av vad det är man ser i verkligen utan man måste använda sin kamera till att ta ett arbetsunderlag av verkligheten som ger bäst förutsättning för att i efterhand kunna skapa den bild man var ute efter.
...

Det håller jag med om, exempel på det kan vara att ställa ner kontrast, skärpa och färgmättnad i kameran för att få större marginaler mot urfrätta partier eller klippta färger om det är en besvärlig scen, och sedan öka på dom parametrarna kontrollerat och selektivt i bilden i efterhand. Direkt ur kameran är bilden då väldigt platt och tråkig men slutresultatet är kanske bättre än om man överlåtit åt kameran att göra en "färdig" bild.

 

[Graal]

Märkligt att det här med vad man kallar sig är så viktigt? Varför skulle man inte kunna kalla sig både fotograf och bildbehandlare? För många som uppmärksammas inom fotovärlden idag är ju både duktiga fotografer och duktiga bildbehandlare. Och vore de bara det ena så skulle de inte uppmärksammas, det är jag säker på. Lika säker som att Henri Cartier-Bresson inte skulle uppmärksammats om han inte anlitat skickliga framkallare och kopister att slutföra hans bilder. För mörkrumsarbete var han totalt ointresserad av. Lika säker är jag på att glaskonstnärspionjärerna Simon Gate och Edward Hald skulle varit totalt okända idag, om det inte vore för de skickliga och konstnärliga glasblåsarmästarna, sliparna, gravörerna och etsarna på Orrefors glasbruk då de verkade där. Skisser av glas på papper är inte mycket att titta på, precis som ett negativ eller en råfil inte heller är det.

Edit: Jag ser mig som både fotograf och bildbehandlare. Fast jag säger ju kopist då jag fortfarande håller till i mörkrummet.

 

[themajk]

Fast jag är ju så klart intresserad av vilken titel man ska använda på visitkortet, så att det inte blir fel utan man ger en ärlig bild (no pun intended) av vad man gör.

Vad sägs om;

Michael Hansson
fotoretuschpsykologisäljarmarknadsföringsadministrationskreatörteknikanvändarverktygshantverkare (och lite snickare)


kan det funka?

 

[Rei:No1]

Anders Östberg, du skrev:
"Sedan vad gäller tonen i diskussionen; jag tycker du ska fundera på hur du uttryckte frågan, och kanske inte bli så förvånad över reaktionerna för jag liksom andra tolkar in en klar nedvärdering av andra sätt att arbeta än det du själv tycker är OK. Du kanske inte menade det som många tolkar det, men den här återkommande vinklingen att ställa fotografering i motsats till bildbehandling är i mina ögon väldigt trist och dessutom felaktig. Jag vet inte riktigt vad som ligger bakom, men det finns ofta drag av intolerans, elitism, och okunskap om vad som faktiskt händer i en digital kamera i sådana här diskussioner."




Vad gäller tonen i diskussionen så kan jag inte rå för den, då det ända jag gjorde var att ställa en mängd frågor om vad jag gått och funderat på. Sen att andra stör sej på det och kallar det " trams" och " idioti" och typ skäller ut mej för att jag använder detta forum för att fråga er andra vad ni har för åsikt om det, ja, det är väl inte mitt fel?

Och sen, det du sa om "....nedvärdering av andra sätt att arbeta än det du själv tycker är OK."
VAR skriver jag att jag arbetar på ett annat sätt än ni andra????????
VAR??????
Jag vet inte, men ni kanske ser nått i mitt inlägg som inte syns i min dator, för jag HAR inte skrivit det.
Det ända jag skrev var att det är väl roligare att få ut en så bra bild som möjligt direkt ur kameran, så man slipper sitta och greja med den så mycket efteråt.


Och sen vad gäller det du skrev, "Jag vet inte riktigt vad som ligger bakom, men det finns ofta drag av intolerans, elitism, och okunskap om vad som faktiskt händer i en digital kamera i sådana här diskussioner."
Ja, men är det inte det denna sida är till för också lite, att om nån undrar över en sak, kanske kommer med ett påstående om nått han/hon har fått för sej, kanske inte har lika mycket kunskap som alla andra här på sidan, ska man då inte kunna fråga om det utan att bli utskälld?
Om en nybörjare frågar " Jo, hej. Jag har köpt en ny kamera, och den är ju värdelös, det blir inga bra bilder med den. Så fort jag tar en bild så blir det alldeles kritvitt i ansiktet på den jag fotar. Vad har ni får åsikt om det?"
Ja, då är det bara att hoppa på den stackarn med att " Det var den tramsigaste fråga jag hört. Ännu en kamerataliban som inte fattat att man ska fälla ned blixten och köra manuellt ist."
Åhh, vad trött jag blir, fattar du ingenting, vad har du här att göra, din idiot. Hur svårt kan de va, FÄLL NER BLIXTEN, PUNDHUVUD."
" Vad har du för rätt att komma här och uttrycka dej föraktfullt mot oss andra "riktiga" fotografer och mena att kameran är värdelös. Lär dej den först innan du snackar en massa skit".

Ok, jag kanske inte är lika kunniga om hur en kamera funkar som alla ni andra verkar vara, MEN jag fattar att man måste "framkalla" bilden om man kör i RAW, och det gör jag också, men vad menar du när du skriver "men det finns ofta drag av intolerans, elitism, och okunskap om vad som faktiskt händer i en digital kamera i sådana här diskussioner."

Jag trodde, som sagt att detta forum var till för att man ska kunna vädra sina undringar och frågor och få svar på det som gör att man kan utvecklas som fotograf/bildbehandlare, inte hämmas pga att man blir påhoppad och typ "trakasserad" för att man inte kan lika mycket som andra.
Tänkte bara få igång en kul diskussion, men den vart allt annat än kul

 

[Sten-Åke Sändh]

Många "vs"-diskussioner liknar mest någon sorts religiös debatt, där man kanske tycker att man försvarar sina egna val (mest inför sig själv?) genom att nedvärdera andras. Det är sällan så att något är entydigt "bättre" eller "sämre" än det andra, det är bara "olika" och kanske bäst lämpat för lite olika situationer. En god hantverkare kan hantera mer än ett verktyg och arbetssätt och vet när det ena är lämpligare för ett visst jobb. Det blir kanske en kompromiss av någon sort, ultimat kvalitet vs leveranstid t.ex. Jag tror att oftare än fanatiker på den ena eller andra sidan hävdar så spelar det faktiskt inte så stor roll om det är JPEG eller rå, Canon eller Nikon, Mac eller PC - arbetssättet är mest bara en smaksak och i slutänden kan ingen skilja på det praktiska resultatet.

För övrigt använder jag både JPEG och råformat, efter vad som fungerar bäst för jobbet. Jag menar inte att råformat är det enda användbara om det kunde tolkas så.

Jag är verkligen helt enig med dig i det du skriver här. Att jag försökt förklara hur jag ser på JPEG och försökt argumentera för det som en förnuftig kompromiss beror på att det finns så mycket gammal okunnighet om detta och att förutsättningarna för formatet faktiskt förändrats över tid och att det finns en tendens att se de som använder formatet som något katten släpat in i bästa fall och i värsta fall som grava fall av omedvetna förståndshandikapp. Det innebär inte att vare jag eller många andra inte är medvetna om RAW-formatens fördelar - en del av oss precis som du själv använder ju båda parallellt. Men för mig handlar det aldrig längre om tillverkarspecifika RAW. Den dörren kommer jag aldrig öppna igen för jag tillhör dem som redan har bränt mig kraftigt på de formaten och jag vill varna folk med att delge dem mina erfarenheter för de flesta har ingen aning om vad man kan råka ut för när det skiter sig men losslesskomprimerad DNG använder jag gärna parallellt med JPEG. De som kör RAW brukar bli väldigt upprörda när de upptäcker att inga profiler finns för deras nyinköpta kameras RAW-format i deras favoritkonverterare typ Camera RAW eller LR. Det är bara en liten lightupplevelse av RAW-strul. En del borde kanske göra tankeexperimentet att den situationen de hamnat i är permanent för att få lite perspektiv på det problemet

När det gäller efterbehandling är jag verkligen ingen motståndare till det rent generellt (jag gör det ju som sagt med alla jag behåller själv). Det enda jag försökt säga är att det finns problem med det eftersom bilder kan manipuleras av okunnighet, misstag eller med vilja så att de för folk bakom ljuset på olika sätt och att det bara är skillnad i grad vi pratar om ofta. Temajks inlägg om modebilder har jag inga som helst problem med - de ser jag nog som väldigt okontroversiella men det finns andra användningsområden som verkligen inte är det och det har aldrig varit lättare att tekniskt manipulera en bild och det är ingen bra kombination med en befolkning som inte begriper att den måste ha källkritiska verktyg för att leva i den värld vi lever i idag.

Naiviteten idag är väldigt mycket större kring dessa frågor än den var tidigare (de diskuteras nästan inte överhuvudtaget idag) och det är det jag slås av i en del av dessa diskussioner på FS. Idag finns inte samma polarisering ideologiskt som det fanns framförallt mellan 1920 och 1930-talen och perioden fram till början av 90-talet då Berlin-muren föll och allt ändrades. De som inte levt under denna infekterade tid har inte på samma sätt vuxit upp i dessa spänningsfält med propagandan och den politiska polariseringen. Vi lever i en tid när ideologierna är väldigt frånvarande. Här i forumet rör symptomatiskt manupulationsdiskussion nästan enbart frågan om det är OK eller inte att förändra bilder på ett mer praktiskt och filosofiskt plan och om man är mer eller mindre fotograf beroende på vad man gör. För mig är den delen av diskussionen den verkligt ointressanta för frågan är mycket mycket djupare än så.Det finns en mycket stor godtrogenhet kring frågor som "den offentliga och den korporativa lögnen" i Sverige och det tycker jag är oroande för framtiden. Möjligen börjar folk som läser annat än bara bilder lite yrvaket att ta in omfattningen av de offentliga lögnerna i spåren av Wikileaks. Förhoppningsvis kan man den vägen få mer fokus på de viktigare frågorna och till de hör som sagt inte frågan om RAW eller JPEG heller.

 

[Anders Östberg]

Reino, det är möjligt att jag och andra fel- och övertolkar ditt inlägg, och kanske du också delvis gör samma sak med åtminstone andra halvan av mitt svar som var tänkt som en generell kommentar om vs-diskussioner och inte så mycket till dig personligen. Kanske du oförskyllt får ta en del skit här som spillt över från dom många andra diskussioner som lägger värderingar på "direkt ur kameran" vs "rädda bilden i Photoshop". Men nåt är det uppenbarligen med dina formuleringar som strukit folk här mothårs.

Gick det att starta om diskussionen med lite neutralare språk så kanske det kan bli en saklig debatt, men jag tvivlar. Den här diskussionen har startats av många förut, och det slutar alltid på samma sätt.

Jag tycker inte det finns något kvalitetskrav på hur duktig man ska vara med kameran för att få kalla sig fotograf, vilket du verkar tycka, och det kanske bara är där det skiljer egentligen.

Over and out.

 

[Makten]

Jag läste i ett av RAW-kramarinläggen att den skribenten överhuvudtaget aldrig skrev ut sina alster eftersom han inte begrep varför han skulle visa sina bilder för andra (vilket ju också är en intressant utsaga) och då blir ju frågan om vad man utgår från ännu mindre intressant för att bara visa sina alster på skärm duger väl det mesta rent kvalitetsmässigt?

Om du syftar på mig så är det synnerligen otrevligt att inte tilltala mig istället för att skriva om mig som tredje person, utan namn.

Kamera, objektiv och efterbehandling gör naturligtvis lika stor skillnad på skärmen som på papper. Hur kan man tro något annat? Du får hemskt gärna rekommendera mig en kamera som kan få detta resultat i JPG "direkt ur kameran", så ska jag köpa den bums.

http://farm6.static.flickr.com/5265/5691031989_77c8b9c2c7_b.jpg

Nu vet jag ju inte vad du har för skärm, men oavsett om den är bra eller dålig borde du rimligen se skillnad mellan olika bildbehandling och olika fotoutrustning. Det är lite intressant att framställa råformatvurmnde som snobberi, samtidigt som man själv är snobbig i sin åsikt att bara utskrifter på papper duger.
Bilden ifråga är tagen med film och mellanformat, och det hade helt enkelt sett annorlunda ut om jag använt annan utrustning, oavsett om bilden visas på skärm eller på papper.

Var och en gör rimligen som den själv vill. Problem uppstår först när man anser att någon annan har "fel" för att den inte gör som man själv. Jag har alls inget emot JPG, men det duger inte för att få det resultat som jag vill åt.

 

[Jottas]

Nu har jag inte läst precis alla inlägg pga för mycket bullshit rent utsagt. Rei får oförskämt mycket skit för ett relevant inlägg, bra att någon vågar sticka ut huvudet i skottlinjen!

För min del tycker jag att det redan från början blir lite fel fokus på vad det är som blir konsekvensen av att efterbehandla en bild idag. Ingen har nämnt (vad jag sett) trovärdigheten i bilden.

Som amatörfotograf eller konstnär för "eget bruk" så spelar det ju inte någon roll hur en bild har kommit till. Den kan mycket väl ha varit arrangerad eller klippt och klistrad med. Problemen dyker upp när man ska presentera den för fler personer. Då spelar det en enorm roll hur bilden har kommit till.
Tex. en utställning nyligen på hasselbladcenter med bilder från världen och med ett utseende som om dom tagits med glasplåtar. Men i själva verket är det digitala bilder som sedan efterbehandlats för att efterlikna plåtar. Nu uppstår det ett problem. Vad vill man uppnå med att få dom att efterlikna gamla plåtar? Man har manipulerat med innehållet. Visst det är samma motiv men med ett annat budskap.

Någon skrev tidigare att lämna rawfilen obehandlad är som att inte krydda maten. Jag skulle vilja säga att det är som att köpa plastgran och köpa grandoft till.

Ett till problem som kommer av att amatörfotografer och bara vanliga privatpersoner behandlar sina bilder hela tiden. Det spiller över till de lite mer seriösa fotograferna och tillslut till de som absolut inte får behandla sina bilder, pressfotografer och journalistiska fotografer.

Det är ju allmänt accepterat så varför inte göra det då? Man ändrar på hela begreppet fotografi när man missbrukar "makten" över bilden som man har idag. Mörkrummet och bildbehandling kan knappast jämföras. Pixlar och ettor och nollor kan inte och har inga som helst likheter med silverkorn.

 

[Anders Östberg]

Om du avser det man brukar kalla "manipulation" så håller jag delvis med, även om jag inte ser några problem med det heller om inte syftet är att missleda, och då är det egentligen bara ett problem vid journalism och dokumentär. Annars är det "konst" och då är allt tillåtet som jag ser det, och man är fortfarande fotograf när man trycker på knappen för att få råmaterialet till sitt konstverk.

Annars faller en stor del av diskussionen på att det inte finns något som är "obehandlade" bilder från en kamera, framförallt inte från råformat, och det finns heller inga bilder i mörkrummet som inte efterbehandlas. Man gör en massa konstnärliga ändringar där också, utöver det val man redan gjort t.ex. med olika filmtyper, papperstyper och annat. Ditt val av digitalkamera kanske också påverkar, dom kan ha lite olika karaktär om än små skillnader. En JPEG från en Olympus har lite annorlunda färger än en Canon, och vilken är då den fotografiskt "sanna" och omanipulerade bilden?

Det är en illusion att det skulle finns en bild som stämmer med någon sorts objektiv verklighet. Alla bilder är fotografens tolkning av verkligheten, från val av brännvidd, perspektiv, utsnitt till val av färg, kontrast etc. Ställer du in olika bildstilar eller ändrar på färg, ljus och kontrast i kameran så gör du ju också val som egentligen är bildbehandling, bara att det görs i kameran. Jag ser inte att det skulle vara "finare" att veta hur man ställer in spakarna i kameran än att göra samma sak i Photoshop, eller att du är "fotograf" i ena fallet och "bildbehandlare" i det andra.

Men som sagt, avser man kraftig "manipulation" så kan man kanske hitta någon sorts gräns där man går från fotografi till någon annan konstform, även om råmaterialet är foton, om man har behov av att kategorisera.

 

[m00ndancer]

Det är en illusion att det skulle finns en bild som stämmer med någon sorts objektiv verklighet. Alla bilder är fotografens tolkning av verkligheten, från val av brännvidd, perspektiv, utsnitt till val av färg, kontrast etc. Ställer du in olika bildstilar eller ändrar på färg, ljus och kontrast i kameran så gör du ju också val som egentligen är bildbehandling, bara att det görs i kameran. Jag ser inte att det skulle vara "finare" att veta hur man ställer in spakarna i kameran än att göra samma sak i Photoshop, eller att du är "fotograf" i ena fallet och "bildbehandlare" i det andra.

Men som sagt, avser man kraftig "manipulation" så kan man kanske hitta någon sorts gräns där man går från fotografi till datorgrafik, även om råmaterialet är foton.

Det finns ingen gräns, så fort du har tagit bilden och den har registrerats av sensorn är den digital.
Då är det inte längre någonting annat än datorgrafik. Av den enkla anledningen att du inte längre kan avgöra om den är manipulerad. Om man inte har någon form av krypterad märkning av filen.
Det är min åsikt.

 

[Anders Östberg]

Det finns ingen gräns, så fort du har tagit bilden och den har registrerats av sensorn är den digital.
Då är det inte längre någonting annat än datorgrafik. Av den enkla anledningen att du inte längre kan avgöra om den är manipulerad. Om man inte har någon form av krypterad märkning av filen.
Det är min åsikt.

Visst kan man hårddra diskussionen ännu mer men det blir snart lite absurt, och är off topic för den ursprungliga frågan. Fast visst finns det dom som hävdar att göra bilder med digitalkameror inte är fotografi, endast kemi platsar där.

(Som du ser hade jag också ändrat från "datorgrafik" till "annan konstform" innan du svarade, för jag kände att det drog åt fel håll).

 

[Jottas]

@anders
Men jag tror inte att det är färgnyanser på några få kelvin som har en avgörande betydelse för resultatet. Det räcker med olika glödlampor i taket för att ändra en bild på vägg tex.

Konst kan såklart vara i princip vad som helst men vi måste komma med förklaringar till bilder om hur dom kommit till. En platinotypi kan bara vara en platinotypi. Det är ett speciellt förfarande. Du måste ha ett bra råmaterial till det.

Men en print kan vara mer än en print. Det kan vara vilken behandling av bilden som helst innan den kommer till print, det blir en stor skillnad vid slutresultatet. Och då kan man säga att ja men ett ädelförfarnade kan ju också ha behandlats innan. Japp, så är det men man har inte den möjligheten att i varje pixel ändra på en bild för att få ett visst resultat. För Photoshop ändrar på varje pixel. Man kan inte pilla bort, ersätta eller färga silverkornen var för sig. Man kan inte lita på att det inte gjorts stora förändringar.

Jag upplever det också som att moralen har kommit till en låg nivå när det gäller att berätta att bilden är manipulerad på något sätt. Det har blivit accepterat att man gör så. Det spelar ingen roll vad man gjort.

Men sen kan man ju dra det resonemanget om att alla bilder är manipulerade direkt i kameran. Förut "manipulerades" bilderna EN gång för det mesta, diabildrutan från kameran och sen till tryck. (och justeringar i repro också för att efterlikna orginalet).

Enligt det resonemanget så manipuleras en bild många fler gånger idag. Kameran en gång, photoshop en gång och sen till LR en gång. Där har vi TRE gånger. Det är en stor skillnad.

 

[Anders Östberg]

Varför "måste" man förklara hur en bild kommit till? För att en typ av konstform eller hantverk är "finare" eller mer "äkta" än en annan? Har du en entydig definition av vad som får kallas "fotografi"?

Det är här som elitismen smyger sig in ... ;-)

(OBS, nu pratar jag inte om journalism eller dokumentär, även om man kan diskutera hur mycket man kan ändra en bild där också, utan att för den skull ta bort eller lägga till pixlar. Man kan påverka intrycket en hel del bara genom t.ex. kontrast- och vitbalansändringar).

 

[The_SuedeII]

Jag tycker Reino ställer mycket relevanta frågeställningar - kanske med aningens vassa formuleringar, men använder inte det ibland utan att tänka på det?

Till orginalfrågan: Det kan vara på sin plats att vara ödmjuk och efter ett årtionde av ny kunskap inse att det analoga fotografiska mediat ser ut som det gör, inte av "artistiska" eller "korrekta" anledningar - utan helt enkelt för att man gjorde så gott man kunde med de material som fanns tillgängliga då! Att något "ser ut som om det vore analogt" är inte något positivt i sig självt, om man inte är verklighetsförnekare och ganska elitistisk (som vissa tidigare också har uttryckt åsikter om). Denna sista mening menade jag bokstavsgrannt. Vasst formulerat.
Eller så kan man lite snällare uttrycka det som att det helt enkelt är ett artistiskt val man gjort, man föredrar helt enkelt dessa tonkurvor och "karakteristiska".

Men...
-Det finns INGET som säger att ett foto MÅSTE begränsas till att visas i ett presentationsmedia (fotopapper) som bara klarar ca 1:150 i kontrast (linjär Dmax / Dmin).
-Det finns inget som säger att färger måste vara så dåliga (relativt verkligheten, inte "artistiskt") som de blir med film
-Det finns inget som säger att mellantonerna ska återges med en starkt överdriven kontrast (se filmegenskaper, wiki eller nåt annat ställe. Kodak och Fuji har också bra datablad)

Ingen av ovanstående punkter har med trohet mot verkligheten eller smidig behandling av ett visuellt media att göra. De är bara kvarlevor från en svunnen tid då "man helt enkelt bara gjorde så" för att det inte fanns något val. Det var det som fungerade bäst DÅ.

Man KAN naturligtvis se en analog likhet som ett artistiskt val - men som med alla artistiska val finns det inget rätt eller fel. Det finns bara olika val, och olika åsikter (saker man personligen upplever som "vackra" eller "rätt")
Skilj på meningarna "jag tycker att..." och "det är ett faktum att..."
.............................

Min skärm klarar efter kalibrering ett omfång på ca 750:1 - alltså 5ggr (2.3Ev) mer än ett normalt fotografiskt papper. Och har då ett omfång i de ljusstarkare färgerna som är mångdubbelt större än de bästa fotografiska papprena. VARFÖR ska jag då behandla mitt fotografi så att det "ser bra ut i tryck/print" om huvudmålet är elektronisk publicering? Bara för att något har varit så tidigare betyder inte att det är "rätt". I så fall skulle vi fortfarande tro på att rökning är bra för hälsan, och mycket verksamt mot depressioner - samt utgå från att jorden är en platt skiva när vi beräknar gravitationseffekter inför en rymdfärd. Det skulle bli lite fel. Vi vet "bättre" nu.

 

[Jottas]

@ anders
För att du om du inte bara ska ha bilden till dig själv, som du själv vet hur den har kommit till, ska ha ett värde för någon annan. Hela resonemanget måste delas upp och det är här jag tror det fallerar. Man måste skilja på för eget bruk, semesteralbumet, och för allmänheten. Om bilden ska ha ett värde för mig som betraktare så måste jag veta om det jag ser är "äkta". Det är ju ett förtroende man har och därför måste man vara ärlig. Är det ett montage så ska jag veta det. Det spelar roll.

Det mesta exemplet bilden över Gaza med svart rök. Den bilden var värdefull. Sen visade det sig att den var manipulerad, och bilden blev värdelös. Och jag menar att det skulle gälla ett fotografi som konst också. Samma sak med den svenske fotografen som vann bästa bild för några år sen med bild av etanolverk i Brasilien.

nu tog jag journalistiska exempel men det samma gäller ju för konsten också. Det är skillnad på en sko i läder och en i porslin tex. om det ställs ut som konst.

 

[The_SuedeII]

PS:

Att göra rätt i kameran för att få så bra resultat som möjligt är MINST lika viktigt idag som 1950. Detta går ibland förlorat i diskussionen, men det är en mycket viktig insikt.
Däremot :
VAD som är att "göra rätt" för att få så bra bildkvalitet som möjligt har helt ställts på huvudet efter digitalfotots introduktion. Helt andra förutsättningar ges. Med andra möjligheter, men även naturligtvis med andra begränsningar! Detta ger att ibland kan andra arbetssätt än de gamla invanda ge bättre slutresultat i slutändan. Min personliga åsikt är att detta kan vara viktigare än att hålla hårt i traditionerna.

DS

Detta är en diskussion for bör fortsätta så länge det finns ett fotografiskt medium, oavsett var vi hamnar. Jag tycker själv att den är nyttig och tänkvärd.

 

[Anders Östberg]

@ anders
För att du om du inte bara ska ha bilden till dig själv, som du själv vet hur den har kommit till, ska ha ett värde för någon annan. Hela resonemanget måste delas upp och det är här jag tror det fallerar. Man måste skilja på för eget bruk, semesteralbumet, och för allmänheten. Om bilden ska ha ett värde för mig som betraktare så måste jag veta om det jag ser är "äkta". Det är ju ett förtroende man har och därför måste man vara ärlig. Är det ett montage så ska jag veta det. Det spelar roll.

Det mesta exemplet bilden över Gaza med svart rök. Den bilden var värdefull. Sen visade det sig att den var manipulerad, och bilden blev värdelös. Och jag menar att det skulle gälla ett fotografi som konst också. Samma sak med den svenske fotografen som vann bästa bild för några år sen med bild av etanolverk i Brasilien.

nu tog jag journalistiska exempel men det samma gäller ju för konsten också. Det är skillnad på en sko i läder och en i porslin tex. om det ställs ut som konst.

(Jag bortser från dokumentär nu, det gäller lite annat där, som vi varit inne på tidigare).

Jag håller faktiskt inte med om att man måste redovisa hur en bild kommit till, i vilken annan konstform har det betydelse om man använt en viss sorts pensel eller liknande? Jag tycker man måste kunna skilja på att uppskatta bilden som sådan och på hantverket som producerat den. Du lägger in värderingar av hantverket, och då är det något annat än själva bilden du uppskattar. Det är förvisso rätt vanligt i t.ex. naturfoto, där två bilder som är i princip identiska upplevs som olika "bra" beroende på att den ena tagits på ett zoo och den andra i det vilda. Men då är det ju inte bilden du bedömer, utan fotografens skicklighet och hur svårt det var att ta bilden. Samma borde gälla för bilder som skapats mer "fotografiskt" eller tillverkats i en dator, det är dina egna värderingar av vilket av dom två hantverken som är "finare" eller mer "äkta" som färgar vad du tycker om dom två bilderna, som skulle kunna vara identiska ner till pixelnivå, vilken som är "bättre" i din mening. Bilden i sig är bara vad den är, varken mer eller mindre, i alla fall tills man använder den för något specifikt syfte och då är det so mjag skrev tidigare i min mening bara ett potentiellt problem om användningen är journalism eller dokumentär av något slag.

 

[Rei:No1]

Reino, det är möjligt att jag och andra fel- och övertolkar ditt inlägg, och kanske du också delvis gör samma sak med åtminstone andra halvan av mitt svar som var tänkt som en generell kommentar om vs-diskussioner och inte så mycket till dig personligen. Kanske du oförskyllt får ta en del skit här som spillt över från dom många andra diskussioner som lägger värderingar på "direkt ur kameran" vs "rädda bilden i Photoshop". Men nåt är det uppenbarligen med dina formuleringar som strukit folk här mothårs.

Gick det att starta om diskussionen med lite neutralare språk så kanske det kan bli en saklig debatt, men jag tvivlar. Den här diskussionen har startats av många förut, och det slutar alltid på samma sätt.

Jag tycker inte det finns något kvalitetskrav på hur duktig man ska vara med kameran för att få kalla sig fotograf, vilket du verkar tycka, och det kanske bara är där det skiljer egentligen.

Over and out.

jo, det kan man milt sagt uttrycka det, att dom flesta verkar ha fel och övertolkat mitt inlägg Bra sagt.
Hade jag vetat att det skulle fått såna reaktioner så hade jag använt mer symboler som och ) och lite "hehe" och en och annan "haha" för att visa tydligt att jag inte föraktar någon, eller att jag ser mej själv för mer än andra.

Det är ju så med skriftspråket, det kan lätt misstolkas om man inte är övertydlig.
Om vi hade suttit i ring allihop och samtalat om detta och jag hade sagt det jag menade personligen, så ni alla hörde, ja då skulle ni förmodligen inte reagerat lika hårt för då hade ni hört HUR jag sa det, med vilken ton i rösten, att det INTE var med förakt, utan bara en del tankar jag ville dela med mej av och se hur ni tänker om det.


Så jag får be om ursäkt för att jag tydligen hoppat dom flesta av er på tårna, men det kan vara bra att ni sätter på er skor med stålhätta nästa gång ni ser att jag öppnat en ny tråd)

 

[Jottas]

(Jag bortser från dokumentär nu, det gäller lite annat där, som vi varit inne på tidigare).

Jag håller faktiskt inte med om att man måste redovisa hur en bild kommit till, i vilken annan konstform har det betydelse om man använt en viss sorts pensel eller liknande? Jag tycker man måste kunna skilja på att uppskatta bilden som sådan och på hantverket som producerat den. Du lägger in värderingar av hantverket, och då är det något annat än själva bilden du uppskattar.

Man kan inte bara använda jämförelsen med penslar och dyligt. Inte till uppkomsten av konstverket. Du bryr dig väl om det är en olja eller akvarell tex.? Brons eller gips? Och du bryr dig garanterat om vem som skapat verket. Denne person har ett ofta ett visst tillvägagångssätt att skapa verket och det är ett värde i sig. En identisk bild gjord av en annan person med ett annat tillvägagångssätt får inte samma värde. Det fungerar ju så.

Jag tycker man i många fall använder lite underliga jämförelser med den analoga tekniken, och målning i detta fallet. Ett godtyckligt resonemang som inte är rättvisande. Uppkomsten av ett verk är ju en del av verket vare sig man vill det eller inte.

Penseln är mer som objektivet och färgen mer som pixlar eller korn. om man ska hårddra det. Kanske till med underlaget kan jämföras med sensorn. Men digitalt är så pass annorlunda mot den analoga motsvarigheten att det inte kan jämföras ordentligt.

 

[Grevture]

Hej Ove,

Jag måste erkänna att jag efter ett par genomläsningar av ditt svar fortfarande är lite osäker om ditt svar är riktat till mig eller trådskaparen

Men eftersom du citerar mig får jag väl anta att det var mitt inlägg du vände dig emot.

jag som yrkesfotograf missar inte vitbalansen jag kör raw format för att få ut maximal bildkvalitet. Ditt tankesätt (det går att fixa till i datorn) är helt främmande för mig.

Det du beskriver som min tankegång känner jag inte alls igen som min tankegång ... Själv använder jag mycket sällan Photoshop över huvud taget (dammklonar produktbilder någon gång ibland) och kör råfiler för att det ger mig en bättre bildkvalitet i slutändan.

Var påstod jag att det går att fixa dålig bildkvalitet i efterhand? Det fick snarare intryck av att det var trådskaparen som lever i den villfarelsen.

Jag försöker alltid sätta bilden så rätt som möjligt för dels så går det fortare att bildbehandla bilden samt kvaliten blir bättre. Jag anser att skit in blir oftast skit ut oavsett vad du mixtrar med i photoshop.

Exakt mitt synsätt också. Många lever i den dubbla villfarelsen att man dels genom någon slags magi kan rädda dåliga bilder i Photoshop och dels att detta av någon anledning skulle vara både snabbare och enklare än att göra rätt från början.

Det överlägset bästa, snabbaste och enklaste sättet att få bra bilder är att ta så rätt bilder som möjligt.

Jag började arbeta som yrkesfotograf på analoga tiden o flera av mina kunder ville ha dia film så man lärde sig att exponera rätt för man har ingen slarv mån med diafilm.

Jag har runt 20000 Kodachrome sittande i pärmar sedan den eran, tro mig, jag vet

Att man överhuvud taget kan exponera fel men en digital kamera gör mig förundrad för man har alltid facit med sig (histogrammet) där ser du den exakta exponeringen.

I normala ljusförhållanden är jag benägen att hålla med dig. Men jag jobbar ofta i lindrigt sagt stökiga ljusmiljöer där exponeringen och färgbalansen i bästa fall kan höftas på ett ungefär och där man aldrig riktigt vet när man plötsligt får en kraftig spotlight rätt in i kameran.

I sådana lägen ger råfiler kraftigt förbättrade odds att hjälpligt rädda upp bilder som gått lite snett. Men, det är värt att upprepa - kan man göra rätt från början ger det alltid bättre slutresultat och går snabbare.

Jag använder bildbehandlingen för att sätta min touch eller kundens önskemål på hur bilden ska se ut precis som på analoga tiden då man tex valde en film med hög färgmättnad för rese/natur o en med mer neutral karaktär för porträtt osv.

Håller med. Men det finns de (och jag fick först intryck av att trådskaparen var en av dem) som tycker även detta är fusk, manipulation och ett tecken på att man är en dålig fotograf - eller knappt en fotograf alls.

Så jag anser mig fortfarande vara fotograf faktiskt i större utsträckning än på analoga tiden pga att nu får jag kontroll på slutresultatet mer än förut när jag tex körde dia o lämnade bilderna till kundens repro. Konsten idag är inte att bara ta bilden på rätt sätt utan du ska ha god smak i bildbehandlingen o göra bilderna på (rätt) sätt.
Mitt råd till alla är att ta en bild på ett krävande motiv med felaktig exponering sedan så tar du bilden med exakt rätt exponering o så tar du fram 2 st förstoringar i a3 storlek så kommer dom flesta se att en perfekt exponering ger ett bättre slutresultat än den felaktiga.

Jag tror vi är på ungefär samma våglängd. Vad jag framför allt vände mig mot i trådskaparens första inlägg var (vad jag uppfattade som) tonen av att "alla som efterbearbetar är inkompetenta". En tyvärr inte allt för ovanlig ståndpunkt. Men det finns fotografer som bara har exponeringen som en utgångspunkt, ett första steg och som lägger ned mycket skicklighet och arbete på att vidareförädla den. Det står dessutom inte i något motsatsförhållande till att göra ett noggrant arbete före och under exponeringen - snarare handlar det om att använda sin skicklighet hela vägen.

Men att man skulle vara mer eller mindre fotograf för att man väljer mer eller mindre efterbearbetning tycker jag verkar trångsynt.