Annons

Hur ser det ut för fotografin idag?

Produkter
(logga in för att koppla)

Terje H

Aktiv medlem
Hur ser det egentligen ut för fotografin idag? Jag har skrivit en artikel om detta i min blogg:

Uppdatera, inte föreviga...

Vad tycker ni? Om ni blickar ut över fotovärlden; på Instagram och Facebook, eller här på Fotosidan. Vad ser ni som fotograferat länge och kan jämföra med den analoga tidens fotomiljö. Men också hur ni som precis börjat fotografera och inte har någon inblick alls i hur det var tidigare.

Hur mår fotoklubben och fototidningen?

Vi vet alla om hur fototekniken utvecklas, så jag tänker inte att det ska bli en diskussion om detta - utan mer om hur det ser ut rent bildmässigt/fotograferingsmässigt/miljömässigt.

Mvh Terje
 
Jag har inte läst Terjes artikel ännu. Jag tycker att det är till nackdel för fotografin att mängden och tillgängligheten ökat (enormt). Ser jag en bra bild flimra förbi i bildflödet kanske jag stannar upp två sekunder extra, tänker "jaha, fin bild, sådär kan man ju också göra" och går vidare.
När det fanns färre bilder, som man måste anstränga sig på något sätt för att få se, t.ex skaffa fotoböcker, köpa tidningar eller gå på utställning, var det något mera unikt.
Jag köper inte längre några fototidningar och har varit med i en fotoklubb som självdött så där finns ingen framtid.
Mina tankar.
 
Det är väl lite som bratsen på Stureplan. De köper två flaskor champagne och ber bartendern hälla ut den ena. Bara för att de har råd.

Nu när det är så pass lätt att göra tekniskt bra bilder måste man göra något annorlunda för att sticka ut. Bilder flödar i en aldrig sinande ström i alla våra daglig kanaler. De allra flesta hamnar direkt i vasken för betraktaren. Vi ”häller ut” bilderna för att det finns ett så stort överflöd.
 
Intressanta tankar, men jag tor kanske inte mängden och tillgängligheten på Instagram och Facebook i sig är det direkta problemet. När jag jämför bilder jag tycker om att återkomma till, från många av de erkända mästarna, med bilder jag ser i sociala medier, återkommer det Terje skriver om tidlöshet. Men kanske framförallt, dagens bilder är primärt ”avbildande”. En kopp kaffe på ett bord, en fågel av en viss art, en solnedgång, en blomma osv.

De bilder som håller i längden föreställer så klart något identifierbart i de allra flesta fall, men de försöker inte avbilda i första hand utan snarare förmedla en känsla, en berättelse, en sinnesstämning, en händelse etc. Det är bilder man måste titta på en stund för att förstå vad man ser, fundera över och inte så lätt bara skrollar vidare i från.

Det är vad jag saknar på sociala medier, ”vad vill jag säga med min bild” framför, ”jag äter en sallad, den måste jag posta på Instagram så att alla vet att det hänt”.
 
Förr sågs de flesta bilder inte av fler personer än fotografen själv. Fotografen valde att visa de bilder han själv tyckte var bäst.
Idag är det flest "likes" från andra som definierar bästa bilden.

Men det leder nog till samma snuttifiering när man tittar på bilder som när det skrivs texter, för ingen tror att någon läser något längre än några få meningar. Tredje bilden på Terjes blogg tittade jag förmodligen inte länge nog på, för det var inte förrän jag såg texten längst ner som jag insåg att den inte alls föreställer det jag såg i den.

Personligen tar jag inte speciellt ofta bilder för att det ska bli en bild. Jag tar bilder för att det händer något som jag vill visa för andra, eller själv komma ihåg.
 
Jag kollade in någons bilder här på fotosidan som är på olika modeller, ganska snyggt redigerade. Folk frågade om bilderna var ai genererade.
 
Tankeväckande artikel Terje. Utvecklingen av det egna bildspråket och med detta utveckling av det egna bildskapandet är spännande. Jag använder svartvit film en del. Då blir inte färgen så viktig i bilden. Att ta bilder för att det är kul att skapa i stället för att prova fotoprylarna. Att redigera eller aktivt väljer framkallningsväg tillför bilden. Vad som är en bra bild, om det är antalet likes eller annat kan också diskuteras
 
Tankeväckande artikel Terje. Utvecklingen av det egna bildspråket och med detta utveckling av det egna bildskapandet är spännande. Jag använder svartvit film en del. Då blir inte färgen så viktig i bilden. Att ta bilder för att det är kul att skapa i stället för att prova fotoprylarna. Att redigera eller aktivt väljer framkallningsväg tillför bilden. Vad som är en bra bild, om det är antalet likes eller annat kan också diskuteras
Tack så mycket Jerry! Håller med dig! :)
 
Jag tycker att fotografin mår alldeles utmärkt. Fler än någonsin har möjlighet att fotografera. Internet gör att bra fotografi är tillgängligt för alla som är uppkopplade och inte lever i land med censur av Internet. Rimligtvis bör det tas fler bättre fotografier än nånsin – det gäller bara att hitta dem! Fotoböcker ges ut med jämna mellanrum och kanske till och med ökar i antal per år?

Om du har problem med allt du ser på Instagram så föreslår jag att du hittar andra fotografer och typer av fotografi att följa. En bra början är att se till att man inte följer landskaps- och naturfotografer! ;) Då slipper man rävar och skotska landskap!

Själv hittar jag mycket bra och intressant fotografi på Instagram. Givetvis en hel del som jag inte är så imponerad av men smaken är olika och visst, folk väljer att uppdatera sitt Instagram med foton som inte är direkta toppfoton men, ärligt talat, hur många sådana tar man i sitt liv? Har du tagit några? Av dig minns jag tyvärr bara de fotografier som du nog inte vill stå för.

Facebook använder jag främst för icke-fotografiska ändamål så där kan jag inte uttala mig. Men jag är övertygad om att det du skriver stämmer vad gäller ryggdunkningar och likes från kompisar.

Givetvis har den ökade tillgången till kameror och media att publicera bilder i gjort att det finns mer fotografiskt skräp än någonsin. Det gäller helt enkelt att sovra så att man slipper se eländet. Inte så svårt egentligen.

Apropå årtal så är det av intresse för mig och jag anger alltid årtal (och plats) om jag kan när jag publicerar ett foto. Dock, vad spelar årtal för roll gällande de foton du visar upp i ditt blogginlägg? De skulle ju kunna ha tagits när som helst! Skogsharar, moln och flugor har ju sett likadana ut i tusentals år.

Fotoklubbar verkar vara mossiga och jag känner ingen önskan att gå med i nån. Fototidningar innehåller för det mesta för mycket tekniskt och för lite fokus på bild. Ett bra undantag är LFI från Leica. Givetvis lite om deras utrustning men mest om fotografi, och rätt bra sådan dessutom.

Slutligen, jag tänker uppdatera mina Instagram-konton precis som förut. Att hålla grytorna kokande helt enkelt. Detta kommer inte alls att inkräkta på den tid jag lägger ned på att fotografera och försöka blir en bättre fotograf. Kan inte tänka mig att det skulle behöva vara annorlunda för andra fotografer.

Mvh
Fredrik
 
Senast ändrad:

Apropå årtal så är det av intresse för mig och jag anger alltid årtal (och plats) om jag kan när jag publicerar ett foto. Dock, vad spelar årtal för roll gällande de foton du visar upp i ditt blogginlägg? De skulle ju kunna ha tagits när som helst! Skogsharar, moln och flugor har ju sett likadana att i tusentals år.


Mvh
Mvh
Fredrik
Vi har lite olika infallsvinklar till detta, vilket är bra och intressant. Det du skriver om årtal vill jag gärna utveckla lite. Evolutionen hinner ju inte ändra skogshararnas utseende lika snabbt som jag hinner ändra mitt sätt att fotografera dem.

Jag är heller inte motivstyrd som fotograf, så årtalen är ju intressanta att få in i det skapande utvecklingen - givetvis för mig, men också för andra som är nyfikna på vilken plats jag stod som bildskapare just då.
 
Själv låter jag bli instagram och istället söker jag upp min fotoinspiration när jag vill bli inspirerad. För närvarande är jag i en period då jag försöker utveckla min stil och hitta det jag gillar utan att titta alltför mycket på vad andra gör.

Om man inte gillar det man ser på instagram så är det väl bara att låta bli. Förstår att det kanske är svårt i dagens läge om man jobbar professionellt men i så fall får man väl anpassa sig eller lägga av. Så fungerar det inom alla yrkesområden när utvecklingen går framåt, vare sig man gillar det eller inte.
 
Jag söker inte foto-inspiration på Instagram. Men jag är där ibland och har roligt främst åt bilder med underfundiga texter. Kort slap-stick humor.
Dock måste Instagram och liknande kanaler räknas in som en viktig bas för nutidens bildkonsumtion. Sjukt många bilder publiceras och konsumeras i denna form.
Plattformens algoritmer ger mig bilder som den tror att jag gillar i ett flöde.
Bilder som alltså passar in i mångas flöden får oerhört stor spridning. Hundratusentals människor har redan sett det jag också tittar på.
 
En spontan reflektion är att den största skillnaden om jag jämför säg 1980 med 2020 är att möjligheten att publicera dina bilder är oändligt mycket större idag. Sedan måste givetvis valet av ”plattform” styras av vilken målgruppen är.

Säkerligen produceras det mycket fler och delvis annorlunda bilder idag men går man tillbaka i tiden så passerade aldrig flödet av ”Instamatic-bilder” dina ögon - väljer du idag att titta på det algoritmgenererade flödet på Instagram gör deras nutida motsvarighet det.
 
Det finns ett enormt flöde av alla slags bilder, så många att det är omöjligt att få en överblick, och svårt att hitta den typen av bilder som förr publicerades i tidningar. Vill man, så finns det gott om sidor med curerade fotografier, men de flesta har ofta en viss stil. Många bilder hamnar i sociala medier, ofta mobilbilder med filter av olika slag, men även andra. Vill man se analoga foton där många är av snapshotkaraktär (alla de man aldrig fick se förr) så är Lomography ett bra ställe.

Folk (yngre människor) i dag vill ha något de kan ta på, kolla bara på skivindustrin där det säljs (och pressas) mer vinyl än på decennier. Det säljs mer film än det gjort på snart 20 år, där är köparna är i åldern 18-30 år.

Fuji sålde under 2022 åtta till tio miljoner instax-kameror. Det kan jämföras med de 8 miljoner digitalkameror som samtliga (Fuji inkluderat) övriga kameratillverkare sålde tillsammans.

AI-genererade bilder kommer ta en del av marknaden från professionella fotografer, och från stock photo. Mänskliga fotografer kommer fortsätta jobba där det är viktigt att något faktiskt dokumenteras såsom det hände.

Kanske innebär AI-bildens inträde att filmfotografin får ännu ett uppsving? Kanske blir det film som används då den uplevs som ärligare där äktheten är av betydelse?

Fotografin mår bra, den håller bara på att ta ett evolutionärt steg framåt, eller bakåt. Eller i sidled?
 
Vinyl och film kommer komma och gå med modet.

Frågan är hur länge ett foto kommer accepteras som dokumentation, redan nu har diskussionen startat om foto/video skall accepteras som bevis. När man inte kan se skillnad på AI-genererade bilder och fotograferade bilder.

Vi har ju dessutom dragit ganska hårt i reglagen i bildbearbetningen, så detta är väl kanske det naturliga nästa steget.

Fotografin har bevisligen mått väldigt bra på sistone, annars hade vi förmodligen fortfarande inte haft AI-bilder.
 
Det var precis det jag menade. Kan det gå så långt att det krävs att man har ett fysiskt negativ för att det ska räknas som dokumentation? I så fall är det inte bara mode vi pratar om.
Initiativ för att säkra autencitet och historik finns. Kanske tar det mer fart i och med utvecklingen inom AI genererade bilder.

 
Det var precis det jag menade. Kan det gå så långt att det krävs att man har ett fysiskt negativ för att det ska räknas som dokumentation? I så fall är det inte bara mode vi pratar om.

Det hela förutsätter dock att du inte kan belysa film digitalt eller att du inte kan avfotografera en digital bild utan att det märks att så är fallet.
Jag tror att det är möjligt att producera ett fysiskt negativ av en påhittad digital bild.

På samma sätt som <gissning> att dom flesta av dagens vinyler är inspelade och producerade digitalt </gissning>
 
Senast ändrad:
Det hela förutsätter dock att du inte kan belysa film digitalt eller att du inte kan avfotografera en digital bild utan att det märks att så är fallet.
Jag tror att det är möjligt att producera ett fysiskt negativ av en påhittad digital bild.

Jag köpte en Polaroid Lab för en tid sedan. Med den kan man lätt överföra bilder från mobiltelefon till analog polaroidfilm. Jag trodde att man skulle se pixlarna i bilden men det gör man inte (möjligen skulle man göra det om man förstorade bilden). Kan för övrigt rekommendera Polaroid Lab, den förenar verklig analog film med digital snabbhet och bekvämlighet. Var inspirerande för bildskapandet, tycker jag.

/F

Edit: Lägger till en länk om apparaten:
 
Jag tror inte det krävs speciellt hög PPI på en skärm för att "lura" analog film. Skulle man dessutom lägga på ett AA-filter på skärmen skulle man nog kunna få ett väldigt bra resultat. Analog film är ganska lågupplöst med dagens mått mätt.

Skulle behovet uppstå, så tror jag någon ganska snabbt ordnar en lösning för att överföra digitala bilder till film. Skulle ett brett behov uppstå skulle lösningen förmodligen till och med bli billig.

Fast än så länge är väl trenden betydligt större åt andra hållet att digitalisera negativ och positiv.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.