Photocon
Aktiv medlem
På den analoga tiden när jag skulle välja system fastnade jag för Nikon efter att haft både Leica, Canon och Pentax (avser deras yrkesmodeller). Körde med Nikon F3 och FM, bytte till F4s när det huset kom. Optikerna följde med hela tiden. Canons kameror kändes mest som plastbyggen undantaget F1-n, men EOS 1 utan booster kändes inte kul. Hade heller inget behov av att byta. Hade knappt en reparation på Nikonkamerorna trots åratals tufft pressplåtande.
När jag beslutade mig för att testa digitalt blev det naturligt att fortsätta med Nikon. Startade med en liten Coolpix 850 på 2 mp för att testa. Räckte till 4 spalt tidningstryck i alla fall.
Nikon D1 skaffade jag 1999. Den var då den enda DSLR som kunde konkurrera med en filmdito vad gällde hastighet, AF o dyl. Cropfactorn på 1,5 kändes lite ovan i början och jag skaffade därför en 17-35/2.8 för att få den vidvinkel jag var van vid från det analoga systemet.
Var jag nöjd med bilderna som kom ur kameran. Nja...grönstick, opålitlig blixtexponering var irriterande faktorer, men jaf trivdes med den och det gick att dra ganska stora bilder med tanke på upplösningen 2,7 mp. Kompletterade med ett D100-hus på 6 mp. Det var slött men bilderna kändes naturligare återgivna. Hadfe jag vetat då vad jag vet idag om rawhantering hade jag nog tänkt annorlunda för efter att ha testat en Canon 10D beslöt jag mig för att byta system. Lite rikliga röda toner kanske, men det följde med en rawkonverterare som var riktigt bra. Skaffade sedan en 1D och var definitivt fast för Canon. Upplevde att allt vad gäller bildkvalitet fick ett markan lyft. 1D hade bara cropfaktor 1,3 dessutom och ett bygge i slagskeppsanda.
När sedan 1Ds med FF kom insåg jag att jag valt rätt när jag bytte märke. Men jag skaffade istället en 1DMkII när den kom.
Numera kan det kanske kvitta vilket märke man kör. Jag saknar ergonomin hos Nikons DSLR och faktiskt de senare modellernas blixthantering. Där anser jag Canon har en del att lära.
Men ff är det så att Canon leder, enligt min åsikt, pg a 2 tunga faktorer:
1/ Finns ingen Nikon som kan konkurrera med dem vad gäller återgivning på höga iso.
2/ Canon gör sk FF-sensorer (borde kallas 24x36 istället) utan cropfaktor.
3/ Optikerna känns inte alltid lika gedigna som Nikons, men vid AF-foto verkar det som om kamerahus och optik samverkar mer som en enhet. Nu menar jag inte att L-optikerna är klent byggda, men rent generellt
Med dagens rawkonverterare tror jag annars det kan spela mindre roll vilket märke man använder. Speciellt om man kan leva cropfaktorn i Nikons hus. Ergonomin hos Nikon är ff helt ledande oxå.
Men nu använder jag rätt mycket FF och har kompletterat med en 5D. Den avslöjar en del brister hos mina L-optiker i vidvinkelläge.
Ändå trivs jag och ångrar inte att jag skiftade system. Finns få saker som kan glädja en så mycket som en bild tagen med litet skärpedjup med en 5D och exempelvis en fast 100mm macro.
Men allvarligt talat undrar jag om det inte är dags att avsluta pixeljakten och låta fabrikanterna förstå att andra saker borde prioriteras: Exempelvis att optikerna borde kunna återge den höga upplösning sensorerna redan har. Det är ytterst sällan som jag rent storleksmässigt har behov av större filer än 6 mp och med visst trixande går en fil från en 1DMkII (8,2 mp) att trycka i affischformat. Men visst är det skönt att ha tillgång till nästan 13mp de få gånger de behövs.
Varför inte en FF instegsmodell på 6 mp. Den täcker säkert de flestas behov.
